OBS: Detta är utgåva 2021.15. Sidan är avslutad 2023.
OBS: Detta är utgåva 2021.15. Sidan är avslutad 2023.
Här får du veta var det finns lagligt stöd för avdragsrätt, praxis på området och vad som krävs för att avdragsrätt ska medges.
Eller söker du redovisning av utgående och ingående skatt.
En vara eller en tjänst anses som förvärvad eller införd i en verksamhet endast om varan eller tjänsten ska användas eller förbrukas i verksamheten (se prop. 1993/94:99 s. 209).
I ett mål vid Högsta förvaltningsdomstolen, som gällde frågan om anskaffningar av persondatorer skett för ett bolags verksamhet som medför skattskyldighet, beskrivs EU-domstolens praxis när det gäller inköp i verksamheten (RÅ 2004 ref. 112). I det följande lämnas en redogörelse för denna praxis:
Nytt: 2021-10-18
Avdragsrätten för ingående skatt är i sig inte beroende av att ett företag är mervärdesskatteregistrerat. Om förutsättningarna för avdrag är uppfyllda ska avdrag därför medges oavsett om registrering har skett eller inte (C-400/98 Breitsohl punkt 38 och RÅ 2002 not. 26).
Beslutet om registrering har dock betydelse på så sätt att det är en bekräftelse på att Skatteverket vid tiden för beslutet har bedömt att någon är en beskattningsbar person och bedriver ekonomisk verksamhet. När skattskyldigheten väl har fastställts så skulle det strida mot principerna om skydd för berättigade förväntningar och om rättssäkerhet att med retroaktiv verkan ompröva detta beslut. Det gäller dock inte när det är frågan om bedrägeri eller missbruk. Det innebär att om en registreringsansökan har skett i god tro och den sökande har lämnat de uppgifter som Skatteverket behövt för att kunna fatta beslut om registrering, bör den sökande kunna förlita sig på att skattskyldigheten består till dess att Skatteverket meddelar annat. Avdrag för ingående skatt kan därför inte vägras på den grunden att verksamheten inte uppfyller förutsättningarna för att vara en ekonomisk verksamhet (HFD 2021 ref. 52, punkterna 17 och 20–21 och Skatteverkets rättsfallskommentar om registreringens betydelse vid bedömningen av rätt till avdrag).
Nytt: 2021-10-18
Ovanstående innebär att den som i god tro blivit registrerad till mervärdesskatt har rätt till avdrag för ingående skatt på inköp till den ekonomiska verksamheten fram till den tidpunkt då Skatteverket meddelar personen att denne inte längre bedöms vara en beskattningsbar person eller då Skatteverket på annat sätt meddelat en ändrad uppfattning. Ett sådant meddelande kan till exempel vara ett beslut om avregistrering eller en skriftlig underrättelse till den som är registrerad att denne för viss verksamhet inte länge anses agera i egenskap av beskattningsbar person. Ett besked om ändrad bedömning kan även bestå i att Skatteverket offentliggör en ändrad uppfattning med anledning av ändrad praxis.
Avdragsrätt saknas dock för inköp som har gjorts för annat ändamål än verksamheten eller som avser en omsättning som inte är skattepliktig. Detsamma gäller för ingående skatt som omfattas av en avdragsbegränsning, t.ex. ingående skatt vid inköp av en personbil.
Det kan förekomma att den som blivit registrerad till mervärdesskatt har avslutat verksamheten före den tidpunkt då Skatteverket avregistrerar eller meddelar personen om den ändrade bedömningen. I ett sådant fall har personen inte avdragsrätt för ingående skatt från den tidpunkt då verksamheten avslutades.
När Skatteverket meddelar att verksamheten inte längre uppfyller kriterierna för att vara en självständigt bedriven ekonomisk verksamhet eller att verksamheten dessförinnan har avslutats kan det bli aktuellt med uttag eller jämkning av avdrag för ingående skatt avseende de tillgångar som finns i verksamheten.
