OBS: Detta är utgåva 2018.13. Sidan är avslutad 2023.

På grund av ett avdragsförbud är det i många fall inte tillåtet att dra av ingående skatt vid inköp av en personbil eller en motorcykel, även om den ska användas i en verksamhet som medför skattskyldighet. Vid leasing eller hyra av sådana fordon finns normalt avdragsrätt för hälften av den ingående skatten. Även för fordonens driftkostnader finns särskilda bestämmelser om avdragsrätt för ingående skatt.

Avdragsrätt för ingående skatt på kostnader som avser lastbilar som delvis används privat beskrivs under Tillgångar som nyttjas privat.

Köp av personbil eller motorcykel

Det är inte tillåtet att dra av ingående skatt vid inköp av en personbil eller en motorcykel om inköpet görs för andra ändamål än återförsäljning, uthyrning, persontransporter enligt taxitrafiklagen (2012:211), transporter av avlidna eller körkortsutbildning som omfattas av skatteplikt (8 kap. 15 § ML).

Bestämmelsen innebär ett avdragsförbud för ingående skatt vid inköp av personbilar och motorcyklar, i den mån inköpet görs för andra ändamål än de särskilt uppräknade.

Skatteverket redogör nedan för sin uppfattning om när en personbil eller en motorcykel ska anses inköpt för sådana särskilda ändamål eller när inköpet skett för andra ändamål.

Rättsfall: avdragsförbudet och EU-rätten

Skatterättsnämnden har uttalat att ett tidningsdistribuerande företag inte hade rätt till avdrag för ingående skatt för inköp av personbilar till verksamheten och att företaget hade avdragsrätt med bara hälften av den ingående skatten vid hyra av personbilar. Frågan i ärendet var om avdragsförbudet i ML stred mot artikel 176 i mervärdesskattedirektivet. Skatterättsnämnden hänvisade till att medlemsstaterna har befogenhet att behålla befintlig lagstiftning fram till dess att rådet har utfärdat nya bestämmelser (SRN 2002-03-18). Skatteverket gör samma bedömning.

Leasing och hyra av personbil eller motorcykel

Vid leasing (hyra) av en personbil eller en motorcykel finns enligt en schablonregel rätt till avdrag med 50 procent av den ingående skatten på hyran (8 kap. 15–16 §§ ML). En förutsättning för att avdrag ska få göras är att fordonet används i mer än ringa omfattning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt ML. Någon ytterligare begränsning av avdraget med hänsyn till användning även i en verksamhet som inte medför skattskyldighet eller för privat bruk behöver inte göras.

Avdraget medges schablonmässigt och formen för avtalet om uthyrning är utan betydelse, d.v.s. samma regler gäller både vid långtids- och korttidsleasing och oavsett om det är fråga om fullserviceleasing eller finansiell leasing. Även om fordonet används uteslutande i verksamheten är avdragsrätten bara 50 procent av den ingående skatten på leasing- och hyresavgiften.

Nytt: 2018-10-30

Schablonregeln gäller inte om hyra (leasing) av en personbil eller en motorcykel görs för persontransporter i taxitrafik, uthyrning, transport av avlidna eller körkortsutbildning som omfattas av skatteplikt. Skatteverket redogör nedan för sin uppfattning om när en personbil eller en motorcykel ska anses hyrd för särskilda ändamål eller när det har skett för andra ändamål.

Tidigare:

Schablonregeln gäller inte om hyra (leasing) av en personbil eller en motorcykel görs för återförsäljning, uthyrning, persontransporter enligt taxitrafiklagen, transporter av avlidna eller körkortsutbildning. Skatteverket redogör nedan för sin uppfattning om när en personbil eller en motorcykel ska anses hyrd för sådana särskilda ändamål eller när det har skett för andra ändamål .

