Vem kan bli godkänd för F-skatt eller FA-skatt?

Den som bedriver eller avser att bedriva näringsverksamhet kan godkännas för F-skatt

Skatteverket ska, efter ansökan, godkänna den som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige för F-skatt om övriga förutsättningar för godkännande är uppfyllda (9 kap. 1 § första stycket SFL).

För att verksamheten ska anses vara bedriven i Sverige krävs det att näringsverksamheten fysiskt bedrivs i Sverige. Den som enbart bedriver en näringsverksamhet från utlandet kan inte godkännas för F-skatt även om verksamheten riktas mot personer som befinner sig i Sverige. Däremot finns inget krav på skattskyldighet i Sverige. Oavsett om en fysisk eller juridisk person är begränsat eller obegränsat skattskyldig i Sverige kan personen bli godkänd för F-skatt under förutsättning att villkoren för godkännande är uppfyllda.

Det är bara om Skatteverket har skälig anledning att anta att den verksamhet som beskrivs i ansökan inte utgör eller kommer att utgöra näringsverksamhet bedriven i Sverige som en ansökan om godkännande för F-skatt ska avslås (9 kap. 1 § andra stycket SFL). Det kan inträffa när den verksamhet som anges i ansökan inte kan betraktas som näringsverksamhet, verksamheten kan anses bedriven av annan person eller att den som ansökt inte har lämnat föreskrivna uppgifter.

Även om den som ansöker om godkännande för F-skatt bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet ska ansökan om godkännande under vissa andra förutsättningar avslås. Läs mer nedan under rubriken När kan en person inte bli godkänd för F-skatt även om näringsverksamhet bedrivs?

Avsikt att bedriva näringsverksamhet

Den som har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige kan godkännas för F-skatt innan verksamheten startat. Bedömningen av om det är fråga om näringsverksamhet eller inte ska göras utifrån de faktiska förhållandena när den uppgivna verksamheten verkligen har kommit igång och inte utifrån situationen när ansökan görs. Bedömningen av om det är fråga om näringsverksamhet är preliminär. Däremot är godkännandet för F-skatt inte preliminärt utan gäller till det återkallas. Lagen reglerar inte hur lång tid innan en verksamhet har kommit igång som ett beslut om godkännande för F-skatt kan fattas. I normalfallet bör Skatteverket kunna besluta om godkännande för F-skatt om verksamheten beräknas starta inom tre månader från ansökningsdagen (SKV A 2012:6). En sådan bedömning blir bara aktuell om sökanden är en fysisk person eftersom juridiska personer, vid ansökningstillfället, normalt alltid anses bedriva näringsverksamhet.

Juridiska personer bedriver alltid näringsverksamhet (undantag för lagerbolag)

Juridiska personers verksamhet beskattas alltid i inkomstslaget näringsverksamhet. Skatteverket ska därför i normalfallet inte göra någon utredning om en juridisk person bedriver näringsverksamhet eller inte. Detta gäller även handelsbolag och kommanditbolag.

Ett aktiebolag som har bildats för att överlåtas och först därefter starta egen verksamhet (lagerbolag) ska i normalfallet inte godkännas för F-skatt förrän tidigast när lagerbolaget sålts, de nya ägarna tillträtt och bolaget därmed upphört att vara ett lagerbolag. Dessförinnan finns skälig anledning att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas (SKV A 2012:6).

En ideell förening som bedriver näringsverksamhet kan godkännas för F-skatt även om föreningen inte är skattskyldig för näringsverksamhet.

Ett konkursbo som driver gäldenärens verksamhet vidare kan godkännas för F-skatt.

Delägare i ett handelsbolag bedriver inte näringsverksamhet

Om den som ansöker om godkännande för F-skatt är delägare i ett handelsbolag eller kommanditbolag ska Skatteverket inte besluta om godkännande för F-skatt om sökandens inkomster bara grundar sig på intäkter från bolaget. Det är bara handelsbolaget eller kommanditbolaget som kan godkännas för F-skatt.

Ett enkelt bolag bedriver inte näringsverksamhet

Ett enkelt bolag är inte en juridisk person och beskattas inte för sin inkomst. Ett enkelt bolag kan inte godkännas för F-skatt. Delägare i ett enkelt bolag som bedriver näringsverksamhet kan godkännas för F-skatt.

Bedömning av näringskriterierna

För att godkännas för F-skatt ska sökanden bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet. Den beskrivna verksamheten ska uppfylla näringskriterierna för att sökanden ska kunna godkännas för F-skatt. Kriterierna för att en verksamhet ska anses uppfylla kraven för näringsverksamhet är en förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt (3 kap. 14 § SFL och 13 kap. 1 § första stycket IL).

Förvärvsverksamhet

Förvärvsverksamhet innebär att verksamheten ska ge någon form av ekonomiskt utbyte – det ska finnas ett vinstsyfte. Verksamheten måste inte rent faktiskt gå med vinst, däremot ska det vara syftet. Vinstsyftet är i första hand en avgränsning av inkomstslaget näringsverksamhet mot självständig verksamhet (hobby) vars överskott beskattas som inkomst av tjänst. Frågan om en verksamhet bedrivs med vinstsyfte eller inte ska avgöras utifrån en samlad bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. Av betydelse för bedömningen är t.ex. verksamhetens art, omfattning, tillgångar, behov av lokaler, annonsering och utövarens behov av verksamhetens inkomster för sin försörjning. Prövningen ska vidare ske utifrån en objektiv bedömning. Det är inte den skattskyldigas subjektiva uppfattning om ett eventuellt vinstsyfte som ska ligga till grund för bedömningen.

