Villkor för preliminärt stöd

Krav hänförliga till arbetsgivaren

Preliminärt stöd vid korttidsarbete får enligt 9 § lag (2013:948) om stöd vid korttidsarbete lämnas endast till den som är registrerad hos Skatteverket som arbetsgivare när ansökan prövas och som även var registrerad som arbetsgivare under jämförelsemånaden.

Preliminärt stöd får inte lämnas till en arbetsgivare som har näringsförbud eller skatte- och avgiftsskulder som har överlämnats till Kronofogden för indrivning när ansökan ska prövas. Om arbetsgivaren är en juridisk person får den eller de fysiska personer som har ett betydande inflytande i verksamheten inte ha näringsförbud. Ekonomiskt misskötsamma arbetsgivare kan på ett otillbörligt sätt skaffa sig konkurrensfördelar vilket leder till en osund utveckling på arbetsmarknaden. För att preliminärt stöd ska kunna lämnas bör därför ekonomisk skötsamhet krävas (prop. 2013/14:1 s. 349).

Dessutom uppställs olika krav som är kopplade till dels arbetsgivare som är bundna av ett kollektivavtal och dels arbetsgivare som inte är bundna av ett kollektivavtal.

Krav hänförliga till arbetstagaren

Ett preliminärt stöd ska som utgångspunkt lämnas för alla anställda oavsett anställningsform. Preliminärt stöd får enligt 11 § lag (2013:948) om stöd vid korttidsarbete lämnas för arbetstagare

• som var anställda hos arbetsgivaren under hela eller del av jämförelsemånaden med samma eller högre sysselsättningsgrad som stödmånaden,
• för vilka arbetsgivaren för stödmånaden var skyldig att betala arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980), och
• som inte tillhör arbetsgivarens familj.

De tre kraven beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

Anställd hos arbetsgivaren

Syftet med stödet är att arbetstillfällen ska kunna bevaras genom att redan anställda tillfälligt går ned i arbetstid och lön. För att säkerställa att preliminärt stöd inte lämnas för arbetstagare som anställs under en stödperiod bör stödet bara lämnas för de arbetstagare som redan var anställda hos arbetsgivaren under hela eller någon del av en jämförelsemånad. För att stödåtgärden inte ska kunna missbrukas får preliminärt stöd inte heller lämnas för arbetstagare som under stödmånaden har en högre sysselsättningsgrad än under jämförelsemånaden. En arbetstagare som under jämförelsemånaden var borta från arbetet på grund av föräldraledighet eller sjukdom anses dock inte ha haft en lägre sysselsättningsgrad (prop. 2013/14:1 s. 350).

Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter

Stöd vid korttidsarbete ska endast lämnas till arbetsgivare som har en anknytning till Sverige. Stöd får därför endast lämnas för anställda som arbetsgivaren för stödmånaden var skyldig att betala arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen.

Arbetsgivarens familj

För att stöd vid korttidsarbete inte ska kunna missbrukas får arbetstagaren inte tillhöra arbetsgivarens familj. Uttrycket arbetsgivarens familj har samma innebörd som i 1 § andra stycket 2 lagen (1982:80) om anställningsskydd. Det innebär att undantaget för familjemedlemmar är tillämpligt också i de fall verksamheten drivs genom en juridisk person (se nedan). Som medlemmar av arbetsgivarens familj räknas make och släktingar i rätt uppstigande och nedstigande led, oberoende av om de bor tillsammans (prop. 1973:129 s. 230). Till familjen räknas också avlägsnare släktingar under förutsättning att de lever i gemensamt bo med arbetsgivaren eller tillhör samma hushåll. Detta gäller t.ex. fosterbarn och myndlingar samt styvbarn (AD 1979 nr 145). Två syskon som båda har egna hushåll räknas till exempel inte till samma familj i detta sammanhang (AD 1975 nr 42). I rättspraxis har även arbetstagare som sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden med arbetsgivaren ansetts tillhöra dennes familj, oavsett om de har gemensamma barn (AD 2000 nr 97, AD 1996 nr 139, jfr RH 1982:4).

Vem är arbetsgivare i en juridisk person?

För att en person ska anses vara arbetsgivare när en verksamhet bedrivs i bolagsform krävs det att personen är aktiv i bolaget och på grund av sin delägarställning har ett väsentligt inflytande över verksamheten. En styrelseledamot behöver inte ha ensam rätt att teckna firman för att hen ska anses ha sådan ställning i bolaget att hen är att betrakta som arbetsgivare. En bedömning av om en person kan anses vara arbetsgivare måste göras i varje enskilt fall (AD 1979 nr. 145).

Omfattas en ägare eller delägare av arbetsgivarens familj?

En ägare eller delägare i ett bolag som är arbetsgivare omfattas inte av begreppet arbetsgivarens familj, enligt 11 § 3 p. lag 2013:948 om stöd vid korttidsarbete. Det innebär att en arbetsgivare i vissa fall kan erhålla preliminärt stöd för sig själv. Detta till skillnad mot en ägare av en enskild firma eller delägare i ett handelsbolag eftersom ägaren/delägaren inte kan vara anställd i dessa bolagsformer.

För det fallet att flera familjemedlemmar har en ställning som delägare behöver en utredning göras i det enskilda fallet för att klargöra vem eller vilka som är att anse som arbetsgivare och alltså inte omfattas av familjemedlemsundantaget.

Arbetstids- och löneminskning

Enligt 12 § lag (2013:948) om stöd vid korttidsarbete måste arbetstagarens arbetstidsminskning under en avtalsperiod uppgå till någon av nedan angivna nivåer för att arbetsgivaren ska ha rätt till stöd

1. 20 procent av ordinarie arbetstid,
2. 40 procent av ordinarie arbetstid, eller
3. 60 procent av ordinarie arbetstid.

Dessutom måste löneminskningen uppgå till en viss nivå. För att en arbetsgivare ska ha rätt till stöd så ska en arbetstagares löneminskning under en avtalsperiod uppgå till

1. 12 procent av ordinarie lön, om arbetstidsminskningen är 20 procent,
2. 16 procent av ordinarie lön, om arbetstidsminskningen är 40 procent, eller
3. 20 procent av ordinarie lön, om arbetstidsminskningen är 60 procent.

När uppfyller tillämpad arbetstids- och löneminskning en viss nivå?

Med arbetstidsminskning menas den tillämpade genomsnittliga arbetstidsminskningen under en avtalsperiod och med löneminskning avses den tillämpade genomsnittliga löneminskningen under en avtalsperiod.

Det är möjligt att tillämpa en arbetstidsminskning som uppgår till en högre procentuell del så länge den minst uppgår till nivå 1, det vill säga 20 procent. Den tillämpade löneminskningen måste dock motsvara en av de tre givna nivåerna (prop. 2013/14:1 s. 367).

Exempel: vilken nivå motsvarar arbetstids- och löneminskningen?

Om en arbetstagares arbetstidsminskning är 40 procent och löneminskningen är 12 procent så motsvarar det nivå 1.

Om en arbetstagares arbetstidsminskning är 40 procent och löneminskningen är 14 procent så motsvarar det ingen nivå.

Om en arbetstagares arbetstidsminskning är 40 procent och löneminskningen är 16 procent så motsvarar det nivå 2.