Ekonomibyggnad

Riktvärdet kan avse en eller flera ekonomibyggnader

Riktvärde för en ekonomibyggnad ska utgöra värdet av en eller flera ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad (10 kap. 1 § FTL). Moderna och större ekonomibyggnader ska utgöra en värderingsenhet (6 kap. 4 § FTL). Andra ekonomibyggnader – äldre byggnader och små byggnader – får dock sammanföras till en värderingsenhet. Ett riktvärde kan därför avse antingen en eller flera ekonomibyggnader (10 kap. 1 § FTL).

Riktvärdena är framtagna med utgångspunkt från produktionskostnader för ekonomibyggnader som är byggda på entreprenad. För ekonomibyggnader gäller dessutom att mindre byggnader inte är lika rationella som större. De större ekonomibyggnaderna bedöms vanligen som mer ändamålsenligt utformade för den aktuella verksamheten än de mindre. Eftersom kostnaden för uppförandet av en byggnad har en direkt inverkan på marknadsvärdet, har vidare investeringar i mindre byggnader – med högre produktionskostnader per kvadratmeter – förutsatts ha lägre genomslagskraft i marknadsvärdet, relativt sett.

Indelningen i klasser sker antingen genom direkt eller indirekt klassificering. Hur detta går till behandlas nedan, uppdelat per byggnadskategori.

Värdefaktorer för ekonomibyggnad

Följande egenskaper (värdefaktorer) hos en ekonomibyggnad ska i flertalet fall bestämmas när man värderar ekonomibyggnaden (10 kap. 3 § FTL):

• byggnadskategori
• storlek
• ålder
• beskaffenhet.

Hur värdefaktorn byggnadskategori klassindelas framgår av 1 kap. 10 § FTF. Övriga värdefaktorer klassindelas enligt 1 kap. 11 § FTF på det sätt som framgår av bilaga 3 till förordningen. Klassindelningen påverkar valet av vilken av bilagans 54 E-tabeller (relationstabeller) som ska användas för den aktuella ekonomibyggnaden. För samtliga byggnadskategoriklasser utom en finns E-tabeller för både tätort, normalförhållanden och glesbygd. Riktvärdet bestäms på grundval av tabellvärdet och E-nivåfaktorn enligt den beräkningsformel som finns i 1 kap. 12 § FTF.

Värdefaktorn byggnadskategori

Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ändamål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för (10 kap. 3 § FTL). Beträffande växthus bestäms dock byggnadskategorin med hänsyn till växthusets konstruktion och anordning i övrigt.

Värdefaktorn byggnadskategori ska indelas i 19 klasser (1 kap. 10 § FTF).

Tabell över klassindelningen

Tabellen visar klassindelningen där varje klass är definierad med ett nummer och en benämning.

Klass	Benämning
11	Djurstall, logar, lador, maskinhallar, gårdsverkstäder, lagerhus för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande byggnader med värdeår före 1980.
21	Djurstall för mjölkkor värdeår 1980.
22	Djurstall för slakt- och ungnöt värdeår 1980.
23	Djurstall för grisar värdeår 1980.
24	Djurstall för värphöns, värdeår 1980–.
25	Djurstall för får, getter och strutsar, värdeår 1980–.
26	Djurstall för hästar, värdeår 1980–.
27	Djurstall för mink, räv och liknande, värdeår 1980–.
28	Djurstall för slaktkycklingar och kalkoner, värdeår 1980–.
31	Loge, lada och liknande, värdeår 1980–.
32	Maskinhall, gårdsverkstad och liknande, värdeår 1980–.

33	Gårdslager för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande, värdeår 1980–.
34	Ridhus
42	Spannmålslager
44	Ensilagesilor
51	Växthus, typ friliggande
52	Växthus, typ blockhus
53	Enklare växthus
60	Övriga ekonomibyggnader

Huvudsakligt ändamål för ett djurstall bör anses vara det djurslag vars förvaring upptar den största stallytan, om djurstallet konstruktions- eller funktionsmässigt inte kan delas upp i fristående stall för varje djurslag (SKV A 2016:15).

För var och en av byggnadskategoriklasserna som huvudsakligen avser äldre byggnader (med värdeår före 1980), djurstall, lador, maskinhallar, silor och växthus, ska man dessutom bestämma en eller flera av följande värdefaktorer:

• ålder
• storlek
• beskaffenhet.

Beroende på vilken byggnadskategoriklass värderingsenheten tillhör klassindelas värdefaktorerna i viss utsträckning olika.

Värdefaktorn ålder

Åldern anger värderingsenhetens sannolika återstående livslängd (10 kap. 3 § FTL). Åldern bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten då dessa gjordes.

Metoden att bestämma värdeåret är i samtliga fall den som anges i 11 § SKVFS 2016:7. Värdefaktorn ålder uttrycks genom byggnadens värdeår. Värdeåret utgörs av byggnadens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste värdeår som anges är 1929. Värdefaktorn ålder ska anges i hela år. Om byggnaden har varit föremål för påtaglig om- eller tillbyggnad eller påtaglig förbättring ska värdeåret jämkas.

Samtliga byggnadskategoriklasser utom 42, 44 och 60

För samtliga byggnadskategoriklasser utom 42, 44 och 60 ska man bestämma ålder.

Byggnadskategoriklasserna 11, 27, 31, 32 och 33

Man behöver bara slå fast om värdeåret är före 1980 eller inte för byggnader som tillhör byggnadskategoriklasserna 11, 27, 31, 32 och 33.

Byggnadskategoriklasserna 21–26, 28, 34 och 51–53

För övriga byggnadskategoriklasser, d.v.s. 21–26, 28, 34 och 51–53 ska man bestämma det exakta värdeåret. När man värderar byggnadskategoriklasserna ska man ta hänsyn till de värdeårsintervaller som föreskrivits respektive klass i E-tabellerna.

