Den allmänna löneavgiften betalas som en del av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna. Löneavgiften är dock en skatt som därför inte ska betalas av sådana begränsat skattskyldiga som i vissa fall ska betala de egentliga socialavgifterna.
Till socialavgifterna som betalas antingen som arbetsgivaravgifter eller som egenavgifter räknas i dagligt tal även allmän löneavgift. Bestämmelserna om löneavgiften finns i lag (1994:1920) om allmän löneavgift (LAL). Löneavgiften ska betalas av dem som ska betala arbetsgivaravgifter och egenavgifter på samma sätt och på samma underlag som gäller för socialavgifterna. Den allmänna löneavgiften är inte en socialavgift. Den är i både rättslig och ekonomisk mening i stället en skatt (prop. 1994/95:122 s. 18). Eftersom avgiften är en skatt ska den inte betalas av företag som saknar fast driftställe i Sverige.
Bedömningen om en utländsk arbetsgivare har fast driftställe i Sverige och därmed är skyldigt att betala allmän löneavgift ska enbart göras med ledning av reglerna i 2 kap. 29 § IL. Detta gäller även om företaget enligt gällande skatteavtal i beskattningshänseende inte kan anses ha fast driftställe här, eftersom skatteavtalen inte reglerar skyldigheten att betala allmän löneavgift.
Nytt: 2021-10-07
Exempelvis kan ett utländskt företag som bedriver ett byggprojekt i Sverige få fast driftställe enligt IL efter sex månader och efter ett år enligt tillämpligt skatteavtal. Det innebär att det utländska byggföretaget ska betala allmän löneavgift på underlaget för svenska arbetsgivaravgifter trots att bolaget enligt skatteavtalet inte har fast driftställe här.
En utländsk arbetsgivare kan samtidigt bedriva verksamhet i Sverige både vid ett fast driftställe och utan ett fast driftställe. I sådana fall ska arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter inklusive allmän löneavgift för de ersättningar och förmåner som kostnadsmässigt belastar det fasta driftsstället. För övriga avgiftspliktiga ersättningar, som inte ska belasta det fasta driftstället, ska arbetsgivaren inte betala allmän löneavgift. Däremot ska arbetsgivaravgifter betalas enligt svensk rätt, oavsett om ersättningen för arbetet i Sverige belastar det fasta driftstället eller ej.
Presumtionen bör vara att om ett utländskt företag har fast driftställe i Sverige ska all personal som arbetar i Sverige anses höra till det fasta driftstället. För att bryta denna presumtion måste arbetsgivaren göra sannolikt att de utbetalda ersättningarna inte belastar det fasta driftstället i Sverige. Om presumtionen bryts ska arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter, dock inte allmän löneavgift.
En arbetsgivare som betalar allmän löneavgift på ersättning för arbete i Sverige ska även betala allmän löneavgift på ersättning för arbete utomlands om ersättningen betalas till personer som ska omfattas av svenska socialförsäkring som utsända. Detta gäller oavsett om personen under utsändningstiden ska tillhöra hela eller delar av den svenska socialförsäkringen, se ställningstagande allmän löneavgift på ersättning till utsända från Sverige.
Den allmänna löneavgiften infördes 1995 och syftet var att finansiera Sveriges medlemskap i EU. Avgiften uppgick ursprungligen till 1,5 procent av underlaget. Under senare år har löneavgiften använts i allmänt budgetförstärkande syfte och uppgår för 2020 till 11,62 procent (3 § LAL).
Löneavgiften används också som ett slags regulator för att den totala arbetsgivaravgiften eller egenavgiften som ska betalas, ska ligga kvar på samma nivå mellan åren. Det innebär att när en eller flera delavgifter i socialavgifterna sänks eller höjs ett år påverkar det den allmänna löneavgiften i samma mån.
Den som ska betala arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. SAL ska också betala allmän löneavgift. Avgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgifter (1 § LAL). Någon särskild redovisning av den allmänna löneavgiften görs inte utan den ingår bara som en av alla delavgifter som en arbetsgivare i regel ska betala.
På ersättningar till den som vid årets ingång har fyllt 65 år ska allmän löneavgift inte betalas (1 § andra stycket LAL). Den som ger ut ersättning till den som vid årets ingång fyllt 65 år ska bara betala en del av arbetsgivararavgifterna nämligen ålderpensionsavgift (10,21 procent).
Den som betalar ut avgiftspliktig ersättning och omfattas av Växa-stöd, ska inte betala löneavgift på den utbetalda ersättningen.
För att förbättra möjligheterna för företag att bedriva forskning och utveckling har arbetsgivare sedan 2014 kunnat få en nedsättning av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling (se Forskningsavdrag). Från och med 1 april 2020 utökas denna subvention till att även omfattar en reduktion av den allmänna löneavgiften. 3 § LAL utvidgas då med ett andra stycke och får därmed följande lydelse:
Allmän löneavgift tas ut med 11,62 procent av underlaget och tillfaller staten.