Skatteverket anser att ett moderbolag endast under en förutsättning har avdragsrätt för ingående skatt hänförlig till inköp av projekteringstjänster som gäller ett dotterbolags fastighet. Så är fallet när moderbolaget visat att inköpet ska användas till moderbolagets skattepliktiga omsättningar. Avdrag medges om bolaget genom objektiva omständigheter styrker att de inköpta tjänsterna har ett direkt och omedelbart samband med en skattepliktig omsättning i bolaget eller att tjänsterna ingår i de allmänna omkostnaderna för den verksamhet som medför skattskyldighet för bolaget. Bedömningen av om avdragsrätt finns ska göras vid förvärvstillfället. Ett moderbolag kan i egenskap av ägare till andra bolag också ha andra ekonomiska intressen än att omsätta varor och tjänster i sin egen verksamhet. Om ett moderbolag köper in en tjänst åt ett dotterbolag och tar på sig kostnaden för detta uppkommer ingen rätt till avdrag för ingående skatt.
Skatteverket anser att ett bolag som samordnar inköp inom en koncern och som gör inköp av vara eller tjänst med avsikt att sälja den vidare till en kund normalt borde behandla detta som en kostnad och en intäkt i bokföringen (se Skatteverkets ställningstagande om avdragsrätt för mervärdesskatt vid s.k. vidarefakturering till andra bolag i en koncern). Principiellt är bokföringen inte avgörande för om avdragsrätt finns. När syftet med inköpet är att det ska användas för att fullgöra ett avtal om försäljning av skattepliktiga varor eller tjänster bör detta normalt avspegla sig i bokföringen, d.v.s. inköpet bokförs som en kostnad i verksamheten.
Ett bolag som inte haft andra transaktioner än kostnader för att stödja sina dotterbolag, och som inte heller har vidarefakturerat dessa, saknar avdragsrätt enligt Kammarrättens bedömning. Åtgärderna hade närmast karaktär av normala ägardispositioner och enligt kammarrätten var det inte visat att bolaget bedrivit en ekonomisk verksamhet, eller att transaktionerna varit investeringar för en framtida verksamhet. Det förhållandet att bolaget i redovisningsperioder efter de i målet aktuella kommit att bedriva en ekonomisk verksamhet medförde ingen annan bedömning (KRNS 2010-04-14, mål nr 1290-09 m.fl.). Skatteverket delar kammarrättens bedömning i målet.
Ett egenanställningsföretag som bedriver en ekonomisk verksamhet har i normalfallet rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv för verksamheten. Vid en egenanställning gör dock den egenanställde själv alla inköp som ska användas för ett uppdrag och först i samband med löneutbetalningen får denne ersättning för det som köpts. Avdragsrätt hos egenanställningsföretaget förutsätter i dessa fall att inköpen kan behandlas som utlägg.
Om det är frågan om varor eller tjänster som i sin helhet förbrukas vid ett enskilt uppdrag kan ett inköp anses som ett utlägg för företagets räkning. Enligt Skatteverkets uppfattning har ett egenanställningsföretag rätt till avdrag för ingående skatt på sådana inköp. Avdragsrätten gäller även om det är den egenanställdes namn som står på fakturan.
Skatteverket anser dock att en sådan tillgång som den egenanställde köpt och behåller för egen del efter avslutat uppdrag ska anses som den anställdes privata tillgång. Det gäller både investeringsvaror och lager av förbrukningsvaror som inte i sin helhet förbrukas under det uppdrag som personen blivit anställd för. Det kan inte anses naturligt att en arbetsgivare står för ett sådant inköp. Det kan därför inte anses som ett utlägg för egenanställningsföretagets räkning. Företaget har därmed inte rätt till avdrag för ingående skatt på sådana inköp. Det gäller oavsett om fakturan är utställd på den anställde eller på egenanställningsföretaget och även om tillgången till viss del används för att utföra ett uppdrag. Motsvarande bedömning gäller även inköp av tjänster som inte i sin helhet förbrukas under det uppdrag som personen blivit anställd för.
Ett egenanställningsföretag har aldrig rätt till avdrag för ingående skatt som avser inköp som den anställde har gjort innan denne påbörjat sin anställning.