Bestämma värdeår när om- eller tillbyggnad skett

I begreppet om- och tillbyggnad innefattas i detta sammanhang alla påtagliga förbättringar som ökar byggnadens återstående livslängd. Det finns således ingen direkt koppling till de definitioner som tillämpas vid t.ex. inkomstbeskattning. Normalt bör alla kostnader i anslutning till större ombyggnader och renoveringar beaktas, vilket innebär att kostnader för åtgärder som i andra sammanhang specificerats som reparationer eller underhåll också kan ingå.

När man bestämmer värdeår i fall när en om- eller tillbyggnad har skett bör följande beaktas (SKV A 2016:15):

• Om man bedömer att om- eller tillbyggnadskostnaden, vid tiden för om- eller tillbyggnaden, har varit mindre än 20 procent av kostnaden för att uppföra motsvarande byggnad, bör nybyggnadsåret bestämmas som värdeår.
• Om man bedömer att om- eller tillbyggnadskostnaden har varit större än 70 procent av kostnaden för att uppföra motsvarande byggnad, bör om- eller tillbyggnadsåret bestämmas som värdeår.
• Om man bedömer att kostnaden ligger mellan 20 och 70 procent av kostnaden för att uppföra motsvarande byggnad, bör ett årtal mellan nybyggnadsåret och om- eller tillbyggnadsåret bestämmas som värdeår.

Om flera om- eller tillbyggnader gjorts bör man väga samman samtliga nedlagda om- eller tillbyggnadskostnader när man bestämmer värdeåret (SKV A 2016:15). Man bör även räkna med kostnader som understiger 20 procent av kostnaden för att uppföra motsvarande byggnad. När man bedömer byggnadskostnaderna bör man beakta om kostnader för att uppföra byggnaden inklusive byggnadstillbehör som kan förekomma, t.ex. rörmjölkningsanläggning, ingår.

Tabell över byggnadskostnad vid olika tider

När man bedömer byggnadskostnaderna vid olika tider bör man använda följande tabell. Tabellen visar byggnadskostnaden för olika byggnadskategorier vid olika tider i kronor per kvadratmeter byggnadsyta.

Byggkostnad i kr/kvm byggnadsarea per byggnadsår

Byggnads­kategori­klass	1970­- 1979	1980­- 1989	1990­1999	2000­2004	2005­2009	2010­2014	2015­-
21	1 100	2 700	4 900	6 300	7 700	8 600	8 500
22	1 700	2 000	2 400	2 800	3 400	3 800	3 800
23	1 100	2 600	4 200	4 100	5 000	5 600	5 500
24	1 300	3 300	5 300	5 000	6 200	6 900	6 800
25	600	1 500	1 800	1 900	2 300	2 500	2 500
26	1 000	2 400	3 900	3 800	4 700	5 300	5 600
28	500	1 800	2 000	2 200	2 700	3 000	2 900
34	600	1 100	1 400	1 500	1 700	1 900	2 100
51	350	750	1 400	2 000	2 500	2 800	2 800
52	200	500	900	1 400	1 700	1 900	1 900
53	70	150	300	400	500	550	550

Kostnader för reparationer och underhåll

Då man ska bestämma en värderingsenhets värdeår bör värderingsenhetens livslängd, enligt det allmänna rådet, beräknas som om normala reparations- och underhållsåtgärder gjorts på värderingsenheten med utgångspunkt från nybyggnadsåret. När man bestämmer värdeåret bör kostnader som avser normalt underhåll av den ursprungliga värderingsenheten därför inte ingå i de byggnadskostnader som påverkar värdeåret. Även om den ursprungliga värderingsenheten har ett kraftigt eftersatt underhåll bör man bortse från kostnader för att uppnå ett normalt underhållsläge för värderingsenheten. Kostnader som klart förlänger värderingsenhetens återstående livslängd bör däremot beaktas.

Tillbyggnad och ombyggnad

Kostnaderna för en tillbyggnad får inte beräknas till ett högre värde än vad en nybyggnad av motsvarande utrymme skulle ha kostat. Vid tillbyggnad av utrymmen som är likvärdiga med befintlig byggnad får i stället ny- och tillbyggnadsåret vägas samman med hänsyn till ytorna av den gamla och den nya delen.

En ombyggnad som innebär att berörda byggnadsdelar förnyas i sin helhet, får behandlas som en tillbyggnad, varvid nybyggnadsåret får gälla för inte ombyggda delar och ombyggnadsåret för de övriga delarna.

När en ny-, till- eller ombyggnad skett under flera år och uppgift om nybyggnadsår saknas

Då en ny-, till- eller ombyggnad uppges ha skett under en tidsperiod som omfattar flera år och det saknas en exakt uppgift om nybyggnadsåret, bör följande gälla när man bestämmer nybyggnadsåret.

• Om deklaranten angett två årtal bör det senaste året användas (t.ex. 14/15 – använd 15).
• Om deklaranten angett en period om flera år bör det senaste året användas (t.ex. 14/16 – använd 16).

Förutom om- och tillbyggnader ska man även beakta andra påtagliga förbättringar, om de kan antas påverka byggnadens återstående livslängd.

Kostnader för reparationer och underhåll som dröjt får inte påverka värdeåret

En byggnads livslängd bestäms normalt under förutsättning att byggnaden repareraras och underhålls under hela byggnadens livslängd. Ofta sker reparationer och underhåll, som av olika skäl dröjt, i samband med en om- eller tillbyggnad. Kostnaderna för dessa åtgärder får inte påverka bestämningen av värdeåret, eftersom de är en förutsättning för den livslängd som normalt följer av nybyggnadens nybyggnadsår.

Ombyggnadstillägg – om värdeåret inte är lika med nybyggnadsåret eller ombyggnadsåret

I de fall värdeåret inte kan bestämmas att vara lika med nybyggnadsåret eller ombyggnadsåret, ska värdeåret i princip bestämmas med ledning av byggnadens uppskattade återstående livslängd vid taxeringsårets ingång. Skillnaden mellan en byggnads värdeår och dess nybyggnadsår kallas ombyggnadstillägg. Ombyggnadstillägget anger således den ökning av en byggnads återstående livslängd som om- och tillbyggnaderna medför.

