Om en beskattningsbar person har haft rätt att göra avdrag för ingående skatt för en personbil eller motorcykel, och fordonet används för privat ändamål kan det bli fråga om uttagsbeskattning.
Det finns särskilda bestämmelser för uttag när en beskattningsbar person själv använder eller låter någon annan använda en personbil eller motorcykel som hör till rörelsen för privat ändamål (5 kap. 31 § ML). Bestämmelserna är tillämpliga om inköpet av fordonet har skett för något av nedanstående ändamål:
Bestämmelserna är tillämpliga även vid hyra av fordon för ovanstående ändamål, utom för återförsäljning.
Bestämmelserna gäller bara personbilar och motorcyklar som köpts in eller hyrts för de ovan uppräknade ändamålen, eftersom en förutsättning för uttaget är att den beskattningsbara personen ska ha haft rätt att göra avdrag för den ingående skatten vid inköpet, tillverkningen eller förhyrningen av fordonet. Så är bara fallet för bilhandel, biluthyrning, taxitrafik, begravningsbyråer och trafikskolor.
Om den beskattningsbara personen har förvärvat eller tillverkat fordonet är det ett uttag om den ingående skatten har varit helt eller delvis avdragsgill (5 kap. 31 § andra stycket 1 ML). När en personbil eller motorcykel i stället hyrs för rörelsen, är det ett uttag bara om hela den ingående skatten som hänför sig till hyran har varit avdragsgill (5 kap. 31 § andra stycket 2 ML).
Ett exempel på uttag vid användning av personbilar är när ett bilhandelsföretag låter sina anställda använda bilar privat som köpts in för återförsäljning. Det har ingen betydelse för uttagsbeskattningen om bilen är en omsättningstillgång eller anläggningstillgång.
Bestämmelsen motsvaras av artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet.
Den privata användningen uttagsbeskattas inte om schablonregeln i 13 kap. 21–22 §§ ML innebär att den beskattningsbara personen får göra avdrag med 50 procent av den ingående skatten på hyran eller leasingavgiften. Ett företag som låter sina anställda privat använda en personbil som har hyrts in för godstransporter är ett exempel på en situation när denna schablonregel vid leasing och hyra av personbil eller motorcykel gäller.
Privat användning av en motorcykel i taxiverksamhet räknas inte som uttag, eftersom en sådan motorcykel omfattas av avdragsbegränsningen vid köp av motorcykel (13 kap. 20 § ML) eller avdragsbegränsningen vid leasing eller hyra av motorcykel (13 kap. 22 § ML).
En förutsättning för uttagsbeskattning är att värdet av att använda personbilen eller motorcykeln är mer än ringa (5 kap. 31 § andra stycket ML).
För privat användning av personbil bör samma gränsvärde gälla som för vad som anses vara ringa omfattning vid beskattning av bilförmån vid inkomstbeskattningen. Där gäller att bilförmån beskattas om bilen har använts vid fler än tio tillfällen eller körts en sammanlagd körsträcka på mer än 100 mil per år.
Skatterättsnämnden har ansett att ett bolag skulle uttagsbeskattas när personalen, mot ett nettolöneavdrag på 1 krona i månaden, i mer än ringa omfattning använde bolagets bilar för privat bruk (SRN 2007-01-19). Skatteverket överklagade förhandsbeskedet för fastställelse. Sedan Skatterättsnämnden meddelat beslutet har reglerna om omvärdering av beskattningsunderlaget införts i ML. Högsta förvaltningsdomstolen undanröjde därför förhandsbeskedet (RÅ 2008 not. 21).
Enligt Skatteverket är det den privata användningen som sådan av tillgången som är grunden för uttaget. Förmånen när anställda använder företagets personbilar för privat bruk ska därför uttagsbeskattas oavsett om de anställda betalar arbetsgivaren eller inte. En sådan betalning reducerar emellertid beskattningsunderlaget (Skatteverkets ställningstagande om mervärdesskatt vid privat bruk av personbil i bilhandelsföretag). Liksom i övriga uttagssituationer är bestämmelserna om omvärdering av beskattningsunderlaget inte tillämpliga här.
Enligt Skatteverkets uppfattning behöver man inte uttagsbeskatta enligt ML med anledning av en drivmedelsförmån vid inkomstbeskattningen p.g.a. privat körning med en bil som hör till inventarierna i arbetsgivarens verksamhet eller har hyrts för användning i verksamheten. Detsamma gäller när verksamheten bedrivs av en enskild näringsidkare. Att drivmedelsförmånen inte ska beskattas beror på den generella avdragsrätten för driftkostnader i 13 kap. 23 § ML som innebär att all ingående skatt kan dras av trots att bilen använts både i en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt och privat.
Det finns inga särskilda bestämmelser om vad som räknas som uttag när en personbil eller motorcykel tas ut ur rörelsen. Då gäller samma regler som i övrigt för uttag av varor.
Om ett företag vars verksamhet består av bilhandel, biluthyrning, persontransporter i taxiverksamhet, transporter av avlidna eller körkortsutbildning utan ersättning utför eller på annat sätt tillhandahåller en tjänst för annat ändamål än den egna rörelsen gäller samma uttagsregler som vid tillhandahållande av tjänster i annan verksamhet, se Tillhandahållande av tjänster (5 kap. 29 § ML).
Det finns inte heller några särskilda bestämmelser om uttag för fordon som inte är personbilar eller motorcyklar i mervärdesskattehänseende, t.ex. lastbilar och bussar. Om ett sådant fordon används privat eller för annat rörelsefrämmande ändamål gäller därmed samma uttagsregler som vid användning av andra tillgångar.