Jävsgrunderna i förvaltningslagen

Vad är jäv?

Jäv är en omständighet som kan rubba förtroendet för att den som ska handlägga ett ärende är opartisk. Även om det finns jäv, behöver det inte nödvändigtvis betyda att någon är partisk. Det betyder bara att det finns en omständighet som kan utgöra en risk för partiskhet.

Syftet med jävsreglerna är att myndigheter ska agera objektivt och opartiskt och att allmänheten ska ha förtroende för myndigheternas arbete. Denna objektivitetsprincip är reglerad i bland annat 5 § andra stycket FL och i regeringsformen (1 kap. 9 § RF).

Det är enbart den som för Skatteverkets räkning tar del i handläggningen, dvs. bereder och föredrar ett ärende, på ett sätt som kan påverka Skatteverkets beslut som kan vara jävig. Det innebär att enbart handläggare och beslutsfattare kan vara jäviga (prop. 2016/17:180 s. 302).

Det är inte benämningen eller arbetsbeskrivningen utan agerandet i det enskilda ärendet som är avgörande för om någon är jävig (prop. 2016/17:180 s. 302). Det betyder att normalt omfattas exempelvis inte registrator eller den som endast skriver ut ett beslut av bestämmelsen.

Med begreppet handläggare avses på denna sida även beslutsfattare.

Jävsgrunderna delas in i fyra grupper

Jävsgrunderna delas i förvaltningslagen in i fyra grupper (16 § FL):

• parts-, intresse- och närståendejäv
• ställföreträdar- och ombudsjäv
• tvåinstansjäv
• generalklausulen (s.k. delikatess- eller grannlagenhetsjäv).

Parts-, intresse- och närståendejäv

Den som för Skatteverkets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka Skatteverkets beslut i ärendet är jävig om hen eller någon närstående är part i ärendet eller annars kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning (16 § första stycket 1 FL).

Partsjäv föreligger om handläggaren är part i ärendet.

Intressejäv tar sikte på de fall när ärendets utgång kan medföra att handläggaren påverkas av beslutet i en inte oväsentlig omfattning.

Närståendejäv föreligger när en närstående till handläggaren är part i ärendet eller har ett intresse i ärendet som kan medföra att den närstående påverkas av utgången i ärendet i en omfattning som inte är oväsentlig.

Kraven för att jäv ska anses föreligga är låga. Det är tillräckligt att man kan antas i en inte oväsentlig utsträckning påverkas av utgången i ärendet för att jäv ska föreligga (prop. 2016/17:180 s. 302).

Ställföreträdar- och ombudsjäv

Den som för Skatteverkets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka Skatteverkets beslut i ärendet är jävig om hen eller någon närstående är eller har varit ställföreträdare eller ombud för en part i ärendet eller för någon annan som kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning (16 § första stycket 2 FL).

Ställföreträdarjävet har betydelse när handläggaren i ett ärende också företräder eller har varit företrädare för en juridisk person som direkt berörs av ärendet. Vid bedömningen av om en handläggare är jävig måste man ta hänsyn till bl.a. behörigheten att företräda den juridiska personen, firmateckningsrätt, och det intresse ärendet har för handläggaren. En handläggares uppdrag som styrelseledamot i den juridiska person som berörs av ett ärende omfattas inte av denna jävsgrund men kan däremot omfattas av generalklausulen (se nedan). Ställföreträdarjäv kan även bli aktuellt när någon är eller har varit behörig företrädare för en fysisk person.

Ombudsjäv föreligger om handläggaren i ett ärende har fört talan som ombud för den som ärendet gäller.

Tvåinstansjäv

Den som för Skatteverkets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka Skatteverkets beslut i ärendet är jävig om hen har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som Skatteverket ska pröva i egenskap av överordnad instans (16 § första stycket 3 FL).

Tvåinstansjäv föreligger alltså när en handläggare i en högre instans har deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende redan i en lägre instans. Om handläggaren redan tagit ställning till frågorna som den högre instansen ska avgöra, är det fråga om tvåinstansjäv.

Syftet med bestämmelsen är att utesluta att den som ska handlägga ett ärende i överinstansen redan skapat sig en uppfattning om hur frågorna ska hanteras och därför har svårt att agera förutsättningslöst och objektivt (prop. 2016/17:180 s. 97).

Begränsningen att handläggaren ska ha deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende innebär att den som enbart deltagit i ett ärendes beredning inte träffas av tvåinstansjäv. Men jäv enligt generalklausulen kan aktualiseras.