Vid en egenanställning anses varje uppdrag normalt som en tidsbegränsad anställning. Det innebär att den anställdes arbetsplats i regel är densamma som den plats där uppdraget utförs. En resa mellan bostaden och arbetsplatsen får i normalfallet anses ha skett för den anställdes privata bruk. Arbetsgivaren har inte rätt till avdrag för ingående skatt på sådana inköp av resor som gjorts för den anställdes privata bruk.
Ett utlägg för någon annans räkning är inte ett inköp i den egna verksamheten. Därför finns inte rätt till avdrag för den eventuella ingående skatt som ingår i utlägget.
För en utgift, som för säljaren är ett utlägg i denna mening, kan däremot avdragsrätten för ingående skatt under vissa förutsättningar tillfalla köparen. Läs mer om vad som krävs för att styrka avdragsrätt för köparen under Underlag för avdragsrätt.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat om avdragsrätt finns när en skattskyldig person även sysslar med sådant som inte utgör omsättning i ML:s mening och som i och med det faller utanför mervärdesskattesystemet. Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att avdragsrätt saknas för ingående skatt för forskningsprojekt som inte genererar några skattepliktiga utgående transaktioner till vilka respektive förvärv kan knytas (RÅ 2010 ref. 98). Läs även under Bidragsfinansierade verksamheter.
EU-domstolen har uttalat att direktivet (artikel 168 i mervärdesskattedirektivet) ska tolkas så, att det inte finns något direkt och omedelbart samband mellan kostnaderna och den ekonomiska verksamhet som den skattskyldige bedriver, om det inte föreligger omständigheter som visar att det uteslutande är denna ekonomiska verksamhet som har föranlett köpet av nämnda tjänster. Målet gällde ett företag som efter att ha sålt sina aktier köpt juridisk rådgivning i samband med en tvist med köparen beträffande fastställandet av den fordran som motsvarar försäljningspriset. Vid aktieförsäljningen var företaget inte ännu skattskyldigt enligt bestämmelserna om mervärdesskatt. Det har inte framkommit i målet att företaget inte skulle ha köpt de aktuella konsulttjänsterna om företaget inte hade bedrivit ekonomisk verksamhet som är mervärdesskattepliktig. EUdomstolen ansåg därför att det inte fanns någon rätt till avdrag för den ingående skatt som betalats för de aktuella tjänsterna (C435/05, Investrand).
Kammarrätten har i ett mål instämt i Skatteverkets bedömning och uttalat att anskaffning av en dyrbar tavla (550 000 kronor) till ett vandrarhem och konferensanläggning inte syftat till att få inkomster till verksamheten eller varit en del av verksamhetens allmänna omkostnader varför det saknades förutsättningar att medge det yrkade avdraget (KRNJ 2007-04-05, mål nr 4361-06).
Kammarrätten har i likhet med Skatteverket ansett att ett företag som uppgav sig ha påbörjat en ny verksamhet utöver den sedan tidigare bedrivna, inte kunnat styrka att den nya verksamheten medförde skattskyldighet. Därför medgavs inte avdrag för ingående skatt för inköp som uppgivits avse den nya verksamheten (KRNS 2005-09-16, mål nr 2638-05).
HFD har uttalat att en samfällighetsförening som inom ramen för sin förvaltning uppför en garagebyggnad med det enda syfte att använda byggnaden för skattepliktig uthyrning av parkeringsplatser har avdragsrätt för ingående skatt hänförlig till kostnader för byggandet av garaget (HFD 2015 ref. 54).
Förvaltningsrätten ansåg att en samfällighetsförenings uppförande av en fiberanläggning är en nödvändig förutsättning för att kunna tillhandahålla de momspliktiga tjänsterna till medlemmarna. Enligt förvaltningsrätten har föreningen därför rätt till avdrag för ingående skatt på kostnader för uppförandet av anläggningen. Hur uppförandet finansieras har inte någon betydelse för avdragsrätten. Kammarrätten gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten (KRNG 2088-2089-16).
Skatteverket delar inte kammarrättens bedömning. (Se Skatteverkets rättsfallskommentar Avdrag för mervärdesskatt vid en samfällighetsförenings bredbandsutbyggnad genom lokalt fibernät).
