En enskild näringsidkare som inte lämnar en näringsbilaga till sin inkomstdeklaration och inte heller fyller i något belopp för näringsverksamheten på sidan 2 i inkomstdeklarationen kan ha lämnat en oriktig uppgift om det finns ett överskott att beskatta.
Om Skatteverket startar en utredning innan den uppgiftsskyldiga på eget initiativ kompletterar deklarationen är utgångspunkten att Skatteverket ska ta ut skattetillägg om felet inte framgår av tillgängliga avstämningsuppgifter.
Skatteverket ska dock under vissa förutsättningar befria, helt eller delvis, från ett fullt skattetillägg.
Skatteverket ska befria ned till en fjärdedels skattetillägg under följande förutsättningar:
Om den uppgiftsskyldiga har redovisat mervärdesskatt finns de uppgifterna i beskattningsdatabasen. Risken för att Skatteverket inte skulle upptäcka felet är därför relativt begränsad om mervärdesskatten är korrekt redovisad.
Om den uppgiftsskyldiga kommer in med en näringsbilaga i nära anslutning till Skatteverkets förfrågan kan man utgå från att felet var ett misstag.
Om en uppgiftsskyldig som är skattskyldig för mervärdesskatt inte har redovisat mervärdesskatt för beskattningsåret, ska Skatteverket inte befria från skattetillägg. Det gäller även om en korrekt näringsbilaga kommer in efter förfrågan.
Att varken redovisa mervärdesskatt eller näringsverksamhet kan nämligen inte anses ursäktligt, och ett fullt skattetillägg kan i normalfallet inte heller ses som orimligt i förhållande till felets art. I dessa situationer ska Skatteverket därför inte befria trots att det av kontrollmaterial framgår att näringsverksamhet ska redovisas.
Skatteverket ska befria ned till ett halvt skattetillägg under följande förutsättningar:
Om det av kontrollmaterial framgår att t.ex. periodiseringsfonder och avdrag för avsättning till egenavgifter ska redovisas i näringsverksamheten är risken för att Skatteverket inte skulle upptäcka den oredovisade näringsverksamheten relativt begränsad.
Om den uppgiftsskyldiga kommer in med en näringsbilaga i nära anslutning till Skatteverkets förfrågan kan man utgå från att felet var ett misstag.
Skatteverket ska inte befria från ett skattetillägg som vid periodiseringsfel tas ut med 10 procent. Det gäller även om en näringsbilaga kommer in efter Skatteverkets förfrågan och övriga förutsättningar enligt ovan är uppfyllda för att befrielse ska ges.
I den situationen har nämligen Skatteverket redan tagit ut ett lägre skattetillägg med hänsyn till att det inte är fråga om ett definitivt skatteundandragande.
Ett skattetillägg som beräknas enligt vanliga principer kan vara orimligt om någon skattelättnad aldrig skulle kunna uppnås genom felet eller passiviteten. Så kan vara fallet om ett felaktigt underskott av näringsverksamhet aldrig kan utnyttjas. Att det felaktiga underskottet aldrig kan utnyttjas i framtiden kan bero på att en senare händelse som konkurs, likvidation eller ägarförändring hindrar detta. I ett sådant fall sker befrielse utifrån en händelse som inträffat efter att den oriktiga uppgiften har lämnats (prop. 2002/03:106, sid 240).
För att motverka ett sådant orimligt resultat ska Skatteverket befria, helt eller delvis, från ett fullt skattetillägg.
Om det redan vid utredningen av ett felaktigt underskott av näringsverksamhet framgår att underskottet aldrig kommer att kunna utnyttjas på grund av att den uppgiftsskyldiga gått i konkurs kan det bli aktuellt för Skatteverket att helt befria från ett skattetillägg. Det blir oskäligt att ta ut ett skattetillägg när det står klart att ett felaktigt underskott aldrig kommer att kunna utnyttjas.
Om den uppgiftsskyldiga går i konkurs efter det att skattetillägg redan har tagits ut och underskottet inte kommer att kunna utnyttjas kan skattetillägget omprövas på begäran av den uppgiftsskyldiga och sättas ned till lägst en fjärdedels skattetillägg. Ju längre tid som förflutit från det att skattetillägget påfördes till dess att man kan konstatera att underskottet inte kan utnyttjas, desto mindre anledning finns det att befria från skattetillägget.