Gränsdragningen mot den privata intressesfären gör att det normalt är svårare att visa att en verksamhet av hobbybetonad karaktär har ett reellt vinstsyfte. Exempel på sådana verksamheter kan vara biodling, fiske, fotografering, konstnärlig verksamhet, hästverksamhet, idrottslig verksamhet, internetinkomster och skapandet av bitcoin och liknande virtuella valutor (mining).

Yrkesmässighet

Med yrkesmässigt menas att verksamheten bedrivs regelbundet, varaktigt och med en viss omfattning. Kravet på yrkesmässighet är en avgränsning mot inkomstslaget kapital. I det fall verksamheten är väldigt omfattande kan den anses vara yrkesmässig trots att verksamheten endast bedrivs under en kortare tid. Vidare gäller att om verksamheten i stället bedrivs under en längre tid ställs kravet på omfattning inte lika högt. Detta innebär att den ena förutsättningen kan väga upp avsaknaden av den andra. Gränsdragningen kan bli aktuell vid t.ex. tillfällig varuförsäljning.

Självständighet

Vid bedömningen av om en verksamhet bedrivs självständigt ska det särskilt beaktas vad som avtalats mellan uppdragsgivaren och uppdragstagaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennas verksamhet (13 kap. 1 § andra stycket IL). Kravet på självständighet är en avgränsning mot inkomstslaget tjänst. Fokus vid bedömningen av om den beskrivna verksamheten bedrivs självständigt ska ligga på relationen mellan parterna (prop. 2008/09:62 s. 26). Detta innebär att parternas avsikt och villkoren för uppdraget har stor betydelse. Sådana villkor kan vara fördelning av ansvar och risk, rätt att anta andra uppdrag parallellt eller rätt att tacka nej till fler uppdrag från uppdragsgivaren. Partsviljan kan emellertid inte få genomslag om uppdragstagaren har ett stort beroende till uppdragsgivaren och är inordnad i dess verksamhet i stor utsträckning.

Skatteverket anser att exempelvis följande kategorier kan anses bedriva näringsverksamhet.

• Den som hyr ut sig själv för kortare uppdrag (kortare än två månader) till flera olika uppdragsgivare i syfte att ersätta ordinarie anställda till följd av tillfälliga behov av arbetskraft t.ex. på grund av sjukfrånvaro eller arbetstoppar kan anses bedriva näringsverksamhet förutsatt att det framgår att det är uppdragstagarens avsikt att bedriva uthyrningsverksamheten som näringsverksamhet. Detta gäller även om förmedlingen av uppdragstagaren sker via ett bemanningsföretag.
• Säljare som arbetar på provisionsbasis och som har sitt tjänsteställe i bostaden eller i egen lokal kan anses bedriva näringsverksamhet eftersom hen inte är inordnad i verksamheten.
• Dagbarnvårdare som tar hand om andras barn (regelmässigt tre barn eller fler) kan anses uppfylla kraven på näringsverksamhet om tillsynen sker i egen regi.
• Konsult, t.ex. ekonomi- eller IT-konsult, som påbörjar sin näringsverksamhet med bara enstaka kunder och där den tidigare arbetsgivaren är en av kunderna kan anses bedriva näringsverksamhet förutsatt att det handlar om avgränsade uppdrag.

Däremot kan, enligt Skatteverkets uppfattning, följande verksamheter inte anses uppfylla kraven på näringsverksamhet.

• En verksamhet som bygger på att man hyr ut sig själv för längre uppdrag i syfte att ersätta ordinarie anställda kan normalt inte anses uppfylla kraven för näringsverksamhet även om parterna kommit överens om att uppdragstagaren ska utföra arbetet som näringsidkare. Det kan exempelvis gälla lärarvikarier, vikarierande sjukvårdspersonal eller chaufförer som ställer sin arbetskraft till förfogande till en och samma uppdragsgivare för en längre tid (två månader eller mer).
• En verksamhet som bygger på att man hyr ut sig själv för kortare uppdrag räknas inte som näringsverksamhet om det sker till endast enstaka uppdragsgivare.
• En barnvakt eller au pair som arbetar åt en familj och utför merparten av arbetet i familjens bostad kan inte anses bedriva näringsverksamhet.

Övriga förutsättningar för fysiska personer

Det kan finnas andra omständigheter hänförliga till den fysiska personen som gör att en ansökan om F-skatt inte ska godkännas. Det gäller även om den uppgivna verksamheten i sig anses utgöra näringsverksamhet och förutsättningarna för godkännande av F-skatt i övrigt är uppfyllda.

Makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet

Makar som gemensamt bedriver näringsverksamhet kan var och en för sig anses som företagsledande make. En make anses som företagsledande make om denna med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter har en ledande ställning i näringsverksamheten (60 kap. 5 § IL). Om verksamheten bedrivs gemensamt kan därför båda makarna godkännas för F-skatt (60 kap. 6 § IL).

Om två makar driver näringsverksamhet tillsammans och den ena är företagsledare och den andra är medhjälpande anses endast den företagsledande maken bedriva näringsverksamhet (60 kap. 6 § IL.) Det är bara den som är företagsledare som kan godkännas för F-skatt.

Den som är omyndig

Den som är under 16 år får inte bedriva näringsverksamhet (13 kap 13 § föräldrabalken). Föräldrabalkens regler är tvingande. Det innebär att en ansökan om godkännande för F-skatt från en person som är under 16 år ska avslås, med motiveringen att sökanden enligt föräldrabalkens regler inte får bedriva näringsverksamhet. Detta gäller oavsett om den omyndiga personen uppger sig redan bedriva viss verksamhet eller inte.

Om den omyndiga personen har fyllt 16 år får föräldrarna, med överförmyndarens samtycke, låta personen driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Sådant samtycke ska bifogas ansökan. En sökande som har sådant samtycke kan godkännas för F-skatt.

