Medlemsstaterna ska utbyta information om vissa händelser, risker eller situationer som rör harmoniserade punktskattepliktiga varor. Detta obligatoriska informationsutbyte sker huvudsakligen i EMCS.
Skatteverket ska informera en annan medlemsstats behöriga myndighet när verket har upptäckt att en oegentlighet eller en överträdelse av den harmoniserade punktskattelagstiftningen har förekommit i den medlemsstaten eller om Skatteverket misstänker att detta har skett.
Skatteverket ska även informera en annan medlemsstat när en oegentlighet eller en överträdelse av punktskattelagstiftningen har förekommit – eller misstänks ha förekommit – på svenskt territorium och detta kan få återverkningar i den andra medlemsstaten.
Om Skatteverket exempelvis utreder om en stöld har begåtts i Sverige under en gränsöverskridande uppskovsflyttning, ska verket informera avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter om detta. Stölden i Sverige får ju återverkningar i avsändarmedlemsstaten, eftersom den staten inte längre har rätt att beskatta varorna om utredningen visar att stölden har begåtts här i landet (jfr artikel 9 i punktskattedirektivet, 9 kap. 25 § LAS, 9 kap. 25 § LTS, och 5 kap. 22 § LSE).
Ett annat exempel är om beskattade varor flyttas från ett EU-land till ett annat EU-land utan att uppfylla kravet för varor som ska flyttas under förfarandet för beskattade varor på att omfattas av ett e-FAD eller ersättningsdokument. I sådana fall anses en oegentlighet föreligga (jfr 9 kap. 28 § LAS, 9 kap. 28 § LTS och 5 kap. 25 § LSE samt artikel 46.5 i punktskattedirektivet). Om Skatteverket har upptäckt att en sådan flyttning äger rum ska verket informera de behöriga myndigheterna i det EU-land som berörs av flyttningen.
Skatteverket ska även informera en annan medlemsstats behöriga myndighet om verket misstänker att det finns en risk för fusk eller förlust av punktskatt i den andra medlemsstaten.
Informationsskyldigheten följer av artikel 15.1 a-c i rådets förordning (EU) nr 389/2012 om administrativt samarbete om punktskatter. Förordning (EU) nr 389/2012 är direkt tillämplig i Sverige och behöver alltså inte föras in i svensk nationell rätt.
Andra medlemsstater ska informera Skatteverket om förhållandena är de omvända.
Skatteverket ska informera berörda medlemsstater om punktskattepliktiga varor fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade när varorna befinner sig på svenskt territorium (artikel 15.1 d i rådets förordning [EU] nr 389/2012).
Varor kan förstöras eller gå förlorade på grund av sin beskaffenhet, oförutsebara händelser eller force majeure. Alkohol- och tobaksvaror kan även förstöras under tillsyn av Skatteverket. Om varorna har förstörts fullständigt eller oåterkalleligen gått förlorade under tiden de befinner sig under ett uppskovsförfarande, ska de inte anses släppta för konsumtion. De ska därmed inte beskattas i någon medlemsstat (jfr artikel 6.5 i punktskattedirektivet). Om varor förstörts eller gått förlorade vid en flyttning under förfarandet för beskattade varor ska punktskatt inte tas ut för varorna (jfr artikel 45 i punktskattedirektivet). Om varor har förstörts eller gått förlorade medan de befinner sig i Sverige, behöver berörda medlemsstater alltså få kännedom om detta.
Andra medlemsstater ska informera Skatteverket om förhållandena är de omvända.
Skatteverket ska informera andra medlemsstater om det har uppstått en exceptionell situation här i landet under en flyttning av punktskattepliktiga varor inom EU och detta kan påverka den punktskatt som en ekonomisk aktör ska betala (artikel 15.1 e i rådets förordning [EU] nr 389/2012).
Vad som kan utgöra en exceptionell situation anges inte i förordning (EU) nr 389/2012. Informationsskyldigheten bör dock kunna omfatta alla situationer som inte direkt regleras av andra obligatoriska informationsutbytesbestämmelser och som kan påverka den punktskatt som en ekonomisk aktör kan behöva betala i en annan medlemsstat.
Andra medlemsstater ska informera Skatteverket om förhållandena är de omvända.
Det obligatoriska informationsutbytet enligt artikel 15 i rådets förordning (EU) nr 389/2012 ska ske genom Skatteverkets centrala kontaktkontor för punktskatter (Excise Liaison Office, ELO).
Informationsutbytet är obligatoriskt. Detta innebär att Skatteverket inte kan låta bli att informera andra medlemsstater i dessa situationer. Inte heller behöver andra medlemsstater begära att få informationen, utan Skatteverket ska lämna över den självmant.