Enligt Skatteverkets bedömning finns det en rätt till avdrag för ingående skatt på kostnaderna i samband med en miljöinvestering (t.ex. anläggande av en våtmark) om det kan visas att denna är nödvändig för den ekonomiska verksamheten eller om det finns en påtaglig nytta för verksamheten. Den som begär avdraget har bevisbördan för att det finns en avdragsrätt. En bedömning ska göras med hänsyn till alla omständigheter i det enskilda fallet. I normalfallet finns det en påtaglig nytta för verksamheten i de fall verksamheten består av jordbruk i form av växtodling. Detsamma gäller miljöinvesteringar som görs i syfte att minimera miljöskadliga utsläpp från en egen sådan jordbruksverksamhet. I dessa fall finns det enligt Skatteverket ett direkt och omedelbart samband mellan åtgärden i form av en miljöinvestering och jordbruksverksamheten.
Om en miljöinvestering inte är nödvändig eller har någon påtaglig nytta för en ekonomisk verksamhet är det Skatteverkets uppfattning att det inte finns något direkt och omedelbart samband mellan åtgärderna och verksamheten. Om verksamheten inte består av jordbruk i form av växtodling är det i normalfallet svårt att se någon påtaglig nytta för verksamheten. En omständighet som kan tala för att miljöinvesteringen ändå är till nytta för den ekonomiska verksamheten är att investeringen görs trots att företaget inte får full kostnadstäckning genom bidraget. En bedömning får dock göras i varje enskilt fall.
Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked (SRN 2019-05-29, dnr 39-18/I) prövat frågan om avdragsrätt för ett jordbruksföretag som gjort inköp i samband med anläggande av en våtmark. Kostnaden för anläggningen hade finansierats genom stöd från länsstyrelsen eftersom den hade stor nytta för miljön, men våtmarken gav också företaget bättre förutsättningar i jordbruksverksamheten genom att den ökade möjligheten till bevattning. Skatterättsnämnden ansåg att våtmarken fick anses ha ett objektivt samband med hela företagets verksamhet och att företaget därmed hade avdragsrätt för den ingående mervärdesskatten.
Skatteverket delar Skatterättsnämndens uppfattning att omständigheterna i det specifika fallet är sådana att sökanden har rätt till avdrag för ingående skatt på kostnader i samband med anläggandet av våtmarken. Enligt Skatteverkets uppfattning måste dock en bedömning göras i varje enskilt fall när det är frågan om liknande investeringar.
När en vara eller tjänst förvärvas för att användas i en verksamhet som medför skattskyldighet så finns det i normalfallet avdragsrätt för ingående skatt på förvärvet. Däremot saknas avdragsrätt för ingående skatt till den del förvärvet avser stadigvarande bostad.
Av rättspraxis framgår att avdragsförbudet för stadigvarande bostad ska uppfattas som en schablonregel (se t.ex. RÅ 2003 ref. 100 I och II). Det är inte enbart boende i form av privat konsumtion som avses. Avdragsförbudet kan även omfatta anskaffningar som används i en verksamhet som medför skattskyldighet.
Avdragsrätt kan dock finnas i vissa fall även om byggnaden har karaktär av stadigvarande bostad. Detta gäller om en byggnad eller byggnadsdel med bostadskaraktär anpassats för verksamhet som medför skattskyldighet och denna del är klart avskild från bostadsdelen. En förutsättning för avdragsrätt är också att byggnaden eller byggnadsdelen uteslutande används för verksamheten. När det gäller en byggnad som har karaktär av boende för privat bruk får dock vissa inköp, t.ex. el eller värme, som har samband med byggnadens funktion som privatbostad normalt hänföras till stadigvarande bostad.
En solcellsanläggning är en tillgång som används för att producera el. All producerad el eller endast överskottsel kan säljas till ett elhandelsföretag. Elen kan också levereras till en eller flera byggnader för försäljning till t.ex. hyresgäster. Elen kan också användas i en egen bedriven ekonomisk verksamhet i byggnaden eller som ett komplement till driften av själva byggnaden, t.ex. för belysning i trapphus och elförsörjning i en tvättstuga.