Fysisk person som saknar tillstånd att vistas i Sverige

För att en person ska kunna godkännas för F-skatt krävs att avsikten är att näringsverksamheten ska bedrivas i Sverige. Skatteverket anser att en fysisk person som inte har nödvändiga tillstånd att vistas i Sverige saknar förutsättningar att bedriva näringsverksamhet i Sverige, eftersom personen inte lagligen kan vistas här och därmed inte har någon möjlighet att bedriva näringsverksamhet här i landet.

Person som är bosatt inom EU/EES

En person som är bosatt inom EU/EES samt Schweiz har rätt att vistas i Sverige i sådan omfattning att denna alltid kan godkännas för F-skatt om personen bedriver näringsverksamhet i Sverige och övriga krav för godkännande är uppfyllda.

Person som är bosatt utanför EU/EES

I de flesta fall krävs visum från första dagen för att medborgare i land utanför EU/EES ska få vistas i Sverige. Om sådant visum eller uppehållstillstånd inte finns ska personen inte godkännas för F-skatt.

Personer som ansökt om uppehållstillstånd i Sverige har rätt att vistas i Sverige under den tid som prövningen tar. Om en sådan person bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet kan personen godkännas för F-skatt förutsatt att övriga krav för godkännande är uppfyllda. Om Migrationsverket beslutar att avslå ansökan om uppehållstillstånd har personen inte längre rätt att lagligen vistas i Sverige. Förutsättningar för att bedriva näringsverksamhet i Sverige finns då inte och personen kan inte bli godkänd för F-skatt. Detta gäller oavsett om Migrationsverkets beslut överklagats eller inte. Under omprövningstiden har den som ansökt om uppehållstillstånd rätt att vistas i Sverige. Skatteverket anser dock att Migrationsverkets grundbeslut om att avslå ansökan om uppehållstillstånd medför att det inte finns förutsättningar för att varaktigt bedriva näringsverksamhet i Sverige.

Om Migrationsverket beslutar att avslå en ansökan om uppehållstillstånd för en person som är godkänd för F-skatt ska F-skatten återkallas. Om personen begär omprövning av beslutet ska återkallelse inte göras under den tid som det tar för Migrationsverket att ompröva sitt beslut.

När det gäller medborgare från vissa länder utanför EU/EES gäller särskilda regler på grund av de viseringsförenklingsavtal som träffats mellan dessa länder och EU. Medborgare från dessa länder kan under vissa förutsättningar lagligen vistas i Sverige under en tremånadersperiod utan visum, läs mer på sidan ”Länder vars medborgare behöver visum för inresa i Sverige” på regeringen.se. En person som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige och som har sådan rätt att vistas i Sverige under en tremånadersperiod kan anses uppfylla kraven på yrkesmässighet under den perioden. Detta innebär att personen kan godkännas för F-skatt om övriga förutsättningar är uppfyllda. En bedömning måste dock alltid göras i varje enskilt fall om medborgare från dessa länder uppfyller kraven på att lagligen få vistas i Sverige utan visum under en tremånadersperiod.

Exempel: ansökan från en person bosatt utanför EU/EES

En person från Bosnien-Hercegovina ansöker om godkännande för F-skatt för en verksamhet i form av bilverkstad som ska bedrivas i Sverige och som bedöms vara näringsverksamhet. Personen kommer att vistas i Sverige under en tremånadersperiod. Kan personen bli godkänd för F-skatt?

Svar: Ja, under förutsättning att personen har ett pass med id-kortsnummer. Då är personen viseringsfri och får stanna i Sverige i tre månader under en sexmånadersperiod, innan visum behövs. Kravet på yrkesmässighet får därför anses vara uppfyllt.

Den som har en falsk identitet

Skatteverket anser att ett godkännande för F-skatt ska återkallas om det framkommer att det bakomliggande personnumret, samordningsnumret eller annat registreringsnummer inte identifierar den person som faktiskt driver näringsverksamheten, så kallad falsk identitet.

Det kan förekomma att personer åberopar godkännande för F-skatt som utfärdats på ett person- eller samordningsnummer som inte hör till den person som åberopar F-skatten. Det förekommer också att personer i samband med inresa i Sverige och i samband med folkbokföring åberopar identitetshandlingar som är falska. Personnummer tilldelas baserat på de falska uppgifterna och när personen ansöker om att bli godkänd för F-skatt registreras Fskatten på det personnummer som tilldelats med de falska identitetsuppgifterna som grund.

Det är Skatteverkets uppfattning att ett godkännande för F-skatt som gäller för ett person- eller samordningsnummer som inte kan kopplas till en viss namngiven och identifierad person och som används av en eller kanske flera personer kan återkallas eftersom godkännandet för F-skatt inte avser en enskild identifierad fysisk person som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet.

Vem ska bli godkänd för F-skatt med villkor (FA-skatt)?

En fysisk person som både bedriver näringsverksamhet och har arbetsinkomster som ska beskattas i inkomstslaget tjänst exempelvis inkomst av anställning kan både vara godkänd för F-skatt och ha A-skatt, F-skatt med villkor eller så kallad FA-skatt En F-skatt med villkor innebär att godkännandet för F-skatt förenats med villkoret att godkännandet för F-skatt bara får åberopas i personens näringsverksamhet (9 kap. 3 § första stycket SFL). Godkännandet för F-skatt får alltså inte åberopas i anställningen, utan där gäller vanliga regler för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter vid A-skatt. Till skillnad från ett godkännande för F-skatt utan villkor måste en F-skatt med villkor åberopas skriftligt för att gälla.

Den som missbrukar sin FA-skatt kan få sitt godkännande för F-skatt återkallat.

Juridiska personer, till exempel aktiebolag och handelsbolag, kan aldrig ha FA-skatt.

