OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Allmänt om ekonomisk verksamhet

Med ekonomisk verksamhet förstås varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamhet inom fria och därmed jämställda yrken (4 kap. 1 § andra stycket ML).

Begreppet ekonomisk verksamhet omfattar försäljning av varor och tjänster som inte bara görs tillfälligt. Försäljning av varor eller tjänster som bara görs vid enstaka tillfällen omfattas inte. Vid bedömningen av om en verksamhet är ekonomisk måste en bedömning göras av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

En förutsättning för att en verksamhet ska anses som ekonomisk är att den innefattar beskattningsbara transaktioner, det vill säga försäljningar av varor eller tjänster. En verksamhet där man bara gratis delar ut varor eller tjänster är inte en ekonomisk verksamhet. Samma gäller om det inte finns några ersättningar som är direkt kopplade till de varor eller tjänster som tillhandahålls, till exempel om verksamheten är helt bidragsfinansierad.

Nytt: 2015-09-02

Skatteverket anser att syftet med en ekonomisk verksamhet ska vara att fortlöpande tillhandahålla varor eller tjänster mot ersättning. Begreppet fortlöpande innebär att syftet ska vara att sälja varor eller tjänster kontinuerligt och med viss frekvens. En person som säljer, hyr ut eller på annat sätt utnyttjar sina privata tillgångar bedriver som huvudregel inte en ekonomisk verksamhet. Sådan försäljning eller uthyrning sker normalt inte fortlöpande. För att det ska vara fråga om fortlöpande tillhandahållanden anser Skatteverket att syftet ska vara att försäljningen, uthyrningen eller utnyttjandet av tillgången sker med en kontinuitet och frekvens som är jämförbar med hur en motsvarande ekonomisk verksamhet normalt bedrivs. Det förutsätter att personen vidtar aktiva åtgärder för att få intäkter av egendomen och att verksamheten därmed bedrivs på ett affärsmässigt sätt. I Skatteverkets ställningstagande ges exempel på objektiva omständigheter som har betydelse för bedömningen av om en verksamhet är ekonomisk eller privat.

Tidigare:

En verksamhet som bedrivs av rent personligt intresse och som bara innefattar tillfälliga försäljningar av varor eller tjänster är inte en ekonomisk verksamhet. En sådan verksamhet bedrivs inte i kommersiellt syfte. Försäljning i begränsad omfattning av frimärken som görs av en frimärkssamlare är till exempel inte en ekonomisk verksamhet.

Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter ska särskilt betraktas som en ekonomisk verksamhet (4 kap. 1 § andra stycket ML). Med att vinna intäkter förstås försäljning av varor eller tjänster.

Rättsfall: Att utföra tjänster gratis var inte en ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har förklarat att den som bara tillhandahåller tjänster utan att ta betalt för dem inte är en beskattningsbar person och därmed är inte heller verksamheten ekonomisk (89/81, Hong Kong Trade).

Rättsfall: Avgift var inte en ersättning

EU-domstolen har bedömt en verksamhet som bedrevs av finska statliga rättshjälpsbyråer. Rättshjälpstagarna fick betala en avgift som var beroende av deras inkomst och förmögenhet och som inte motsvarade arvodet för de tjänster som rättshjälpsbyråerna tillhandahöll. Det fanns enligt domstolen inte något direkt samband mellan rättshjälpen och det motvärde som rättshjälpstagarna betalade. Rättshjälpen var därför inte tillhandahållen mot ersättning i mervärdesskattedirektivets mening och verksamheten var inte att anse som ekonomisk (C-246/08, kommissionen mot Finland).

Rättsfall: Alla omständigheter i det enskilda fallet ska bedömas

EU-domstolen har i en dom som rörde uthyrning av en husbil angett några omständigheter som gör det möjligt att avgöra om en verksamhet är ekonomisk eller inte. Om en tillgång uteslutande är ägnad att utnyttjas ekonomiskt är detta i allmänhet tillräckligt för att visa att ägaren använder tillgången för att fortlöpande vinna intäkter. Om en tillgång kan används både för ekonomiska och privata ändamål måste en bedömning göras utifrån samtliga omständigheter som rör användandet. En jämförelse kan då göras med hur en liknande ekonomisk verksamhet vanligtvis bedrivs. Den faktiska tid under vilken tillgången hyrs ut, antalet kunder och intäkternas belopp kan också tas med i bedömningen (C-230/94, Renate Enkler).

