Ekonomisk verksamhet

Vad är en ekonomisk verksamhet?

Med ekonomisk verksamhet förstås varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamhet inom fria och därmed jämställda yrken (4 kap. 1 § andra stycket ML).

Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter ska särskilt betraktas som en ekonomisk verksamhet (4 kap. 1 § andra stycket ML). Med att vinna intäkter menas försäljning av varor eller tjänster.

Begreppet ekonomisk verksamhet omfattar försäljning av varor eller tjänster som inte bara görs tillfälligt. Försäljning av varor eller tjänster som bara görs vid enstaka tillfällen omfattas inte. Vid bedömningen av om en verksamhet är ekonomisk måste en bedömning göras av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

En förutsättning för att en verksamhet ska anses som ekonomisk är att den innefattar beskattningsbara transaktioner, det vill säga försäljningar av varor eller tjänster. En verksamhet där man bara gratis delar ut varor eller tjänster är inte en ekonomisk verksamhet (89/81, Hong Kong Trade).

Samma gäller om det inte finns några ersättningar som är direkt kopplade till de varor eller tjänster som tillhandahålls, d.v.s. att det inte finns några omsättningar i verksamheten. EU-domstolen har bl.a. i två fall kommit fram till att avgifter för rättshjälp respektive skolskjuts inte var ersättningar för tillhandahållande av tjänster, d.v.s. inte någon omsättning i en ekonomisk verksamhet, se C-246/08, kommissionen mot Finland och C-520/14, Borsele.

Så är även fallet om det i verksamheten helt saknas intäkter eller om verksamheten är helt bidragsfinansierad.

Det finns ingen beloppsgräns

Någon beloppsgräns för hur stora omsättningarna ska vara finns inte. Det betyder att en verksamhet kan anses som en ekonomisk verksamhet oberoende av omsättningens storlek. För en beskattningsbar person med liten omsättningen finns i vissa fall möjlighet till skattebefrielse.

Alla omständigheter i det enskilda fallet ska bedömas

Skatteverket anser att syftet med en ekonomisk verksamhet ska vara att fortlöpande tillhandahålla varor eller tjänster mot ersättning. Den som vill bli betraktad som en beskattningsbar person ska med objektiva omständigheter kunna visa att det är sannolikt att förutsättningarna är uppfyllda.

Begreppet fortlöpande innebär att syftet ska vara att sälja varor eller tjänster kontinuerligt och med en viss frekvens. Med frekvens menas i detta sammanhang antalet försäljningar inom ett visst tidsintervall. Bedömningen av om kravet på fortlöpande försäljningar är uppfyllt ska göras utifrån vad som är normalt för den typ av verksamhet som bedrivs och vad det är för varor eller tjänster som tillhandahålls (Skatteverkets ställningstagande Beskattningsbar person – gränsdragning mellan ekonomisk verksamhet och privat verksamhet).

Karaktären på verksamheten ska vara av ekonomisk art och alla omständigheter i det enskilda fallet måste bedömas för att avgöra om en verksamhet är ekonomisk eller inte (C-520/14, Borsele och C-846/19, Administration de l'Enregistrement, des Domaines och de la TVA [EQ]).

Om en tillgång uteslutande är ägnad att utnyttjas ekonomiskt är detta i allmänhet tillräckligt för att visa att ägaren använder tillgången för att fortlöpande vinna intäkter. Om en tillgång kan användas både för ekonomiska och andra ändamål måste en bedömning göras utifrån samtliga omständigheter som rör användandet. En jämförelse kan då göras med hur en liknande ekonomisk verksamhet vanligtvis bedrivs. Den faktiska tid under vilken tillgången hyrs ut, antalet kunder och intäkternas belopp kan också tas med i bedömningen (C-230/94, Renate Enkler).

Gränsdragningen mellan ekonomisk och privat verksamhet

För verksamheter som gränsar till det privata ska en bedömning göras utifrån samtliga objektiva omständigheter i det enskilda fallet. Skatteverket anser att en person som säljer, hyr ut eller på annat sätt använder sina privata tillgångar, t.ex. en båt, en bil eller en häst, är normalt inte en beskattningsbar person. En ekonomisk verksamhet förutsätter att en person vidtar aktiva åtgärder för att fortlöpande få intäkter i form av ersättningar för att sälja varor eller tjänster på ett sätt som skiljer sig från hur en privatperson agerar.

