Vid beskattningen av näringsverksamhet är huvudregeln att en värdeökning på en tillgång i näringsverksamheten ska beskattas, oavsett hur tillgången disponerats. Beskattningen ska därför i princip ske när tillgången lämnar näringsverksamheten genom försäljning, byte, uttag för eget bruk, gåva o.s.v. (22 kap. 2-3 §§ IL).
Bestämmelsen gäller bara tillgångar som skulle ha beskattats i näringsverksamheten om de hade avyttrats.
När en tillgång anses utgöra en tillgång i näringsverksamheten avgörs med utgångspunkt i de allmänna bestämmelserna i 13 kap. och 16 kap. IL.
För juridiska personer innebär uttagsbeskattningsreglerna i princip att alla uttag av tillgångar kan leda till en uttagsbeskattning, eftersom all inkomst som ett aktiebolag och andra juridiska personer har hänförs till näringsverksamheten (13 kap. 1-2 §§ IL). Några särskilda regler för uttag från ett fåmansföretag finns inte, utan allmänna regler tillämpas även för dessa.
För enskilda näringsidkare eller delägare i ett handelsbolag tillämpas inte reglerna om uttag om tillgången skulle ha beskattats i inkomstslaget kapital (13 kap. 4, 6 och 7 §§ IL). En näringsfastighet eller näringsbostadsrätt som inte är en lagertillgång omfattas därför inte av uttagsbestämmelserna i 22 kap. IL.
Skatteverket anser att reglerna om uttagsbeskattning ska tillämpas på samma sätt när det gäller delägare i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som för delägare i ett svenskt handelsbolag.
I några särskilda fall kan även kapitalbeskattade tillgångar i inkomstslaget kapital bli föremål för en likartad beskattning (53 kap. IL). Se även vad som gäller avskattning vid karaktärsbyte för fysiska personer (41 kap. 6 § IL) samt avyttring av fastighet eller bostadsrätt från handelsbolag till delägare (45 kap. 30 § IL respektive 46 kap. 15 § IL). Vid ett karaktärsbyte blir även reglerna om återläggning av värdeminskningsavdrag i näringsverksamhet aktuella (26 kap. IL).
Med uttag för privat bruk avses att den skattskyldiga tillgodogör sig en tillgång från näringsverksamheten eller för över den till en annan näringsverksamhet. (22 kap. 2 § IL).
Varor och produkter som tillverkas eller omsätts i verksamheten är ofta föremål för uttag. Det kan vara svårt att avgöra om uttag av varor överhuvudtaget redovisas och, om de redovisas, om de har tagits upp till beskattning till marknadsvärdet.
I BFL finns krav på att uttag av varor ska noteras löpande i bokföringen. Som underlag ska det finnas verifikationer.
Enbart en uppgift om att ett uttag av varor har betalats kontant och att betalningarna redovisats i dagskassorna, bör inte godtas (jämför RÅ 1975 Aa 485, RÅ 1988 ref. 97 samt RÅ 1990 not. 292, som gäller uttag i fåmansaktiebolag och som torde få betraktas som ett in casu-avgörande grundat på speciella omständigheter).
Även uttag av inventarier ska beskattas (22 kap. 1 § IL). I likhet med övriga uttag är det marknadsvärdet som ska uttagsbeskattas (22 kap. 7 § första stycket IL).
Att överföra kontanta medel medför ingen uttagsbeskattning (RÅ 2000 not. 86 och RÅ 2003 not. 161).
Den som är enskild näringsidkare och bedriver annan näringsverksamhet kan uttagsbeskattas om en tillgång förs över från den ena till den andra näringsverksamheten (22 kap. 2 och 8 §§ IL). Bestämmelsen i 22 kap. 8 § IL tillämpas endast om den andra näringsverksamheten är en självständig näringsverksamhet utanför EES (14 kap. 12 § IL).
Om den skattskyldiga överlåter en tillgång utan ersättning eller mot en ersättning som understiger marknadsvärdet, utan att detta är affärsmässigt motiverat räknas detta också som ett uttag. Hit hör uttag som förs över till någon närstående person, till en vän eller ett närstående företag. Motsvarande gäller om ett svenskt handelsbolag som den skattskyldiga är delägare i överlåter en tillgång till den skattskyldiga eller någon annan (22 kap. 3 § IL).