Om ansökan endast avser godkännande för F-skatt

Om sökanden enbart har ansökt om att bli godkänd för F-skatt men det av ansökan framgår att sökanden bör godkännas för F-skatt med villkor, ska sökanden ges möjlighet att yttra sig över detta innan Skatteverket fattar beslut.

Om Skatteverket beslutar att godkänna sökanden för F-skatt med villkor ska Skatteverket i beslutet redogöra för skälen till detta. Av beslutet ska också framgå vilken eller vilka verksamheter Skatteverket inte ansett vara näringsverksamhet. Skatteverket ska också informera sökanden om innebörden av F-skatt med villkor.

Om ansökan avser godkännande för F-skatt med villkor

Om sökanden ska bedriva flera olika verksamheter och ansökt om F-skatt med villkor får Skatteverket inte ta ställning till om ett visst uppdrag ska vara inkomst av tjänst eller näringsverksamhet. Skatteverket får heller inte ta ställning till om sökanden har rätt att åberopa F-skatten i de olika uppdragen. Bestämmelsen gäller både beslutet och dess motivering, se RÅ 1998 ref. 2.

Skatteverket kan dock informera om vilka verksamheter som vid en preliminär bedömning inte ansetts vara näringsverksamhet. Informationen ska lämnas i sådan form att det framgår att den inte är en del av beslutet.

När är F-skatt med villkor överflödig?

Skatteverket behöver inte besluta om F-skatt med villkor bara på grund av tjänsteinkomster i form av pension, sjukpenning m.m., eftersom skatteavdrag enligt 10 kap. 13 § SFL ska göras på dessa inkomster även om mottagaren är godkänd för F-skatt.

Ändrade förhållanden

Skatteverket får besluta att ett tidigare godkännande för F-skatt som inte har förenats med ett villkor ska bytas ut mot ett godkännande för F-skatt med villkor (9 kap. 3 § andra stycket SFL).

När kan en person inte bli godkänd för F-skatt även om näringsverksamhet bedrivs?

Under vissa förutsättningar ska Skatteverket inte godkänna en person för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 SFL).

Även om den som ansöker om godkännande för F-skatt bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet ska ansökan om godkännande avslås om sökanden

• inom de senaste två åren har brutit mot villkor enligt 9 kap. 3 § SFL (FA-skatt) eller på annat sätt har missbrukat sitt godkännande för F-skatt och missbruket inte är obetydligt
• inte har redovisat eller betalat skatter eller avgifter enligt SFL eller motsvarande utländska skatter och avgifter i en utsträckning som inte är obetydlig
• inte har följt ett föreläggande att lämna inkomstdeklaration eller sådana särskilda uppgifter som gäller delägare i handelsbolag, eller har lämnat eller godkänt så bristfälliga uppgifter att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning
• har näringsförbud eller
• är försatt i konkurs.

Om förutsättningarna för godkännande för F-skatt enligt ovan inte är uppfyllda så ska personen inte vara godkänd för F-skatt, såvida det inte finns något särskilt skäl att ändå godkänna personen för F-skatt (9 kap. 1 § tredje stycket SFL).

Reglerna gäller inte bara den som själv ansöker om godkännande för F-skatt, utan även annan som ska prövas enligt reglerna om s.k. smitta (9 kap. 2 § SFL).

Missbruk av godkännande för F-skatt

Den som ansöker om godkännande för F-skatt ska inte godkännas om denna inom de senaste två åren

• har brutit mot villkor som har meddelats enligt 9 kap. 3 § SFL om att F-skatten bara får åberopas i innehavarens näringsverksamhet, eller
• på annat sätt missbrukat ett godkännande för F-skatt och missbruket inte var obetydligt (9 kap. 1 § andra stycket 3 a SFL).

Det första fallet gäller bara fysiska personer. Det andra fallet berör både fysiska och juridiska personer.

Det som i övrigt gäller vid återkallelse av godkännande av F-skatt vid missbruk gäller även vid godkännande.

Brister i redovisning eller betalning av skatter eller avgifter

Den som inte har redovisat eller betalat skatter eller avgifter enligt SFL eller motsvarande utländska skatter och avgifter ska inte godkännas för F-skatt. Det gäller dock inte om bristerna är obetydliga (9 kap. 1 § andra stycket 3 b SFL, prop. 1991/92:112 s. 121-122, prop. 2010/11:165 s. 328 och SKV A 2012:6).

Vid ansökan om godkännande för F-skatt anser Skatteverket att nedanstående brister i redovisning och betalning var för sig inte är obetydliga:

• Skuldbelopp som överstiger 20 000 kr.
• Fyra eller fler brister i redovisning eller betalning oavsett skuldbeloppets storlek.
• Skuld som har ”rullats” i 12 månader i följd.
• Mervärdesskattedeklaration för helt beskattningsår har inte lämnats.

Skuldbelopp som överstiger 20 000 kr

Som obetydlig brist bör, enligt Skatteverkets mening, anses ett sammanlagt skuldbelopp på högst 20 000 kr. En sökande ska normalt inte bli godkänd för F-skatt om sökanden vid prövningen av ansökan har avstämda skatteskulder som överstiger 20 000 kr (SKV A 2012:6). Detta gäller oavsett om skulden är hänförlig till en eller flera betalningsbrister och oavsett om skulden är ny eller har funnits en längre tid.

Fyra eller fler brister i redovisning eller betalning oavsett skuldbeloppets storlek

Om den som ansöker om godkännande för F-skatt har sammanlagt fyra eller fler brister i redovisning eller betalning ska ansökan om godkännande för F-skatt avslås, även om skuldbeloppet inte överstiger 20 000 kr (SKV A 2012:6).

