Gemensamma bestämmelser vid granskning av konton

Rapporteringspliktiga konton

Rapporteringsskyldiga finansiella institut ska granska befintliga och nya konton för att identifiera vilka konton som är rapporteringspliktiga konton. Ett konto som innehas av fysisk person upphör att vara ett rapporteringspliktigt konto enligt huvudregeln först när kontohavaren inte längre har skatterättslig hemvist i något annat land än Sverige (4 kap. 12 § IDKAL).

Vissa konton ska dock inte anses vara rapporteringspliktiga konton trots att de har identifierats som sådana (2 kap. 20 § IDKAL). Detta gäller om samtliga kontohavare är något av följande:

1. Finansiella institut, med undantag för sådana investeringsenheter i 2 kap. 9 § första stycket 2 IDKAL i ett land som inte är en deltagande jurisdiktion (5 § förordning [2015:922] om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton). I detta sammanhang är det inte enhetens skatterättsliga hemvist som styr utan det räcker med att enheten lyder under det andra landets författningar (prop. 2015/16:29 s. 176). Ett fast driftsställe i ett annat land ska anses vara ett finansiellt institut i det landet.
2. Bolag vars aktier regelmässigt handlas på en etablerad värdepappersmarknad.
3. Bolag som är närstående till sådana marknadsnoterade bolag som avses i punkt 2.
4. Myndighetsenheter.
5. Internationella organisationer.
6. Centralbanker.

Med myndighetsenheter, internationella organisationer och centralbanker avses inte bara svenska utan även utländska sådana (prop. 2015/16:29 s. 176).

Undantaget för finansiella institut i punkt 1 innebär att konton som innehas av de flesta finansiella institut inte ska anses vara rapporteringspliktiga konton. Det är bara konton som innehas av en sådan investeringsenhet i 2 kap. 9 § första stycket 2 IDKAL som finns i ett land som inte är en deltagande jurisdiktion som ska rapporteras. Alla deltagande jurisdiktioner framgår av bilaga A till förordning (2015:922) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Ändringar av bilagan sker löpande. Det innebär att deltagande jurisdiktioner kan tas bort eller läggas till i listan. Detta kan innebära att rapporteringspliktiga konton som innehas av sådana investeringsenheter i en icke deltagande jurisdiktion som tidigare varit undantagna enligt punkt 1 ovan, härefter ska rapporteras.

I SFL och IDKAL används uttrycket ”annan stat eller jurisdiktion”. Med det menas en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA (2 kap. 22 § IDKAL). I stället för begreppet ”annan stat eller jurisdiktion” används här begreppet ”annat land”.

Befintliga konton

Ett befintligt konto är ett sådant finansiellt konto som innehas av fysiska personer eller enheter och som har öppnats senast den 31 december 2015 (2 kap. 22 § IDKAL). Ett konto ska rapporteras från det år då det har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto (prop. 2015/16:29 s. 205–206).

Det finansiella institutet får även granska befintliga konton enligt reglerna för nya konton.

Nya konton

Ett nytt konto är ett finansiellt konto som öppnats den 1 januari 2016 eller senare.

Konton hos vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser

För vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser som är rapporteringsskyldiga finansiella institut från och med kalenderåret 2019 gäller i stället för det som anges i 2 kap. 22 § IDKAL att nya konton är konton som öppnas efter den 31 december 2018 och att befintliga konton är konton som öppnats före den 1 januari 2019.

Sammanläggning eller aggregering av flera kontons saldon

Ett finansiellt institut ska beräkna saldo eller värde på ett konto per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod. Detta gäller vid granskning och identifiering av rapporteringspliktiga konton enligt 3–8 kap. IDKAL. Rapporteringsperioden måste dock löpa ut samtidigt med kalenderåret eller under kalenderåret (8 kap. 3 § IDKAL). Det är Skatteverkets uppfattning att även en eventuellt kapitaliserad ränta på kontot ska räknas med vid beräkning av saldot eller värdet på ett konto.

En rapporteringsperiod ska normalt vara tolv månader lång och i cykler återkommande perioder (prop. 2015/16:29 s. 74). Om kontot t.ex. är en ägarandel i en juridisk person är värdet på kontot andelens marknadsvärde. Om den juridiska personens räkenskapsår är ett annat än kalenderår kan det vara svårt att värdera andelen vid kalenderårets utgång. Man kan då t.ex. välja att göra värderingen av andelen utifrån förutsättningarna vid räkenskapsårets utgång i stället.