Om en arbetsgivare överlåter någon annan tillgång än pengar till en anställd som en kompensation för arbete räknas detta som ett byte mellan arbetsinsatsen och tillgången. I skattehänseende presumeras ersättningen vara en marknadsmässig betalning för det arbete som den anställda utför, (jfr Skatterättsnämndens resonemang i RÅ 2004 ref. 83). Se också nedan kring Uttag av tjänst.
Högsta förvaltningsdomstolen anser att man ska läsa 22 kap. 3 § andra meningen IL utifrån den systematik som gäller för inkomstbeskattning av delägare till svenska handelsbolag. Detta innebär att lagrummet inte enbart avser uttag som sker i ett direkt ägt svensk handelsbolag, för vilket delägaren är skattskyldig, utan även vid uttag i ett svenskt handelsbolag som ägs av ett annat svenskt handelsbolag, för vilket delägaren är skattskyldig (HFD 2015 ref. 30).
En kooperativ vindkraftsförening har uttagsbeskattats vid försäljning av egenproducerad el till ett pris under marknadsvärdet till sina medlemmar (RÅ 2010 ref. 63).
Nedan redovisas ett antal överlåtelser som också ska anses som uttag. Vid överföring av en enstaka tillgång kan en givare uttagsbeskattas.
Notera att reglerna om underprisöverlåtelser kan bli aktuella då begreppet överlåtelse även omfattar gåva och bodelning av annan anledning än makes död (23 kap. 3 § IL, prop. 1999/2000:2 del 2 s. 295). Jämför med prop. 1998/99:15 s.151 och s. 270.
En byggmästare som gav bort vissa fastigheter som utgjorde lagertillgångar i hans byggnadsrörelse till sina barn, beskattades för skillnaden mellan fastigheternas saluvärde och bokfört värde (RÅ 1955 ref. 41).
Notera att byggnadsarbeten för egen räkning på tillgång som är kapitaltillgång kan uttagsbeskattas (27 kap. 8 § IL).
En författare uttagsbeskattades för att ha gett bort en lagertillgång i form av författarrättigheten till en bok (RÅ 1967 ref. 28).
Uttagsbeskattning ska ske när en enstaka verksamhetstillgång övergår i någon annans ägo genom bodelning av annan anledning än makes död (RÅ 1976 ref. 6), såvitt inte reglerna om underprisöverlåtelse är tillämpliga.
Högsta förvaltningsdomstolen har vid bodelningstidpunkten uttagsbeskattat en byggmästare för marknadsvärdet på de lagerfastigheter som vid bodelningen tillades dödsboet efter hustrun (RÅ 1981 1:89).
Läs om överlåtelse av hel verksamhet eller enstaka tillgång.
När en verksamhet i en enskild firma eller i ett handelsbolag ombildas till ett aktiebolag, genom tillskott eller försäljning till underpris, sker principiellt sett ett uttag ur verksamheten.
Detsamma gäller om ombildningen sker från ett aktiebolag till en enskild firma eller till ett handelsbolag.
Uttagsbeskattning ska ske i de ovan nämnda fallen om inte reglerna om underprisöverlåtelse är tillämpliga (22 kap. 3 § IL, jämför med 23 kap. 3 § IL).
Notera att ett handelsbolag inte kan vara part i en underprisöverlåtelse, varken som överlåtare eller förvärvare (23 kap. 14 § IL). Tänk också på att man vid en ombildning från en företagsform som ingår i den dubbelbeskattade sektorn, t.ex. ett aktiebolag, vid en uttagsbeskattning även måste beakta att en eventuell beskattning också ska ske i ägarledet.
Bestämmelserna om uttag av en tillgång tillämpas också på uttag av en tjänst, om värdet av tjänsten är mer än ringa (22 kap. 4 § IL).
Det räknas inte som ett uttag ur näringsverksamheten om den anställda har fått en tjänst som kompensation för arbete. Detta räknas i stället som ett byte mellan arbetsinsatsen och tjänsten, se också ovan om Överföring av en tillgång som inte är affärsmässigt motiverad.
Reglerna om uttagsbeskattning av tjänst är i första hand tillämpliga när en anställd har utfört arbete åt en näringsidkare för dennas privata ändamål. Även andra uttag av tjänster ur näringsverksamheten kan dock leda till en uttagsbeskattning.