Vad som bedöms vara en normal försäljningsfrekvens i en ekonomisk verksamhet beror på vad det är för varor eller tjänster som säljs. En verksamhet som består i att sälja varor eller tjänster fortlöpande mot ersättning kännetecknas av att det finns en strävan efter att intäkterna från försäljningarna ska täcka kostnaderna i verksamheten. Möjliga intäkter i förhållande till verksamhetens kostnader är därför normalt av avgörande betydelse. Det innebär att om priset på de varor eller tjänster som ska säljas är lågt krävs normalt en högre försäljningsfrekvens än för försäljning av varor eller tjänster som sker till ett högt pris.

I Skatteverkets ställningstagande om gränsdragningen mellan om en verksamhet är ekonomisk eller privat finns exempel på objektiva omständigheter som har betydelse vid bedömningen.

Tillfällig verksamhet är inte ekonomisk verksamhet

För att vara ekonomisk ska verksamheten ha en viss varaktighet. Artikel 12 i mervärdesskattedirektivet ger medlemsstaterna rätt att betrakta personer som beskattningsbara personer även om de bara har tillfälliga försäljningar. Det gäller särskilt vid vissa försäljningar av fast egendom. Sverige har valt att inte utnyttja den möjligheten. Det innebär att verksamhet som bara utövas tillfälligt inte är en ekonomisk verksamhet i Sverige.

Övningsföretag

Skatteverket anser att den som deltar i olika aktiviteter som syftar till att lära ut företagande och entreprenörskap inte ska anses bedriva ekonomisk verksamhet när dessa genomförs under en i förväg bestämd och begränsad tid. Exempel på sådana aktiviteter är utbildningsprogram som Ung Företagsamhet och ferieaktiviteter som Sommarlovsentreprenörerna.

Rättsfall: en redan beskattningsbar person som bedriver annan verksamhet tillfälligt

EU-domstolen har ansett att en person som bedriver en självständig ekonomisk verksamhet som förrättningsman ska anses som en beskattningsbar person även för en annan självständig verksamhet som personen bara bedriver tillfälligt (C-62/12, Galin Kostov). Se även C-692/17, Paulo Nascimento Consulting, p. 24.

När en ekonomisk verksamhet påbörjas eller avslutas

Den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet till mervärdesskatt har rätt till avdrag för ingående skatt enligt reglerna i 8 kap. ML. Det finns också en särskild bestämmelse i 10 kap. 9 § ML som innebär att det finns en rätt till återbetalning av ingående skatt redan innan de första försäljningarna har ägt rum. Dessa bestämmelser om avdragsrätt och återbetalningsrätt ska tillämpas i enlighet med EU-rätten och EU-domstolens praxis. Det är därför viktigt att avgöra vid vilken tidpunkt en ekonomisk verksamhet har påbörjats och vid vilken tidpunkt en ekonomisk verksamhet har upphört.

Inköp av tillgång kan innebära att en ekonomisk verksamhet har påbörjats

En förberedande verksamhet, till exempel köp av rätt till fast egendom, kan betraktas som en ekonomisk verksamhet redan under förberedelsetiden. Skattemyndigheten kan dock kräva att avsikten att bedriva ekonomisk verksamhet styrks genom objektiva omständigheter (268/83, Rompelman).

Ekonomisk verksamhet även om den egentliga verksamheten inte påbörjas

En förberedande aktivitet kan vara en ekonomisk verksamhet även om investeringarna aldrig ger upphov till några skattepliktiga försäljningar. Skattemyndigheten kan dock kräva att avsikten att genomföra skattepliktiga försäljningar styrks (C-110/94, INZO). Den som styrker sin uppgift om att man har för avsikt att självständigt bedriva ekonomisk verksamhet och som har sina första investeringsutgifter för detta ändamål ska anses som en beskattningsbar person. Detta gäller även när skattemyndigheten redan vid den första fastställelsen av skatten har vetskap om att den planerade ekonomiska verksamheten som skulle ge upphov till skattepliktiga försäljningar inte kommer att bedrivas (C-400/98, Brigitte Breitsohl).

