Beskattningsbar person i särskilda fall

Handelsbolag och kommanditbolag

När ett handelsbolag eller kommanditbolag självständigt bedriver ekonomisk verksamhet är bolaget en beskattningsbar person (4 kap. 15 § ML). Det innebär att det är handelsbolaget eller kommanditbolaget som är skattesubjekt ur ett mervärdesskatteperspektiv.

Vid inkomstbeskattningen är det däremot bolagets delägare som är skattesubjekt. När det gäller fastighetsskatt m.m. är handelsbolaget skattesubjekt.

Handelsbolag är juridiska personer som kan förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter. I ett handelsbolag är delägarna personligen och solidariskt ansvariga för bolagets åtaganden.

I ett kommanditbolag, som är en särskild form av handelsbolag, måste det finnas minst en delägare som är obegränsat ansvarig för bolagets åtaganden (komplementär). Övriga delägare (kommanditdelägare) ansvarar inte med mer än vad var och en satt in i bolaget.

När är det ett handelsbolag eller kommanditbolag?

För att ett handelsbolag ska uppkomma ställs två krav (1 kap. 1 § lag [1980:1102] om handelsbolag och enkla bolag, HBL):

• två eller flera har avtalat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag och
• bolaget har registrerats i handelsregistret.

Ett kommanditbolag är ett handelsbolag i vilket en eller flera bolagsmän har förbehållit sig att inte ansvara för bolagets förbindelser med mera än de satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget (1 kap. 2 § HBL).

Ett handelsbolag kan förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter (1 kap. 4 § HBL). Bolagets rättskapacitet uppkommer vid registreringen i handelsregistret, på samma sätt som för aktiebolag (2 kap. 25 § aktiebolagslagen [2005:551]) och ekonomiska föreningar (2 kap. 4 § lagen [2018:672] om ekonomiska föreningar).

Ett handelsbolag upphör att vara en juridisk person med rättskapacitet när bolaget är upplöst. För att ett handelsbolag ska anses vara upplöst krävs att en skriftlig skifteshandling upprättas (2 kap. 36 och 44 §§ HBL).

Bedrivs verksamheten gemensamt i handelsbolaget?

Reglerna om handelsbolag utgår från att bolagsmännen genom egna arbetsinsatser aktivt deltar i bolagets verksamhet. De tjänster som delägaren utför i handelsbolaget tillhandahålls av handelsbolaget som juridisk person och inte av delägaren. En förutsättning för att det ska vara fråga om ett handelsbolag är att delägarna avtalat om att bedriva en gemensam verksamhet i bolaget. Det får därför anses vara en presumtion att den ekonomiska verksamhet som enligt bolags- och delägaravtalen ska bedrivas i ett handelsbolag också faktiskt bedrivs gemensamt. Det är dock hur verksamheten faktiskt bedrivs och vem det är som i praktiken sköter och ansvarar för driften av verksamheten som är avgörande. I de enskilda fall som det finns anledning att ifrågasätta om det är handelsbolaget eller delägaren som faktiskt bedriver verksamheten ska en bedömning göras utifrån samtliga objektiva omständigheter. På sidan Det ska finnas minst två parter kan du läsa mer om bedömningen av om det är handelsbolaget eller delägaren som faktiskt bedriver verksamheten samt om under vilka förutsättningar en delägares tillhandahållande av tjänster ska anses utgöra ett tillhandhållande av tjänster till handelsbolaget.

Europeiska ekonomiska intressegrupperingar

En europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) är en beskattningsbar person. Grupperingen anses vara en beskattningsbar person för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster mot ersättning både till medlemmar i grupperingen och till tredje part (artikel 5 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

De särskilda bestämmelserna i SFL som tar sikte på handelsbolag gäller även i fråga om EEIG (3 kap. 6 § SFL).

När är det en europeisk ekonomisk intressegruppering?

En EEIG är en juridisk person och ett självständigt rättssubjekt som närmast kan liknas vid ett handelsbolag som verkar över nationsgränserna. Liksom för handelsbolag gäller att något eget kapital inte krävs och att medlemmarna är solidariskt ansvariga för skulderna.