Mer än ringa omfattning – körsträcka

Skatteverket anser att en personbil som körts mer än 100 mil under året i en verksamhet som medför skattskyldighet anses använd i mer än ringa omfattning. Rätt till avdrag för 50 procent av den ingående skatten på leasingavgiften finns alltså i sådant fall. Vid kortare hyresperioder får användning i verksamheten relateras till hyrestiden. Om en och samma körning med en leasad personbil avser två olika verksamhetsgrenar, varav endast den ena medför skattskyldighet, får endast de mil som kan hänföras till verksamhet som medför skattskyldighet beaktas. Detsamma gäller när en körning, i en verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet, avser både omsättningar som är skattepliktiga och omsättningar som är undantagna från skatteplikt.

Det är den som begär avdragsrätt som ska visa att villkoren för avdragsrätt är uppfyllda. Antal körda mil i verksamheten kan till exempel visas med en fullständig körjournal.

Hyran får inte delas upp

Den avtalade hyresersättningen för bilen betraktas som en helhet. Det är inte tillåtet att dela upp ersättningen så att t.ex. räntekostnader som belastar bilen debiteras separat utan mervärdesskatt. Hyran innefattar visserligen räntekostnader, men dessa avser uthyrarens kapitalskuld. Av ett förhandsbesked framgår att det inte heller är möjligt att upprätta ett separat hyresavtal som gäller extrautrustning, för att hyrestagaren på så sätt ska få avdrag med mer än 50 procent av den ingående skatten på extrautrustningen (RSV/FB Im 1983:11). Skatteverket delar den bedömning som görs i förhandsbeskedet. Vid fullserviceleasing gäller samma sak i fråga om bilens driftkostnader.

En separat fakturering av dessa medför alltså inte att hyrestagaren får rätt till större avdrag än 50 procent av mervärdesskatten på driftkostnaderna.

Om hyrestagaren däremot själv får köpa extrautrustning eller stå för bilens driftkostnader, gäller inte den 50-procentiga schablonregeln. Då gäller i stället avdragsreglerna för extrautrustning och driftkostnader.

Rättsfall: serviceavtal

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att mervärdesskatt enligt serviceavtal för personbil som hyrts genom s.k. finansiell leasing, var helt avdragsgill även om avtalet ingåtts med en återförsäljare med vilken sökandebolaget i det överklagade förhandsbeskedet även hade ingått hyresavtalet avseende personbilen (RÅ 1999 not. 293).

Leasingsavtal upphör

I SOU 1994:120, s. 254, beskrivs vad som gäller vid leasingavtals upphörande. Bland annat nämns följande. Många leasingavtal innehåller en bestämmelse om att hyrestagaren garanterar att leasegivaren erhåller bilens beräknade restvärde vid avtalstidens slut. Om bilens marknadsvärde då understiger restvärdet ska hyrestagaren betala en mellanskillnad och detta belopp utgör tillkommande hyra. Hyrestagaren har avdragsrätt för hela eller hälften av den debiterade skatten beroende på för vilken typ av verksamhet bilen leasats. Skulle hyrestagaren välja att under hyrestiden eller efter dess utgång förvärva bilen är dock inte skatten på förvärvet avdragsgill i andra fall än när detta görs för sådan verksamhet som medför avdragsrätt vid inköp av personbilar (8 kap. 15 § 1 ML).

Leasingavtal med restvärdegaranti innehåller ofta också en rätt för hyrestagaren att erhålla kompensation i de fall bilens marknadsvärde vid avtalstidens slut överstiger beräknat restvärde. En sådan kompensation till hyrestagaren betraktas som en kreditering av tidigare betalda leasingavgifter varför tidigare avdragen ingående skatt ska minskas i enlighet med leasegivarens kreditnota. Om hyrestagaren köper bilen måste beskattningsunderlaget utgöras av det högre marknadsvärdet på bilen för att undvika att avdragsrätt för skatten på anskaffningskostnaden uppkommer till följd av höga leasingavgifter och lågt restvärde.

Leasingbilen förvärvas i förtid

Om en hyrestagare köper en personbil innan hyrestiden enligt kontraktet har gått ut måste han betala resterande leasingavgifter fram till hyrestidens utgång. Den mervärdesskatten på lösen av leasingkontraktet kan inte anses vara leasingavgifter utan är mervärdesskatt på inköp av en personbil. På grund av det finns inte avdragsrätt för mervärdesskatten på lösen av ett leasingkontrakt som gäller en personbil om det inte sker för en sådan användning att avdrags- eller återbetalningsrätt finns vid personbilsköp.