Skuld som har ”rullats” 12 månader i följd

Även en betalningsbrist som inte är avstämd på skattekontot kan läggas till grund för att inte godkänna sökanden för F-skatt. Skatteverkets uppfattning är att detta kan inträffa om den som vill bli godkänd för F-skatt under ett helt års tid ”rullat” en skatteskuld som överstiger 20 000 kr genom att fortlöpande betala endast tidigare förfallna skatter samtidigt som sökanden låter bli att betala innevarande månads skatter.

Mervärdesskattedeklaration för helt beskattningsår har inte lämnats

Om beskattningsunderlaget för mervärdesskatt beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor, kan redovisningsperioden för mervärdesskatt vara ett beskattningsår. Den som inte har lämnat en sådan deklaration kan inte godkännas för F-skatt. För att ansökan ska avslås på den grunden ska Skatteverket först har gjort en bedömning av om det finns mervärdesskattepliktig omsättning att redovisa samt ha fattat beslut om skönsbeskattning och i det fastställt mervärdeskatten skönsmässigt för redovisningsperioden.

Intyg om att skatte- och avgiftsskulder saknas i utlandet

Den som inte har betalat utländska skatter eller avgifter ska inte vara godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 b).

Fysiska personer som inte är bosatta i Sverige och som inte heller vistas här stadigvarande ska visa att de inte har skatteskulder i sitt hemland. De kan göra det genom att komma in med intyg från skattemyndigheten eller annan myndighet i sitt hemland. Detsamma gäller personer som två år innan de ansökte om godkännande för F-skatt inte var bosatta i Sverige eller stadigvarande vistades här.

Utländska juridiska personer ska visa att de inte har skatteskulder i det land där företaget har sitt säte. De kan göra det genom att komma in med intyg från skattemyndigheten eller annan myndighet i landet där företaget har sitt säte som visar att företaget inte har några skatteskulder. Detta gäller oavsett om den juridiska personen har fast driftställe i Sverige eller inte. Läs mer om reglerna om smitta.

Om det finns en begränsad möjlighet för en utländsk näringsidkare att få intyg från hemlandet kan det i det enskilda fallet finnas särskilda skäl för att ändå godkänna personen för F-skatt.

Hur räknas antalet brister?

En utebliven betalning enligt en arbetsgivardeklaration räknas som en enda brist även om den avser både avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.

För övriga skatter och avgifter som omfattas av SFL:s regler gäller att varje enskild utebliven betalning ska ses som en brist var för sig.

En utebliven betalning enligt redovisning i en arbetsgivardeklaration och en utebliven betalning enligt redovisning i mervärdesskattedeklaration samt en försummelse att betala debiterad skatt räknas i detta sammanhang som tre brister (SKV A 2012:6).

En utebliven betalning av mervärdesskatt räknas alltid som en betalningsbrist. Detta gäller oavsett vilken redovisningsperiod – kalendermånad, kalenderkvartal eller beskattningsår – den som är deklarationsskyldig har.

Om en betalningsbrist beror på en obetald skatt som Skatteverket har beslutat om i ett s.k. sammanställningsbeslut (som omfattar flera perioder) eller i ett s.k. integrerat beslut (som omfattar flera skatteslag), räknas varje skatteslag för sig och varje beskattningsår för sig som en brist.

Ett beslut om skattetillägg kan bara räknas som en egen brist när skattetillägg tas ut med 5 procent av det skatteavdrag som skulle ha gjorts (49 kap. 18 § SFL). Ett sådant skattetillägg tas inte ut på grund av oriktig uppgift, utan för att säkerställa effektiviteten i preliminärskattesystemet. Ett beslut om skattetillägg som fattas med anledning av ett beslut om skatt eller avgift är ingen egen brist. Inte heller är ett beslut om skattetillägg som fattas med anledning av ett beslut om ansvar enligt 59 kap. 2 § SFL en egen brist.

En saknad inkomstdeklaration kan inte räknas med i antalet brister i redovisning eller betalning enligt 9 kap. 1 § andra stycket 3 b SFL. En saknad inkomstdeklaration är en egen bedömningspunkt i lagtexten (9 kap. 1 § andra stycket 3 c SFL).

Beräkning av antalet betalningsbrister när skulder överlämnas till Kronofogden för indrivning

Antalet betalningsbrister påverkas inte av att skuldbelopp på skattekontot överlämnas till Kronofogden för indrivning. Om flera skulder på skattekontot restförs och lämnas över till Kronofogden vid ett och samma tillfälle kvarstår antalet skulder (brister) på skattekontot oförändrat. Det innebär att även om skulderna får ett gemensamt skuldnummer hos Kronofogden så förändras inte antalet skulder på skattekontot.

Avräkningsordningen för inbetalningar till skattekontot följer reglerna i 62 kap. 11 § SFL, medan avräkning av inbetalningar hos Kronofogden sker enligt 19 § IndrL. Det betyder att när en gäldenär betalar en skuld hos Kronofogden (ett skuldnummer) till fullo så försvinner samtliga skulder som ingår i skuldnumret även på skattekontot, och antalet betalningsbrister minskar. Så länge ett skuldnummer kvarstår hos Kronofogden så finns samtliga ingående skulder kvar på skattekontot.

Vilka brister ska tas med i förslag till beslut respektive beslut?

Ett förslag till beslut om att inte godkänna en sökande för F-skatt på grund av redovisnings- eller betalningsbrister ska innehålla uppgift om alla sådana brister:

• redovisningsbrister
• avstämda betalningsbrister
• förfallna ej avstämda betalningsbrister.

Ett beslut om att inte godkänna en sökande för F-skatt kan dock inte fattas förrän de sammanlagda bristerna är tillräckliga för att inte anses obetydliga. Vid den bedömningen får endast avstämda betalningsbrister räknas med, förutom i det fall ovan där någon har ”rullat” en skuld i minst 12 månader.