Medlemmarna ska vara minst två fysiska eller juridiska personer som själva i olika medlemsländer bedriver ekonomisk verksamhet. Ändamålet är att främja medlemmarnas ekonomiska verksamhet och inte att bedriva egen näringsverksamhet. I det avseendet finns en viss likhet med en ekonomisk förening.

En EEIG ska registreras i den stat där den har sitt säte enligt avtalet. Den bildas genom att medlemmarna ingår avtal om bildandet och låter registrering ske. Bolagsverket är registreringsmyndighet för intressegrupperingar (11 § lag [1994:1927] om europeiska ekonomiska intressegrupperingar). Grupperingen får rättskapacitet från dagen för registrering. Närmare uppgifter framgår av rådets förordning (EEG) nr 2137/85 och prop. 1994/95:68.

En europeisk ekonomisk intressegruppering måste vara registrerad hos Bolagsverket för att bestämmelserna i ML och SFL ska vara tillämpliga på grupperingen.

Enkla bolag och partrederier

Ett enkelt bolag och ett partrederi är inte ett särskilt rättssubjekt som kan förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter. När ekonomisk verksamhet bedrivs i form av ett enkelt bolag eller partrederi är varje delägare som bedriver verksamheten självständigt en beskattningsbar person. Skyldigheter och rättigheter enligt ML gäller för var och en av delägarna. När skyldigheterna eller rättigheterna går att fördela, gäller de i förhållande till delägarens andel i bolaget eller rederiet (4 kap. 16 § ML).

Vid samäganderätt behandlas delägarna på samma sätt som i ett enkelt bolag om delägarna gemensamt bedriver verksamhet med den samägda egendomen. Samäganderätt är när en viss egendom, t.ex. en fastighet, ägs gemensamt av två eller flera delägare. Den eller de delägare som bedriver självständig ekonomisk verksamhet är då en beskattningsbar person.

Representantredovisning

Efter ansökan av samtliga delägare får Skatteverket besluta att den av delägarna som dessa föreslår, representanten, ska redovisa och betala bl.a. mervärdesskatt för verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller rederiet i frågor som rör sådan skatt (5 kap. 2 § SFL). Det är då representanten som ska registreras för mervärdesskatt (7 kap. 1 § andra stycket SFL). Beslutet om representantredovisning innebär ingen ändring av vem som är en beskattningsbar person. Det är fortfarande delägarna som är beskattningsbara personer i förhållande till sin andel i det enkla bolaget och partrederiet. Läs mer om betalningsansvar och redovisningsansvar för enkla bolag.

Vad är ett enkelt bolag?

Det är ett enkelt bolag om två eller flera personer har avtalat att utöva verksamhet i bolag och bolaget inte har förts in i handelsregistret (1 kap. 3 § HBL). Verksamheten får, men måste inte, avse näringsverksamhet. Delägarna i ett enkelt bolag kan normalt inte frita sig från personlig betalningsskyldighet.

Vad är ett partrederi?

Det är ett partrederi om flera fysiska eller juridiska personer har kommit överens om att gemensamt bedriva sjöfart med eget fartyg med delat ansvar. En särskild anmälan om partrederiavtal ska lämnas till den registreringsmyndighet som anges i sjölagen. Varje redare ansvarar för förpliktelser som uppkommer för partrederiet i förhållande till sin andel i fartyget om redaren inte har tagit på sig större ansvarighet. För partrederi kan väljas en huvudredare (5 kap. 1−2 §§ sjölagen [1994:1009]).

När är det ett enkelt bolag mervärdesskattemässigt?

I det enskilda fallet måste det med ledning av avtalet avgöras om det är ett enkelt bolag med syfte att gemensamt bedriva en viss verksamhet. Det ingångna avtalet mellan parterna ska medföra att parterna gemensamt bedriver en särskild ekonomisk verksamhet som är åtskild från de verksamheter parterna bedriver i övrigt.

I varje enskilt fall måste man, utifrån omständigheterna, bedöma om det är en särskild verksamhet som bedrivs gemensamt av parterna eller om den ena parten tillhandahåller varor eller tjänster till den andra parten. Vid bedömningen ska man ta hänsyn till

• vem eller vilka som har ansvaret för verksamheten
• hur resultatet och den ekonomiska risken fördelas
• om verksamheten är skild från eventuell verksamhet som parterna bedriver i övrigt
• om det för tredje man framstår att parterna bedriver verksamheten tillsammans som en enhet.

