Den allmänna löneavgiften betalas som en del av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna. Löneavgiften är dock en skatt som därför inte ska betalas av sådana begränsat skattskyldiga som i vissa fall ska betala de egentliga socialavgifterna.
Till socialavgifterna som betalas antingen som arbetsgivaravgifter eller som egenavgifter räknas i dagligt tal även allmän löneavgift. Bestämmelserna om löneavgiften finns i löneavgiftslagen (LAL). Löneavgiften ska betalas av dem som ska betala arbetsgivaravgifter och egenavgifter på samma sätt och på samma underlag som gäller för socialavgifterna.
Den allmänna löneavgiften är inte en socialavgift. Den är i både rättslig och ekonomisk mening i stället en skatt (prop. 1994/95:122 s. 18). Eftersom avgiften är en skatt ska den inte betalas av företag som saknar fast driftställe i Sverige.
En arbetsgivare som betalar allmän löneavgift på ersättning för arbete i Sverige ska betala allmän löneavgift på ersättning för arbete, som betalas ut till personer som är utsända för arbete utomlands. Detta gäller oavsett om personen under utsändningstiden ska tillhöra hela eller delar av den svenska socialförsäkringen, se ställningstagande allmän löneavgift på ersättning till utsända från Sverige.
Den allmänna löneavgiften infördes 1995 och syftet var att finansiera Sveriges medlemskap i EU. Avgiften uppgick ursprungligen till 1,5 procent av underlaget. Under senare år har löneavgiften använts i allmänt budgetförstärkande syfte och uppgår för 2020 till 11,62 procent (3 § LAL).
Löneavgiften används också som ett slags regulator för att den totala arbetsgivaravgiften eller egenavgiften som ska betalas, ska ligga kvar på samma nivå mellan åren. Det innebär att när en eller flera delavgifter i socialavgifterna sänks eller höjs ett år påverkar det den allmänna löneavgiften i samma mån.
Den som ska betala arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. SAL ska också betala allmän löneavgift. Avgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgifter (1 § LAL). Någon särskild redovisning av den allmänna löneavgiften görs inte utan den ingår bara som en av alla delavgifter som en arbetsgivare i regel ska betala.
På ersättningar till den som vid årets ingång har fyllt 65 år ska allmän löneavgift inte betalas (1 § andra stycket LAL). Den som ger ut ersättning till den som vid årets ingång fyllt 65 år ska bara betala en del av arbetsgivararavgifterna nämligen ålderpensionsavgift (10,21 procent).
Den som betalar ut avgiftspliktig ersättning och omfattas av Växa-stöd, ska inte betala löneavgift på den utbetalda ersättningen.
Den som ska betala egenavgifter enligt 3 kap. SAL ska betala allmän löneavgift. Avgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgifter (2 § LAL). Inte heller här krävs någon särskild redovisning av underlaget för löneavgiften, utan den beräknas automatiskt för den som ska betala egenavgifter. Den som är begränsat skattskyldig men ändå ska betala egenavgifter på grund av att personen är socialförsäkrad i Sverige ska inte betala den allmänna löneavgiften.
En person som bara ska betala ålderspensionsavgiften av egenavgifterna ska inte betala den allmänna löneavgiften (2 § andra stycket LAL). Det gäller för den som
Dessa kategorier av avgiftsskyldiga betalar en del av egenavgifterna nämligen ålderspensionsavgift (10,21 procent).