Om en kontohavare har flera finansiella konton hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, eller hos en närstående enhet till det finansiella institutet, ska saldo eller värde på samtliga konton räknas samman (aggregeras) när institutet ska beräkna gränsvärden enligt 3–8 kap. IDKAL (2 § förordning [2015:921] om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton). Detsamma gäller om en kontohavare har flera finansiella konton hos ett försäkringsföretag. Saldon från konton behöver bara räknas samman om det finansiella institutets datasystem gör det möjligt.

Det är Skatteverkets uppfattning att det är tillräckligt att det vid en sökning på t.ex. personnummer, organisationsnummer eller kundnummer går att få fram information om samtliga banktillgångar, fondtillgångar och försäkringstillgångar hos ett finansiellt institut eller dess närstående enheter. Om kontona kan kopplas ihop med ett sökbegrepp, men systemet inte kan ange det sammanräknade saldot för kontona är det Skatteverkets uppfattning att det finansiella institutet ska räkna ut det sammanlagda saldot manuellt.

Det är bara saldon på finansiella konton som ska läggas samman (aggregeras). Detta innebär att de konton som har undantagits från definitionen av finansiella konton inte ska vara med i sammanläggningen.

Saldot på konton ska bara läggas samman om de innehas av samma kontoinnehavare. Ett konto som en enhet har ska inte läggas samman med ett konto som en fysisk person har även om den fysiska personen är en kontrollerande person i enheten. En kontrollerande person är en person som har bestämmande inflytande över enheten.

Även om flera fysiska personer har ett konto gemensamt ska institutet anse att varje person ska vara innehavare till hela det gemensamma kontots saldo vid sammanräkningen och vid rapporteringen (2 § förordning [2015:921] om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton). Om saldot på ett konto som ska sammanläggas är negativt ska värdet på det kontot anses vara 0 US-dollar vid sammanläggningen. Detta framgår av kommentaren till CRS och enligt Skatteverkets bedömning gäller det även i Sverige (commentary on section I, subparagraph A(4) p. 10).

Hur ska belopp räknas om till US-dollar?

När ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska identifiera rapporteringspliktiga konton finns det i vissa fall beloppsmässiga gränsvärden. När kontots saldo eller värde är i en annan valuta än i US-dollar måste institutet räkna om saldot till US-dollar för att avgöra om gränsvärdet har uppnåtts eftersom det i lagtexten anges i US-dollar.

Vid omräkningen ska det finansiella institutet använda en publicerad avistakurs för den sista dagen av det kalenderår som föregick den tidpunkt då bedömning av om ett villkor enligt 3 kap. är uppfyllt eller granskningen enligt 3–8 kap. IDKAL görs (4 § förordning [2015:921] om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton).

Skatteverket anser att omräkning ska göras utifrån den valutakurs som Riksbanken dagligen publicerar. Riksbanken har bytt källa för valutakurser från Nasdaq till ECB den 27 november 2023. Skatteverket anser, liksom tidigare, att Riksbankens publicerade valutakurs ska användas för omräkning (Skatteverkets ställningstagande Marknadsvärde för noterade tillgångar, derivat och fondandelar med anledning av FATCA-avtalet, CRS och DAC 2). Om Riksbanken inte publicerar någon valutakurs för den sista dagen för kalenderåret får institutet istället använda årets sista publicerade valutakurs.

Befintliga konton får granskas som nya konton

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får granska befintliga konton enligt reglerna för nya konton. Det innebär att det finansiella institutet ska tillämpa 5 kap. IDKAL i stället för 4 kap. vid granskningen av konton som innehas av fysiska personer. Om kontot i stället innehas av en enhet får det finansiella institutet tillämpa 7 kap. i stället för 6 kap. Intyganden ska då hämtas in när granskningen görs i stället för när kontot öppnas. De tidsfrister som gäller för granskningen enligt 4 kap. respektive 6 kap. ska dock tillämpas (8 kap. 6 § IDKAL).

Kontohavaren ska lämna ett intygande

Innan en fysisk person eller en enhet öppnar ett nytt konto ska de lämna ett intygande till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet (5 kap. 1 § IDKAL och 7 kap. 2 § IDKAL). Detta gäller för konton som öppnas efter den 31 december 2018 (punkt 2 av övergångsbestämmelserna till SFS 2018:2036).