I det fall om- och tillbyggnadskostnaderna kan anges i procent av kostnaderna för en fullständig nybyggnad vid om- och tillbyggnadstillfället, beräknar man vanligen ombyggnadstillägget genom att utgå från nybyggnadsåret och därefter multiplicera tidsskillnaden mellan nybyggnadsåret och året för om- och tillbyggnaden med procenttalet.

Exempel: ombyggnadstillägg

I det fall ombyggnadskostnaden t.ex. utgör 40 procent av vad det skulle kosta att uppföra en ny byggnad, och nybyggnadsåret är 1970 och ombyggnadsåret 2008, så blir värdeåret 1985 med ombyggnadstillägget beräknat enligt följande:

(1970 + 0,40 × 38) = 1985

Om kostnaderna för om- och tillbyggnad är svåra att bestämma i förhållande till kostnaderna att uppföra en helt ny byggnad, eller om det är svårt att bestämma ombyggnadstillägget av andra skäl, ska tillägget uppskattas i hela tiotal eller femtal år.

Värdefaktorn storlek

Storleken bestäms med hänsyn till värderingsenhetens yta på marken (10 kap. 3 § FTL). Beträffande spannmålslager och silor (klass 42 och 44) bestämmer man dock storleken med hänsyn till kubikmeter lagringsvolym.

Värdefaktorn storlek, mätt i kvadratmeter, indelas för ekonomibyggnader i storleksklasser. Vid klassificeringen av värdefaktorn storlek ska värderingsenhetens yta på marken avse byggnadsarean enligt SS 21054:2009 (10 § SKVFS 2016:7).

Ekonomibyggnad som är uppförd i två eller flera plan

Om en ekonomibyggnad är uppförd i två eller flera plan, t.ex. ett djurstall med överliggande logdel (s.k. höskulle), så bör värdefaktorn storlek bestämmas med utgångspunkt i byggnadens yta på marken, beräknad som byggnadsarea enligt Svensk Standard SS 21054:2009 (SKV A 2016:15). En jämkning av värdet av byggnadsytan kan här bli aktuell. En jämkning av byggnadsytan med hänsyn till att byggnaden är uppförd i flera plan bör enligt samma allmänna råd ske med utgångspunkt från det värdetillskott som byggnaden fått genom att den uppförts i mer än ett plan.

För att beakta det värdetillskott som utrymmen i plan två och tre ger kan en jämförelse göras med reglerna för avkastningsvärderad industribyggnad. I dessa fall hänförs byggnader med produktion i flera våningsplan till enkla eller mycket enkla byggnader. Den användning som utrymmen har i andra eller tredje plan i en ekonomibyggnad bör vara jämförbar med användningen för lager på en industrienhet. Det kan därför vara lämpligt att beräkna mervärdet efter denna grund och härefter jämka värdet på byggnaden genom att göra en så kallad teknisk justering.

Värdefaktorn beskaffenhet

Värdefaktorn beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmaterial och utrustning samt värderingsenhetens skick (10 kap. 3 § FTL).

Värdefaktorn beskaffenhet ska i enlighet med bilaga 2 till SKVFS 2016:7 bestämmas för samtliga byggnadskategoriklasser utom klass 27 och 60. Beskaffenheten indelas i tre klasser:

• Klass 1 – bättre, d.v.s. god utformning för modernt lantbruk och i gott skick.
• Klass 2 – normal, d.v.s. godtagbar utformning för modernt lantbruk och i godtagbart skick.
• Klass 3 – enklare, d.v.s. enklare utformning för lantbruk samt byggnad i mindre gott skick.

När man klassificerar värdefaktorn beskaffenhet gäller det att bestämma vilken beskaffenhetsklass som ska utgöra ingång i E-tabellerna. Klassificeringen utgör en direktklassificering av beskaffenhetsklassen, på grundval av beskrivningen i bilaga 2 till SKVFS 2016:7 som ska gälla för klassen.

Klassificering av byggnadskategoriklasser

Nedan följer en genomgång av den klassificering av värdefaktorerna som ska göras för respektive klass av byggnadskategori.

Äldre ekonomibyggnader m.m. – byggnadskategoriklass 11

Byggnadskategoriklass 11 avser djurstall, logar, lador, maskinhallar, gårdsverkstäder, lagerhus för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande med värdeår före 1980.

Åldern ska bestämmas med hänsyn till definitionen av byggnadskategoriklassen, d.v.s. det ska slås fast om värdeåret är före 1980. För byggnadskategoriklass 11 ska dessutom följande värdefaktorer bestämmas:

• storlek
• beskaffenhet.

Värdefaktorn storlek delas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklass 11 (tabell E 11G, E11M och E 11T) in i följande klasser:

• Byggnadsyta –149 kvm
• Byggnadsyta 150–299 kvm
• Byggnadsyta 300–499 kvm
• Byggnadsyta 500–699 kvm
• Byggnadsyta 700–999 kvm
• Byggnadsyta 1000-1499 kvm
• Byggnadsyta 1500-1999 kvm

Därutöver per påbörjat 100-tal.

Man bör bestämma värderingsenhetens beskaffenhet för byggnadskategoriklass 11 genom att väga samman de ingående byggnadernas beskaffenhet efter deras ytor på marken. Detta framgår av (SKV A 2016:15).

För värdefaktorn beskaffenhet finns följande klasser för byggnadskategoriklass 11 enligt 12 § SKVFS 2016:7 och bilaga 2 till föreskriften:

• Klass 1 – byggnad med påtagligt bättre utformning och skick än vad som är normalt för äldre byggnader.
• Klass 2 – byggnad med godtagbar utformning och godtagbart skick för äldre byggnader.
• Klass 3 – byggnad med påtagligt sämre utformning och skick än vad som är normalt för äldre byggnader.

