OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 22 aug 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Högsta förvaltningsdomstolen har i några fall haft frågan om näringsbidrag uppe till bedömning. Här redovisas några rättsfall.

Ersättning till en sameby

Ersättning som har getts ut av statsmedel till en sameby har beskattats som näringsbidrag (RÅ 1981 1:40).

Bidrag utan krav på motprestation

En så kallad odlingspremie från Davidsonska fonden till en lantbrukare betraktades inte som näringsbidrag. Fonden ingick inte bland dem som räknades upp som bidragslämnare i reglerna om näringsbidrag. Det fanns inte något anställningsförhållande eller uppdragsförhållande mellan fonden och lantbrukaren, utan bidragen hade utgått helt utan krav på motprestation (benefikt). Bidragen ansågs därför inte skattepliktiga (RÅ 1994 ref. 90).

EG-bidrag, inkomstslag och beskattningstidpunkt

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked prövat hur beskattningen av röjningsbidrag från EU till fruktodlare skulle ske. Röjningsbidraget utgjorde en kompensation för kostnader för röjningen och för framtida inkomstbortfall. En förutsättning för att bidraget skulle utgå var att nya äppelträd inte planterades på den röjda marken under 15 år. Nämnden fann att reavinstreglerna inte var tillämpliga utan att bidraget i stället skulle ses som ett näringsbidrag som skulle tas upp det beskattningsår då bidraget uppburits. Vad gäller den del av bidraget som avsåg framtida inkomstbortfall beskattades det i enlighet med god redovisningssed. Eftersom bidraget i denna del inte var kopplat till någon annan prestation från fruktodlarens sida än att avstå från nyplantering, skulle det intäktsredovisas och beskattas omedelbart. Högsta förvaltningsdomstolen delade Skatterättsnämndens bedömning (RÅ 1997 not. 51).

Bidrag till ett kommunalt bolag

Högsta förvaltningsdomstolen har i två mål prövat frågan om bidrag från en kommun till bolag som kommunen själv ägde skulle anses vara näringsbidrag. Bidragen var till för att täcka förluster i bolagets verksamhet. I det ena fallet var det fråga om kollektivtrafik och i det andra fallet om idrotts- och badverksamhet. Frågan var om bidragen var skattepliktiga intäkter hos bolagen. HFD lämnade följande skäl för avgörandet:

Det torde inte föreligga något generellt hinder mot att staten, en kommun eller ett landsting lämnar näringsbidrag till ett eget bolag, varvid skattebestämmelserna för sådant bidrag kan komma att bli tillämpliga i vissa fall (RÅ 1993 ref. 60). En förutsättning får dock anses vara att bidragen ges av annan anledning än att staten eller kommunen äger bolaget eller har ansvar för dess verksamhet. I det föregående har konstaterats att det bidrag som målet gäller föranleds av att bolaget driver en verksamhet som kommunen ansvarar för. Det finns därför inte förutsättningar för att betrakta bidraget som ett näringsbidrag i skattehänseende.

Högsta förvaltningsdomstolen kom alltså i båda målen fram till att det aktuella bidraget inte var att betrakta som näringsbidrag. Bidraget utgjorde dock en skattepliktig intäkt i bolagets verksamhet (s.k. driftbidrag) oavsett vad det använts till (RÅ 2001 ref. 28 I och II).

En kommun hade lämnat medel till ett aktiebolag som de själva ägde. Aktiebolaget hade i sin tur lämnat medlen vidare till ett dotterbolag där de skulle användas till att täcka underskott i kommunens kollektivtrafikverksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att medlen skulle anses utgöra intäkt i näringsverksamhet i moderbolaget. (RÅ 2005 ref. 26).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1981 1:40 [1]
  • RÅ 1993 ref. 60 [1]
  • RÅ 1994 ref. 90 [1]
  • RÅ 1997 not. 51 [1]
  • RÅ 2001 ref. 28 [1]
  • RÅ 2005 ref. 26 [1]