Tillfällig verksamhet

För att vara ekonomisk ska verksamheten ha en viss varaktighet. Artikel 12 i mervärdesskattedirektivet ger medlemsstaterna rätt att betrakta personer som beskattningsbara personer även om de bara har tillfälliga försäljningar. Det gäller särskilt vid vissa försäljningar av fast egendom. Sverige har valt att inte utnyttja den möjligheten. Det innebär att verksamhet som bara utövas tillfälligt inte är en ekonomisk verksamhet i Sverige.

Övningsföretag

Den som deltar i olika aktiviteter som syftar till att lära ut företagande och entreprenörskap ska enligt Skatteverket inte anses bedriva ekonomisk verksamhet när dessa genomförs under en i förväg bestämd och begränsad tid. Exempel på sådana aktiviteter är utbildningsprogram som Ung Företagsamhet och ferieaktiviteter som Sommarlovsentreprenörerna.

Rättsfall: En redan beskattningsbar person som bedriver annan verksamhet tillfälligt

EU-domstolen har ansett att en person som bedriver en självständig ekonomisk verksamhet som förrättningsman ska anses som en beskattningsbar person även för en annan självständig verksamhet som han bara bedriver tillfälligt (C-62/12, Galin Kostov).

När ekonomisk verksamhet påbörjas eller avslutas

Den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet till mervärdesskatt har rätt till avdrag för ingående skatt enligt reglerna i 8 kap. ML. Det finns också en särskild bestämmelse i 10 kap. 9 § ML som innebär att det finns en rätt till återbetalning av ingående skatt redan innan de första försäljningarna har ägt rum. Dessa bestämmelser om avdragsrätt och återbetalningsrätt ska tillämpas i enlighet med EU-rätten och EU-domstolens praxis. Det är därför viktigt att avgöra vid vilken tidpunkt en ekonomisk verksamhet har påbörjats och vid vilken tidpunkt en ekonomisk verksamhet har upphört.

Rättsfall: Inköp av tillgång kan innebära att en ekonomisk verksamhet har påbörjats

EU-domstolen har slagit fast att en förberedande verksamhet, till exempel köp av rätt till fast egendom, kan betraktas som en ekonomisk verksamhet redan under föreberedelsetiden. Skattemyndigheten kan dock kräva att avsikten att bedriva ekonomisk verksamhet styrks genom objektiva omständigheter (268/83, Rompelman).

Rättsfall: Ekonomisk verksamhet även om den egentliga verksamheten inte påbörjas

Enligt EU-domstolen kan en förberedande aktivitet vara en ekonomisk verksamhet även om investeringarna aldrig ger upphov till några skattepliktiga försäljningar. Skattemyndigheten kan dock kräva att avsikten att genomföra skattepliktiga försäljningar styrks (C-110/94, INZO). I ett annat fall har EU-domstolen slagit fast att den som styrker sin uppgift om att han har för avsikt att självständigt bedriva ekonomisk verksamhet och som har sina första investeringsutgifter för detta ändamål ska anses som en beskattningsbar person. Detta gäller även när skattemyndigheten redan vid den första fastställelsen av skatten har vetskap om att den planerade ekonomiska verksamheten som skulle ge upphov till skattepliktiga försäljningar inte kommer att bedrivas (C-400/98, Brigitte Breitsohl).

Rättsfall: Avveckling av verksamhet

EU-domstolen har uttalat att ett bolag som hade upphört med sin ekonomiska verksamhet fortsatte att vara en beskattningsbar person. Bolaget hade ingått ett hyresavtal som innebar att det måste fortsätta betala hyra för den lokal som hade använts i den ekonomiska verksamheten (C-32/03, I/S Fini H).