Vad som sägs om underskott vid konkurs gäller även vid likvidation när ett underskott inte kommer att kunna utnyttjas ett senare år.
Ett felaktigt underskott som orsakats av en oriktig uppgift kan i vissa fall aldrig utnyttjas på grund av en senare ägarförändring som medför att den så kallade beloppsspärren aktiveras.
När en ägarförändring gör att hela det felaktiga underskottet träffas av beloppsspärren så finns det skäl för hel befrielse, om det redan när felet upptäcks står klart att underskottet inte kommer att kunna utnyttjas till någon del. Kan Skatteverket inte dra en sådan slutsats innan skattetillägget tas ut kan det sättas ned till lägst en fjärdedel vid en senare omprövning på den uppgiftsskyldigas begäran.
Om en kostnad i näringsverksamhet dragits av ett år för tidigt och den uppgiftsskyldiga redovisar underskott av verksamheten både det år som kostnaden dragits av och det år kostnaden avser, ska Skatteverket helt befria från ett skattetillägg.
I en sådan situation har den uppgiftsskyldiga inte vunnit något och staten har inte heller gjort någon förlust med anledning av felet.
När Skatteverket tar ut skattetillägg ska Skatteverket bestämma underlaget utan att ta hänsyn till andra kvittningsinvändningar än dem som hör till frågan som ligger till grund för skattetillägget (49 kap. 19 § SFL). Det innebär att ett skattetillägg i vissa situationer kan bli oskäligt stort. För att få ett rimligt skattetillägg ska Skatteverket därför i vissa situationer befria, helt eller delvis, från ett fullt skattetillägg.
Enbart den omständigheten att det kommer in ett avdragsyrkande som minskar skatteuttaget räcker inte för befrielse. En viktig förutsättning för befrielse är bl.a. att avdraget (kvittningsinvändningen) som minskar skatteuttaget har ett nära samband med den skattetilläggsgrundande höjningen utan att för den skull utgöra en tillåten kvittningsinvändning enligt 49 kap. 19 § SFL.
Om ingen slutlig skattelättnad överhuvudtaget hade uppkommit om Skatteverket följt den uppgiftsskyldigas redovisning kan det finnas skäl att helt befria från skattetillägget (SOU 2001:25 s. 375).
Ett bolag hade i räkenskapsschemat vid 1997 års taxering redovisat skattefri utdelning från ett dotterbolag och nedskrivning av dotterbolagsaktiers värde. Rätteligen borde bolaget ha återfört nedskrivningen om 16 000 000 kr till beskattning och redovisat den bokförda utdelningen på 16 000 000 kr som en inte skattepliktig intäkt.
Högsta förvaltningsdomstolen befriade helt från skattetillägget. Domstolen konstaterade att bolagets förfarande inte skulle ha lett till någon skattevinst för bolaget (RÅ 2005 ref. 7). Vid den aktuella tidpunkten fanns det inte någon möjlighet att delvis befria från ett skattetillägg.
Om Skatteverket ska ta ut skattetillägg på en höjning i ett skatteslag och höjningen med automatik leder till ett avdrag i näringsverksamheten och därmed sänkt inkomstskatt ska Skatteverket i vissa fall delvis befria från ett fullt skattetillägg.
Det underlag som skattetillägget ska beräknas på bestäms nämligen utan hänsyn till den sänkta inkomstskatten (49 kap. 19 § SFL), vilket innebär att det i vissa fall är oskäligt att ta ut skattetillägg med fullt belopp (Skatteverkets ställningstagande om delvis befrielse när ändringen medför en avdragsrätt).
Skatteverket höjer underlaget för
I dessa situationer ska skatten med automatik dras av i näringsverksamheten. Skatteverket ska därför tillämpa bedömningen i ställningstagandet om delvis befrielse när ändringen medför en avdragsrätt.
Skatteverket ska befria även om avdraget innebär att ett underskott i näringsverksamhet ökar eller att avdraget ska periodiseras.