Bedömningen ska i första hand göras utifrån det samarbetsavtal som parterna har ingått, där de har reglerat sina åtaganden. Det är samarbetsavtalets verkliga innebörd som ska ligga till grund för den mervärdesskatterättsliga bedömningen. Vid bedömningen ska hänsyn tas till hur ansvar, inflytande, arbetsuppgifter och ersättning enligt samarbetsavtalet fördelas (jfr HFD 2016 not. 29).

De arbeten som utförs inom ramen för ett enkelt bolag och som utförs av var och en av parterna för det enkla bolagets räkning, skiljer sig i princip inte från de arbeten som ett företag utför för sin egen räkning. Parternas fördelning av eventuell vinst utgör i så fall inte en ersättning för någon tillhandahållen vara eller tjänst parterna emellan. Det är inte ett enkelt bolag om en av avtalsparterna mot ersättning endast upplåter tillgångar för användning i en annan avtalsparts verksamhet eller endast utför tjänster åt en annan avtalspart. Det är även av avgörande betydelse för bedömningen att inte bolagsförhållandet endast kommer till uttryck i avtalet, utan att parterna i olika sammanhang även agerar som ett gemensamt bolag.

EU-domstolen har uttalat att en ekonomisk verksamhet inte kan hänföras till den enhet som skapats genom samarbetsavtalet, när delägarna inte agerat tillsammans i förhållande till tredje man. Enheten kan därför inte anses ha utfört de skattepliktiga transaktioner som är i fråga i det nationella målet. Att det formellt föreligger ett avtal om gemensam verksamhet till grund för det enkla bolaget utesluter inte att en av delägarna ska anses självständigt bedriva den ekonomiska verksamheten. En delägare som är behörig att företräda de andra delägarna men som agerar ensam och i eget namn i förhållande till tredje man i samband med fullgörandet av de handlingar som sammantaget utgör det enkla bolagets ekonomiska verksamhet, är en beskattningsbar person och blir själv betalningsskyldig för mervärdesskatten i den mån transaktionerna är föremål för mervärdesskatt och skattepliktiga (C-312/19 XT, punkterna 45, 48 och 52).

Rättsfall: avtal om samarbete om en programserie var inte enkelt bolag mervärdesskattemässigt

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked som rörde frågan om parterna bedrev en verksamhet i enkelt bolag.

Enligt Skatterättsnämnden ska ett avtal för att i mervärdesskattehänseende behandlas som ett avtal om enkelt bolag innebära att parterna har kommit överens om att bedriva viss verksamhet gemensamt och att vinsten av verksamheten ska fördelas mellan parterna. Det aktuella avtalet framstår närmast som ett led i att vinna intäkter i de respektive ordinarie verksamheter som parterna bedriver i egenskap av beskattningsbara personer och inte som ett led i syfte att genom ömsesidiga förpliktelser uppnå ett gemensamt mål.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen får den mervärdeskatterättsliga bedömningen av det ingivna avtalet väsentligen anses innebära att den ena parten mot ersättning tillhandahåller de andra två parterna möjlighet att marknadsföra sina aktiviteter (HFD 2013 not. 21).

Rättsfall: kortsamarbete var inte enkelt bolag mervärdesskattemässigt

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked som rörde ett samarbetsavtal mellan ett kreditkortsföretag och ett detaljistföretag. Enligt avtalet ska företagen genom ett enkelt bolag tillsammans driva en korttjänst som innefattar marknadsföring och utgivning av ett betal- och kreditkort med kortförmåner hos detaljistföretaget. Det ingångna avtalet ansågs inte innebära att företagen gemensamt bedriver en särskild ekonomisk verksamhet som är åtskild från de verksamheter som företagen bedriver i övrigt. Innebörden av avtalet ansågs i stället vara att detaljistföretaget tillhandahåller kortföretaget tjänster mot ersättning (RÅ 2009 not. 172).

Fiskelag kan vara enkelt bolag

När fiske bedrivs gemensamt av fiskare och fartygsägare i ett s.k. fiskelag så kan det anses vara ett enkelt bolag. Varje fiskare ansvarar då mervärdesskattemässigt för sin andel i bolaget. Skatteverket kan efter ansökan av samtliga delägare besluta att en av delägarna ska redovisa och betala mervärdesskatt för hela bolaget, enligt bestämmelserna om s.k. representantredovisning. Det är fortfarande delägarna som är beskattningsbara personer i förhållande till sin andel i det enkla bolaget och partrederiet, även om en av delägarna svarar för redovisningen.