Leasingbilen återlämnas i förtid

Om bilen i stället återlämnas till uthyraren före hyrestidens utgång framgår av ett förhandsbesked att det belopp som hyrestagaren då får betala inte kan anses vara ersättning för en skattepliktig omsättning av vara eller tjänst. Någon mervärdesskatt ska då inte tas ut (RSV Im 1974:31).

Förvärv av leasingkontrakt

Det förekommer att en beskattningsbar person som leasar en personbil (leasetagaren), säljer sitt leasingkontrakt. Bilen anses ha ett övervärde och köparen är därför beredd att betala för att överta kontraktet. Det är då fråga om en överlåtelse av en sorts rättighet, en omsättning som är skattepliktig.

En beskattningsbar person som förvärvar en sådan rättighet kan varken anses köpa eller hyra en personbil. Avdragsbegränsningarna i 8 kap. 15-16 §§ ML kan därmed inte bli tillämpliga. Det kan däremot bli aktuellt med begränsad avdragsrätt enligt de allmänna reglerna i ML. Notera att det vid förvärv av ett leasingkontrakt är fråga om ett förvärv av en tjänst, inte förvärv av en investeringsvara. Om förvärvet görs delvis för privat användning ska avdragsrätten följaktligen begränsas.

Bilhandel, biluthyrning, taxi, begravningsbyråer och trafikskolor

Avdragsförbudet i 8 kap. 15 § ML gäller inte vid inköp av personbilar för återförsäljning i bilhandelsföretag, för uthyrning i biluthyrningsföretag, för persontransporter i taxiföretag, för transporter av avlidna eller för körkortsutbildning som omfattas av skatteplikt.

Vid köp av personbil för andra ändamål i dessa verksamheter, t.ex. för användning som tjänstebilar eller servicebilar, gäller däremot avdragsförbudet. Detsamma gäller för bilar som helt eller delvis ska användas för godstransporter. Om bilen används för både person- och godstransport, liksom när den i övrigt bara delvis används i exempelvis persontransportverksamheten, gäller bestämmelserna om uppdelning av den ingående skatten i 8 kap. 13 § ML och 8 kap. 14 § ML (se Blandad verksamhet). Transport av resgods i samband med persontransport medför dock inte någon begränsning av avdragsrätten.

Rättfall: inte återförsäljning, inget avdrag

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked som gällde avdragsrätten för personbilar. Ett bolag som drev revisionsverksamhet leasade ett 40-tal personbilar. Bolaget hade för avsikt att efter leasingtidens utgång köpa bilarna för att sälja dem vidare till t.ex. bilhandlare, leasegivare, anställda i bolaget eller till andra privatpersoner. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i likhet med Skatterättsnämnden att bolaget inte hade rätt till avdrag för ingående skatt i samband med inköpet av personbilarna. Begreppet återförsäljning ansågs vara försäljning som sker i sådana former som utmärker en yrkesmässigt bedriven bilhandel. Bolagets tillfälliga inköp av personbilar som tidigare hade hyrts ansågs inte falla under detta begrepp, trots att bolagets syfte med förvärven var att sälja bilarna vidare (RÅ 2000 not. 98).

Rättsfall: köp av leasingsbilar

Skatterättsnämnden har ansett att ett biluthyrningsföretag har avdragsrätt för ingående skatt på inköp av leasingbilar som det tidigare hyrt ut i sin yrkesmässiga biluthyrningsverksamhet. Skatterättsnämnden bedömde att avdragsrätt fanns oavsett om alla bilarna efter inköpet såldes vidare eller om vissa bilar vidaresåldes och vissa bilar var föremål för fortsatt användning i uthyrningsverksamheten (SRN 2006-04-25). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.