Ett handels- eller kommanditbolag är inte skattesubjekt vid inkomstbeskattningen. Trots det ska Skatteverkets ställningstagande om delvis befrielse när ändringen medför en avdragsrätt tillämpas på handels- och kommanditbolag.
Även ett handels- eller kommanditbolag ska därför befrias delvis från ett skattetillägg i ovan nämnda situationer, t.ex. vid höjd fastighetsskatt, avkastningsskatt och särskild löneskatt, trots att det inte är bolaget utan delägarna som får avdraget vid sin inkomstbeskattning.
Utgångspunkten är att Skatteverket i dessa situationer ska befria ned till tre fjärdedelar av ett fullt skattetillägg (SOU 2009:58 s. 546–547). I normalfallet motsvarar det ungefär den skatt som den uppgiftsskyldiga hade undgått att betala om felet inte upptäckts.
Om den uppgiftsskyldiga enbart hade undgått att betala cirka hälften av skatten på den oriktiga uppgiften om felet inte upptäckts ska Skatteverket befria ned till ett halvt skattetillägg. Det gäller t.ex. om den uppgiftsskyldiga är en fysisk person och den övervägande delen (mer än hälften) av avdraget för skatten även reducerar statlig inkomstskatt.
Även handelsbolag och kommanditbolag kan ges halv befrielse om den övervägande delen av avdraget för skatten även reducerar statlig inkomstskatt. Beräkningen görs för delägarna tillsammans.
Skatteverket ska inte befria när skattetillägg tas ut med en lägre procentsats på grund av periodiseringsfel.
Skatteverket ska inte heller befria när den uppgiftsskyldiga
Om det även finns skäl till befrielse från ett skattetillägg på annan grund ska Skatteverket inte tillämpa ställningstagandet om delvis befrielse när ändringen medför en avdragsrätt utan göra en fristående bedömning i det enskilda fallet.
Om en skattskyldig som ska betala mervärdesskatt i sin näringsverksamhet felaktigt dragit av mervärdesskatten på en faktura och Skatteverkets rättelse av det felaktiga avdraget med automatik innebär avdrag för ingående mervärdesskatt ska Skatteverket helt befria från skattetillägget.
Det är inte rimligt att överhuvudtaget ta ut ett skattetillägg i den situationen eftersom felet är till nackdel för den uppgiftsskyldiga. Jämför Skatteverkets ställningstagande om delvis befrielse när ändringen medför en avdragsrätt.
I vissa fall ska Skatteverket befria, helt eller delvis, från ett skattetillägg när underlag för särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP) inte redovisats eller redovisats med för lågt belopp.
När en uppgiftsskyldig inte redovisat underlag för SLP kan Skatteverket i vissa fall ha fått en särskild utredningsskyldighet (Skatteverkets ställningstagande om när underlag för särskild löneskatt på pensionskostnader inte redovisats).
Om Skatteverket inte fått en särskild utredningsskyldighet men den uppgiftsskyldiga redovisat personalkostnader kan det finnas skäl att delvis befria fria från ett fullt skattetillägg.
Skatteverkets särskilda utredningsskyldighet väcks om en uppgiftsskyldig felaktigt inte redovisat underlag för SLP i ruta 1.4 på blankett INK2 men samtidigt redovisat pensionskostnader i ruta 4.21. Oriktig uppgift har i dessa fall inte lämnats och skattetillägg ska därför inte tas ut (Skatteverkets ställningstagande om när underlag för särskild löneskatt på pensionskostnader inte redovisats).
Skatteverket ska befria ned till en fjärdedel av ett fullt skattetillägg när den uppgiftsskyldiga har redovisat personalkostnader i ruta 3.8 men inte har redovisat något belopp för pensionskostnader i ruta 4.21. (Skatteverkets ställningstagande om när underlag för särskild löneskatt på pensionskostnader inte redovisats).
Om den uppgiftsskyldiga har gjort ett likadant fel ett tidigare år ska Skatteverket i stället befria ned till ett halvt skattetillägg.
När en uppgiftsskyldig redovisat ett för lågt underlag för SLP beror det på omständigheterna i det enskilda fallet om Skatteverket ska befria, helt eller delvis, från ett skattetillägg.