För den del av underlaget som avdrag ska beräknas på enligt 2 kap. 31 § socialavgiftslagen (2000:980) tas löneavgiften ut med procenttalet minskat med tio procentenheter. Procenttalet ska dock som lägst anses vara 0 procent.
I samband med att subventionen utökas till att även omfatta den allmänna löneavgiften höjs takbeloppet för nedsättningen av arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 31 § SAL, från 230 000 kr till 450 000 kr per koncern och kalendermånad.
Tidigare:
Avdraget är begränsat till högst 10 procent av avgiftsunderlaget men får samtidigt inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften på 10,21 procent enligt 26 § SAL. Detta innebär i praktiken att avdraget för år 2021 blir 9,59 procent (19,80 - 10,21) då det inte finns utrymme i avgiftsunderlaget att medge avdrag med 10 procent.
Det höjda takbeloppet för nedsättningen av arbetsgivaravgifterna innebär att takbeloppet för ”den del av underlaget som avdrag ska beräknas på enligt 2 kap. 31 § socialavgiftslagen” höjs till 4 692 388 kr (450 000 kr / 0,0959) per koncern och kalendermånad.
Eftersom den allmänna löneavgiften reduceras med tio procentenheter på samma avgiftsunderlag som berättigar till nedsättningen av arbetsgivaravgifterna blir takbeloppet för reduktionen av den allmänna löneavgiften 469 239 kr per koncern och kalendermånad. Den sammanlagda reduceringen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften kommer därmed som mest att uppgå till 919 239 kr per koncern och kalendermånad.
Nytt: 2021-08-27
Från och med den 1 juli 2021 höjs takbeloppet enligt 2 kap. 31 § SAL ytterligare, från 450 000 kr till 600 000 kr per koncern och kalendermånad. Därmed höjs också taket för nedsättningen av den allmänna löneavgiften för personer som arbetar med forskning eller utveckling i motsvarande mån.
Avdraget från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 31 § SAL är begränsat till högst 10 procent av avgiftsunderlaget men får samtidigt inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften på 10,21 procent enligt 2 kap. 26 § SAL. Detta innebär i praktiken att avdraget för år 2021 blir 9,59 procent (19,80 - 10,21) då det inte finns utrymme i avgiftsunderlaget att medge avdrag med 10 procent.
För perioden 1 april 2020 till 30 juni 2021 innebär det att underlaget för reduktionen av den allmänna löneavgiften för personer som arbetar med forskning eller utveckling ”den del av underlaget som avdrag ska beräknas på enligt 2 kap. 31 § socialavgiftslagen” uppgår till 4 692 388 kr (450 000 kr / 0,0959) per koncern och kalendermånad. Från och med den 1 juli 2021 höjs detta underlag till 6 256 517 kr (600 000 / 0,0959) per koncern och kalendermånad.
Eftersom den allmänna löneavgiften reduceras med 10 procentenheter på samma avgiftsunderlag som berättigar till nedsättningen av arbetsgivaravgifterna blir takbeloppet för reduktionen av den allmänna löneavgiften per koncern och kalendermånad
Den sammanlagda reduceringen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som arbetar med forskning eller utveckling kommer därmed, per koncern och kalendermånad, som mest att uppgå till
Den som ska betala egenavgifter enligt 3 kap. SAL ska betala allmän löneavgift. Avgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgifter (2 § LAL). Inte heller här krävs någon särskild redovisning av underlaget för löneavgiften, utan den beräknas automatiskt för den som ska betala egenavgifter. Den som är begränsat skattskyldig men ändå ska betala egenavgifter på grund av att personen är socialförsäkrad i Sverige ska inte betala den allmänna löneavgiften.
För att lindra de ekonomiska konsekvenserna av spridningen av coronaviruset är enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag berättigade till en tillfällig nedsättning av egenavgifterna och den allmänna löneavgiften under 2020. Nedsättningen regleras i lag (2020:203) om särskild beräkning av vissa avgifter för enskilda näringsidkare (prop. 2019/20:151) och är utformad så att ingen annan avgift än ålderspensionsavgiften ska betalas för inkomster som uppbärs under perioden den 1 januari 2020 till och med den 31 december 2020. Nedsättningen gäller upp till ett avgiftsunderlag på 100 000 kronor.
När beskattningsåret inte sammanfaller med kalenderåret ska, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till kalenderåret 2020 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under 2020 och hela beskattningsåret.
Reglerna om den tillfälliga nedsättningen kan inte kombineras med reglerna om generellt avdrag och särskilt avdrag för verksamhet i stödområde.
En tillfällig nedsättning finns även för egenavgifterna.
En person som bara ska betala ålderspensionsavgiften av egenavgifterna ska inte betala den allmänna löneavgiften (2 § andra stycket LAL). Det gäller för den som
Dessa kategorier av avgiftsskyldiga betalar en del av egenavgifterna nämligen ålderspensionsavgift (10,21 procent).