Fiske i fiskelag kan även förekomma i andra former än enkelt bolag, t.ex. genom aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag eller ekonomisk förening. Sådana ska behandlas som egna skattesubjekt mervärdesskattemässigt.

Lotteri- och spelverksamhet

Lotterier undantas från skatteplikt. I lotterier inräknas även vadhållning och andra former av spel.

Om två parter har ingått ett samarbetsavtal i syfte att bedriva en lotteri- eller spelverksamhet inom ramen för ett enkelt bolag, så är undantaget tillämpligt på båda parternas ersättning under förutsättning att de gemensamt tillhandahåller lotteriet eller spelet till kunderna. Det innebär att spelverksamheten ska framstå som en särskild verksamhet som bedrivs gemensamt.

Exempel: samarbetsavtal om lotteriverksamhet

Den allmännyttiga ideella föreningen A har ingått ett samarbetsavtal med B att de ska bedriva lotteriverksamhet i ett enkelt bolag. Enligt avtalet ska A söka tillstånd av Spelinspektionen att få anordna lotteriet ”Vinstchansen” och upprätthålla detta tillstånd. A är ansvarig för lotteriet gentemot lottköpare. B ska tillhandahålla administration som t.ex. marknadsföring, försäljning av lotter, hantering av vinsterna och ansvara för it och kundtjänst. B ska även ansvara för vidareutveckling av lotteriet. Ansvaret för frågor av principiell och ekonomisk betydelse för lotteriverksamheten är fördelat på båda parterna. I frågor där oenighet uppkommer gäller A:s uppfattning. A har rätt till 75 procent av eventuell vinst som lotteriverksamheten genererar och B har rätt till resterande 25 procent. A och B bedriver inte någon verksamhet i övrigt.

Eftersom det är A som har tillstånd att anordna lotteriet Vinstchansen, så får A också anses ha ansvaret för att lotteriet bedrivs på ett sådant sätt att tillståndsvillkoren uppfylls. A har även det bestämmande inflytandet över frågor av stor betydelse för lotteriverksamheten. Att parterna ska fördela en eventuell vinst mellan sig talar visserligen för att de gemensamt bedriver en särskild verksamhet, men i förhållande till övriga omständigheter får en sådan vinstfördelning anses ha liten betydelse för bedömningen. Vid en samlad bedömning framstår inte lotteriverksamheten som en särskild verksamhet som bedrivs gemensamt. I stället tyder omständigheterna på att var och en av parterna bedriver sin egen verksamhet. Det innebär att det är A som bedriver lotteriverksamheten och att B tillhandahåller olika tjänster till A.

Rättsfall: lotteriverksamhet bedrevs inte i enkelt bolag

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där ett bolag inte anses bedriva lotteriverksamhet i enkelt bolag tillsammans med en förening. Enligt samarbetsavtalet ska föreningen söka tillstånd till lotterierna, marknadsföras som anordnare av lotterierna och ensam bli ansvarig för lotterierna gentemot lottköpare och andra tredje män. Bolaget ska utveckla, marknadsföra, sälja, administrera och redovisa lotterierna, samt till föreningen upplåta en icke-exklusiv nyttjanderätt till programvara och varumärke. Bolaget har rätt till 15 procent av försäljningspriset för varje såld lott, vilket ska täcka bolagets kostnader för åtagandena.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan fördelningen av ansvar, inflytande, arbetsuppgifter och ersättning enligt samarbetsavtalet inte anses medföra att parterna därigenom bedriver en gemensam verksamhet. Avtalet talar snarare för att var och en bedriver sin egen verksamhet. Den andel av intäkterna som bolaget ska få enligt avtalet måste således närmast ses som en provisionsbaserad ersättning för bolagets åtaganden (HFD 2016 not. 29).

Förhandsbesked: spel anordnat i enkelt bolag

Skatterättsnämnden har uttalat att ett avtal om samarbete i form av ett enkelt bolag inte utesluter att avtalets mervärdesskatterättsliga innebörd i stället ska anses vara att en av parterna tillhandahåller den andra varor och tjänster i den verksamhet som avtalen rör.