Sökanden kan, efter att Skatteverket har skickat ut förslag om att inte godkänna sökanden för F-skatt, betala eller redovisa sina skatter i en sådan utsträckning att de kvarvarande bristerna anses som obetydliga.

Om sökanden har fyra brister men skuldbeloppet understiger 20 000 kr och sökanden betalar eller redovisar sina skatter så att det vid beslutstillfället endast finns högst tre kvarvarande brister, ska det ses som en sådan obetydlig brist som inte ska hindra ett godkännande för F-skatt.

Eftersom det inte går att bestämma vilka skulder som betalas på skattekontot så måste hela skulden regleras för att betalningsbristerna ska anses åtgärdade. Redovisningsbrister kan däremot åtgärdas var för sig.

Inkomstdeklaration har inte lämnats

Den som varit deklarationsskyldig enligt 30 kap. SFL men inte har följt ett föreläggande att lämna inkomstdeklaration ska inte vara godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 c SFL).

Inte heller den som lämnat eller godkänt så bristfälliga uppgifter att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning ska vara godkänd för F-skatt.

Bristfällig uppgift fysisk person

En bristfällig uppgift för en fysisk person kan vara att näringsbilaga saknas trots att näringsverksamhet bedrivits. Om näringsbilagan saknas så krävs det inte något föreläggande för att det ska finnas grund för återkallelse. Däremot ska Skatteverket ha utrett att näringsverksamhet har bedrivits. Om Skatteverket har beslutat om skönsmässig uppskattning av inkomsterna så får det anses vara utrett. Det kan även finnas andra sätt att konstatera att näringsverksamhet har bedrivits, t.ex. genom en samlad bedömning av information i inkomstdeklaration, genom lämnade skattedeklarationer eller genom uppgifter i en pågående revision.

Bristfällig uppgift - aktiebolag

En bristfällig uppgift för ett aktiebolag kan vara att bilagan med räkenskapsschemat (INK2R) inte har lämnats.

Handelsbolag

Handelsbolag är normalt inte deklarationsskyldiga men ska till ledning för delägarnas beskattning lämna särskilda uppgifter enligt 33 kap. 6 § SFL. Om bolaget trots föreläggande inte lämnat sådana uppgifter, ska det inte vara godkänt för F-skatt. Detsamma gäller om uppgifterna är så bristfälliga att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning.

Näringsförbud

Den som har meddelats näringsförbud kan inte godkännas för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 d SFL). Detta gäller även om beslutet om näringsförbud har överklagats.

Ett näringsförbud innebär att man bl.a. inte får driva näringsverksamhet, vara bolagsman i ett handelsbolag, vara firmatecknare eller ha styrelseuppdrag (lagen (2014:836) om näringsförbud).

Den som har näringsförbud kan i vissa fall få dispens att driva en viss verksamhet vidare. Om sådan dispens har meddelats kan det finnas särskilda skäl att godkänna sökanden för F-skatt om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Konkurs

Den som är försatt i konkurs kan inte bli godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 e SFL). Detta gäller en fysisk person såväl som en juridisk person.

Om den som ansöker om ett godkännande för F-skatt är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag, kan reglerna om smitta (vid konkurs) bli tillämpliga.

Fysisk person

En person som är försatt i konkurs får inte bedriva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen under konkursen. Från denna regel finns vissa undantag som motiveras av grundlagsskyddade rättigheter. Bland annat har en person som är försatt i konkurs rätt att bedriva jordbruk. Med tanke på det ansvar för betalning av skatter och avgifter som en person som är godkänd för F-skatt har ska den som är försatt i konkurs inte ha F-skatt. Detta gäller även om denna är en jordbrukare, trots reglerna i bokföringslagen.

En fysisk person som försatts i konkurs har åter rätt att bedriva bokföringspliktig verksamhet när konkursen avslutats. Ett nytt godkännande för F-skatt får, efter ansökan, beslutas först efter en vanlig prövning av om förutsättningarna för att vara godkänd för F-skatt i 9 kap. 1 § SFL är uppfyllda. Skäl för att inte besluta om godkännande för F-skatt kan exempelvis vara skatteskulder som kvarstår som obetalda efter konkursen.

Juridisk person

En juridisk person som är försatt i konkurs kan inte bli godkänd för F-skatt. Ett aktiebolag upplöses i och med att konkursen avslutas utan överskott.

Liknande regler gäller även för ekonomiska föreningar och handelsbolag.

Prövningen ska i vissa fall även omfatta annan person (smitta)

För att förhindra att ett beslut om återkallelse av godkännande F-skatt kringgås genom att verksamheten bedrivs vidare i annan företagsform ska förhållanden i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag beaktas när en företagsledare ansöker om godkännande för F-skatt för egen del eller för ett annat fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag (9 kap. 2 § SFL).

Prövningen av ansökan om godkännande för F-skatt enligt 9 kap. 1 § andra stycket 3 SFL ska

• om den sökande är ett fåmansföretag även avse företagsledare i företaget och andra fåmansföretag som denne är eller under senaste två år har varit företagsledare i, och
• om den sökande är eller under de senaste två åren har varit företagsledare i fåmansföretag även avse företaget.

Det som sägs om fåmansföretag gäller också fåmanshandelsbolag (9 kap. 2 § 3 SFL). Prövning ska göras på samma sätt som om prövningen avsett sökanden själv.

Förarbetena till reglerna om smitta finns i prop. 1991/92:112 s. 123, 125 f. och 171, prop. 1996/97:100 s. 416 och 537 samt prop. 2010/11:165 s. 329 och 724 f.