I specialmotiveringen till den tidigare lydelsen av bestämmelsen uttalade det föredragande statsrådet bl.a. (prop. 1989/90:110 s. 660):
Uttag föreligger inte om en näringsidkare för egen räkning vid sidan om sin näringsverksamhet använder sitt yrkeskunnande. Som exempel kan nämnas en revisor som upprättar sin egen deklaration, en frisör som rakar och kammar sig själv eller en målare som målar sin bostad. Uttag föreligger inte heller i sådana fall då en näringsidkare vederlagsfritt utför eget arbete åt annan. En helt annan sak är att i vissa sådana fall beskattning för ett dolt vederlag, t.ex. en gentjänst, kan aktualiseras. Det kan här nämnas att enligt en särskild föreskrift i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 21 § ska byggnadsarbete för egen räkning i vissa fall medföra uttagsbeskattning. Detta hänger samman med att den egna arbetsinsatsen inte medför att fastigheten erhåller karaktär av omsättningstillgång (prop. 1980/81:68 s. 163 ff.). I fråga om uttag av tjänst har det ansetts motiverat att endast uttag i mer än ringa omfattning ska föranleda beskattning. En näringsidkare som ”privat” utnyttjar t.ex. en maskin som ingår i näringsverksamheten ska alltså inte uttagsbeskattas i alla lägen.
Med uttag av tjänst ur en näringsverksamhet jämställs att en näringsidkare eller en handelsbolagsdelägare för privat bruk använder en bil som är en tillgång (anläggnings- eller lagertillgång) i näringsverksamheten. Ett uttag anses ha skett om värdet av tjänsten är mer än ringa. Om bilen har använts för privat bruk i ringa omfattning anses inget uttag ha skett.
Värdet av uttaget ska beräknas på samma sätt som för bilförmån (SKV A 2018:35). Detta gäller även för privat bruk av en leasingbil som används i näringsverksamheten. Näringsidkaren eller handelsbolagsdelägaren ska redovisa värdet av uttaget som en intäkt av näringsverksamheten
En uttagsbeskattning av tjänst ska ske under förutsättning att ett faktiskt användande av egendomen har skett.
På motsvarandet sätt som vid uttagsbeskattning av bilförmån innebär en dispositionsrätt en presumtion för att ett användande har skett. För att en uttagsbeskattning inte ska ske behöver den skattskyldige visa att en privat användning inte har skett eller att värdet av användandet är ringa (se KRG mål nr 5778-10). En sådan presumtion kan även beroende på omständigheter i det enskilda fallet tillämpas för en passiv delägares dispositionsrätt till egendom i en juridisk person. En beskattning utifrån en presumtion om en användning ska främst tillämpas för dyrare tillgångar men kan även ha betydelse för beskattning avseende användning av andra tillgångar i verksamheten.
Avser användningen dyrare egendom t.ex. båtar, ska marknadsvärdet av uttaget inte beräknas utifrån den faktiska användningen utan grundas på marknadsvärdet av dispositionsrätten. Värdet ska reduceras med hänsyn till de inskränkningar av dispositionsrätten som kan vara beroende av verksamheten (jfr prop. 1999/2000:15 s. 60,HFD 2011 ref. 55 I-II och Skatteverkets ställningstagande Beskattning av dispositionsrätt till fritidsbostad eller båt).
Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom slagit fast att en personalstiftelse ska uttagsbeskattas när den hyr ut semesterbostäder till underpris till dem (destinatärerna) vars intresse ska tillgodoses av stiftelsen enligt dess stadgar. I målet hade stiftelsen åberopat att det skulle vara affärsmässigt motiverat att hyra ut till underpris, då stiftelsen stadgar inte medgav att man tog ett marknadsmässigt pris. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att så var fallet. Däremot konstaterade domstolen att stiftelsen inte ansågs ha tillhandahållit någon tjänst för den tid då semesterbostäderna inte hyrts ut, och inte stått till någon persons disposition. Därmed saknades det grund för beskattning för den tiden (RÅ 2008 ref. 57).
Med uttag av tjänst förstås i princip alla former av tjänster, inklusive t.ex. krediter, som en näringsidkare eller en juridisk person tar ut ur sin verksamhet och för över till en annan näringsverksamhet eller tillhandahåller någon annan, utan marknadsmässig ersättning (prop. 1998/99:15 s. 163). Det är inte ovanligt med ränteförmånliga lån mellan företag i en intressegemenskap (RÅ 2008 ref. 84 och RÅ 2004 ref. 4).