Om höjningen medför avdrag för skatten i näringsverksamheten kan Skatteverket delvis befria från ett skattetillägg (se under rubrik När höjd skatt i ett annat skatteslag leder till sänkt inkomstskatt).
Om en uppgiftsskyldig redovisar det beräknade skattebeloppet istället för underlaget för SLP ska Skatteverket normalt befria ned till ett halvt skattetillägg.
För att Skatteverket ska befria ska det vara fråga om ett enstaka misstag. Framgår inget annat kan Skatteverket utgå från att så är fallet.
Om Skatteverket höjer underlaget för SLP och samtidigt ger avdrag för pensionskostnaderna och skatten vid inkomstbeskattningen kan skattevinsten helt utebli. I en sådan situation där någon skattevinst inte uppkommit sammantaget med anledning av felredovisningen, anser Skatteverket att det blir oskäligt att ta ut ett skattetillägg.
Om Skatteverket höjer underlaget för SLP och den uppgiftsskyldiga redan gjort avdrag för pensionskostnaderna vid inkomstbeskattningen ska Skatteverket inte befria från skattetillägg på denna grund.
Skatteverket kan i stället delvis befria på grund av att den uppgiftsskyldiga får avdrag i näringsverksamheten för den ytterligare skatt som Skatteverket tar ut.
Ett stort bolag redovisade i deklarationen underlag för SLP om 16 076 133 kr. Efter förfrågan från Skatteverket framkom att rätt underlag var 27 400 482 kr. Felet berodde inte på att bolaget redovisat det beräknade skattebeloppet istället för underlaget.
Skatteverket tog ut ett skattetillägg med 1 098 914 kr (40 procent av skatten på höjningen av SLP). Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att skattetillägget var oskäligt högt i förhållande till felet som sådant. Domstolen ansåg inte heller att det fanns någon annan grund för att befria bolaget från skattetillägget. Bolaget hade i inkomstdeklarationen gjort avdrag för skatten på det korrekta underlaget för SLP (HFD 2014 ref. 24).
Om en uppgiftsskyldig redovisar det beräknade skattebeloppet i stället för underlaget för avkastningsskatt, ska Skatteverket normalt befria ned till ett halvt skattetillägg.
För att Skatteverket ska befria ska det vara fråga om ett enstaka misstag. Om inget annat framgår kan Skatteverket utgå från att så är fallet.
Vid inkomstbeskattningen ska hel eller delvis befrielse från skattetillägg inte medges på grund av att den totala skattevinsten uteblivit eller minskat beroende på skatteeffekten hos ett annat skattesubjekt.
Ärendet gällde en fysiker och hens helägda aktiebolag som båda var delägare i ett kommanditbolag. Resultatet från kommanditbolaget fördelades felaktigt med för stor del till aktiebolaget, vilket medförde att den fysiska personens beskattning höjdes och att skattetillägg togs ut. Domstolen ansåg att fullt skattetillägg skulle tas ut och det oberoende av att bolaget, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, skulle ha blivit beskattat för det omfördelade resultatet från kommanditbolaget. Hänsyn togs inte heller till att den fysiska personen eventuellt skulle kunna bli beskattad för framtida uttag från bolaget (HFD 2017 ref. 68). Domstolen menade att även om den totala skatteeffekten blir lägre i aktuellt fall så ska man inte vid inkomstbeskattningen ta hänsyn till skatteeffekten hos en annan person än den som lämnat den oriktiga uppgiften. Vidare framgår av domen att förhållandena vid inkomstbeskattningen inte är likvärdiga med de som gäller vid mervärdesbeskattningen. Domen har därför inte medfört någon ändring vid tillämpningen av de befrielseregler gällande mervärdesskatt som framgår av RÅ 2009 ref 73 och Skatteverkets ställningstagande med dnr: 131 854335-12/111.
Skatteverkets bedömning är att registrerade uppgifter om periodiseringsfonder är att betrakta som avstämningsuppgifter (49 kap. 10 d § 3 SFL). Om en oriktig uppgift framgår av avstämningsuppgifter får skattetillägg inte tas ut (49 kap. 10 § 1 SFL).