Intygandet ska lämnas på heder och samvete. För att ett sådant intygande ska vara giltigt krävs det att det är daterat och undertecknat eller på något annat sätt är bekräftat av kontohavaren eller personen med det bestämmande inflytandet.

Intygandet ska innehålla

• kontohavarens namn
• kontohavarens adress
• de länder där kontohavaren har skatterättslig hemvist
• skatteregistreringsnummer (TIN) i dessa länder
• födelsedatum för fysisk person (5 § förordning [2015:921] om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton)

Personer med bestämmande inflytande ska också lämna motsvarande uppgifter i sina intyganden (7 kap 4 § IDKAL).

Ett intygande kan undertecknas eller bekräftas av en person för någon annans räkning under förutsättning att personen är behörig att göra det enligt nationell rätt (prop. 2015/16:29 s. 75–76).

Med undertecknat eller på annat sätt bekräftat av kontohavaren menas att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får en otvetydig bekräftelse på att personen intygar att uppgifterna är korrekta. Det finansiella institutet ska i efterhand kunna visa upp att intygandet har bekräftats. Om intygandet lämnas genom elektronisk dokumentation kan t.ex. verifiering ske genom en elektronisk signatur. Institutet får ta fram uppgifter som ska intygas i förväg om de redan finns registrerade. Uppgiften om i vilka länder som kontohavaren har sin skatterättsliga hemvist måste dock kontohavaren fylla i själv. Detta innebär att t.ex. en bank kan skicka ett elektroniskt formulär med frågor som kontohavaren ska svara på och med uppmaning om att denna även själv ska fylla i de länder där kontohavaren har skatterättslig hemvist. Kontohavaren görs uppmärksam på att svar lämnas på heder och samvete t.ex. genom att det krävs att hen bockar i en ruta med sådan upplysning. Slutligen får kunden underteckna de lämnade uppgifterna genom att signera uppgifterna elektroniskt med en e-legitimation t.ex. BankID. Uppgifterna om skatteregistreringsnummer (TIN) och födelsedatum kan hämtas in med en gång eller så kan det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja att bara begära in dessa uppgifter av de kontohavare som har hemvist i ett annat land (prop. 2015/16:29 s. 75–76 och 188).

Sverige och andra länder som omfattas av det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton förväntas ha möjlighet till stränga åtgärder för att se till att korrekta intyganden alltid lämnas för nya konton. Eftersom brott om osann försäkran i 15 kap. 10 § brottsbalken (1962:700) bara gäller om uppgifter har lämnats på annat sätt än muntligen har Sverige infört ett krav på att intygandet måste lämnas på annat sätt än muntligen (prop. 2015/16:29 s. 75–76).

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får bara använda sig av intyganden från kontohavaren eller från en person med bestämmande inflytande för att fastställa om den personen är en rapporteringspliktig person. Information från en person kan alltså inte användas för att fastställa var t.ex. en annan person som har bestämmande inflytande över enheten har hemvist någonstans (prop. 2015/16:29 s. 198).

På OECD:s webbplats finns en portal om automatiskt informationsutbyte. Under CRS Implementation and Assistance går det bl.a. att hitta uppgifter om hur andra länders skatteregistreringsummer är uppbyggda.

Styrkande dokumentation

Indicier (omständigheter) på att en fysisk person eller en enhet skulle ha skatterättslig hemvist i ett annat land kan läkas genom att det finansiella institutet får in styrkande dokumentation som visar att så inte är fallet. Vid granskning av konton räknas följande som styrkande dokumentation (8 kap. 7 § IDKAL):

1. Ett intyg om bosättning utfärdat av ett behörigt myndighetsorgan i det land där betalningsmottagaren säger sig vara bosatt. Exempel på behöriga myndighetsorgan är regeringen, regeringsorgan eller kommuner. För svensk del är t.ex. ett personbevis en styrkande dokumentation. De relevanta uppgifterna i ett personbevis finns också i statens personadressregister (SPAR) (prop. 2015/16:29 s. 204).
2. För fysiska personer gäller en giltig identifikationshandling som är utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgift om personens namn och typiskt sett används för identifiering.
3. För enheter gäller officiell dokumentation utfärdad av ett behörigt myndighetsorgan som innehåller uppgifter om den juridiska personens namn och adress till huvudkontoret i det land som enheten är hemmahörande eller i det land enligt vars lagstiftning den har upprättats, d.v.s. där enheten har registrerats eller etablerats. Adressen till enhetens huvudkontor är oftast platsen för dess faktiska företagsledning. En poste restante-adress är inte adressen för enhetens faktiska företagsledning. En boxadress eller en adress som bara används för att ta emot post är som huvudregel inte heller adressen för enhetens faktiska företagsledning. Undantag gäller om adressen är den enda adress som enheten använder och om den står angiven som adress i enhetens organisationsdokument (prop. 2015/16:29 s. 94 och 204).
4. Årsredovisningshandlingar, kreditupplysning, konkursansökan eller rapport från Finansinspektionen.