Äldre djurstall i gott skick och djurstall uppförda under sjuttiotalet bör normalt föras till klass 1 (SKV A 2016:15).

Djurstall – byggnadskategoriklass 21–28

Byggnadskategoriklasserna 21–28 avser djurstall för mjölkkor, slakt- och ungnöt, grisar, värphöns, får, getter, strutsar och hästar samt mink, räv och liknande – alla med värdeår 1980 eller senare.

Värdefaktorn ålder ska bestämmas med hänsyn till definitionen av byggnadskategoriklassen, d.v.s. det ska slås fast om värdeåret är 1980 eller senare. För byggnadskategoriklasserna 21–28 ska följande värdefaktorer bestämmas:

• storlek
• ålder
• beskaffenhet.

Värdefaktorerna indelas i klasser. Tabellen visar E-tabellernas klassindelning av värdefaktorn storlek för byggnadskategoriklass 21-28.

Byggnadsyta, kvm
Kategori 21	Kategori 22	Kategori 23	Kategori 24, 28	Kategori 25, 26	Kategori 27
(200)–299	(200)–299	(150)-299	(50)–299	(50)–99	(50)–99
300–499	300–499	300-499	300–599	100–149	100–299
500–699	500–699	500-699	600–899	150–199	300–499
700–899	700–899	700-899	900–1099	200–249	500–699
900–1099	900–1099	900-1099	1100–1299	250–299	Därutöver per påbörjat 200-tal
1100–1299	1100–1299	1100-1299	1300–1499	300–399
1300–1499	1300–1499	1300-1499	1500–1699	400-499
1500–1699	Därutöver per påbörjat 100-tal	Därutöver per påbörjat 100-tal	1700–1899 (E28)	500–599
1700–1899			Därutöver per påbörjat 200-tal	600–699
1900–2099				Därutöver per påbörjat 100-tal
Därutöver per påbörjat 100-tal

Klassindelning av värdefaktorn ålder

För värdefaktorn ålder finns följande klasser för byggnadskategoriklasserna 21–26 och 28:

• Värdeår 1980–1994
• Värdeår 1995–2004
• Värdeår 2005–2014
• Värdeår 2015–

För byggnadskategoriklass 27 (djurstall för mink, räv och liknande) klassindelas inte värdefaktorn ålder.

Klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet

Beträffande värdefaktorn beskaffenhet framgår det av (SKV A 2016:15) att viss utrustning, t.ex. hötork eller kraftfodersilo, som i vissa fall kan vara placerad utanför djurstallet eller i en annan byggnad än en sådan som används för djurhållningen, bör beaktas när man bestämmer djurstallets beskaffenhet.

Värdefaktorn beskaffenhet indelas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklasserna 21–26 och 28 i tre klasser. För byggnadskategoriklass 27 klassindelas däremot inte värdefaktorn beskaffenhet. Beskrivningen av beskaffenhetsklass 1–3 för respektive byggnadskategoriklass framgår av 12 § SKVFS 2016:7, bilaga 2 till föreskriften samt (SKV A 2016:15).

Exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklass 1–3 för byggnadskategoriklasserna 21–28.

Här följer exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklass 1–3 för byggnadskategoriklasserna 21–28.

Kategori 21 – djurstall för mjölkkor

1. Byggnad med god utformning för modern mjölkproduktion och i gott skick, till exempel

• planlösning för kor i lösdrift med frostfri ligghall och automatisk utfodring av grovfoder och kraftfoder
• mekanisk utgödsling och gödselvård med mer än 8 månaders lagringstid
• mjölkningsstall utrustat med mjölkningsrobot, mjölkgrop, mjölkkarusell o.s.v.
• automatiskt reglerad till- och frånluft.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modern mjölkproduktion och i godtagbart skick, till exempel

• planlösning för kor i lösdrift eller bundna kor
• frostfri ligghall för kor i lösdrift
• fordonsbaserad utfodring eller automatisk utfodring av grovfoder och kraftfoder
• mekanisk utgödsling och gödselvård med upp till 8 månaders lagringstid
• mjölkningsstall eller mjölkningsutrustning på räls
• halvautomatisk reglering av ventilation.

3. Byggnad med enklare utformning för mjölkproduktion samt byggnad i mindre gott skick, till exempel

• planlösning för bundna kor där byggnaden är frostfri
• enklare utfodring av grovfoder och kraftfoder
• enklare utgödsling och gödselvård
• buren mjölkningsutrustning och manuellt reglerad till- och frånluft.

Kategori 22 – djurstall för slakt- och ungnöt

1. Byggnad med god utformning för modern köttdjursproduktion och i gott skick, till exempel

• isolerad eller oisolerad ligghall med mekanisk utgödsling och gödselvård med mer än 8 månaders lagringstid
• möjlighet till fordonsbaserad utfodring eller motsvarande
• möjlighet till reglerad till- och frånluft.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modern köttdjursproduktion och i godtagbart skick, till exempel

• oisolerad ligghall med mekanisk utgödsling och gödselvård med minst 8 månaders lagringstid
• möjlighet till reglerad till- och frånluft.

3. Byggnad med enklare utformning för köttdjursproduktion samt byggnad i mindre gott skick, till exempel en enklare, oisolerad ligghall.

Kategori 23 – djurstall för grisar

1. Byggnad med god utformning för modern grisproduktion och i gott skick, till exempel

• planlösning för omgångsproduktion (sektionerat) och värmeisolerad byggnad
• eventuell betäckningsavdelning med djupströ
• mekanisk utgödsling eller vakuumutgödsling med gödselvård med mer än 10 månaders lagringstid
• datorstyrd automatisk eller mekanisk torr- eller blötutfodring
• automatiskt reglerad till- och frånluft samt automatisk reglering av värmen
• golvvärme och lokaluppvärmning
• personalutrymme med dusch och wc.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modern grisproduktion och i godtagbart skick, till exempel

• planlösning för omgångsproduktion och värmeisolerad byggnad (utom för svinsuggor)
• eventuell betäckningsavdelning utan djupströ
• mekanisk utgödsling med gödselvård för minst 10 månaders lagringstid
• halvautomatisk utfodring eller utfodring av enklare slag. Halvautomatisk reglering av ventilation
• endast golvvärme och manuell reglering av värmen
• personalutrymme med wc.