Om en uttagsbeskattning ska ske eller inte beror i hög grad på omständigheterna i det enskilda fallet. Skatteverket anser att en uttagsbeskattning ska ske när ett handelsbolag ger ett räntebilligt lån till en delägare som är fysisk person.
Reglerna om underprisöverlåtelser tillämpas inte när det gäller uttag av tjänst (23 kap. 3 § IL). Om ett uttag av en tjänst däremot har samband med ett uttag av en tillgång, ska uttaget av tjänsten inte beskattas om uttaget av tillgången inte ska uttagsbeskattas på grund av bestämmelsen i 23 kap. 9 § IL (22 kap. 12 § IL).
Förutom vid uttag av en tillgång eller tjänst ur en näringsverksamhet, anses ett uttag även ha skett i situationerna som redovisas nedan (22 kap. 5 § IL). Situationer som är gränsöverskridande beskrivs på en egen sida.
För en enskild näringsverksamhet får verksamheten anses ha upphört när den inte längre bedrivs, och när tillgångar och skulder har överförts till privatpersonen. När näringsverksamheten upphör ska uttagsbeskattningen ske såsom den ”sista affärshändelsen”. Om hela näringsverksamheten överlåts i samband med ett dödsfall sker ingen uttagsbeskattning. Kontinuitet finns här mellan arvlåtaren och arvtagaren.
Skatteverket anser att om tillgångar eller skulder finns kvar oförändrade under ett helt räkenskapsår utan att någon aktivitet har skett i näringsverksamheten ska den normalt anses avslutad senast vid detta räkenskapsårs utgång. Detta gäller inte om näringsverksamheten innehåller skogskontomedel eller där den skattskyldiga uppbär sjukpenning. För ett handelsbolag upphör näringsverksamheten när bolaget är upplöst genom ett skifte.
För juridiska personer, t.ex. ett AB, upphör näringsverksamheten i och med att bolaget fusioneras, likvideras eller går i konkurs (23 kap. ABL och 25 kap. ABL).
Om skattskyldigheten för inkomst av en näringsverksamhet har upphört helt eller delvis ska en uttagsbeskattning ske.
En näringsverksamhet anses upphöra i och med att en konstnär, uppfinnare o.s.v. avlider och ingen kan fortsätta den avlidnes verksamhet. Ett övertagande av tillgångar innebär att en ny verksamhet påbörjas, alternativt att de övertagna tillgångarna förs över till en redan befintlig verksamhet (RÅ 1942 ref. 9, RÅ 1977 ref. 32 och RÅ 1981 1:3). När näringsverksamheten har upphört genom ett dödsfall ska en uttagsbeskattning ske i dödsboet, med stöd av bestämmelserna i 22 kap. 5 § IL.
Högsta förvaltningsdomstolen har vid en prövning av en avkastningsstiftelse funnit att en stiftelse skulle uttagsbeskattas i samband med att den blev inskränkt skattskyldig (RÅ 2004 ref. 93).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett överklagat förhandsbesked slagit fast att någon uttagsbeskattning inte ska ske när en oäkta bostadsrättsförening övergår till att bli ett privatbostadsföretag. Den uteblivna uttagsbeskattningen har sin grund i att skattskyldigheten som sådan inte förändras, vilket innebär att det inte spelar någon roll vilka slags tillgångar föreningen äger vid övergången (RÅ 2008 ref. 65).
Om en tillgång förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan del, och skattskyldighet finns för inkomst från den förra delen men inte för inkomst från den senare delen, räknas det som ett uttag.
Om en ideell förening har såväl skattepliktiga som skattefria inkomster sker en uttagsbeskattning om en tillgång förs över från den skattepliktiga till den skattebefriade delen av verksamheten.
Om tillgångar förs över från annan näringsverksamhet till en kvalificerad rederiverksamhet enligt 39 b kap. IL.
Det kan även räknas som att uttag har gjorts i situationer där tillgångar har lämnat näringsverksamheten utan att någon handlat aktivt. Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att även ett passivt förhållningssätt kan leda till uttagsbeskattning. Exempel på sådan passivitet är när någon avstår från en konverteringsrätt som har inneburit en värdeöverföring och som haft sin grund i en intressegemenskap mellan företag (RÅ 1998 ref. 13).