När det gäller befintliga konton som innehas av enheter räknas även klassificeringar i det finansiella institutets arkiv avseende kontohavaren som styrkande dokumentation. Detta gäller under förutsättning att klassificeringen har fastställts enligt ett standardiserat system för branschkoder och har gjorts

• enligt institutets normala förfaranden för att granska den information som inhämtats för att upprätthålla kontakterna med kontohavaren, eller
• på grund av bestämmelserna i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning.

Detta gäller dock endast om det standardiserade systemet för branschkoder implementerats av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet före den 1 januari 2016. Ett standardiserat system för branschkoder är ett kodsystem som används för att klassificera verksamheter efter verksamhetstyp för andra ändamål än för beskattningsändamål (8 kap. 7 § andra stycket IDKAL och prop. 2015/16:29 s. 94 och 204).

Mottagande och förvaring av styrkande dokumentation

Av punkterna 157–158 i avsnitt VIII i kommentaren till CRS, framgår det att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan ta emot och förvara styrkande dokumentation i form av:

• en originalhandling
• en certifierad kopia
• en fotokopia av originalhandlingen.

Med fotokopia menas även skannat dokument eller andra typer av elektronisk förvaring och lagring. På begäran ska institutet dock göra all elektroniskt lagrad dokumentation tillgänglig som papperskopior.

Det finansiella institutet kan godkänna att styrkande dokumentation lämnas in elektroniskt under förutsättning att deras elektroniska system kan verifiera att de mottagna uppgifterna motsvarar de sända uppgifterna. Systemet ska dessutom dokumentera alla tillfällen som kunden går in i systemet för att lägga till, förändra, förnya eller redigera styrkande dokumentation. Det elektroniska systemet ska slutligen säkerställa att den person som lämnar uppgifterna är den person som den styrkande dokumentationen avser. Detta kan t.ex. ske genom att kunden identifierar sig vid inloggning i systemet och efter tillägg av nya eller förändrade uppgifter signerar uppgiftslämnandet med en e-legitimation t.ex. BankID.

Om det finansiella institutet inte har någon originalhandling eller en kopia av den styrkande dokumentationen ska institutet åtminstone ha dokumenterade uppgifter om:

• vilken typ av styrkande dokument som de har kontrollerat,
• vilket datum institutet kontrollerade respektive dokument
• dokumentets identifieringsnummer om det finns något sådant (t.ex. passnummer).

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har samlat in och bevarat underlag för denna typ av kontrolluppgifter kan en dokumentationsavgift tas ut.

Giltighetstid för styrkande dokumentation

Styrkande dokumentation är giltig till utgången av det femte kalenderåret efter det år som kunden lämnade in den styrkande dokumentationen till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Detta gäller även om det skulle finnas ett giltighetsdatum som går ut under femårstiden (punkt 155 i avsnitt VIII i kommentaren till CRS). Om kunden lämnar in styrkande dokumentation den 6 april 2016 så är den alltså giltig till och med den 31 december 2021. Skulle det finnas ett senare giltighetsdatum i dokumentet är det giltigt t.o.m. det datumet i stället.

Vissa typer av styrkande dokumentation gäller normalt under en obegränsad tid om inte det finansiella institutet har skäl att ifrågasätta tillförlitligheten i uppgifterna (punkterna 155–156 i avsnitt VIII i kommentaren till CRS). Detta gäller t.ex.

• styrkande dokumentation som har utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan, t.ex. pass, samt svenskt körkort och id-kort utfärdade av en svensk myndighet
• styrkande dokumentation som i allmänhet inte förnyas eller ändras t.ex. stiftelseurkund
• styrkande dokumentation som har utfärdats av ett finansiellt institut som inte är rapporteringsskyldigt enligt 3 kap. 1 § IDKAL eller av en inte rapporteringspliktig person eller enhet som har hemvist i en rapporterande jurisdiktion.