Att en uppgiftsskyldig inte har återfört avsättningar till periodiseringsfonder när näringsverksamheten har upphört framgår inte av tillgängliga avstämningsuppgifter. Utgångspunkten är därför att fullt skattetillägg ska tas ut när det inte framgår av deklarationen att näringsverksamheten har upphört.
Skatteverkets bedömning är dock att skattetillägget genom befrielse ska sättas ned till en fjärdedel av ett fullt skattetillägg när periodiseringsfonderna inte har återförts. Även om det av tillgängliga avstämningsuppgifter inte framgår att näringsverksamheten är avslutad så minskar ändå risken för ett definitivt skatteundandragande genom det register Skatteverket löpande kontrollerar mot. Om felet inte skulle upptäckas vid avstämning under aktuellt år så kan Skatteverket med hjälp av sitt register över periodiseringsfonder kontrollera att en fond återförs till beskattning senast sjätte året efter det år då avdraget gjordes. Risken för att periodiseringsfonderna aldrig skulle bli beskattade är därmed betydligt mindre än normalt. I vissa situationer kan det dessutom vara svårt för den uppgiftsskyldiga att avgöra vilket år en verksamhet faktiskt har upphört. Sammantaget finns det skäl till nedsättning av skattetillägget till en fjärdedel, vilket även gäller när någon näringsbilaga inte har lämnats i deklarationen. Befrielse ska dock inte medges vid skönsbeskattning med anledning av utebliven deklaration.
Om den uppgiftsskyldiga i sin deklaration har upplyst om att näringsverksamheten har upphört men trots det inte återfört periodiseringsfonderna kan Skatteverket genom avstämning mot de registrerade periodiseringsfonderna upptäcka att det finns en oriktig uppgift. Skattetillägg får därför inte tas ut (49 kap. 10 § 1 SFL).
Skatteverkets bedömning är att registrerade uppgifter om avsättning till en expansionsfond är att betrakta som avstämningsuppgifter (49 kap. 10 d § 3 SFL). Om en oriktig uppgift framgår av avstämningsuppgifter får skattetillägg inte tas ut (49 kap. 10 § 1 SFL).
Att en uppgiftsskyldig inte har återfört avsättning till en expansionsfond när näringsverksamheten har upphört framgår inte av tillgängliga avstämningsuppgifter. Utgångspunkten är därför att fullt skattetillägg ska tas ut om det inte framgår av deklarationen att verksamheten har upphört.
Skatteverkets bedömning är dock att skattetillägget genom befrielse ska sättas ned till en fjärdedel av ett fullt skattetillägg när avsättningar till en expansionsfond inte har återförts.Anledningen är att det kan vara svårt för den uppgiftsskyldiga att avgöra när en verksamhet faktiskt har upphört. Till det kommer att risken för att en avsättning till expansionsfond aldrig skulle bli beskattad är mindre än normalt, eftersom det kommer att framgå av senare deklarationer att verksamheten har upphört. Befrielse bör dock inte medges när näringsinkomsten bestäms genom skönsbeskattning.
Underlaget för att ta ut skattetillägg är skillnaden mellan den inkomstskatt som påförs vid återföringen av expansionsfonden och den expansionsfondsskatt som återbetalas. När man beräknar undanhållen skatt ska Skatteverket även ta hänsyn till ytterligare avdrag för egenavgifter som en oäkta kvittningsinvändning. Denna beräkning medför i många fall att det skattebelopp som kunde ha undandragits är så obetydligt att något skattetillägg inte får tas ut enligt 49 kap. 10 § 3 SFL.
Om den uppgiftsskyldiga i sin deklaration har upplyst om att näringsverksamheten har upphört, men trots det inte har återfört avsättningar till en expansionsfond, kan Skatteverket genom avstämning mot avsättningar till expansionsfonden upptäcka att det finns en oriktig uppgift. Skattetillägg får därför inte tas ut (49 kap. 10 § 1 SFL).
Skattetillägg får inte tas om en oriktig uppgift framgår av avstämningsuppgifter (49 kap. 10 § 1 SFL).