Smitta innebär alltså att det inte bara är förhållanden som är direkt kopplade till den som ansöker om F-skatt som ska prövas. Om det är fler som ska prövas i samband med godkännande för F-skatt ska de aktuella förhållandena både hos sökanden och hos övriga som ska prövas vara avgörande. Om någon av dessa inte kan bli godkänd för F-skatt ska inte heller övriga kunna bli det (prop. 2010/11:165, s. 330).

Sambandet mellan en företagsledare och det företag där hen tidigare har varit företagsledare bryts när två år har gått sedan företagsledarskapet upphörde. Om två år har passerat när Skatteverket ska pröva en ansökan saknar alltså förhållandena i företaget relevans för bedömningen av den tidigare företagsledarens rätt till godkännande för egen del eller för ett annat företag eller bolag i vilket hen är företagsledare.

Definition av företagsledare, fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

Vid bedömningen av om ett bolag ska betraktas som ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag samt om en person ska anses som företagsledare eller inte gäller de definitioner som anges i 56 kap. 2, 4 och 6 §§ IL .

Av 2 kap. 2 § IL framgår att de termer och uttryck som används också omfattar motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses. Detta innebär att även utländska fåmansföretag och fåmanshandelsbolag omfattas av reglerna.

Byte av företagsledare

Om företaget har bytt företagsledare ska Skatteverket ta ställning till vilka redovisnings- eller betalningsbrister som är hänförliga till företagsledaren. Vid den bedömningen ska Skatteverket i ett första steg kontrollera vilka brister som finns vid bedömningstillfället. Nästa steg är att bedöma vilka brister som är hänförliga till företagsledaren.

Redovisningsbrister som uppkommit då deklarationstidpunkten har infallit under den tid som personen varit företagsledare kan hänföras till denna. Det gäller både skattedeklarationer (arbetsgivardeklarationer och momsdeklarationer) och inkomstdeklarationer. Det avgörande är om deklarationerna har lämnats. Att bolaget har redovisat för låga skatter och avgifter i lämnade skattedeklarationer eller inkomstdeklarationer kan inte anses vara någon redovisningsbrist.

En företagsledare får anses vara ansvarig för att samtliga skulder betalas i fåmansföretaget, d.v.s. både för skulder som uppkom innan hen tillträdde som företagsledare och för de skulder som förfallit till betalning under tiden hen varit företagsledare. Betalningsbrister där förfallodagen har infallit fram till företagsledaren utträtt och som fortfarande är obetalda vid bedömningstillfället ska hänföras till denna. Det kan antingen vara betalningsdagen för olika typer av deklarationer eller omprövningsbeslutens förfallodagar. Beloppen ska ha debiterats på bolagets skattekonto före eller under den tid som personen var företagsledare i fåmansföretaget.

Deklarationer eller beslut som har förfallodag efter att företagsledaren har utträtt ur bolaget är inte hänförliga till företagsledaren, även om de avser en period när personen var företagsledare. För att samtliga betalningsbrister ska anses vara betalda ska det inte ha funnits något underskott på skattekontot för fåmansföretaget vid en månadsavstämning efter att hen utträtt som företagsledare.

Brister i redovisning eller betalning

Bedömningen av om brister i redovisning eller betalning ska ses som obetydliga eller inte skiljer sig till viss del åt beroende på om prövningen gäller godkännande för F-skatt eller återkallelse. Även vid en prövning av den som smittar skiljer sig bedömningen av om brister i redovisning eller betalning ska ses som obetydliga på motsvarande sätt.

Bedömningen av om brister i redovisning eller betalning smittar görs därför vid godkännandetillfället enligt reglerna för vad som är en obetydlig brist vid ansökan om godkännande för F-skatt.

Vid återkallelsetillfället görs bedömningen enligt reglerna för vad som är en obetydlig brist vid återkallelse av godkännande för F-skatt.

Vid bedömningen av om bristerna är obetydliga eller inte bedöms fåmansföretaget för sig och företagsledaren för sig. Om fåmansföretaget t.ex. har två oredovisade arbetsgivardeklarationer och företagsledaren har två oredovisade mervärdesskattedeklarationer så är dessa obetydliga, eftersom de var för sig inte uppgår till minst fyra brister.

Intyg om att skatte- och avgiftsskulder saknas i utlandet

Den som inte har betalat utländska skatter eller avgifter i en utsträckning som inte är obetydlig ska inte vara godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 b). Om någon av personerna som omfattas av reglerna om smitta finns eller inom en tvåårsperiod har funnits i utlandet ska intyg om att skatte- och avgiftsskulder i utlandet saknas lämnas.

Om exempelvis ett svenskt fåmansföretag ansöker om godkännande för F-skatt och företagsledaren även är företagsledare i ett utländskt företag (t.ex. det bolag som äger det svenska företaget) som kan jämställas med ett svenskt fåmansföretag, så ska ett intyg från skattemyndigheten eller annan myndighet i landet där det utländska företaget har sitt säte lämnas som visar att företaget inte har några skatteskulder. Detsamma gäller företagsledaren om denna inte är eller under en tvåårsperiod innan bedömningstillfället varit bosatt i Sverige och inte heller vistas här stadigvarande. Om den sökande är en utländsk juridisk person som kan jämställas med ett svenskt fåmansföretag ska både den juridiska personen och en utländsk företagsledare lämna intyg om att de inte har skatteskulder i det land där företaget har sitt säte respektive företagsledaren är bosatt eller verksam.

Särskilt om smitta vid konkurs

En fysisk person som är försatt i konkurs kan inte godkännas för F-skatt. Det innebär också att om hen är företagsledare i ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag, kan inte heller bolaget bli godkänt för F-skatt. Det behöver inte finnas någon annan grund, t.ex. redovisnings- eller betalningsbrister.

