Vad är uppehållsrätt?

En rätt att vistas i Sverige utan krav på uppehållstillstånd

Uppehållsrätt är ett EU-rättsligt begrepp som innebär en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i andra medlemsstater utan uppehållstillstånd. Detta begrepp har förts in i den svenska lagstiftningen genom det s.k. rörlighetsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier av den 29 april 2004, [2004/38/EG]). Syftet med dessa bestämmelser är att underlätta utövandet av den grundläggande och individuella rätten till fri rörlighet inom EU.

Rätten till fri rörlighet för unionsmedborgare

Den fria rörligheten för unionsmedborgare är en grundläggande princip inom unionsrätten och följer av den s.k. primärrätten (artikel 21.1 i EUF-fördraget). Genom artikel 21.1 i EUF-fördraget ges unionsmedborgare en rätt att fritt resa och uppehålla sig inom andra medlemsstaters territorier. Bestämmelserna i EUF-fördraget har enligt EU-domstolens fasta praxis till syfte att underlätta för unionsmedborgarna att utöva all slags yrkesverksamhet inom unionen (se bl.a. artiklarna 45 och 49 i EUF-fördraget). De utgör även hinder för åtgärder som skulle kunna missgynna dessa medborgare när de önskar utöva verksamhet i en annan medlemsstat än deras ursprungsmedlemsstat (C-544/18, punkten 32).

Rörlighetsdirektivet är avsett att underlätta och stärka utövandet av den grundläggande och individuella rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier som unionsmedborgarna tillerkänns enligt primärrätten (skäl 1-4 till rörlighetsdirektivet samt C483/17, punkten 23).

Rörlighetsdirektivet skiljer mellan uppehållsrätt i högst tre månader (artikel 6 i rörlighetsdirektivet) och uppehållsrätt för längre tid än tre månader (artikel 7 i rörlighetsdirektivet). Direktivet har implementerats i den svenska lagstiftningen genom 3 a kap. UtlL.

Vem omfattas av uppehållsrätten?

Rätten till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet omfattar EES-medborgare och deras familjemedlemmar. Med begreppet EES-medborgare avses en medborgare i en EU-medlemsstat eller EES-området (Island, Liechtenstein och Norge). Bakgrunden är att den gemenskapsrättsliga regleringen av fri rörlighet för personer blivit en del av EES-avtalet (prop. 2005/06:77 s. 39).

De stater som för närvarande omfattas av rörlighetsdirektivet är följande:

Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

Uppehållsrätt i högst tre månader

En EES-medborgare har enligt rörlighetsdirektivet rätt att tillfälligt uppehålla sig i en annan medlemsstat under en period om högst tre månader utan att några villkor eller formaliteter måste vara uppfyllda, förutom att personen ska ha ett giltigt pass eller nationellt identitetskort (artikel 6.1 i rörlighetsdirektivet). Motsvarande regler gäller för EES-medborgarens familjemedlemmar som är medborgare i ett tredje land och som följer med eller ansluter till EES-medborgaren, förutom att familjemedlemmen som är tredjelandsmedborgare ska ha ett giltigt pass (artikel 6.2 i rörlighetsdirektivet).

Uppehållsrätt för längre tid än tre månader

En EES-medborgare har rätt att vistas i en annan medlemsstat i mer än tre månader med uppehållsrätt om hen uppfyller ett antal kriterier (artikel 7 i rörlighetsdirektivet). I utlänningslagen definieras uppehållsrätten som en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd (3 a kap. 1 § UtlL). Uppehållsrätten inträder automatiskt under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda och den gäller så länge som villkoren är uppfyllda (3 a kap. 5 § UtlL, prop. 2005/06:77 s. 70 och prop. 2013/14:81 s. 15).

Primär uppehållsrätt

Den rätt att vistas i Sverige som en EES-medborgare kan ha, om denne uppfyller kraven enligt artikel 7.1 a-c i rörlighetsdirektivet och någon av kategorierna i 3 a kap. 3 § UtlL, kallas primär uppehållsrätt.

En EES-medborgare har primär uppehållsrätt om hen uppfyller någon av förutsättningarna nedan (3 a kap. 3 § UtlL):

1. Är arbetstagare eller egenföretagare i Sverige.
2. Har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning.
3. Är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige.
4. Har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige.

När en EES-medborgare anmäler flytt till Sverige och uppger att hen har uppehållsrätt enligt 3 a kap. 3 § UtlL får Skatteverket begära att EES-medborgaren visar upp handlingar som styrker detta (9 § FOF).

Sekundär uppehållsrätt

Den rätt att vistas i Sverige som en familjemedlem till en EES-medborgare med primär uppehållsrätt kan ha enligt artikel 7.1 d och 7.2 i rörlighetsdirektivet och 3 a kap. 4 § UtlL kallas sekundär uppehållsrätt. En medföljande eller anslutande familjemedlem till en EES-medborgare med primär uppehållsrätt kan ha sekundär uppehållsrätt som familjemedlem till EES-medborgaren.

Både EES-medborgare och tredjelandsmedborgare kan ha sekundär uppehållsrätt. En familjemedlem kan bara härleda sekundär uppehållsrätt från en EES-medborgare som har primär uppehållsrätt. Sekundär uppehållsrätt kan inte härledas från en EES-medborgare som själv har sekundär uppehållsrätt.

När en familjemedlem till en EES-medborgare anmäler flytt till Sverige och uppger att hen har sekundär uppehållsrätt får Skatteverket bl.a. begära att familjemedlemmen visar upp handlingar som styrker familjeanknytningen till den EES-medborgare som uppehållsrätten härleds från och handlingar som styrker att EES-medborgaren har primär uppehållsrätt (10 § FOF). Även andra krav kan behöva vara uppfyllda för att familjemedlemmen ska ha uppehållsrätt.

EES-medborgare utan uppehållsrätt måste ha uppehållstillstånd

En EES-medborgare som inte uppfyller förutsättningarna för uppehållsrätt måste ha ett uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4–5 §§ UtlL för vistelser längre än tre månader.

Medborgare i Schweiz måste ha uppehållstillstånd

Schweiz är inte ett EES-land och omfattas inte av rörlighetsdirektivet. En schweizisk medborgare måste ha uppehållstillstånd efter tre månaders vistelse i Sverige (prop. 2005/06:77 s. 39 f. och 2 kap. 5 § UtlL)

När folkbokför Skatteverket en person som har uppehållsrätt?

Skatteverket ska folkbokföra en EES-medborgare med uppehållsrätt om personen anses bosatt i Sverige, dvs. om det kan antas att personen kommer att vara bosatt i Sverige under minst ett år (3 § FOL).

Kompletterande information

• Permanent uppehållsrätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar.
• Bibehållen uppehållsrätt.
• Uppehållsstatus och uppehållsrätt för brittiska medborgare och deras familjemedlemmar.