Avveckling av verksamhet

Även när den ekonomiska verksamheten upphört kan man fortsatt vara en beskattningsbar person till dess verksamheten är avvecklad. EU-domstolen har uttalat att ett bolag som hade upphört med sin ekonomiska verksamhet fortsatte att vara en beskattningsbar person. Bolaget hade ingått ett hyresavtal som innebar att det måste fortsätta betala hyra för den lokal som hade använts i den ekonomiska verksamheten (C-32/03, I/S Fini H).

Omständigheter som visar att en verksamhet är ekonomisk

Skatteverket anser att vid bedömningen av om en verksamhet är ekonomisk ska en samlad bedömning av alla relevanta objektiva omständigheter göras i varje enskilt fall. Vilka omständigheter som är relevanta varierar mellan olika branscher och olika typer av verksamheter.

Den som bedriver verksamheten säljer varor eller tjänster

Den omständigheten att det förekommer regelbundna försäljningar av varor eller tjänster innebär i normalfallet att verksamheten ska anses som ekonomisk. Om några sådana försäljningar inte har ägt rum måste avsikten att genomföra sådana försäljningar visas. Det är bara objektiva omständigheter som kan ges någon vikt. Att det finns ekonomiska kalkyler eller affärsplaner kan inte ensamt visa att någon har för avsikt att bedriva en ekonomisk verksamhet. Om det däremot har ingåtts avtal om att fortlöpande sälja varor eller tjänster mot ersättning tyder det på att en ekonomisk verksamhet ska bedrivas, under förutsättning att avtalen inte är alltför allmänt hållna.

Det har anskaffats tillgångar som bara kan användas i en ekonomisk verksamhet

En stor grävmaskin eller en tung lastbil är exempel på sådana varor som normalt inte används för privat bruk utan endast i en ekonomisk verksamhet. Inköp av ett varulager av sådan storlek att det inte enbart täcker personens egna eller närstående personers privata behov är ett annat exempel på när det normalt är en ekonomisk verksamhet. Inköp av tillgångar som normalt sett används för privat bruk, exempelvis en persondator, är inte en omständighet som tyder på att en ekonomisk verksamhet ska bedrivas. Om tillgången är sådan att den kan användas både för en ekonomisk verksamhet och för privat bruk, exempelvis en yacht, måste det avgöras utifrån samtliga omständigheter rörande dess användning om tillgången verkligen ska användas för en ekonomisk verksamhet.

Det finns lokaler som är särskilt anpassade för en ekonomisk verksamhet

Lokalernas utformning kan variera beroende på vilken verksamhet som ska bedrivas. Att någon för stadigvarande bruk hyr en butikslokal är en omständighet som indikerar på att personen har för avsikt att bedriva ekonomisk verksamhet.

Verksamheten marknadsförs aktivt på ett ändamålsenligt sätt

Den omständigheten att personen har utgifter för marknadsföring och kan visa att verkliga försök görs för att skaffa kunder är en indikation på att personen bedriver, eller har för avsikt att bedriva, ekonomisk verksamhet. Ett exempel är att det finns en hemsida där det är möjligt att köpa varor eller tjänster.

Särskilt om vissa verksamheter

Nedan redogörs för omständigheter inom vissa verksamheter som har betydelse för att avgöra om det är fråga om en ekonomisk verksamhet eller inte.

Investeringsverksamhet

Bara ett innehav av materiella eller immateriella tillgångar är inte ekonomisk verksamhet. Det måste finnas ett syfte att utnyttja tillgångarna för att fortlöpande vinna intäkter av dem. Enligt EU-domstolens praxis är köp, innehav och försäljning av värdepapper för egen räkning inte en ekonomisk verksamhet. Innehav av andelar i dotterföretag är inte heller i sig en ekonomisk verksamhet. Ett holdingbolag som bara äger aktier i dotterbolag utan att tillhandahålla några varor eller tjänster mot ersättning till dotterbolagen bedriver inte någon ekonomisk verksamhet.