Rättsfall: förarkurs, ej körkortsutbildning

Skatterättsnämnden har ansett att ett företag som bedrev andra förarkurser än körkortsutbildning inte hade rätt att göra avdrag med mer än hälften av den mervärdesskatt som bolaget betalade i samband med hyra av personbilar till utbildningen. Företagets utbildning ansågs inte utgöra körkortsutbildning eftersom företaget inte kunde betraktas som en trafikskola (SRN 2001-01-05). Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning.

Bil för körupplevelse

Skatteverket anser att tillhandahållanden i form av körupplevelser, där kundens rätt att fritt förfoga över fordonet är starkt begränsad på grund av att körning sker under överinseende av en medföljande representant för uthyraren, inte kan anses som sådan uthyrning som avses i 8 kap. 15 § ML. Avdragsrätt finns därför inte för inköp av bilar för sådana tillhandahållanden (jfr KRNS 2012-11-06, mål nr 4447-12). Skatteverket instämmer i kammarättens bedömning.

Bil för sjuktransporter

Sjuktransporter räknas inte som persontransporter enligt taxitrafiklagen (jfr 3 kap. 5 § andra stycket ML)). Om en taxibil används för verksamhet som inte medför skattskyldighet, exempelvis för sådana sjuktransporter som utgör sjukvård och är undantagna från skatteplikt kan detta påverka avdragsrätten vid inköpet.

Bil för persontransporter enligt taxitrafiklagen

Enligt taxitrafiklagen (2012:211), TTL, och taxitrafikförordning (2012:238), TTF gäller bland annat följande:

- Taxitrafik får bedrivas endast av den som har taxitrafiktillstånd, 2 kap. 1 § TTL,

- En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som har en giltig taxiförarlegitimation, 3 kap. 1 § TTL,

- En personbil eller en lätt lastbil som ska användas i taxitrafik enligt ett taxitrafiktillstånd ska skriftligen anmälas till Transportstyrelsen av tillståndshavaren. Fordonet får inte användas i taxitrafik förrän en anmälan, som uppfyller kraven i 3 §, har kommit in till Transportstyrelsen, 4 kap. 2 § TTF.

Skatteverket anser att samtliga ovanstående krav enligt taxilagstiftningen, måste vara uppfyllda för att köp av en personbil ska anses vara gjord för persontransporter enligt taxitrafiklagen.

Särskilt om köp av motorcykel

Vid köp av motorcykel för persontransporter i taxiverksamhet blir avdragsförbudet i 8 kap. 15 § ML tillämpligt, eftersom taxitrafiklagen (2012:211) inte omfattar persontransporter med motorcykel.

Nytt: 2018-10-30

Vid köp av motorcykel för t.ex. återförsäljning eller skattepliktig körkortsutbildning är däremot avdragsförbudet inte tillämpligt.

Tidigare:

Vid köp av motorcykel för t.ex. återförsäljning eller körkortsutbildning är däremot avdragsförbudet inte tillämpligt.

Leasing eller hyra av bil för bilhandel

Om ett bilhandelsföretag hyr in fordon för att användas i verksamheten gäller regeln i 8 kap. 16 § ML om avdrag med 50 procent av mervärdesskatten på leasingavgifterna. Om bilen används i ringa omfattning föreligger ingen avdragsrätt för den ingående skatten (8 kap. 15 § 2 ML). För leasingbilar i bilhandelsföretag gäller alltså samma regler som för verksamheter i allmänhet, se Leasing av personbil (ovan).

Nytt: 2018-10-30

Leasing eller hyra av bil för biluthyrning, persontransport och skattepliktig körkortsutbildning

Om ett företag hyr in fordon för att användas för uthyrning, för personbefordran i taxiverksamhet, för transport av avlidna eller för skattepliktig körkortsutbildning gäller inte sådan schablonmässig begränsning av avdrag för den mervärdesskatten på leasingavgiften som för bilhandelsföretag. I stället gäller de allmänna reglerna i ML. När det gäller inköp eller återlämnande av leasingbil, se Leasing och hyra av personbil eller motorcykel (ovan).