Tillförlitlighet av dokumentation

Generellt gäller att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut aldrig kan förlita sig på uppgifter i intygande eller någon annan dokumentation om institutet har tillgång till någon annan information som innebär att det finns skäl att ifrågasätta om uppgifterna är riktiga eller tillförlitliga (8 kap. 8 § IDKAL).

Hur länge ska dokumentationen sparas?

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska spara handlingar och uppgifter om åtgärder som institutet har vidtagit för att identifiera om ett konto är ett rapporteringspliktigt konto eller inte. Dessa handlingar och åtgärder ska bevaras i minst 5 år från det att kontot avslutas (8 kap. 9 § IDKAL).

Underrättelse vid överträdelser av skydd för uppgifter

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut skulle överträda eller ha brister i skyddet för uppgifter ska det underrätta fysiska personer om överträdelsen. Detta gäller dock bara om överträdelsen sannolikt kommer att påverka skyddet av deras personuppgifter eller integritet negativt (8 kap. 10 § IDKAL).

Avsiktligt kringgående

Utöver specialreglerade situationer finns det en generell bestämmelse som ska motverka att reglerna kringgås. Den innebär att ett finansiellt konto alltid ska vara ett rapporteringspliktigt konto om

• en person med hemvist i ett annat land vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § IDKAL, eller
• ett finansiellt institut vidtar åtgärder som innebär att det inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § IDKAL.

Detta gäller under förutsättning att omständigheterna tyder på att det övervägande skälet med åtgärderna har varit att kringgå bestämmelserna om rapporteringspliktiga konton och rapporteringsskyldighet för finansiella institutet. Det måste också strida mot syftet med IDKAL om kontot inte skulle vara ett rapporteringspliktigt konto respektive att det finansiella institutet inte skulle vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut (8 kap. 11 § IDKAL).

CBI/RBI

De förekommer att olika länder erbjuder möjlighet att förvärva medborgarskap eller hemvist i det aktuella landet mot att personen investerar i landet eller på annat sätt erlägger någon form av betalning/avgift (CBI - Citizenship by investment eller RBI - Residence by investment).

Anledningen till att man väljer att på detta sätt förvärva ett medborgarskap eller hemvist kan variera. OECD har dock uppmärksammat att en anledning till detta kan vara en önskan att kringgå rapportering enligt CRS.

Generellt gäller att om en person med hemvist i ett annat land vidtar åtgärder som ingår i ett led att avsiktligt kringgå reglerna om rapportering enligt CRS kan dess konton ändå anses som rapporteringspliktiga (2 kap. 20 § IDKAL). Vidare gäller att det rapporteringspliktiga finansiella institutet aldrig kan förlita sig på uppgifter i intygande eller annan dokumentation om institutet har tillgång till någon annan information som innebär att det finns skäl att ifrågasätta om uppgifterna är riktiga eller tillförlitliga (8 kap. 8 § IDKAL). När de rapporteringsskyldiga finansiella instituten genomför sin granskning av konton bör de därför vara uppmärksamma på att de får vetskap om samtliga länder som deras kunder har hemvist i. OECD har analyserat ett stort antal länder som erbjuder denna typ av system och tagit fram en lista över system som kan ses som hög risk när det gäller kringgående av rapportering enligt CRS. Det rapporteringspliktiga finansiella institutet bör därför vara uppmärksam på ID kort, pass, intyg och liknande dokument som utfärdats i något av de länder som finns på OECDs lista.

På OECD:s webbportal för automatiskt informationsutbyte (www.oecd.org/tax/automatic-exchange) finns listan publicerad tillsammans med Frågor och Svar till ytterligare vägledning för tillämpning av CRS och dess kommentar.

Värdepapperscentraler och kontoförande institut

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska lämna kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton som finns hos institutet. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en värdepapperscentral är det den som har antagits som kontoförande institut som ska tillämpa bestämmelserna i 4–8 kap. IDKAL. Värdepapperscentralen ska sammanställa den information som det kontoförande institutet behöver och tillhandahålla den informationen (8 kap. 1 § IDKAL).

Tredjepartsleverantör

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan använda sig av en fristående tredjepartsleverantör för att uppfylla de skyldigheter som institutet har i enlighet med IDKAL respektive SFL. Det finns inte någon särskild bestämmelse som reglerar detta i den svenska lagstiftningen eftersom det hela tiden är det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som är ansvarig för att lagarna följs (prop. 2015/16:29 s. 74).