Skatteverket anser att en solcellsanläggning som har monterats utanpå en byggnad som utgör en stadigvarande bostad och som till viss del producerar el som används för den stadigvarande bostaden inte som sådan kan anses vara en del av den stadigvarande bostaden (jämför HFD 2019 ref. 50). Det som då styr avdragsrätten för ingående skatt vid förvärv och installation av en sådan anläggning är vad den egenproducerade elen kommer att användas till. Detsamma gäller avdragsrätten för ingående skatt på kostnader för reparationer, drift och underhåll av anläggningen.
Detta innebär att avdragsrätt för ingående skatt finns för den del av de ovan nämnda kostnaderna som motsvarar användningen för bl.a.:
Avdragsrätt för ingående skatt finns inte för den del av kostnaderna för inköp och installation av anläggningen som motsvarar användningen för stadigvarande bostad. Någon avdragsrätt finns därför inte för bl.a.:
Eftersom den faktiska användningen inte är känd vid förvärvstillfället ska en fördelning ske efter skälig grund. Skälighetsbedömningen ska göras utifrån förvärvets användning. En fördelning av ingående skatt bör därför enligt Skatteverkets uppfattning normalt göras på årsbasis utifrån vad den producerade elen i anläggningen ska användas till.
Nytt: 2021-06-24
När en hyresvärd tillhandahåller el, gas, vatten eller värme till sina hyresgäster och debitering sker utifrån den faktiska förbrukningen är tillhandahållandet skattepliktigt. Avdragsrätt finns för ingående skatt på vissa inköp som är direkt hänförliga till hyresvärdens skattepliktiga försäljning, men avdragsförbud gäller för ingående skatt som avser en stadigvarande bostad.
Avdragsrätt finns för ingående skatt på förvärv av el, gas, vatten eller värme som används för skattepliktig vidareförsäljning till hyresgästerna (Skatteverkets ställningstagande En hyresvärds tillhandahållande av el, gas, vatten eller värme).
För att hyresvärden ska kunna debitera sina hyresgäster för el, gas, vatten eller värme enligt individuellt uppmätt förbrukning kan vissa inköp krävas som är direkt hänförliga till den skattepliktiga försäljningen. Sådana inköp kan t.ex. avse mätutrustning, arbetskostnader för installation eller reparation av denna mätutrustning, samt kostnader för material för installationen så som kabel för att ansluta mätutrustningen till byggnadens system för el eller vatten. Hyresvärden kan även ha olika slags kringkostnader som gör det möjligt att mäta och ta betalt av hyresgästerna för deras faktiska förbrukning av el, gas, vatten eller värme så som kostnader för abonnemang, administration och avläsning eller debitering. Sådana inköp är inget som motiveras av en byggnads funktionssätt som bostad utan av de skattepliktiga leveranserna av el, gas, vatten eller värme. Dessa inköp som är direkt hänförliga till den skattepliktiga försäljningen omfattas därför inte av avdragsförbudet för stadigvarande bostad, utan rätt till avdrag för ingående skatt finns (Skatteverkets ställningstagande En hyresvärds tillhandahållande av el, gas, vatten eller värme).
Med anledning av ställningstagandet har även texten nedan i anslutning till rättsfallet om avdragsrätt för mätutrustning men inte för el- och vattensystem uppdaterats.
El-, gas-, vatten- eller värmesystem som ingår som en integrerad del i en byggnad är i normalfallet till för byggnadens allmänna funktion som sådan. Bedömningen av avdragsrätten för ingående skatt på förvärv som avser sådana system, t.ex. inköp av system, installation och reparation, beror på själva byggnadens karaktär och användning som sådan. Det spelar alltså inte någon roll för bedömningen av avdragsrätten för ingående skatt på inköp som avser el-, gas-, vatten- eller värmesystemen i en byggnad om hyresvärdens tillhandahåller el, gas, vatten eller värme till hyresgästerna med skatteplikt (HFD 2021 ref. 4). För en byggnad som är en stadigvarande bostad gäller avdragsförbud för ingående skatt som hänför sig till den stadigvarande bostaden. Rättsfallet har även kommenterats under Rättsfall: avdragsrätt för mätutrustning men inte för el- och vattensystem (nedan).