Om en oriktig uppgift framgår av annat kontrollmaterial än avstämningsuppgifter ska undantaget i 49 kap. 10 § 1 SFL inte tillämpas.
Det finns kontrollmaterial som inte omfattas av definitionen av avstämningsuppgifter men som ändå kan sägas vara av avstämningskaraktär. Det kan också finnas annat kontrollmaterial som minskar risken för ett skatteundandragande. Därför kan det i vissa fall vara oskäligt att ta ut ett fullt skattetillägg om en oriktig uppgift framgår av annat kontrollmaterial än avstämningsuppgifter (prop. 2014/15:131 s. 223).
Skatteverket har i ställningstaganden bedömt situationer där det kan vara oskäligt att ta ut ett fullt skattetillägg.
Skatteverket anser att det finns grund för att befria ned till en fjärdedel av ett fullt skattetillägg om en oriktig uppgift i en inkomstdeklaration framgår av en särskild uppgift (33 kap 6 § första stycket 2 SFL) som ett handelsbolag har lämnat till ledning för delägarens beskattning. Det gäller såväl i situationer där andelen inte alls är redovisad som i situationer där den är redovisad med fel belopp. En förutsättning för befrielse är att den särskilda uppgiften har varit tillgänglig för Skatteverket inom ett år från utgången av beskattningsåret.
Delägaruppgiften ska dessutom ha funnits tillgänglig innan Skatteverket startar sin utredning av den oriktiga uppgiften.
(Skatteverkets ställningstagande Skattetillägg på oredovisad eller felaktigt redovisad andel av ett handelsbolags inkomst).
Detta gäller dock inte vid skönsbeskattning i avsaknad av deklaration.
Om Skatteverket påbörjar en utredning med anledning av en särskild uppgift och den enskilda även inkommer med andra inkomster i form av skattemässiga justeringar från handelsbolagsandelen, ska befrielse ske ned till en fjärdedel av fullt skattetillägg även på dessa inkomster. Exempel på sådana inkomster är olika typer av förmåner, negativ räntefördelning m.m. Det gäller dock bara om sådana inkomster, i form av skattemässiga justeringar, redovisats självmant av delägaren efter Skatteverkets förfrågan. En särskild uppgift som ett handelsbolag lämnar till ledning för delägarnas beskattning omfattas inte av begreppet avstämningsuppgift i 49 kap. 10 d § SFL.
Av förarbetena framgår att den särskilda uppgift som ett handelsbolag lämnar om en delägares andel av bolagets inkomst liknar en avstämningsuppgift och kan minska risken för ett skatteundandragande. Bestämmelserna om hel eller delvis befrielse från skattetillägg kan därför bli tillämpliga eftersom Skatteverket på ett enkelt sätt kan stämma av om delägaren redovisat sin andel på rätt sätt (prop. 2014/15:131 s. 223 och 248 f.).
Anledningen till att Skatteverket inte ska befria helt från ett skattetillägg är att den uppgiftsskyldiga har en skyldighet att lämna riktiga uppgifter i sin deklaration. Att redovisa sin andel i ett handelsbolag är inte en svårbedömd fråga samtidigt som det alltid finns en risk för att Skatteverket i den löpande kontrollverksamheten inte uppmärksammar och rättar den oriktiga uppgiften.
Skatteverket anser att det finns grund för att medge hel befrielse från skattetillägg när en oriktig uppgift i form av ett felaktigt inrullat underskott framgår av ett fastställt underskott från föregående beskattningsår som avviker från det underskott som har redovisats i deklarationen.
Ett underskott i föregående års deklaration som har redovisats av den uppgiftsskyldiga omfattas av begreppet avstämningsuppgifter. Uppgifter om fastställda underskott av näringsverksamhet som avviker från deklarerade uppgifter utgör inte avstämningsuppgifter enligt 49 kap. 10 d § 2 SFL. Även om uppgiften inte utgör en avstämningsuppgift anser Skatteverket att en sådan uppgift om underskott utgör ett kontrollmaterial som minskar risken för ett skatteundandragande. Om det vid tidpunkten när deklarationen lämnas in finns ett fastställt underskott från föregående år som är lägre än det som redovisas i deklarationen, anser Skatteverket att hel befrielse från skattetillägg ska medges.