Omständigheter som visar att en verksamhet är ekonomisk

Vid bedömningen av om en verksamhet är ekonomisk ska en samlad bedömning av alla relevanta objektiva omständigheter göras i varje enskilt fall. Skatteverket har i ett ställningstagande gett några exempel på omständigheter som kan visa på att det finns en ekonomisk verksamhet eller på att det finns en avsikt att bedriva en ekonomisk verksamhet. Vilka omständigheter som är relevanta varierar mellan olika branscher och olika typer av verksamheter.

Den som bedriver verksamheten säljer varor eller tjänster

Den omständigheten att det förekommer regelbundna försäljningar av varor eller tjänster innebär i normalfallet att verksamheten ska anses som ekonomisk. Om några sådana försäljningar inte har ägt rum måste avsikten att genomföra sådana försäljningar visas. Det är bara objektiva omständigheter som kan ges någon vikt. Att det finns ekonomiska kalkyler eller affärsplaner kan inte ensamt visa att någon har för avsikt att bedriva en ekonomisk verksamhet. Om det däremot har ingåtts avtal om att fortlöpande sälja varor eller tjänster mot ersättning tyder det på att en ekonomisk verksamhet ska bedrivas, under förutsättning att avtalen inte är alltför allmänt hållna.

Det har anskaffats tillgångar som bara kan användas i en ekonomisk verksamhet

En stor grävmaskin eller en tung lastbil är exempel på sådana varor som normalt inte används för privat bruk utan endast i en ekonomisk verksamhet. Inköp av ett varulager av sådan storlek att det inte enbart täcker personens egna eller närstående personers privata behov är ett annat exempel på när det normalt är en ekonomisk verksamhet. Inköp av tillgångar som normalt sett används för privat bruk, exempelvis en persondator, är inte en omständighet som tyder på att en ekonomisk verksamhet ska bedrivas. Om tillgången är sådan att den kan användas både för en ekonomisk verksamhet och för privat bruk, exempelvis en yacht, måste det avgöras utifrån samtliga omständigheter rörande dess användning om tillgången verkligen ska användas för en ekonomisk verksamhet.

Det finns lokaler som är särskilt anpassade för en ekonomisk verksamhet

Lokalernas utformning kan variera beroende på vilken verksamhet som ska bedrivas. Att någon för stadigvarande bruk hyr en butikslokal är en omständighet som pekar på att personen har för avsikt att bedriva ekonomisk verksamhet.

Verksamheten marknadsförs aktivt på ett ändamålsenligt sätt

Den omständigheten att personen har utgifter för marknadsföring och kan visa att han gör verkliga försök att skaffa kunder är en indikation på att personen bedriver, eller har för avsikt att bedriva, ekonomisk verksamhet. Ett exempel är att det finns en hemsida där det är möjligt att köpa varor eller tjänster.

Särskilt om vissa verksamheter

Investeringsverksamhet

Bara ett innehav av materiella eller immateriella tillgångar är inte ekonomisk verksamhet. Det måste finnas ett syfte att utnyttja tillgångarna för att fortlöpande vinna intäkter av dem. Enligt EU-domstolens praxis är köp, innehav och försäljning av värdepapper för egen räkning inte en ekonomisk verksamhet. Innehav av andelar i dotterföretag är inte heller i sig en ekonomisk verksamhet. Ett holdingbolag som bara äger aktier i dotterbolag utan att tillhandahålla några varor eller tjänster mot ersättning till dotterbolagen bedriver inte någon ekonomisk verksamhet.

Pensionsstiftelser som bildats enligt lag (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. får bara ägna sig åt förvaltning av sin egen förmögenhet. Skatteverket anser därför att sådana pensionsstiftelser inte bedriver någon ekonomisk verksamhet.

Rättsfall: Ett renodlat holdingbolag bedrev inte ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har uttalat att ett holdingbolag som bara köpte intressen i andra företag och som inte deltog i förvaltningen av dessa företag inte bedrev någon ekonomisk verksamhet (C-60/90, Polysar Investment Netherlands BV). Ett holdingbolags deltagande i förvaltningen av andra bolag kan vara en ekonomisk verksamhet, men bara om den omfattar olika transaktioner som är mervärdesskattepliktiga (C-102/00, Welthgrove BV).