Ingående skatt på inköp som avser el-, gas-, vatten- och värmesystem i en bostadsbyggnad omfattas därför av avdragsförbud. Samma bedömning får göras när det gäller annan utrustning som är nödvändig för att byggnaden ska kunna användas för bostadsändamål, t.ex. en värmepanna som installeras för att producera värme i bostadsbyggnaden. I viss utsträckning finns dock rätt till avdrag vid inköp och installation av en solcellsanläggning som monteras på en bostadsbyggnad, även om den delvis levererar el till bostadsbyggnaden, se vidare om Avdragsrätt vid inköp och installation m.m. av en solcellsanläggning för mikroproduktion av el.
Om en hyresvärds uthyrning både avser bostäder och lokaler kan det finnas delvis avdragsrätt för inköp som avser el-, gas-, vatten- och värmesystem i byggnaden om hyresvärdens tillhandahållande av el, gas, vatten eller värme till lokalhyresgästerna medför skattskyldighet. Om byggnaden har karaktär av boende för privat bruk, t.ex. en villa, finns dock ingen avdragsrätt. Skatteverket anser att systemen då har ett sådant samband med byggnadens allmänna funktion som privatbostad att avdragsförbudet omfattar hela systemen. Detta gäller även om hyresvärdens tillhandahållande av el, gas, vatten eller värme till lokalhyresgästerna medför skattskyldighet.
En hyresvärds tillhandahållande av el för laddning av fordon bedöms på samma sätt som övriga tillhandahållanden från en hyresvärd av el, gas, vatten eller värme till hyresgäster. Det innebär att en hyresvärds tillhandahållande till hyresgäster av el för laddning av fordon, t.ex. genom laddstolpar eller laddboxar, är en skattepliktig försäljning till hyresgästen när debitering sker efter den förbrukade mängden genom individuell mätning.
En hyresvärd har avdragsrätt för ingående skatt på inköp av den el för laddning av fordon som hyresvärden säljer vidare som en separat skattepliktig vara.
En laddstolpe eller laddbox är kopplad till en byggnads elsystem men är inte nödvändig för att en byggnad ska kunna användas för bostadsändamål. Kostnader för inköp och installation av sådan utrustning motiveras således inte av en byggnads funktionssätt utan av de skattepliktiga leveranserna av el. Ingående skatt på inköp och installation av en laddstolpe eller en laddbox omfattas inte av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Rätt till avdrag finns därför till den del laddstolpen eller laddboxen används för skattepliktiga tillhandahållanden av el. Rätt till avdrag finns också för ingående skatt på exempelvis arbetskostnader för installation eller reparation av laddstolpar eller laddboxar och kostnader för material för installationen som kabeldragning för att ansluta utrustningen till byggnadens elsystem. Rätt till avdrag finns även för ingående skatt på kostnader som är hänförliga till försäljningen av el, så som kostnader för abonnemang, administration och avläsning (Skatteverkets ställningstagande En hyresvärds tillhandahållande av el, gas, värme eller vatten).
Om en hyresvärd upplåter parkeringsplatser till sina bostadshyresgäster och upplåtelsen är undantagen från skatteplikt, anser Skatteverket att de förvärv som avser elsystemet i parkeringsanläggningen, t.ex. inköp avseende belysning i ett garage eller vid parkeringsplatserna, omfattas av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Det finns därför ingen avdragsrätt för ingående skatt på inköp som avser sådana system.
Om upplåtelse av parkeringsplatser görs till lokalhyresgäster och är undantagen från skatteplikt kan dock viss avdragsrätt finnas för ingående skatt på inköp som avser sådana system. Det förutsätter att hyresvärden tillhandahåller el till lokalhyresgästernas parkeringsplatser på ett sådant sätt att det är fråga om en skattepliktig försäljning av el.
