Olika slag av intäkter och kostnader i jordbruk

Växande gröda

Försäljning av produkter av alla slag hör till inkomst av näringsverksamhet (13 kap. 1 § och 15 kap. 1 § IL). Ett särskilt slag av inkomst är försäljning av växande gröda. Säljs växande gröda tillsammans med fastigheten är likviden inte skattepliktig inkomst av näringsverksamhet. Likviden utgör då en del av ersättningen för fastigheten och följer beskattningsreglerna för denna (13 kap. 6 § IL). Försäljning av växande gröda utan samband med fastigheten är däremot skattepliktig inkomst av näringsverksamhet.

Avdrag får inte göras för växande gröda som förvärvas tillsammans med fastigheten. I andra fall föreligger avdragsrätt för inköp av växande gröda. Utgifter för skördad gröda är avdragsgill, även om inköpet äger rum i samband med köp av fastigheten (16 kap. 1 § IL).

Utställningspremier och ersättning för insemination

Premier i samband med utställning av djur som tillhör näringsverksamheten och ersättning för insemination (t.ex. galt- eller tjurbetäckning) är skattepliktig inkomst av näringsverksamhet (13 kap. 1 § och 15 kap. 1 § IL).

Gårdsstöd och startstöd

Ett nationellt stöd eller ett stöd från EU till en näringsidkare behandlas vid beskattningen som näringsbidrag (29 kap. 2 § IL). Exempel på stöd som behandlas som näringsbidrag är gårdsstöd och startstöd till unga jordbrukare. Ett näringsbidrag beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet enligt de speciella regler som gäller för näringsbidrag.

Rättsfall: bidrag till en jordbrukare var inte skattepliktigt

Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att en s.k. odlingspremie från Davidsonska fonden till en jordbrukare inte skulle tas upp till beskattning. Fonden ingick inte bland de rättssubjekt som uppräknades som bidragslämnare i reglerna om näringsbidrag. Det förelåg inte något anställningsförhållande eller uppdragsförhållande mellan fonden och lantbrukaren utan bidragen hade utgått rent benefikt. Bidragens syfte var att ge stöd och uppmuntran åt jordbrukare som gör insatser i form av jordbruksförbättringar (RÅ 1994 ref. 90).

Lager

Med lager menas djur och tillgångar som är avsedda för omsättning eller förbrukning. Hit räknas t.ex. spannmål, foderbetor, frövaror, hö, halm, potatis från jordbruket och sten, torv, grus, kalk som har avskilts för försäljning eller för att tillgodogöras i jordbruksdriften. Till lager räknas även utsäde, kraftfoder, konstgödsel och liknande. Till förbrukningsmaterial hänförs bränn- och smörjolja, rengörings- och städmaterial m.m.

Utsäde, handelsgödsel m.m., som vid utgången av beskattningsåret har lagts ner i jorden, ska inte behandlas som lager. Dessa anses i stället höra till fastigheten. Detta gäller även växande gröda. Läs mer om lager och värderingen av lagret.

Djur i jordbruk

Djur i jordbruk ska vid beskattningen alltid anses som lager oavsett vilket syfte företaget har med innehavet (17 kap. 5 § IL). Läs mer om hur djuren ska värderas.