Sökandebolaget hade lämnat in ett utkast till samarbetsavtal. Skatterättsnämnden fann att det fanns tillräckliga skäl för att utgå från att villkoren i avtalet innebar att det även i mervärdesskatterättslig mening förelåg ett enkelt bolag. Av utkastet framgick det att sökandebolaget tillsammans med lokalinnehavaren skulle anordna automatspel för allmänheten i form av enkelt bolag och att parterna gemensamt skulle söka hos myndigheter de tillstånd som krävdes för den bedrivna verksamheten. Sökandebolaget skulle leverera och svara för installation, service och reparation av automaterna och lokalinnehavaren skulle upplåta platsen för automaterna och ansvara för att dessa vårdades väl. Parterna skulle fördela intäkterna från automaterna så att 50 procent av nettointäkterna skulle tillfalla lokalinnehavaren (SRN 2010-02-05, dnr 27-09/I). Skatteverket delar Skatterättsnämndens uppfattning.

Konsortier är enkla bolag om de inte har förts in i handelsregistret

Det förekommer att två eller flera företag ingår konsortialavtal för ett åtagande, t.ex. en byggentreprenad. Ett konsortium är vanligtvis av tillfällig natur och företagen i konsortiet bedriver verksamhet med egen personal och med egen utrustning. Konsortiet saknar oftast tillgångar och skulder och har inte någon personal anställd.

Om konsortiet som bolag har förts in i handelsregistret är det ett handelsbolag, annars är det ett enkelt bolag. Om ett konsortium som är ett enkelt bolag har åtagit sig ett uppdrag, t.ex. att uppföra en anläggning, blir vart och ett av företagen i konsortiet skyldiga att betala mervärdesskatt för sin andel av de skattepliktiga transaktionerna i konsortiet. Eftersom det är fråga om ett enkelt bolag kan Skatteverket efter ansökan av samtliga delägare besluta att ett av företagen ska redovisa och betala mervärdesskatt för hela konsortiet, enligt bestämmelserna om s.k. representantredovisning. Frågan om tillhandahållande av tjänster från medlemmarna i ett konsortium till konsortiet är tillhandahållande av tjänster mot ersättning har prövats i en EU-dom (C 77/01, EDM). Se även sidan Det ska finnas ett direkt samband mellan ömsesidiga prestationer under rubriken Utdelning och avkastning.

De statliga affärsverken

Affärsverk är en organisationsform som juridiskt är en del av staten. Vid tillämpningen av ML utgör de statliga affärsverken dock inte en del av staten (2 kap. 19 § ML). När ett statligt affärsverk bedriver ekonomisk verksamhet är affärsverket en beskattningsbar person (4 kap. 17 § ML).

För närvarande finns tre affärsverk enligt Statistiska centralbyråns myndighetsregister (www.myndighetsregistret.scb.se):

• Luftfartsverket
• Sjöfartsverket
• Svenska Kraftnät.

Konkursbon

Beslut om konkurs fattas av tingsrätten efter skriftlig ansökan av borgenär eller gäldenären själv. Skatteverket kan också ansöka om att en gäldenär ska försättas i konkurs. Ett beslut om konkurs gäller omedelbart och konkursgäldenären får sedan beslutet har meddelats inte råda över egendom som ingår i konkursboet. Konkursutbrottet inträffar alltså vid den tidpunkt som tingsrätten meddelar beslut om konkurs. Förvaltningen av konkursboet omhändertas av en konkursförvaltare. Tingsrätten utser förvaltare efter att ha hört med tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM). Som TSM fungerar Kronofogdemyndigheten. Tingsrätten ska skicka en kopia av kungörelser om konkursbeslut till bl.a. Skatteverket (12 § konkursförordningen [1987:916]).

Konkursboet är en beskattningsbar person för verksamheten

Om en beskattningsbar person försätts i konkurs är det konkursboet som är beskattningsbar person för den ekonomiska verksamheten efter konkursbeslutet (4 kap. 18 § ML). Bestämmelsen innebär att boet till följd av konkursen inträder som skattesubjekt för verksamheten i konkursgäldenärens ställe.