Pensionsstiftelser som bildats enligt lag (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. får bara ägna sig åt förvaltning av sin egen förmögenhet. Skatteverket anser därför att sådana pensionsstiftelser inte bedriver någon ekonomisk verksamhet.

Rättsfall: ett renodlat holdingbolag bedrev inte ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har uttalat att ett holdingbolag som bara köpte intressen i andra företag och som inte deltog i förvaltningen av dessa företag inte bedrev någon ekonomisk verksamhet (C-60/90, Polysar Investment Netherlands BV). Ett holdingbolags deltagande i förvaltningen av andra bolag kan vara en ekonomisk verksamhet, men bara om den omfattar olika transaktioner som är mervärdesskattepliktiga (C-102/00, Welthgrove BV).

Rättsfall: investering i värdepapper var inte en ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har ansett att ett företag som köpte och sålde aktier och andra värdepapper för att maximera avkastningen på värdepapperen inte bedrev en ekonomisk verksamhet. Verksamheten ansågs begränsad till att hantera en investeringsportfölj på samma sätt som privata investerare gör. Det spelade då inte någon roll att avyttringen av andelar var mycket omfattande eller att rådgivningsfirmor anlitades för försäljningarna (C-155/94, Wellcome Trust Ltd).

Rättsfall: tilltänkt förvärv av samtliga aktier i ett bolag för att tillhandahålla förvaltningstjänster var ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har uttalat att redan förberedande verksamhet ska betraktas som ekonomisk verksamhet. Målet gällde ett flygbolag som utförde förberedande åtgärder som en del av ett tilltänkt förvärv av aktier i ett annat bolag. Avsikten med det tilltänkta förvärvet av aktierna var att bedriva en ekonomisk verksamhet som bestod i att delta i förvaltningen av detta bolag genom att tillhandahålla mervärdesskattepliktiga förvaltningstjänster. De förberedande åtgärderna ansågs därför ha skett i en ekonomisk verksamhet (C-249/17, Ryanair).

Fastigheter

Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan privatbostadsfastighet och näringsfastighet. Någon motsvarande skillnad finns inte när det gäller mervärdesskatt. Det är inte hur fastigheten benämns som är avgörande för om den ingår i en ekonomisk verksamhet, utan hur den används. Skatteverket anser att enbart innehav av en fastighet inte är en ekonomisk verksamhet.

Fastigheten ska generera intäkter

För att innehav av en fastighet ska vara en ekonomisk verksamhet krävs det att fastigheten används för att regelbundet vinna intäkter. Med att vinna intäkter förstås försäljning av varor eller tjänster. En fastighet kan också användas för att indirekt generera intäkter i en ekonomisk verksamhet, exempelvis när en reklambyrå hyr en kontorslokal för sin verksamhet.

Detta innebär att utnyttjande av en fastighet för att endast tillfälligt vinna intäkter inte är en ekonomisk verksamhet.

Fastighetens karaktär

Vissa fastigheter kan i princip inte användas i annan verksamhet än en ekonomisk verksamhet. Exempel på sådana fastigheter är byggnader med hyreslägenheter och affärslokaler eller skogsmark och grustag. Andra fastigheter är i princip avsedda bara för privat bruk. Det kan till exempel var fråga om en fastighet som är inrättad som privatbostad åt ägaren eller ägarens närstående.

Om en fastighet på grund av sin karaktär kan användas både för ekonomiska och privata ändamål, ska det göras en bedömning utifrån samtliga omständigheter för att avgöra om fastigheten verkligen används för att regelbundet vinna intäkter. En metod för att avgöra detta är att jämföra hur fastigheten faktiskt används med hur en motsvarande ekonomisk verksamhet i vanliga fall bedrivs. Om till exempel privat tomtmark används för odling av grönsaker som säljs till en grossist eller detaljist på regelbunden basis, bedrivs verksamheten på samma sätt som av en producent. Det är då frågan om en ekonomisk verksamhet.

Endast utnyttjande av äganderätten är inte ekonomisk verksamhet

Om en transaktion bara innebär att ägaren till en fastighet utnyttjar sin äganderätt är det inte en ekonomisk verksamhet. Detta gäller till exempel när en privatperson säljer sin villafastighet. Det innebär att beloppsmässigt stora transaktioner kan genomföras utan att det blir fråga om en ekonomisk verksamhet.