Rättsfall: Investering i värdepapper var inte en ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har ansett att ett företag som köpte och sålde aktier och andra värdepapper för att maximera avkastningen på värdepapperen inte bedrev en ekonomisk verksamhet. Verksamheten ansågs begränsad till att hantera en investeringsportfölj på samma sätt som privata investerare gör. Det spelade då inte någon roll att avyttringen av andelar var mycket omfattande eller att rådgivningsfirmor anlitades för försäljningarna (C-155/94, Wellcome Trust Ltd).

Fastigheter

Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan privatbostadsfastighet och näringsfastighet. Någon motsvarande skillnad finns inte när det gäller mervärdesskatt. Det är inte hur fastigheten benämns som är avgörande för om den ingår i en ekonomisk verksamhet, utan hur den används. Skatteverket har i ett ställningstagande gett sin syn på hur begreppet ekonomisk verksamhet ska tolkas när det gäller transaktioner som har anknytning till fastighetsinnehav.

Enbart innehav av en fastighet är inte en ekonomisk verksamhet. För det krävs också att fastigheten används för att regelbundet vinna intäkter. Med att vinna intäkter förstås försäljning av varor eller tjänster. En fastighet kan också användas för att indirekt generera intäkter i en ekonomisk verksamhet, exempelvis när en reklambyrå hyr en kontorslokal för sin verksamhet.

Detta innebär att utnyttjande av en fastighet för att endast tillfälligt vinna intäkter inte är en ekonomisk verksamhet.

Vissa fastigheter kan i princip inte användas i annan verksamhet än en ekonomisk verksamhet. Exempel på sådana fastigheter är byggnader med hyreslägenheter och affärslokaler eller skogsmark och grustag. Andra fastigheter är i princip avsedda bara för privat bruk. Det kan till exempel var fråga om en fastighet som är inrättad som privatbostad åt ägaren eller ägarens närstående.

Om en fastighet på grund av sin karaktär kan användas både för ekonomiska och privata ändamål, ska det göras en bedömning utifrån samtliga omständigheter för att avgöra om fastigheten verkligen används för att regelbundet vinna intäkter. En metod för att avgöra detta är att jämföra hur fastigheten faktiskt används med hur en motsvarande ekonomisk verksamhet i vanliga fall bedrivs. Om till exempel privat tomtmark används för odling av grönsaker som säljs till en grossist eller detaljist på regelbunden basis, bedrivs verksamheten på samma sätt som av en producent. Det är då frågan om en ekonomisk verksamhet.

Om en transaktion bara innebär att ägaren till en fastighet utnyttjar sin äganderätt är det inte en ekonomisk verksamhet. Detta gäller till exempel när en privatperson säljer sin villafastighet. Det innebär att beloppsmässigt stora transaktioner kan genomföras utan att det blir fråga om en ekonomisk verksamhet.

Uthyrning av fastighet och annan upplåtelse av rätt till fastighet som inte bara görs tillfälligt ska normalt anses vara en ekonomisk verksamhet. Uthyrning och upplåtelse av fastighet är i de flesta fall undantagen från skatteplikt. Det innebär att mervärdesskatt inte ska betalas på en sådan uthyrning även om den görs i en ekonomisk verksamhet. I vissa fall är upplåtelse av fastighet dock skattepliktig. Det gäller till exempel upplåtelse av jordbruksarrende, avverkningsrätt, rätt att ta jord eller sten och rätt till jakt, fiske eller bete.

Tillfälliga försäljningar av varor från en fastighet som används som privatbostad är inte en ekonomisk verksamhet. Ett exempel på sådana transaktioner, som det alltså inte ska tas ut mervärdesskatt på, är försäljning av frukt eller grönsaker från en villaträdgård. Ett annat exempel är enstaka försäljning av träd som växer på en fastighet som används som privatbostad. Sådana försäljningar medför inte att fastigheten kan anses användas för att regelbundet vinna intäkter.

Rättsfall: Försäljning av tomtmark kan i vissa fall vara en ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har prövat frågan om en persons försäljning av tomtmark är en ekonomisk verksamhet. Domstolen fann att en sådan försäljning inte är en ekonomisk verksamhet om den är ett led i förvaltningen av personens privata tillgångar. Däremot kan den vara en ekonomisk verksamhet om personen vidtar aktiva åtgärder för att saluföra fastigheten genom att använda medel som liknar dem som används av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör (C-180/10, Jaroslaw Slaby m.fl.).