Generalklausulen (delikatess- eller grannlagenhetsjäv)

Den som för Skatteverkets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka Skatteverkets beslut i ärendet är jävig om det finns någon annan särskild omständighet som gör att hens opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas (16 § första stycket 4 FL).

Denna jävsgrund brukar vanligen kallas delikatess- eller grannlagenhetsjäv.

Avsikten är att generalklausulen ska fånga upp situationer som inte omfattas av de andra jävsgrunderna, men där handläggarens opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas. Tillämpning av generalklausulen kan bli aktuell om den som tar del i handläggningen har agerat biträde för en part i ärendet (prop. 2016/17:180 s. 302). Det kan också handla om att någon är uppenbar vän eller ovän med, eller är ekonomiskt beroende av, en part eller intressent eller direkt lyder under parten. Det kan också vara fall där handläggaren är engagerad i saken på ett sådant sätt att en misstanke lätt kan uppkomma om att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning (prop. 1971:30 s. 343 och prop. 2016/17:180 s. 302).

En handläggare behöver inte vara jävig bara för att hen har blivit JO-anmäld och JO beslutat utreda ärendet. En bedömning får göras i det enskilda fallet. Däremot får handläggaren inte vara med i arbetet med remissvaret till JO (JO 2006/07 s. 194).

När jäv saknar betydelse

Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse, ska Skatteverket bortse från jäv (16 § andra stycket FL). Bestämmelsen tar sikte på sådana fall där handläggaren uppenbart saknar varje möjlighet att låta sig påverkas av några ovidkommande omständigheter. Det kan till exempel handla om ärenden av ren informationskaraktär, andra rena serviceärenden eller rutinartade ärenden som inte kräver några överväganden som medför att frågan om partiskhet kan uppkomma. Begränsningen till uppenbara fall markerar att bestämmelsen ska tillämpas med stor restriktivitet (prop. 2016/17:180 s. 303).

Verkan av jäv

Den som är jävig får inte ta del i handläggningen av ärendet och inte heller närvara när ärendet avgörs (17 § FL). Detta innebär främst ett förbud för den som är jävig att på något sätt befatta sig med ärendet. Närvaroförbudet innebär att den som är jävig i förekommande fall måste lämna sammanträdeslokalen. Jäv hindrar dock inte att en jävig person som har unika sakkunskaper inom det aktuella området muntligen på begäran av myndigheten lämnar objektiva fakta som kan vara av betydelse i ärendet och sedan lämnar lokalen så snart uppgifterna har förts fram (prop. 2016/17:180 s. 303).

En jävig person får dock utföra sådana uppgifter som inte någon annan kan utföra utan att handläggningen försenas avsevärt (17 § FL). Denna undantagsregel ska tillämpas mycket restriktivt och tar sikte på fall där någon annan inte inom rimlig tid kan ersätta den som är jävig för att fortsätta handläggningen av ärendet. I sådana fall kan den som är jävig formellt vidta alla åtgärder som handläggningen kräver, även fatta beslut i ärendet. Detta tar främst sikte på ordnings- och säkerhetsområdet där beslut kan behöva fattas snabbt och en ersättares ankomst inte kan avvaktas. Utgångspunkten är att Skatteverket har en sådan organisation och bemanning att ventilen endast aktualiseras i undantagsfall (prop. 2016/17:180 s. 303)

Den som känner till en omständighet som kan antas göra hen jävig, ska omedelbart anmäla detta (18 § första stycket FL). Den som handlägger ett ärende ska alltså vara uppmärksam på om det finns någon omständighet som kan grunda jäv mot hen.

Följden av att någon har varit jävig under ett ärendes handläggning kan bli att beslut i ärendet upphävs av högre instans (se exempelvis RÅ 1980 2:68), men det gäller inte alltid (se RÅ 1969 ref. 7). Avgörande för bedömningen är förhållandena i det enskilda ärendet.

Skatteverkets skyldighet att besluta i jävsfråga

Om en fråga om jäv har uppkommit mot en handläggare, ska Skatteverket så snart som möjligt besluta i jävsfrågan (18 § andra stycket FL).

Den som jävet gäller får bara delta i prövningen av jävsfrågan om det krävs för att Skatteverket ska kunna fatta beslut och ingen ersättare kan kallas in utan att prövningen försenas avsevärt (18 § tredje stycket FL). Bestämmelsen ska tillämpas mycket restriktivt (prop. 2016/17:180 s. 304).

Överklagande

Skatteverkets beslut om avslag på en invändning om jäv kan överklagas. Läs mer om överklagande av jävsbeslut under överklagandeavsnittet.