Rättsfall: försäljning av tomtmark kan i vissa fall vara en ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har prövat frågan om en persons försäljning av tomtmark är en ekonomisk verksamhet. Domstolen fann att en sådan försäljning inte är en ekonomisk verksamhet om den är ett led i förvaltningen av personens privata tillgångar. Däremot kan den vara en ekonomisk verksamhet om personen vidtar aktiva åtgärder för att saluföra fastigheten genom att använda medel som liknar dem som används av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör (C-180/10, Jaroslaw Slaby m.fl.).

Rättsfall: inköp av fastighet på exekutiv auktion och efterföljande försäljning kan vara äganderättsutnyttjande

EU-domstolen har prövat frågan om det var en ekonomisk verksamhet när en person köpte fastigheter på en exekutiv auktion och sedan sålde dem. Omständigheterna i målet var sådana att personen hade beviljat en fysisk person flera lån för vilka säkerhet lämnades i form av panträtt i fastigheter. Efter att återbetalningen av lånen uteblivit ropade personen in tre av dessa fastigheter vid en exekutiv auktion och sålde dessa inom ett par år i syfte att täcka sina fordringar och återställa sin förmögenhetsställning. EU-domstolen konstaterade att personen inte vidtagit aktiva åtgärder för fastighetsförsäljning och har särskilt inte använt metoder som liknar dem som används av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, i den mening som avses i artikel 9.1 andra stycket i mervärdesskattedirektivet. Den aktuella transaktionen utgör därmed inte i sig en ekonomisk verksamhet, förutsatt att transaktionen är att betrakta som ett rent äganderättsutnyttjande och som en sund förvaltning av privata tillgångar (C-655/19, AJFP Sibiu och DGRFP Brasov).

Uthyrning och upplåtelse

Uthyrning av fastighet och annan upplåtelse av rätt till fastighet som inte bara görs tillfälligt ska normalt anses vara en ekonomisk verksamhet. Uthyrning och upplåtelse av fastighet är i de flesta fall undantagen från skatteplikt. Det innebär att mervärdesskatt inte ska betalas på en sådan uthyrning även om den görs i en ekonomisk verksamhet. I vissa fall är upplåtelse av fastighet dock skattepliktig. Det gäller till exempel upplåtelse av jordbruksarrende, avverkningsrätt, rätt att ta jord eller sten och rätt till jakt, fiske eller bete.

Tillfälliga försäljningar av varor från fastighet utgör inte ekonomisk verksamhet

Tillfälliga försäljningar av varor från en fastighet som används som privatbostad är inte en ekonomisk verksamhet. Ett exempel på sådana transaktioner, som det alltså inte ska tas ut mervärdesskatt på, är försäljning av frukt eller grönsaker från en villaträdgård. Ett annat exempel är enstaka försäljning av träd som växer på en fastighet som används som privatbostad. Sådana försäljningar medför inte att fastigheten kan anses användas för att regelbundet vinna intäkter.

Mikroproduktion av elektrisk kraft

Skatteverket anser att en microproducent av el som har avtal om att antingen all el eller endast överskottsel ska levereras ut på nätet mot ersättning, bedriver en självständig ekonomisk verksamhet. Det innebär att en sådan elproducent är skyldig att registrera sig för och betala mervärdesskatt om inte bestämmelserna om skattebefrielse för företag med låg omsättning är tillämpliga.

Omsättningens storlek och mängden producerad el har ingen betydelse för bedömningen av ekonomisk verksamhet. Skattskyldigheten gäller oavsett om elen produceras i ett vindkraftverk, i en solcellsanläggning eller på annat sätt. Utöver ersättning för den el som produceras och levereras ut på nätet får producenten en ersättning från nätägaren (nätkoncessionshavaren) för s.k. nätnytta. Enligt Skatteverket är det fråga om en omsättning av en tjänst när ersättning utgår för nätnytta. Ersättning för nätnytta är skattepliktig när den ingår i en ekonomisk verksamhet, vilket är fallet när elen levereras ut på nätet mot ersättning. Däremot är det inte en ekonomisk verksamhet när el matas ut på nätet utan att ersättning fås för själva elleveransen, men där ersättning fås för nätnytta.