Nytt: 2015-08-17

Mikroproduktion av elektrisk kraft

Skatteverket anser att en mikroproducent som har avtal om att antingen all el eller endast överskottsel ska levereras ut på nätet mot ersättning, bedriver en självständig ekonomisk verksamhet. Det innebär att en sådan elproducent är skyldig att registrera sig för och betala mervärdesskatt. Omsättningens storlek och mängden producerad el har ingen betydelse för bedömningen. Skattskyldigheten gäller oavsett om elen produceras i ett vindkraftverk, i en solcellsanläggning eller på annat sätt. Utöver ersättning för den el som produceras och levereras ut på nätet får producenten en ersättning från nätägaren (nätkoncessionshavaren) för s.k. nätnytta. Skatteverket anser att det är fråga om en omsättning av en tjänst när ersättning utgår för nätnytta. Ersättning för nätnytta ska beskattas för mervärdesskatt när den ingår i en ekonomisk verksamhet, vilket är fallet när elen levereras ut på nätet mot ersättning. Däremot är det inte en ekonomisk verksamhet när el matas ut på nätet utan att ersättning fås för själva elleveransen, men där ersättning fås för nätnytta.

Rättsfall: Solcellsanläggning

EU-domstolen har slagit fast att driften av en solcellsanläggning som var placerad på en privatbostad var en ekonomisk verksamhet. Den elektricitet som producerades av solcellsanläggningen levererades till elnätet mot betalning. Det spelade inte någon roll att den mängd el som anläggningen producerade alltid var mindre än den mängd el som förbrukades av hushållet (C-219/12, Fuchs). Skatteverket har i en skrivelse redogjort för beskattningskonsekvenser för den som har en solcellsanläggning på sin villa eller fritidshus som är privatbostad.

Jordbruk, djurskötsel och skogsbruk

Jordbruksverksamhet innebär användning av mark för att odla grödor som kan användas som livsmedel, djurfoder eller som råvaror för exempelvis framställning av bränsle eller textilier. Djurskötsel innebär uppfödning av husdjur för att producera livsmedel eller andra varor. Jordbruksverksamhet och djurskötsel anses som ekonomisk verksamhet när det förekommer regelbunden försäljning av varor eller tjänster.

Skogsbruksverksamhet innebär utnyttjande av skog för produktion av exempelvis timmer, massaved och bränsle. I Sverige regleras skogsbruksverksamhet i skogsvårdslagen (1979:429). I skogsvårdslagen finns bland annat bestämmelser om skyldighet att anlägga ny skog och om lägsta ålder på skog för föryngringsavverkning. Den lägsta tillåtna åldern varierar beroende på trädslag och växtplats och kan vara allt mellan några decennier och mer än ett sekel.

Skogsbruk kännetecknas av att det går lång tid mellan de första investeringarna, till exempel i form av markberedning och plantering, och själva försäljningen av skogsprodukter. Skogsbruk är därför en ekonomisk verksamhet även om själva avverkningen och försäljningen av skogen görs under begränsad tid och med mycket långa mellanrum. Det innebär att den som innehar skogsmark och som säljer skog eller upplåter avverkningsrätt bedriver en ekonomisk verksamhet. Också den som innehar skogsmark och som vidtar åtgärder för förvaltningen och skötseln av skogen för att senare kunna avverka och sälja skogsprodukter eller upplåta avverkningsrätt bedriver en ekonomisk verksamhet.

Rättsfall: Försäljning av timmer från stormskadad skog

EU-domstolen har prövat frågan om en persons försäljning av timmer från stormskadad skog var en ekonomisk verksamhet. Domstolen ansåg att det inte spelade någon roll att försäljningen förorsakats av en force majeure-händelse. Försäljningen av timmer var en ekonomisk verksamhet om den innebar att skogen utnyttjades i syfte att fortlöpande vinna intäkter (C-263/11, Ainārs Rēdlihs).