3. Byggnad med enklare utformning för grisproduktion samt byggnad i mindre gott skick, till exempel

• planlösning för omgångsproduktion eller ej och värmeisolerad byggnad av sämre standard (utom för svinsuggor)
• enklare utgödsling med gödselvård med lagringskontrakt
• manuell utfodring
• ventilation av enklare slag
• ingen värme
• enklare personalutrymme.

Kategori 24 – djurstall för värphöns

1. Byggnad med god utformning för modern äggproduktion och i gott skick, till exempel

• stall som är anslutna till ett kontrollprogram som är godkänt av Jordbruksverket
• flervåningssystem eller inredda burar.
• Värme, larm och packrum med ägglager.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modern äggproduktion och i godtagbart skick, till exempel

• envåningssystem med mekanisk utgödsling där gödsellagret har minst 8 månaders lagringstid
• automatisk utfodring
• mekanisk ventilation
• värme, larm och packrum med ägglager

3. Byggnad med enklare utformning för äggproduktion samt byggnad i mindre gott skick, till exempel enklare stall med enklare ventilation och gödsellager.

Kategori 25 – djurstall för får, getter och strutsar

1. Byggnad med god utformning för modern mjölkproduktion med mejeri och i gott skick, till exempel

• isolerad eller oisolerad stallbyggnad med isolerad mjölkningsavdelning
• mjölkrum och mejeriavdelning (avser djurstall för getter)
• kyl och lagringsutrymme.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modern mjölkproduktion med mejeri och i godtagbart skick, till exempel

• oisolerad ligghall med isolerad mjölkningsavdelning av enklare slag
• mjölkrum och mejeriavdelning (avser djurstall för getter).

3. Byggnad med enklare utformning för kött- och ullproduktion samt byggnad i mindre gott skick till exempel stall för strutsar och enklare fårstall.

Kategori 26 – djurstall för hästar

1. Byggnad med god utformning för modern hästuppfödning eller hästhållning och i gott skick, till exempel

• en minsta takhöjd om 1,5 x hästens mankhöjd, dock lägst 220 cm
• automatisk utfodring av typen transponder kan finnas
• serviceutrymme inklusive selkammare med värme och ventilation
• möjlighet att reglera till- och frånluft samt värme
• tvättbox samt gödselvård med minst 8 månaders lagringstid.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modern hästuppfödning eller hästhållning och i godtagbart skick, till exempel

• en minsta takhöjd om 1,5 x hästens mankhöjd, dock lägst 220 cm
• serviceutrymme inklusive selkammare
• halvautomatisk reglering av ventilation
• gödselvård av enklare slag (t.ex. container).

3. Byggnad med enklare utformning för hästuppfödning eller hästhållning samt byggnad i mindre gott skick, till exempel

• en minsta takhöjd om 1,5 x hästens mankhöjd, dock lägst 220 cm
• enklare stall eller ligghall
• gödselvård av enklare slag.

Kategori 27 – djurstall för mink, räv och liknande

Klassindelas inte.

Kategori 28 – djurstall för slaktkycklingar och kalkoner

1. Byggnad med god utformning för modern köttproduktion och i gott skick, till exempel

• bra ytskikt på väggar, golv och tak som ska bestå av betong eller motsvarande, inte trä.
• minsta takhöjd 280 cm samt adekvata förrum, dvs. slussar för människor och djur.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modern köttproduktion och i godtagbart skick, till exempel

• ytskikt som kan bestå av andra material än betong, t.ex. trä.
• som saknar förrum, slussar för människor och djur.

3. Byggnad med enklare utformning för köttproduktion och i mindre gott skick, till exempel övriga enklare djurstall.

Logar, lador m.m. – byggnadskategoriklass 31–33

• Byggnadskategoriklassen 31 avser loge, lada och liknande.

  Byggnadskategoriklassen 32 avser maskinhall, gårdsverkstad och liknande.

  Byggnadskategoriklassen 33 avser gårdslager för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande.

Alla ekonomibyggnader i byggnadskategoriklass 31–33 ska ha värdeåret 1980 eller senare. Värdefaktorn ålder ska bestämmas med hänsyn till definitionen av byggnadskategoriklasserna, d.v.s. det ska slås fast om värdeåret är 1980 eller senare.

För byggnadskategoriklasserna 31–33 ska följande värdefaktorer bestämmas vilket framgår av 1 kap. 10 och 11 §§ FTF och bilaga 3 till förordningen:

• storlek
• beskaffenhet.

Värdefaktorerna storlek och beskaffenhet indelas enligt E-tabellerna i klasser, och för värdefaktorn storlek gäller för byggnadskategoriklasserna 31–33 i följande klassindelning:

• Byggnadsyta (100)–199
• Byggnadsyta 200–399
• Byggnadsyta 400–599
• Byggnadsyta 600–799
• Byggnadsyta 800–999

Byggnadsyta därutöver per påbörjat 200-tal

I byggnadsytan för gårdslager för potatis m.m. bör man även räkna med lokalytor för paketering och sortering samt för personalrum och liknande. Ytorna ska finnas i eller i anslutning till byggnaden (SKV A 2016:15).

Värdefaktorn beskaffenhet indelas i tre klasser för byggnadskategorierna 31–33. Beskrivningen av beskaffenhetsklass 1-3 för respektive byggnadskategoriklass framgår av 12 § SKVFS 2016:7 och bilaga 2 till föreskrifterna.

Exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklasser för byggnadskategoriklasserna 31–33

Här följer exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklasserna 1-3 för byggnadskategoriklasserna 31–33.