Ett bolag har år 1 deklarerat 400 000 kr som underskott av näringsverksamhet. Efter en utredning beslutar Skatteverket att ändra underskottet till 200 000 kr. I deklarationen för år 2 gör bolaget avdrag för outnyttjat underskott från tidigare år med 400 000 kr.
I detta fall är föregående års fastställda underskott inte en avstämningsuppgift. Undantagsbestämmelsen i 49 kap. 10 § 1 SFL är inte tillämplig, vilket innebär att skattetillägg ska tas ut. Men eftersom risken för skatteundandragande är liten i denna situation, finns det skäl att helt befria från skattetillägg.
Skatteverket anser även att det finns grund för att medge hel befrielse från skattetillägg när en oriktig uppgift i form av felaktig återföring av egenavgifter framgår av föregående års avsättning som avviker från den avsättningen som har redovisats i deklarationen.
Uppgifter om avdrag för avsättning till egenavgifter som den uppgiftsskyldiga har redovisat i föregående års deklaration omfattas av begreppet avstämningsuppgifter. Om Skatteverket fattar beslut om att ändra avdrag för avsättning till egenavgifter är denna ändrade uppgift inte en avstämningsuppgift enligt 49 kap. 10 d § 2 SFL. Även om uppgiften inte utgör en avstämningsuppgift anser Skatteverket att en sådan ändrad uppgift utgör ett kontrollmaterial som minskar risken för ett skatteundandragande. Om det vid deklarationstidpunkten finns ett ändrat avdrag från föregående år som är högre än det som har deklarerats, är därför Skatteverket bedömning att hel befrielse från skattetillägg ska medges.
Amira har år 1 gjort avdrag för avsättning till egenavgifter med 200 000 kr. Skatteverket fattar beslut som innebär att hon medges ytterligare avdrag för avsättning till egenavgifter med 100 000 kr. I deklarationen för år 2 återförs 200 000 kr till beskattning.
Skatteverkets beslut om att medge avdrag för avsättning till egenavgifter med 300 000 kr utgör i detta fall inte någon avstämningsuppgift. Det finns därför grund för att ta ut skattetillägg. Men eftersom risken för skatteundandragande är liten i denna situation, finns det skäl att helt befria Amira från skattetillägg.
När ett skattetillägg beräknas på en ändring av underskott av näringsverksamhet beräknas skattetillägget på en fjärdedel av det minskade underskottet. Ett sådant skattetillägg kommer därmed att överstiga skattetillägget beräknat på ett överskott av näringsverksamhet för juridiska personer eftersom skattesatsen för dessa är 21,4 procent.
Skattetillägget vid underskott har inte en direkt anknytning till den undandragna skatten utan tas i stället ut med hänsyn till risken för ett kommande skatteundandragande. Vid införandet av bestämmelserna beaktade lagstiftaren att en fjärdedel av underskottet inte nödvändigtvis kommer medföra ett skattetillägg motsvarande det faktiska framtida skatteundandragandet. Man ansåg ändå att en beräkning på en fjärdedel av underskottet var väl avvägd (prop. 1991/92:43 s. 78).
Lagstiftaren har valt att inte justera underlaget för skattetillägg i underskottsfallen vid ändringen av skattesatsen för juridiska personer. Skatteverket anser därför att det inte blir oskäligt att ta ut fullt skattetillägg även om underskottet endast kommer att kunna kvittas mot inkomster med en skattesats på 21,4 procent.
Ett aktiebolag har lämnat en oriktig uppgift i sin inkomstdeklaration. Beloppet uppgår till 2 000 000 kronor. Om bolagsskatten uppgår till 21,4 % så blir skattetillägget 171 200 kronor vid ett överskott (2 000 000 x 0,214 x 0,4). Om skattetillägget istället beräknas på ett minskat underskott så blir skattetillägget 200 000 kronor (2 000 000 x ¼ x 0,4). Det skattetillägg som beräknas på ett underskott blir 28 800 kronor högre än det skattetillägg som beräknas på ett överskott.