Hästverksamhet

Exempel på hästverksamhet är travsport, galoppsport, ridsport, hästhållning och hästuppfödning. Det finns inte några särskilda regler i ML som handlar om verksamhet med hästar. Om en hästverksamhet är en ekonomisk verksamhet måste därför avgöras i varje enskilt fall utifrån de allmänna bestämmelserna om vad som är en ekonomisk verksamhet.

Ekonomisk verksamhet föreligger i normalfallet vid kommersiell handel med hästar och vid tävlingsverksamhet som bedrivs varaktigt och som kan jämställas med en kommersiell aktörs verksamhet. Även varaktig hingsthållning, varaktig uppfödning av hästar för försäljning, varaktig inackordering av hästar, varaktig ridutbildning och liknande aktiviteter är normalt en ekonomisk verksamhet.

Ekonomisk verksamhet kan däremot inte anses föreligga när någon föder upp hästar för eget bruk, innehar hästar för fritidsridning eller enbart tävlar med egna hästar i inte alltför stor omfattning. Sådan verksamhet är normalt hobbyverksamhet som bedrivs av personligt intresse och inte i syfte att sälja varor eller tjänster.

Skatteverket har i ett ställningstagande gett exempel på objektiva omständigheter som kan ha betydelse när man ska bedöma om olika former av hästverksamhet är en ekonomisk verksamhet.

Rättsfall: Travverksamhet

Kammarrätten har ansett att ett handelsbolag som köpt in en häst som bedömts lämpad för kommersiell travverksamhet hade påbörjat en ekonomisk verksamhet. Hästen hade omedelbart satts i träning hos en professionell travtränare. Handelsbolaget ansågs ha styrkt att avsikten med inköpet av hästen var att bedriva travverksamhet som skulle generera mervärdesskattepliktiga intäkter i form av prispengar (KRNG 2000-04-20, mål nr 3253-1997). I ett annat fall har kammarrätten ansett att en person som ägde tre travhästar bedrev ekonomisk verksamhet. Betäckning hade skett med godkända avelshingstar. Alla tre hästarna var kommersiellt lämpade eftersom de var registrerade hos Svensk Travsport och därmed fick delta i tävlingar. De hade tränats av en professionell tränare. Dessa omständigheter talade enligt kammarrätten för att hästverksamheten var en ekonomisk verksamhet (KRSU 2009-11-04, mål nr 3725-08).

Nytt: 2015-09-02

Idrottsutövare

Skatteverket anser att en idrottsutövare som deltar i tävlingar och vinner prispengar kan agera i egenskap av privatperson eller bedriva en ekonomisk verksamhet. Endast det förhållandet att en idrottsutövare vinner prispengar och har vissa sponsorintäkter behöver inte innebära att det är fråga om en ekonomisk verksamhet. Det måste finnas ett syfte att fortlöpande tillhandahålla varor eller tjänster mot ersättning. För att det ska finnas ett syfte att fortlöpande vinna intäkter ska idrottsutövaren vidta aktiva åtgärder för att kontinuerligt vinna prispengar och/eller få ersättning för reklamtjänster (sponsorersättning). När man ska bedöma om verksamheten är ekonomisk kan en jämförelse göras med hur en motsvarande ekonomisk verksamhet normalt bedrivs, t.ex. verksamheter inom elitidrott. Vid en sådan jämförelse kan det ha betydelse att det finns en tydlig strävan att på sikt få intäkter som motsvarar kostnaderna för verksamheten.

Virtuella världar

Vid transaktioner mellan deltagarna i en virtuell värld där det finns en överenskommelse om försäljning av en virtuell ”vara” eller en virtuell ”tjänst” mot ersättning i en intern valuta föreligger enligt Skatteverkets bedömning en omsättning av en elektronisk tjänst under förutsättning att den interna valutan kan omvandlas till pengar. Det finns ett direkt samband mellan den tjänst som tillhandahålls en annan deltagare och den ersättning i den interna valutan som denne betalar. Eftersom den interna valutan kan omvandlas till lagligt betalningsmedel utgör den en ersättning som kan uttryckas i pengar. Om den interna valutan inte kan omvandlas till pengar föreligger däremot ingen omsättning. För att en deltagare ska vara skattskyldig till mervärdesskatt krävs att omsättningen görs av en beskattningsbar person i denna egenskap. En deltagare som säljer elektroniska eller andra tjänster i en virtuell värld kan enligt Skatteverkets mening bedriva ekonomisk verksamhet och därmed vara en beskattningsbar person. En bedömning får göras i det enskilda fallet av verksamhetens omfattning, varaktighet och självständighet.

