SLP ska deklareras enligt bestämmelserna i skatteförfarandelagen. För staten gäller dock särskilda regler.
För SLP gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen för förfarandet (5 § första stycket SLPL). Detta innebär bl.a. att underlaget för SLP redovisas i inkomstdeklarationen, att underlaget fastställs vid beslut om slutlig skatt och att reglerna om omprövning, överklagande och skattetillägg är tillämpliga på SLP. Det innebär också att SLP ska beaktas vid debiteringen av den preliminära skatten.
Även ett negativt underlag för SLP ska redovisas i inkomstdeklarationen.
Underlaget för SLP ska alltså inte tas upp i arbetsgivardeklarationen.
Läs mer om reglerna i skatteförfarandelagen under Förvaltningsrätt & förfarande.
SLP är en särskild skatt vilket innebär att en arbetsgivare som ska betala SLP för beskattningsåret ska dra av skatten (16 kap. 17 § IL). Avdraget för SLP görs det beskattningsår som skatten påförs (HFD 2011 not. 42).
Om SLP sätts ner ska avdraget för SLP återföras det beskattningsår då debiteringen ändras (16 kap. 17 § IL).
Staten betalar SLP på sina pensionskostnader i en särskild ordning (5 § andra stycket SLPL och förordningen [1991:704] om fastställande av särskild löneskatt på statens pensionskostnader).
De termer och uttryck som används i lag om särskild löneskatt har samma betydelse som i inkomstskattelagen. Med beskattningsår för staten, regioner, kommuner och kommunalförbund avses kalenderår. Med beskattningsår för svenska handelsbolag och EEIG avses räkenskapsåret (4 § SLPL).