Kategori 31 – loge, lada och liknande

1. Byggnad med god utformning för modernt lantbruk och i gott skick, till exempel

• golv av armerad betong, stomme av trä eller stål

  takfotshöjd minst 5 meter.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modernt lantbruk och i godtagbart skick, till exempel enklare golv av grus och takfotshöjd minst 5 meter.

3. Byggnad med enklare utformning för lantbruk och i mindre gott skick, till exempel jordgolv och takfotshöjd mindre än 5 meter.

Kategori 32 – maskinhall, gårdsverkstad och liknande

1. Byggnad med god utformning för modernt lantbruk med värmeisolerad gårdsverkstad och i gott skick, till exempel golv av armerad betong och minst 4,2 meters takfotshöjd i maskinhallen.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modernt lantbruk och i godtagbart skick, till exempel hårdgjort golv av asfalt eller makadam och minst 4,2 meters takfotshöjd.

3. Byggnad med enklare utformning för lantbruk samt byggnad i mindre gott skick, till exempel jordgolv och takfotshöjd mindre än 4,2 meter.

Kategori 33 – gårdslager för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande m.m.

1. Byggnad med god utformning för modernt lantbruk och i gott skick, till exempel värmeisolerad byggnad med klimatanläggning för kylning och befuktning, utrymmen för sortering, paketering o.s.v.

2. Byggnad med godtagbar utformning för modernt lantbruk och i godtagbart skick, till exempel värmeisolerad byggnad med ventilationsutrustning och i godtagbart skick.

3. Byggnad med enklare utformning för lantbruk samt byggnad i mindre gott skick, till exempel oisolerad byggnad.

Ridhus – byggnadskategoriklass 34

Byggnadskategoriklassen 34 avser ridhus.

För byggnadskategoriklassen 34 ska följande värdefaktorer bestämmas och indelas i klasser vilket framgår av 1 kap. 10 och 11 §§ FTF och bilaga 3 till förordningen:

• storlek
• ålder
• beskaffenhet.

Värdefaktorn storlek delas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklass 34 (tabell E 34G, E34M och E 34T) in i följande klasser:

• Byggnadsyta –699 kvm
• Byggnadsyta 700–899 kvm
• Byggnadsyta 900–1099 kvm
• Byggnadsyta 1100–1299 kvm
• Byggnadsyta 1300–1499 kvm
• Byggnadsyta 1500-1699 kvm

Därutöver per påbörjat 200-tal.

I byggnadsytan bör även inräknas utrymmen för läktare, personalrum samt servering och liknande som inryms i byggnaden (SKV A 2016:15).

För ridhus ska man bestämma det exakta värdeåret och således ta hänsyn till de värdeårsintervaller som föreskrivits för respektive klass i E-tabellerna.

För värdefaktorn ålder finns följande klasser för byggnadskategoriklassen 34:

• Värdeår –1979
• Värdeår 1980–1999
• Värdeår 2000–

För värdefaktorn beskaffenhet finns följande klasser för byggnadskategoriklass 34 enligt 12 § SKVFS 2016:7 och bilaga 2 till föreskriften:

• Klass 1 – byggnad med god utformning för ridsport och i gott skick
• Klass 2 – byggnad med godtagbar utformning för ridsport och i godtagbart skick
• Klass 3 – byggnad med enklare utformning för ridsport och i mindre gott skick.

Exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklass 1–3 för byggnadskategoriklassen 34.

1. Byggnad med god utformning för ridsport och i gott skick, till exempel

• oisolerat eller isolerat ridhus med dagsljusinsläpp och läktare
• manegens underlag består av tre lager
• särskilda utrymmen för personal och/eller servering/café eller liknande kan finnas
• stomme av betong eller limträ.

2. Byggnad med godtagbar utformning för ridsport och i godtagbart skick, till exempel

• oisolerat ridhus med dagsljusinsläpp och enklare form av läktare
• manegens underlag består av minst två lager.

3. Byggnad med enklare utformning för ridsport och i mindre gott skick, till exempel

• enklare oisolerat ridhus med eller utan dagsljusinsläpp
• som saknar läktare
• manegens underlag består av ett eller två lager.

Spannmålslager och ensilagesilor – byggnadskategoriklass 42 och 44

Byggnadskategoriklasserna 42 och 44 avser spannmålslager respektive ensilagesilo.

För byggnadskategoriklasserna 42 och 44 ska följande värdefaktorer bestämmas och indelas i klasser:

• storlek

• beskaffenhet.

  För spannmålslager och silor bestäms värdefaktorn storlek med hänsyn till lagringsvolymen (10 kap. 3 § FTL).

  Värdefaktorn storlek indelas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklasserna 42 och 44 i följande klasser:

• Lagringskapacitet (100)–199 m³
• Lagringskapacitet 200–399 m³
• Lagringskapacitet 400–599 m³
• Lagringskapacitet 600–799 m³
• Lagringskapacitet 800–999 m³

Lagringskapacitet därutöver per påbörjat 200-tal m³

Om fastighetsägaren angett storleken för silo i ton kan man räkna om till kubikmeter genom att multiplicera med 1,5.

Värdefaktorn beskaffenhet indelas i tre klasser för byggnadskategorierna 42 och 44. Beskrivningen av beskaffenhetsklass 1–3 för respektive byggnadskategoriklass framgår av 12 § SKVFS 2016:7 och bilaga 2 till föreskriften.

Exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklasser för byggnadskategoriklasserna 42 och 44

Här följer exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklasser för byggnadskategoriklasserna 42 och 44.