Ingen beloppsgräns

Reglerna om beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet infördes i ML den 1 juli 2013. De regler som gäller begreppet yrkesmässig verksamhet och som tillämpades för tid före den 1 juli 2013 innehåller en beloppsgräns på 30 000 kr för sådana verksamheter som inte utgör näringsverksamhet enligt IL. Någon sådan beloppsgräns finns inte för begreppet ekonomisk verksamhet. Det betyder att en verksamhet kan anses som en ekonomisk verksamhet oberoende av omsättningens storlek.

Beloppsgränser som finns i andra EU-länder

De flesta av EU:s medlemsländer har utnyttjat den möjlighet till skattebefrielse för små företag som finns i mervärdesskattedirektivet. Sverige har inte utnyttjat denna möjlighet.

Nedanstående förteckning över de beloppsgränser för skattebefrielse som gäller i de olika länderna har hämtats från EU-kommissionens hemsida.

Land

Nationell valuta

Värde i euro

Belgien

15 000 EUR

Bulgarien

50 000 BGN

25 565 EUR

Cypern

15 600 EUR

Danmark

50 000 DKK

6 698 EUR

Estland

16 000 EUR

Finland

8 500 EUR

Frankrike

90 300 EUR eller

34 900 EUR

Grekland

10 000 EUR eller

5 000 EUR

Irland

75 000 EUR eller

37 500 EUR

Italien

30 000 EUR

Kroatien

230 000 HRK

30 064 EUR

Lettland

50 000 EUR

Litauen

155 000 LTL

44 891 EUR

Luxemburg

25 000 EUR

Malta

35 000 EUR eller

24 000 EUR eller

14 000 EUR

Nederländerna

Ingen

Polen

150 000 PLN

35 913 EUR

Portugal

10 000 EUR eller

12 500 EUR

Rumänien

220 000 RON

49 256 EUR

Slovakien

49 790 EUR

Slovenien

50 000 EUR

Spanien

Ingen

Storbritannien

79 000 GBP

95 411 EUR

Tjeckien

1 000 000 CZK

36 413 EUR

Tyskland

17 500 EUR

Ungern

6 000 000 HUF

19 526 EUR

Österrike

30 000 EUR

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • EU-dom 268/83 [1]
  • EU-dom 89/81 [1]
  • EU-dom C-102/00 [1]
  • EU-dom C-110/94 [1]
  • EU-dom C-155/94 [1]
  • EU-dom C-180/10 och C-181/10 [1]
  • EU-dom C-219/12 [1]
  • EU-dom C-230/94 [1]
  • EU-dom C-246/08 [1]
  • EU-dom C-263/11 [1]
  • EU-dom C-32/03 [1]
  • EU-dom C-400/98 [1]
  • EU-dom C-60/90 [1]
  • EU-dom C-62/12 [1]
  • KRSU 2009-11-04, mål nr 3725-08 [1]

EU-författningar

  • RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt [1]

Lagar & förordningar

  • Lag (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. [1]
  • Mervärdesskattelag (1994:200) [1] [2]
  • Skogsvårdslag (1979:429) [1]

Ställningstaganden

  • Begreppen beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet – mervärdesskatt [1]
  • Beskattningsbar person – gränsdragning mellan ekonomisk verksamhet och privat verksamhet; mervärdesskatt [1] [2] [3] [4]
  • Beskattningskonsekvenser för den som har en solcellsanläggning på sin villa eller fritidshus som är privatbostad [1]
  • Ekonomisk verksamhet och innehav av fastighet - mervärdesskatt [1]
  • Mervärdesskatt för så kallade övningsföretag [1]
  • Mervärdesskatt, pensionsstiftelser [1]
  • Skattskyldighet för mikroproducenter av el, mervärdesskatt [1]
  • Virtuella världar [1]

Övrigt

  • krng 2000-04-20, mål nr 3253-1997 [1]