För de affärshändelser för vilka den beskattningsgrundande händelsen inträffar efter konkursbeslutet så är det alltså konkursboet som är beskattningsbar person och blir skyldig att redovisa och betala mervärdesskatt. Enligt Skatteverkets uppfattning bör konkursboets egenskap av beskattningsbar person bedömas mot bakgrund av dess speciella karaktär och konkursförvaltarens ansvar för att snabbt avveckla boet. Konkursförvaltarens uppgift är att avveckla den verksamhet som bedrivits av konkursgäldenären. Konkursboet efter en konkursgäldenär som bedrivit ekonomisk verksamhet bör anses som beskattningsbar person även om boet inte har haft egen ekonomisk verksamhet. Anledningen till detta är att boet bör ha rätt till avdrag för ingående skatt i den omfattning som konkursgäldenären skulle haft när det gäller sådana förvärv som görs som ett led i avvecklingen av verksamheten.

Om egendom har blivit utmätt före en konkurs är det konkursgäldenären som är beskattningsbar person och blir skyldig att betala mervärdesskatt vid försäljningen av egendomen även om försäljningen sker efter konkursen. Om konkursbeslutet medför att utmätningens förmånsrätt går åter blir dock konkursboet skyldig att betala mervärdesskatt för försäljningen av egendomen. Konkursboet blir normalt även betalningsskyldigt för försäljning av egendom som omfattas av beslut om kvarstad.

Rättsfall: konkursboet är beskattningsbar person endast för leverans av tillgångar som boet kan förfoga över såsom ägare

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att bestämmelsen i 4 kap. 18 § ML endast är tillämplig om konkursboet kan förfoga över tillgångarna såsom ägare. En förutsättning för att boet ska kunna förfoga över tillgångarna är att de ingår i boet. För att tillgångarna ska anses ingå i boet krävs att de kan utmätas för gäldenärens skulder.

Exempel på tillgångar som inte kan utmätas för gäldenärens skulder är egendom som tillhör någon annan och innehas av gäldenären genom exempelvis leasingavtal och lösöreköpsavtal. Tillgångar som gäldenären har förvärvat genom avbetalningskontrakt är som regel föremål för ett återtagandeförbehåll som kan aktiveras vid utebliven betalning. Återtagandeförbehållet hindrar i princip inte utmätning men sådan egendom återlämnas vanligtvis till kreditgivaren i det fall den inte bedöms ha ett tillräckligt stort övervärde efter täckande av kreditgivarens fordran.

Som en följd av ovanstående är det i stället gäldenären som är beskattningsbar person i verksamheten för leverans av tillgångar som inte kan utmätas för gäldenärens skulder. Förfoganderätten över dessa tillgångar kvarstår alltjämt hos gäldenären vilket innebär att gäldenären är skyldig att betala mervärdesskatt om leveransen är skattepliktig (Se Skatteverkets rättsfallskommentar HFD 2022 ref. 29 – skattskyldighet för konkursbo, mervärdesskatt, samt HFD 2022 ref. 29).

Rättsfall: konkursboet var beskattningsbar person för leasingverksamhet

Kammarrätten har ansett att ett konkursbo var beskattningsbar person och betalningsskyldigt för mervärdesskatt för tillhandahållande av tjänster i leasingverksamhet som bedrivits efter konkursen. Detta trots att konkursboet valde att inte inträda i leasingavtalen och avstod från viss egendom (de pantsatta tillgångar som leasades ut), s.k. abandonering (KRNS 1998-07-03, mål nr 5175–5177-1997). Prövningstillstånd medgavs inte. Skatteverket delar Kammarrättens bedömning.

Rättsfall: konkursgäldenären var inte beskattningsbar person för uthyrning av fastighet

Kammarrätten har ansett att konkursgäldenären inte är beskattningsbar person för uthyrning av fastighet (frivillig beskattning) även om konkursboet avstår från fastigheten (abandonering av fastigheten). Det var konkursboet som borde ha påförts mervärdesskatten (KRNJ 2006-03-29, mål nr 897-898-05). Skatteverket delar Kammarrättens bedömning.

Dödsbon

Om en beskattningsbar person avlider är dödsboet en beskattningsbar person för den ekonomiska verksamheten efter dödsfallet (4 kap. 19 § ML).

Kompletterande information

• Konkurs och annan avveckling.
• Redovisning vid konkurs.