Kategori 42 – spannmålslager

1. Spannmålslager, fristående eller i för ändamålet uppförd byggnad, med såväl tork som lagring utformad för modern spannmålshantering och i gott skick, till exempel

• varmluftstork (kontinuerlig, sats eller cirkulerande sats)
• alternativt silotork, med elevatorgrop och fast installerade transportanordningar för fyllning och tömning,
• utlastningsfickor, panna med pannrum, gasbrännare eller varmvattenbatteri samt elautomatik

2. Spannmålslager, fristående eller inrymt i äldre byggnad, med såväl tork som lagringsfickor med godtagbar utformning för modern spannmålshantering och i godtagbart skick, till exempel

• varmluftstork (sats) alternativt silotork, med elevatorgrop, mobila transportanordningar för fyllning och tömning,
• lagringsfickor, enklare utlastningsfickor, panna med pannrum eller varmvattenbatteri, eller silo för gastät lagring.

3. Enklare spannmålslager inrymt i loge, lada eller liknande samt spannmålslager i mindre gott skick, till exempel

• kalluftstork med eller utan tillsatsvärme
• eller lagring med syratillsats.

Kategori 44 – ensilagesilo

1. Ensilagesilo med god utformning för modernt lantbruk och i gott skick, till exempel modern plansilo med eller utan tak, eller modern tornsilo i glasemalj eller rostfritt stål.

2. Ensilagesilo med godtagbar utformning för modernt lantbruk och i godtagbart skick, till exempel äldre plansilo utan tak, eller äldre tornsilo i trä.

3. Ensilagesilo i mindre gott skick. Övriga enklare anläggningar, till exempel övriga enklare ensilagesilos.

Växthus – byggnadskategoriklass 51–53

Byggnadskategoriklasserna 51–53 avser olika typer av växthus, både friliggande och blockhus, samt enklare typer som båghus.

Exempel på byggnader hänförliga till de olika byggnadskategoriklasserna

Exempel på byggnadskategoriklass 51:

• Friliggande hus med bredd större än 10 meter.
• Dubbelhus med bredd minst 10 meter (i varje hus), t.ex. 2×10 meter, 2×12 meter, 2×16 meter, 2×20 meter.

Exempel på byggnadskategoriklass 52:

• Friliggande hus med bredd 6–10 meter.
• Dubbelhus med bredd under 10 meter (i varje hus), t.ex. 2×7 meter, 2×8 meter, 2×9 meter.
• ”Vanliga” blockhus, t.ex. Venlotyp.

Exempel på byggnadskategoriklass 53:

• Friliggande hus samt blockhus med bredd som understiger 6 meter.
• Enklare konstruktioner, t.ex. båghus.

För byggnadskategoriklasserna 51–53 ska följande värdefaktorer bestämmas (1 kap. 10 och 11 §§ FTF och bilaga 3 till förordningen):

• storlek
• ålder
• beskaffenhet.

Värdefaktorn storlek, ålder och beskaffenhet indelas i klasser och värdefaktorn storlek indelas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklasserna 51–53 i följande klasser:

• Byggnadsyta (150)–299
• Byggnadsyta 300–399
• Byggnadsyta 400–499
• Byggnadsyta 500–599
• Byggnadsyta 600–699
• Byggnadsyta 700–799
• Byggnadsyta 800–899
• Byggnadsyta 900–999

Byggnadsyta därutöver per påbörjat 100-tal

Storleken bestäms av den yta som växthuset upptar på marken. I ytan bör man även räkna in utrymmen för uppvärmning, mindre lager och mindre arbetsutrymmen som har ett direkt funktionssamband med växthuset. Större lagerutrymmen bör indelas som särskild byggnad och värderas för sig (SKV A 2016:15).

Värdefaktorn ålder indelas enligt E-tabellerna för byggnadskategoriklasserna 51 och 52 i följande klasser:

• Värdeår –1979
• Värdeår 1980–1989
• Värdeår 1990–1999
• Värdeår 2000–2009
• Värdeår 2010−2014
• Värdeår 2015-

För byggnadskategoriklass 53 indelas värdefaktorn ålder enligt E-tabellerna i följande klasser:

• Värdeår –1979
• Värdeår 1980–1989
• Värdeår 1990–1999
• Värdeår 2000–2009
• Värdeår 2010−

Värdefaktorn beskaffenhet bestäms med hänsyn till växthusets byggnadsmaterial, utrustning och skick. Värdefaktorn indelas i tre klasser med beskrivningar vilket framgår av 12 § SKVFS 2016:7 och bilaga 2 till föreskriften för byggnadskategorierna 51–53.

Exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklasser 1–3 för byggnadskategori 51–53

Här följer exempel på normal utrustning för beskaffenhetsklasser 1–3 för byggnadskategori 51–53.

Kategori 51 – växthus, friliggande typ

1. Friliggande växthus med god utformning för modern växtodling och i gott skick, till exempel

• fullgod uppvärmning för rationell åretruntproduktion av krukväxter eller för automatisk linjeproduktion av kruksallat och liknande

  rullbord, rullbäddar, mobila bord eller bord i tvåvåningssystem

  automatisk styrning av vävar och belysning

  automatisk styrning av klimat samt av vatten- och näringstillförsel

  personalutrymme med dusch och wc.

Till klass 1 räknas de flesta växthus med utrustning för krukväxtodling.

2. Friliggande växthus med godtagbar utformning för modern växtodling och i godtagbart skick, till exempel

• fullgod uppvärmning för rationell produktion av grönsaker i långkultur, t.ex. tomat och gurka

  egen koldioxidtillverkning

  automatisk styrning av väv i tak

  automatisk styrning av klimat samt vatten- och näringstillförsel

  växthus med enklare utrustning för krukväxtproduktion, t.ex. bevattning och rullbord, men där automatisk styrning av väv och belysning saknas eller är av enklare karaktär

  växthus som är utformade och inredda för butiksförsäljning för åretruntförsäljning

  personalutrymme med dusch och wc.

Till klass 2 räknas de flesta växthus med utrustning för rationell långkultur av grönsaker.

3. Friliggande växthus med enklare utformning för växtodling och i mindre gott skick, till exempel

• växthus för säsongsodling eller odling med lägre intensitet där rationell helårsproduktion eller långkultur inte kan ske med gott resultat

  begränsade uppvärmningsmöjligheter

  enklare styrning av bevattning och klimat

  fasta bord eller bord av mycket enkel karaktär

  enklare personalutrymme.