Tidigare:

Leasing eller hyra av bil för biluthyrning, persontransport och körkortsutbildning

Om ett företag hyr in fordon för att användas för uthyrning, för personbefordran i taxiverksamhet, för transport av avlidna eller för körkortsutbildning gäller inte sådan schablonmässig begränsning av avdrag för den mervärdesskatten på leasingavgiften som för bilhandelsföretag. I stället gäller de allmänna reglerna i ML. När det gäller inköp eller återlämnande av leasingbil, se Leasing av personbil (ovan).

För en personbil som hyrs in för annan användning i verksamheten, t.ex. tjänstebilar, finns dock rätt till avdrag med bara 50 procent av den mervärdesskatten på leasingavgifterna (8 kap. 16 § ML). Om bilen används i ringa omfattning i verksamheten får inget avdrag göras för ingående skatt rörande bilen (8 kap. 15 § 2 ML). När det gäller sådana leasingbilar gäller alltså samma regler som för verksamheter i allmänhet, se Leasing av personbil (ovan).

Leasing eller hyra av motorcykel

Eftersom taxitrafiklagen (2012:211) inte omfattar persontransporter med motorcykel är det inte möjligt att hyra en motorcykel för persontransporter enligt denna lag.

Vid hyra av motorcykel som används i taxiverksamhet gäller därför samma regler som för verksamheter i allmänhet. Det finns alltså rätt till avdrag med 50 procent av mervärdesskatten på leasingavgifterna (8 kap. 16 § ML). Om motorcykeln används i ringa omfattnig i verksamheten får dock inget avdrag göras för ingående skatt på leasingavgifterna (8 kap. 15 § 2).

Vid hyra av motorcykel för användning i t.ex. skattepliktig körkortsutbildning, gäller däremot inte en sådan schablonmässig begränsning av avdrag för mervärdesskatten på leasingavgifterna. I stället gäller de allmänna reglerna i ML.

Driftkostnader m.m. för personbil eller motorcykel

Rätt till avdrag finns för all ingående skatt på driftkostnader för en personbil eller en motorcykel som är ett inventarium i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt ML, även om fordonet endast delvis används i verksamheten Detsamma gäller om en personbil eller motorcykel har hyrts för användning i en sådan verksamhet (8 kap. 16 § ML).

Skatteverket anser att rätt till avdrag för ingående skatt på driftkostnader som gäller en personbil som hyrts för användning i verksamheten finns om varorna och tjänsterna för driften kan anses anskaffade för att helt eller delvis användas i verksamheten. Enligt Skatteverkets uppfattning kan det förutsättas att driftkostnaderna till viss del gäller verksamheten om bilen faktiskt till viss del används i verksamheten under det beskattningsår när inköpet av varorna och tjänsterna för driften sker. Är det däremot klarlagt att användningen av en bil i verksamheten upphört kan avdrag för ingående skatt i enlighet med 8 kap. 16 § ML inte längre medges.

Som driftkostnad anses kostnad för bl.a. bensin, service, reparation (även av utrustning och tillbehör), underhåll och besiktning eller test.

Bestämmelsen om driftkostnader medför att det finns full avdragsrätt även i de fall en personbil används för en s.k. blandad verksamhet (prop. 1993/94:99 s. 216). Någon uppdelning efter skälig grund enligt 8 kap. 13 § ML behöver då inte göras. Ingående skatt för driftkostnaderna för en bil som är ett inventarium i en verksamhet som huvudsakligen inte medför skattskyldighet, t.ex. en tandläkarverksamhet, men som används till 10 procent i en verksamhet som medför skattskyldighet behöver alltså inte begränsas.

Anställd betalar drivmedlet

En anställd som har bilförmån, betalar normalt själv allt drivmedel och får kostnadsersättning för drivmedlet som gäller tjänstekörningen. Under dessa förutsättningar har arbetsgivaren inte rätt till avdrag för någon del av mervärdesskatten på drivmedlet, eftersom det är den anställde och alltså inte arbetsgivaren som har gjort inköpet. Utgiven kostnadsersättning berättigar alltså inte till avdrag för ingående skatt.