Tidigare:
El-, gas- eller vattensystem som ingår som en integrerad del i en byggnad är i normalfallet till för byggnadens allmänna funktion som sådan. Bedömningen av avdragsrätten för ingående skatt på förvärv som avser sådana system, t.ex. inköp av system, installation och reparation, ska enligt Skatteverkets uppfattning därför göras utifrån själva byggnadens karaktär och användning som sådan.
Om en hyresvärds uthyrning enbart avser bostäder omfattas dessa förvärv av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. I sådant fall finns ingen avdragsrätt även om hyresvärdens tillhandahållande av el, gas eller vatten till hyresgästerna medför skattskyldighet. Om byggnaden även avser lokaler och hyresvärdens tillhandahållande av el, gas eller vatten till lokalhyresgästerna medför skattskyldighet finns delvis avdragsrätt. Om byggnaden har karaktär av boende för privat bruk, t.ex. en villa, finns dock ingen avdragsrätt. Skatteverket anser att systemen då har ett sådant samband med byggnadens allmänna funktion som privatbostad att avdragsförbudet omfattar hela systemen. Detta gäller även om hyresvärdens tillhandahållande av el, gas eller vatten till lokalhyresgästerna medför skattskyldighet (Skatteverkets ställningstagande En hyresvärds tillhandahållande av el, gas eller vatten).
Skatteverket anser att avdragsförbudet för stadigvarande bostad inte omfattar den mätutrustning som har installerats i bostäderna för att möjliggöra individuell fakturering av el, gas eller vatten. Förvärvet av utrustningen och installationen av den får i stället i sin helhet anses vara knutet till hyresvärdens skattepliktiga tillhandahållande av el, gas eller vatten till hyresgästerna. Avdragsrätt finns därför för ingående skatt på mätutrustning och installations- och reparationstjänster avseende denna utrustning (Skatteverkets ställningstagande En hyresvärds tillhandahållande av el, gas eller vatten).
Avdragsrätt finns för ingående skatt på förvärv av el, gas eller vatten som används för skattepliktig vidareförsäljning till hyresgästerna (Skatteverkets ställningstagande En hyresvärds tillhandahållande av el, gas eller vatten).
Om en hyresvärd upplåter parkeringsplatser till sina bostadshyresgäster och upplåtelsen är undantagen från skatteplikt, anser Skatteverket att de förvärv som avser elsystemet i parkeringsanläggningen omfattas av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Det finns då ingen avdragsrätt för ingående skatt på förvärven av systemen även om hyresvärdens tillhandahållande av el, gas eller vatten till hyresgästerna medför skattskyldighet (Skatteverkets ställningstagande En hyresvärds tillhandahållande av el, gas eller vatten).
Om upplåtelse av parkeringsplatser görs till lokalhyresgäster och är undantagen från skatteplikt kan viss avdragsrätt finnas. Det förutsätter att hyresvärdens tillhandahållande av el till lokalhyresgästernas parkeringsplatser medför skattskyldighet.
Nytt: 2021-06-24
Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom den 2 februari 2021 uttalat att det finns avdragsrätt för ingående skatt för sådan utrustning som gör det möjligt att mäta och ta betalt av de boende för deras faktiska förbrukning av el och vatten (mätutrustning) men inte för mervärdesskatt som hänför sig till inköp och installation av el- och vattensystem i en fastighet som används för bostadsändamål (HFD 2021 ref. 4).
Ovanstående text har justerats med anledning av att det uppdaterade ställningstagandet En hyresvärds tillhandahållande av el, gas, vatten eller värme har publicerats.
Tidigare:
Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) dom den 2 februari 2021 (HFD 2021 ref. 4) bekräftar Skatteverkets ställningstagande En hyresvärds tillhandahållande av el, gas eller vatten. HFD bekräftar att det finns avdragsrätt för ingående skatt för sådan utrustning som gör det möjligt att mäta och ta betalt av de boende för deras faktiska förbrukning av el och vatten (mätutrustning) men inte för mervärdesskatt som hänför sig till inköp och installation av el- och vattensystem i en fastighet som används för bostadsändamål
Skatteverket har dock fått en del frågor på ställningstagandet om bl.a. avdragsrättens omfattning. Skatteverket håller därför på med en omskrivning och komplettering av ställningstagandet.