Till klass 3 hör försäljningsväxthus för kort säsongsförsäljning.

Kategori 52 – växthus, typ blockhus

1. Blockhus med god utformning för modern växtodling och i gott skick, till exempel

• fullgod uppvärmning för rationell åretruntproduktion av krukväxter eller för automatisk linjeproduktion av kruksallat och liknande
• rullbord, rullbäddar, mobila bord eller bord i tvåvåningssystem
• automatisk styrning av vävar och belysning
• automatisk styrning av klimat samt av vatten- och näringstillförsel
• personalutrymme med dusch och WC.

Till klass 1 räknas de flesta växthus med utrustning för krukväxtodling.

2. Blockhus med godtagbar utformning för modern växtodling och i godtagbart skick, till exempel

• fullgod uppvärmning för rationell produktion av grönsaker i långkultur, t.ex. tomat och gurka
• egen koldioxidtillverkning
• automatisk styrning av väv i tak
• automatisk styrning av klimat samt av vatten- och näringstillförsel
• växthus med enklare utrustning för krukväxtproduktion t.ex. bevattning och rullbord, men där automatisk styrning av väv och belysning saknas eller är av enklare karaktär.
• växthus som är utformade och inredda för butiksförsäljning för åretruntförsäljning
• personalutrymme med dusch och WC.

Till klass 2 räknas de flesta växthus med utrustning för rationell långkultur av grönsaker.

3. Blockhus med enklare utformning för växtodling och i mindre gott skick, till exempel

• växthus för säsongsodling eller odling med lägre intensitet där rationell helårsproduktion eller långkultur inte kan ske med gott resultat
• begränsade uppvärmningsmöjligheter
• enklare styrning av bevattning och klimat
• fasta bord eller bord av mycket enkel karaktär
• enklare personalutrymme.

Försäljningsväxthus för kort säsongsförsäljning.

Kategori 53 – enklare växthus

1. Enklare växthus med god utformning för modern växtodling och i gott skick, till exempel växthus med minst grundutrustning i form av uppvärmning, automatisk bevattning och luftning och där täckmaterialet i huvudsak är av hård- eller mjukplast i två skikt.

2. Enklare växthus med godtagbar utformning för modern växtodling och i godtagbart skick, till exempel växthus med uppvärmning och bevattning, men där de energimässiga förhållandena är sämre än klass 1, där täckmaterialet i huvudsak består av enskiktsmaterial.

3. Enklare växthus med enklare utformning för växtodling och i mindre gott skick, till exempel växthus där uppvärmning saknas samt växthus med uppvärmning och bevattning enligt klass 1 eller 2, men där underhållet är bristfälligt.

Övriga ekonomibyggnader – byggnadskategoriklass 60

Byggnadskategoriklass 60 betecknas övriga ekonomibyggnader och avser andra ekonomibyggnader än dem som redovisats i de tidigare beskrivna byggnadskategoriklasserna 11-53. Byggnadskategoriklass 60 avser bl.a. byggnadskonstruktioner som är inrättade för verksamheten på lantbruket, t.ex. vindskydd och gödselbrunnar m.m.

När man ska värdera övriga byggnader som tillhör denna byggnadskategoriklass bör man hämta ledning från anläggningskostnaderna och åldern (SKV A 2016:15).

Värdet av dessa ekonomibyggnader bör enligt det allmänna rådet lämpligen bestämmas genom att byggnadskostnaden inklusive arbetskostnaden omräknas till 2015 års kostnadsnivå. Omräkningstalen i tabellen nedan ger ledning.

Tabellen visar omräkningstal för byggnadskostnad till 2015 års kostnadsnivå.

Byggnadsår	Omräkningstal
före 1965	13,00
1965–1968	12,00
1969–1970	11,00
1971–1972	10,00
1973–1974	7,50
1975–1979	6,20
1980–1982	3,50
1983–1985	2,80
1986–1987	2,50
1988–1989	2,10
1990–1992	2,00
1993–1994	1,90
1995–1996	1,80
1997–1998	1,40
1999–2000	1,34
2001–2002	1,32
2003–2004	1,28
2005–2006	1,25
2007–2008	1,21
2009–2010	1,15
2011–2012	1,08
2013–2014	1,04
2015	1,00
2016	0,97

Omräkningstal 0,96 bör användas för år 2017 (SKV A 2017:22). Omräkningstal 0,91 bör användas för år 2018 (SKV A 2018:31).

Man bestämmer värdet genom att multiplicera återanskaffningskostnaden med en nedräkningsfaktor. Därigenom beaktar man dels byggnadens värdeminskning genom ålder och bruk, dels den föreskrivna taxeringsvärdenivån.

Tabellen visar vilka nedräkningsfaktorer som bör användas.

Värdeår	Före 1980	1980– 1989	1990– 1999	2000– 2004	2005– 2009	2010–2014	2015–
Nedräkningsfaktor	0,15	0,20	0,27	0,34	0,39	0,43	0,45

Exempel på enkla ekonomibyggnader är dels sådana byggnader som är byggnadstekniskt enkla och därför har ett lågt värde per kvadratmeter bruttoarea, dels sådana som uppenbart har ett lågt totalt värde.

Beräkna riktvärdet för en ekonomibyggnad

Riktvärdena för värderingsenheter som omfattar en eller flera ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad bestäms och redovisas enligt följande formel (1 kap. 12 § FTF):

R = N × Fe

R	riktvärdet
N	E-nivåfaktorn för värdeområdet
Fe	relativa värdet enligt E-tabellen vid tillämplig storlek, ålder och beskaffenhet.

För alla byggnadskategoriklasser som man kan bestämma relativvärden för, beräknar man riktvärdet genom att multiplicera relativvärdet, enligt tillämplig E-tabell, med den rekommenderade E-nivåfaktorn för värdeområdet.