Om informationen rör varor som flyttas inom unionen ska den överlämnas genom ett elektroniskt dokument om ömsesidigt administrativt bistånd i EMCS (Excise Movement and Control System). Med dokument för ömsesidigt administrativt bistånd menas ett dokument som utarbetats inom EMCS och som används i det systemet för informationsutbyte mellan medlemsstaterna eller för uppföljning (jfr artikel 2.17 och 15.3 i rådets förordning [EU] nr 389/2012).
Strukturen för och innehållet i de elektroniska dokumenten om ömsesidigt administrativt bistånd som ska utbytas i EMCS framgår av artikel 10–14 a i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/323 om fastställande av närmare bestämmelser om samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaterna om punktskattepliktiga varor enligt rådets förordning (EU) nr 389/2012. Dokumenten om ömsesidigt administrativt bistånd ska uppfylla de krav som framgår av bilaga I till genomförandeförordningen. Förordningen (EU) 2016/323 är direkt tillämplig i Sverige och behöver alltså inte föras in i svensk nationell rätt.
De dokument om ömsesidigt administrativt bistånd som ska utbytas mellan medlemsstaterna enligt förordningen (EU) nr 2016/323 är
Skatteverket ska skicka ett dokument om avbruten flyttning eller ett dokument om varning eller avvisning av e-AD senast en dag från tidpunkten då verket fått kännedom om det förhållande som utlöst informationsskyldigheten.
Skatteverket ska skicka ett dokument för resultat av administrativt samarbete, en kontrollrapport eller en händelserapport senast sju dagar efter att kontrollen har genomförts eller sju dagar från den tidpunkt då verket fått kännedom om det förhållande som utlöst informationsskyldigheten.
Tidsfristerna följer av artiklarna 10-14 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/323. Samma tidsfrister gäller när andra medlemsstaters behöriga myndigheter ska lämna motsvarande information till Skatteverket.
Om EMCS inte är tillgängligt ska ett reservdokument om ömsesidigt administrativt bistånd i pappersform användas för att lämna information till en annan medlemsstats behöriga myndighet om oegentligheter, överträdelser, förstörda varor m.m. (artikel 2.18 och artikel 15.4 i rådets förordning (EU) nr 389/2012).
I artikel 15 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/323 anges de situationer då medlemsstaterna får anse att EMCS inte är tillgängligt samt de krav som reservdokumentet ska uppfylla. Dokumentet ska utbytas på de sätt som överenskommits mellan medlemsstaterna.
Så snart EMCS åter är tillgängligt ska all information som utbytts via reservdokumentet lämnas i EMCS genom ett elektroniskt dokument om ömsesidigt administrativt bistånd.
När det inte är praktiskt möjligt att använda sig av de elektroniska dokumenten om ömsesidigt administrativt bistånd i EMCS, kan Skatteverket undantagsvis lämna information om oegentligheter, överträdelser, förstörda varor m.m. på annat sätt. I så fall ska Skatteverket lämna en förklaring till varför det inte är praktiskt möjligt att använda de elektroniska dokumenten (artikel 15.3 andra stycket i rådets förordning [EU] nr 389/2012).
Informationsutbyte som inte sker i EMCS skickas i stället mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter via det s.k. CCN/CSInätet. Detta är en gemensam plattform som bygger på Gemensamma kommunikationsnätet (Common Communication Network) och Gemensamma systemgränssnittet (Common System Interface) och som unionen har utformat för att säkerställa elektronisk överföring mellan behöriga myndigheter inom tull- och skatteområdet (artikel 2.15 i rådets förordning [EU] nr 389/2012).
Skatteverket kan begära att få återkoppling om de åtgärder som den mottagande medlemsstaten har vidtagit med anledning av den information som verket har lämnat enligt artikel 15 i rådets förordning (EU) nr 389/2012. Den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten behöver dock bara lämna sådan återkoppling om detta inte medför en oproportionerligt stor börda på myndigheten (artikel 15.2 i förordning [EU] nr 389/2012).
Andra medlemsstater kan begära att få återkoppling från Skatteverket om vilka åtgärder som verket har vidtagit med anledning av den information som vi har fått.
En begäran om återkoppling och svaret på denna ska skickas i EMCS enligt artikel 16 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/323 om fastställande av närmare bestämmelser om samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaterna om punktskattepliktiga varor enligt rådets förordning (EU) nr 389/2012. Det elektroniska dokumentet om resultat av administrativt samarbete, utformat enligt tabell 10 i förordningens bilaga I, ska användas både för begäran om återkoppling och för svaret.