OBS: Detta är utgåva 2023.9. Sidan är avslutad 2023.
Här beskrivs avdragsreglerna för arbetsgivare som bedriver personalservering och avdragsregler för anställds kost.
En arbetsgivares tillhandahållande av kost åt personal ska bedömas enligt allmänna regler i 4 kap. 1 § ML. Se mer om det under Ekonomisk verksamhet. Om arbetsgivaren är skattskyldig för tillhandahållandet av kosten finns rätt till avdrag för mervärdesskatt enligt de allmänna reglerna i 8 kap. 3 § ML t.ex. på inköp till serveringen såsom livsmedel, inventarier och förbrukningsvaror, se Huvudregeln om rätt till avdrag.
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbeskedsärende i likhet med Skatterättsnämnden ansett att sökandebolaget inte hade rätt till avdrag för ingående skatt för inköp för personalmatsalar. Som förutsättning för frågan gällde att sökandebolaget inte tillhandahöll mervärdesskattepliktiga restaurangtjänster till de anställda. Bolaget hade personalmatsalar för anställda inom sin arbetsplats. Personalserveringen drevs av en fristående entreprenör. Bolaget hade kostnader för de lokaler som inrymmer personalmatsalarna. Sökanden anförde att området inte kan beträdas av utomstående. Vidare anfördes att verksamheten som bolaget bedriver kräver att personal finns tillgänglig dygnet runt och bolaget måste av denna anledning tillhandahålla personalen möjlighet att äta. Bolaget hänvisade bl.a. till domen i mål C-258/95, Fillibeck. Skatterättsnämnden ansåg att bolagets verksamhet inte kan anses bedriven under sådana särskilda förhållanden att det krävs att bolaget självt ordnade att de anställda har tillgång till personalmatsalar. Inköpen hade därför enligt nämndens mening inte koppling till den av bolaget bedrivna verksamheten för att användas eller förbrukas i denna utan får anses tillgodose de anställdas privata konsumtion. Rätt till avdrag ansågs därför inte finnas (RÅ 2008 not. 76).
Kammarrätten har prövat frågan om arbetsgivarens rätt till avdrag för ingående skatt för utbetald ersättning till entreprenör som bedriver företagsrestaurang i arbetsgivarens lokaler. Ersättningen utgjordes av en kostnadsersättning för entreprenörens direkta kostnader och en månatlig ledningsersättning. Kammarrätten fann att utgivna belopp rörde sig om ersättning som syftar till att tillgodose de anställdas privatkonsumtion och därför inte avser bolagets skattepliktiga verksamhet. Kammarrätten menade vidare att ersättningen, som utbetalas på så allmänna grunder att den inte kan anses utgöra ersättning för en tillhandahållen tjänst, inte kan anses ingå i entreprenörens skattepliktiga omsättning och att arbetsgivaren därför saknar avdragsrätt (KRNS 1997-11-20, mål nr 813–814-1996).
Avdragsrätt finns inte för den ingående skatten på en arbetsgivares kostnad för en anställds kost i samband med endagsförrättningar eftersom en sådan kostnad är arbetstagarens personliga levnadskostnad. Detta gäller även om måltidskostnaden är avdragsgill vid inkomstbeskattningen. När det gäller motsvarande kostnad i samband med flerdygnsförrättningar finns avdragsrätt för den ingående skatten på den anställdes ökning av levnadskostnaderna på grund av förrättningen. Detta under förutsättning att det är fråga om arbetsgivarens kostnad och att arbetsgivaren kan styrka avdragsrätten enligt vad som framgår av 8 kap. 5 § ML, se vidare under Underlag för avdragsrätt. Vid bedömning av hur stor del av utgiften som kan hänföras till personlig levnadskostnad för den anställde bör schablonvärdena för fri kost vid beräkning av inkomst av tjänst som Skatteverket fastställt kunna tillämpas. Detta innebär att det bara är den ingående skatten på kostnaden utöver schablonvärdet som medför avdragsrätt.