Ej inventarium

Om en näringsidkares personbil inte är ett inventarium i verksamheten får avdrag för ingående skatt på i rörelsen bokförda driftkostnader göras till den del de avser verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt ML. Motsvarande gäller för bilar som inte är personbilar enligt ML. I dessa fall får avdrag inte göras för all mervärdesskatt på driftkostnaderna enligt schablonen i 8 kap. 16 § ML. Bestämmelsen om den generella avdragsrätten medger dock avdragsrätt för ingående skatt för inköp för verksamheten, d.v.s. för den del av den ingående skatten som kan anses gälla körning i verksamheten (8 kap. 3 § ML). Vid s.k. blandad verksamhet gäller på motsvarande sätt bestämmelserna i 8 kap. 13 § ML och 8 kap. 14 § ML.

Extrautrustning

Olika tillval som görs i samband med ett bilköp anses vara en del av anskaffningskostnaden för bilen och omfattas därför av avdragsförbudet för personbilar. Det kan gälla valfrihet i fråga om klädsel, lack, fälgar, taklucka, klimatsystem, säkerhetsutrustning m.m. Ofta fabriksutrustas bilen med dessa tillval.

När det gäller annan utrustning eller tillbehör till bilen får avdragsrätten bedömas enligt de allmänna reglerna i ML. Det gäller både vid nyanskaffning och vid utbyte av utrustningen. Som exempel på sådan utrustning kan nämnas telefon, kommunikationsradio, vinterdäck, dragkrok, extraljus, motorvärmare, takbox och ljudanläggning. Hänvisningen till de allmänna reglerna innebär att det kan bli fråga om proportionering av den ingående skatten om bilen används i en blandad verksamhet eller uttagsbeskattning om utrustningen har anskaffats delvis för privat bruk. Avdragsrätten påverkas dock inte av om extrautrustningen levereras i samband med att bilen levereras eller vid ett senare tillfälle.

Läs mer om utrustning i tävlingsbilar.

Exempel: Gaskonvertering

Ett företag, A, leasar en personbil, för användning i verksamheten. Innan bilen tas i bruk av A så skickas bilen till en tredje part (annan än bilförsäljaren och leasegivaren) för att konverteras. Syftet med konverteringen är att bilen ska kunna tankas med både gas och bensin. Konverteringen beställs och betalas av A.

Då varken billeverantören eller leasegivaren har tillhandahållit den aktuella utrustningen och inte heller har något garantiansvar för utrustningen, bör gaskonverteringen inte ses som ett sådant tillval som görs i samband med ett bilköp.

Gaskonverteringen får i detta fall istället ses som en anskaffning av sådan extrautrustning för vilken avdragsrätten ska bedömas enligt de allmänna reglerna i ML. Även om A inte äger bilen utan endast leasar den, så har A beställt och betalat konverteringen vilket medför att det är ett förvärv för dennes verksamhet.

Egen bil i tjänsten

Mervärdesskatt som ingår i en anställds kostnader är inte en avdragsgill ingående skatt för arbetsgivaren. Som exempel kan nämnas när arbetsgivaren betalar ut kostnadsersättning för att den anställde använder sin egen bil i tjänsten. För att mervärdesskatt som den anställde betalar ska kunna anses gälla inköp i verksamheten och på så sätt vara avdragsgill ingående skatt för arbetsgivaren, anser Skatteverket att betalningen måste ha karaktär av utlägg för arbetsgivarens räkning. Det medför att avdragsrätt för ingående skatt på driftkostnader i allmänhet inte finns när en anställd använder sin egen bil i tjänsten. För att den anställdes betalning ska kunna hänföras till ett utlägg för arbetsgivarens räkning, bör den anställdes inköp enligt Skatteverkets uppfattning helt överensstämma med vad som förbrukas eller konsumeras för företagets räkning. De enda driftkostnader för en personbil som ett sådant synsätt torde överensstämma på är därför närmast kostnader för drivmedel.

I detta sammanhang kan det vara av intresse att EU-domstolen ansett att Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EU-fördraget, genom att i strid med direktivets bestämmelser (artiklarna 168 a och 178 a i mervärdesskattedirektivet) föreskriva att en skattskyldig arbetsgivare får dra av en del av den ersättning som betalas ut till en anställd för användning av privat bil i tjänsten (C­338/98, kommissionen mot Nederländerna).