Betalnings- och redovisningsbrister som kan hänföras till företagsledaren

För att en skatteskuld ska vara en betalningsbrist som är hänförlig till företagsledaren för företaget ska den ha förfallit till betalning före beslutet om konkurs alternativt före fristdagen, d.v.s. den dag som ansökan om konkurs på egen begäran kom in till tingsrätten.

När det gäller redovisningsbrister är konkursgäldenären skyldig att lämna arbetsgivardeklarationer och momsdeklarationer för tid före beslutet om konkurs alternativt före fristdagen, även om deklarationstidpunkten inträffar senare. Om sådana deklarationer saknas är varje saknad deklaration en brist som kan hänföras till företagsledaren för bolaget.

Om konkursen är avslutad ska fåmansföretaget inte ingå i prövningen enligt 9 kap. 2 § SFL eftersom det inte finns någon grund för återkallelse kvar som kan smitta företagsledaren.

Reglerna gäller också för fåmanshandelsbolag (9 kap. 2 § tredje stycket SFL).

När företagsledarens identitet är oklar

För att ett fåmansföretag ska kunna godkännas för F-skatt krävs det bland annat att företagsledaren själv uppfyller kraven för godkännande för F-skatt. Det innebär att företagsledaren exempelvis inte får ha skatteskulder. I samband med att ett fåmansföretag ansöker om F-skatt kontrolleras därför både bolaget och företagsledaren.

Om det visar sig att företagsledarens person- eller samordningsnummer är ett sådant nummer som förvärvats genom att uppvisa förfalskade handlingar, exempelvis ett förfalskat pass (falsk identitet), måste Skatteverket utreda vem som är den verkliga företagsledaren enligt 56 kap. 6 § IL. Skatteverket måste veta vem som är företagsledare för att kunna göra en bedömning av om denna har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och betala skatter och avgifter m.m. Om bolaget inte kan ange vem som är den verkliga företagsledaren ska bolaget inte godkännas för F-skatt eftersom Skatteverket då inte kan kontrollera om samtliga krav för F-skatt är uppfyllda.

Om det först efter att fåmansföretaget har godkänts för F-skatt uppmärksammas att företagets företagsledare har registrerats med en falsk identitet ska Skatteverket ge företaget möjlighet att komma in med uppgift om vem som faktiskt använder sig av den falska identiteten. Detta för att Skatteverket ska kunna utreda vem som är den verkliga företagsledaren, och därmed kunna göra en bedömning av om fåmansföretaget uppfyller kraven för att få behålla sitt godkännande för F-skatt. Om det inte framkommer vem som är den verkliga företagsledaren kan fåmansföretagets godkännande för F-skatt återkallas eftersom företaget inte visat att de uppfyller kraven för att ha F-skatt.

Om fåmansföretaget inte svarar, eller lämnar ett svar som innebär att det inte går att bedöma vem som är företagsledare, kan Skatteverket besluta att inte godkänna företaget för F-skatt respektive återkalla F-skatten. I detta fall blir det ingen skillnad på godkännande- respektive återkallelsesituationerna eftersom Skatteverket redan tidigare utrett att det verkligen är en konstaterad falsk identitet. Grunden för beslutet blir då att Skatteverket inte kan tillämpa 9 kap. 2 § SFL eftersom Skatteverket inte vet vem som ska prövas enligt 9 kap. 1 § andra stycket 3 SFL.

Särskilda skäl att bli godkänd trots att alla förutsättningar för godkännande inte är uppfyllda

Om det finns särskilda skäl får Skatteverket besluta om godkännande för F-skatt trots att någon eller några av förutsättningarna i 9 kap. 1 § andra stycket 3 inte är uppfyllda (9 kap. 1 § tredje stycket SFL). Omständigheterna i varje enskilt fall ska bedömas för att avgöra om det finns särskilda skäl. Nedan ges exempel på några situationer där särskilda skäl kan finnas.

Avbetalningsplan

Ett särskilt skäl att godkänna en sökande för F-skatt kan vara att Kronofogden har beviljat ett uppskov med betalning som är villkorat med en avbetalningsplan. För att Skatteverket ska kunna besluta om ett godkännande för F-skatt ska den totala skatteskulden förväntas bli betald inom rimlig tid, normalt inom ett år.

Utmätning av lön kan inte jämställas med en avbetalningsplan och kan därför inte vara ett särskilt skäl, även om skulden antas bli betald genom åtgärden.

Skuldsanering

En person som har stora restförda skulder kan under vissa förhållanden beviljas skuldsanering hos Kronofogden. Om någon del av skulderna som omfattas av skuldsaneringen är skatteskulder kan det finnas särskilda skäl att godkänna personen för F-skatt. Detta kan även gälla en näringsidkare som har råkat i ekonomiska svårigheter men som fått beslut om skuldsanering eller F-skuldsanering efter att godkännandet för F-skatt har återkallats.

Dispens från näringsförbud

Om verksamheten är grundlagsskyddad, som t.ex. utgivning av publikationer enligt tryckfrihetsförordningen, kan den som har näringsförbud få dispens att bedriva näringsverksamheten trots näringsförbudet. En sådan dispens utgör emellertid inte i sig grund för att Skatteverket ska godkänna sökanden för F-skatt. För att det under dessa förutsättningar ska anses föreligga särskilda skäl att godkänna sökanden för F-skatt ska sökanden visa att syftet med dispensen motverkas av att sökanden inte godkänns för F-skatt.

Utländsk näringsidkare som inte lämnat intyg om att skatteskulder saknas

Ett särskilt skäl att godkänna sökanden för F-skatt kan vara att en utländsk näringsidkare har begränsad möjlighet att få intyg från hemlandet om att hen inte har skatteskulder där.

Kompletterande information

• Vad är fåmansföretag och fåmanshandelsbolag?
• Vem är företagsledare?
• Vad räknas som näringsverksamhet?
• Verksamheter av hobbybetonad karaktär.