En förutsättning för avdragsrätten är enligt Skatteverkets uppfattning att bensinen antingen betalas med kontokort som tillhör arbetsgivaren och bensinbolaget sänder räkningen direkt till denne eller att den anställde i nära anslutning till tidpunkten för utlägget återfår detta mot kvitto. Vidare krävs att kvittot eller fakturan kan anses utgöra företagets verifikation i enlighet med BFL:s krav och uppfyller kraven på en faktura enligt 11 kap. ML. Avdrags- eller återbetalningsrätt föreligger i så fall för arbetsgivaren enligt de allmänna reglerna i ML.

Driftkostnader i bilhandel, biluthyrning, taxi, begravningsbyråer och trafikskolor

Samma regler gäller för dessa verksamheter som för andra verksamheter, se Driftskostnader m.m. för personbil (ovan).

Drivmedelsförmån, ej uttagsbeskattning

En anställd som har bilförmån ska själv betala allt drivmedel och få kostnadsersättning som gäller drivmedlet för tjänstekörningen. Arbetsgivaren har då inte avdragsrätt för någon del av den ingående skatt som avser drivmedlet, se Driftskostnader m.m. för personbil (ovan).

Om arbetsgivaren trots detta betalar allt drivmedel, ska den anställde beskattas för en särskild drivmedelsförmån vid inkomstbeskattningen. Om arbetsgivaren köper drivmedlet, finns avdragsrätt för denne (8 kap. 16 § första stycket 1 ML). Detta gäller om fordonet tillhör inventarierna i verksamheten eller har förhyrts för användning i denna och även för de företag som kan komma att uttagsbeskattas för privat användning av en personbil.

Skatteverket tycker att en drivmedelsförmån inte ska medföra uttagsbeskattning enligt ML. En uttagsbeskattning i detta avseende skulle enligt Skatteverkets bedömning sätta den generella avdragsrätten i 8 kap. 16 § ML för driftkostnader hänförliga till personbilar ur spel.

Avdragsrätt normalfall

Nedanstående tablå, vilken bara tar upp normalfallen, visar översiktligt rätten till avdrag för ingående skatt vid inköp m.m. av personbilar i olika slag av företag. För motorcyklar för persontransporter i taxiverksamhet gäller samma regler som för kategorin ”Övriga”.

Taxi

Bilhandel

Biluthyrning

Begravningsbyråer

Trafikskolor

Övriga

Inköp

Fullt avdrag*)

Fullt avdrag

Fullt avdrag

Ej avdrag

Leasing/

Hyra

Fullt avdrag*)

50 % avdrag

Fullt avdrag

50 % avdrag

Drift

Fullt avdrag

Fullt avdrag

Fullt avdrag

Fullt avdrag

*) Avdragsrätten begränsas om fordonet även används för godstransporter.

Tävlingsbil

Skatteverket anser att avdragsrätten vid köp, hyra, ombyggnad, extrautrustning och komplettering av personbilar och motorcyklar för användning i yrkesmässigt tävlingsverksamhet bör bedömas på samma grunder som vid inköp för annan yrkesmässig verksamhet som medför skattskyldighet och omfattas av de särskilda avdragsbegränsningarna för personbilar och motorcyklar.

Enligt Skatteverkets uppfattning bör avdragsbegränsningarna i första hand omfatta ett komplett fordon antingen det förvärvas i sådant skick eller i form av komponenter avsedda att monteras och kompletteras för att bli ett sådant fordon.

För tävlingsfordon gäller typiskt sett att de förses med omfattande specialutrustning, som är avsedd att monteras i efterhand. Vid inköp av sådan utrustning och vid ombyggnad, trimning, m.m. för tävlingsverksamheten bör avdrag medges som för andra varor och tjänster än sådana som omfattas av avdragsbegränsningarna för personbilar och motorcyklar.

Personbil som skrotas

Avdragsförbudet för ingående skatt enligt 8 kap. 15 § ML för inköp av personbil gäller inte då en bilskrot köper in en personbil. Detta under förutsättning att personbilen omedelbart efter inköpet tas om hand av bilskroten och förstörs.

Nytt: 2018-05-24

Delningsekonomi

Delningsekonomi kan vara när personer hyr ut, delar eller lånar ut sina saker eller tillhandahåller tjänster till andra personer. Som en del av delningsekonomin förekommer det att personer tillhandahåller persontransporter eller hyr ut sin personbil mot ersättning.

Om uthyrningen eller tillhandahållandet av persontransporter räknas som en ekonomisk verksamhet, är den som tillhandahåller dessa tjänster en beskattningsbar person och är normalt då skattskyldig till mervärdesskatt.

Persontransporter med personbil

Den som regelbundet transporterar personer mot betalning bedriver ekonomisk verksamhet och är en beskattningsbar person, se Exempel: passagerartransporter med privat bil under Delningsekonomi. Detta gäller även om taxitrafiktillstånd enligt taxitrafiklagen (2012:211) saknas.

En person som använder sin privata personbil för skattepliktiga persontransporter har inte rätt att dra av ingående skatt för inköp av personbil. Detta eftersom inköpet inte har gjorts i egenskap av beskattningsbar person.

Om personbilen köps in i egenskap av beskattningsbar person för att tillhandahålla skattepliktiga persontransporter finns avdragsrätt för den ingående skatten endast om personbilen används för persontransporter enligt taxitrafiklagen.

För avdragsrätt för leasingavgifter se avdragsrätt normalfall.

Uthyrning av personbil (bildelning)

Det förekommer att personer hyr ut personbilar till andra personer antingen via en förmedlare eller genom ett biluthyrningsföretag som in sin tur hyr ut personbilen. Personen kan hyra ut bilen via till exempel en mobilapplikation där personen registrerar sig. Uthyrning av personbil kan räknas som en ekonomisk verksamhet vilket innebär att den som hyr ut personbil gör det i egenskap av en beskattningsbar person, se Exempel: uthyrning av en privat bil (bildelning) under Delningsekonomi.

En person som använder sin privata personbil för skattepliktiga uthyrningstjänster har inte rätt att dra av ingående skatt för inköp av personbilen eftersom inköpet inte har gjorts i egenskap av beskattningsbar person.

Om en personbil köps in för att tillhandahålla skattepliktiga uthyrningstjänster finns avdragsrätt om personbilen används för uthyrning i ett biluthyrningsföretag. Enligt Skatteverkets uppfattning innebär det att avdragsrätt för ingående skatt för förvärv av en personbil endast kan medges om det vid förvärvstillfället finns en klar avsikt att personbilen ska hyras ut på heltid. Personbilen måste också vara tillgänglig för uthyrning på heltid. Mot bakgrund av syftet med avdragsförbudet, d.v.s. att inte medge avdrag för privat konsumtion, är det därför endast i undantagsfall som avdraget kan medges.

För avdragsrätt för leasingavgifter se avdragsrätt normalfall.

Driftkostnader

För avdragsrätt för driftkostnader se driftkostnader m.m. för personbil eller motorcykel.

Kompletterande innehåll

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • EU-dom C-338/98 [1]
  • KRNS 2012-11-06, mål nr 4447-12 [1]
  • RSV Im 1974:31 [1]
  • RSV/FB Im 1983:11 [1]
  • RÅ 1999 not. 293 [1]
  • RÅ 2000 not. 98 [1]
  • SRN 2001-01-05 [1]
  • SRN 2002-03-18 [1]
  • SRN 2006-04-25 [1]

EU-författningar

  • RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt [1] [2]

Lagar & Förordningar

  • Taxitrafiklagen (2012:211) [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1993/94:99 Om ny mervärdesskattelag [1]

Ställningstaganden

  • Rätt till avdrag för ingående skatt vid leasing av personbil [1] [2]
  • Tillämpning av avdragsbegränsningarna för mervärdesskatt avseende personbilar och motorcyklar på fordon avsedda för tävlingsverksamhet [1]

Övrigt

  • SOU 1994:120 [1]