Rättsfall: solcellsanläggning

EU-domstolen har slagit fast att driften av en solcellsanläggning som var placerad på en privatbostad var en ekonomisk verksamhet. Den elektricitet som producerades av solcellsanläggningen levererades till elnätet mot betalning. Det spelade inte någon roll att den mängd el som anläggningen producerade alltid var mindre än den mängd el som förbrukades av hushållet (C-219/12, Fuchs). Skatteverket har i ett ställningstagande redogjort för beskattningskonsekvenser för den som har en solcellsanläggning på sin villa eller fritidshus som är privatbostad.

Jordbruk, djurskötsel och skogsbruk

Jordbruksverksamhet innebär användning av mark för att odla grödor som kan användas som livsmedel, djurfoder eller som råvaror för exempelvis framställning av bränsle eller textilier. Djurskötsel innebär uppfödning av husdjur för att producera livsmedel eller andra varor. Jordbruksverksamhet och djurskötsel anses som ekonomisk verksamhet när det förekommer regelbunden försäljning av varor eller tjänster.

Skogsbruksverksamhet innebär utnyttjande av skog för produktion av exempelvis timmer, massaved och bränsle. I Sverige regleras skogsbruksverksamhet i skogsvårdslagen (1979:429). I skogsvårdslagen finns bland annat bestämmelser om skyldighet att anlägga ny skog och om lägsta ålder på skog för föryngringsavverkning. Den lägsta tillåtna åldern varierar beroende på trädslag och växtplats och kan vara allt mellan några decennier och mer än ett sekel.

Skogsbruk kännetecknas av att det går lång tid mellan de första investeringarna, till exempel i form av markberedning och plantering, och själva försäljningen av skogsprodukter. Skogsbruk är därför en ekonomisk verksamhet även om själva avverkningen och försäljningen av skogen görs under begränsad tid och med mycket långa mellanrum. Det innebär att den som innehar skogsmark och som säljer skog eller upplåter avverkningsrätt bedriver en ekonomisk verksamhet. Också den som innehar skogsmark och som vidtar åtgärder för förvaltningen och skötseln av skogen för att senare kunna avverka och sälja skogsprodukter eller upplåta avverkningsrätt bedriver en ekonomisk verksamhet.

Rättsfall: försäljning av timmer från stormskadad skog

EU-domstolen har prövat frågan om en persons försäljning av timmer från stormskadad skog var en ekonomisk verksamhet. Domstolen ansåg att det inte spelade någon roll att försäljningen förorsakats av en force majeure-händelse. Försäljningen av timmer var en ekonomisk verksamhet om den innebar att skogen utnyttjades i syfte att fortlöpande vinna intäkter (C-263/11, Ainārs Rēdlihs).

Hästverksamhet

Det finns inte några särskilda regler i ML som handlar om verksamhet med hästar. Om en hästverksamhet är en ekonomisk verksamhet måste därför avgöras i varje enskilt fall utifrån de allmänna bestämmelserna om vad som är en ekonomisk verksamhet.

Ekonomisk verksamhet föreligger i normalfallet vid kommersiell handel med hästar som bedrivs varaktigt och som kan jämställas med en kommersiell aktörs verksamhet. Även varaktig hingsthållning, varaktig uppfödning av hästar för försäljning, varaktig inackordering av hästar, varaktig ridutbildning och liknande aktiviteter är normalt en ekonomisk verksamhet.

Ekonomisk verksamhet kan däremot inte anses föreligga när någon föder upp hästar för eget bruk eller innehar hästar för fritidsridning. Sådan verksamhet är normalt hobbyverksamhet som bedrivs av personligt intresse och inte i syfte att sälja varor eller tjänster.

Skatteverket har i ett ställningstagande gett exempel på objektiva omständigheter som kan ha betydelse när man ska bedöma om uppfödning av hästar är en ekonomisk verksamhet.

Verksamhet med prispengar i tävlingar

Om intäkterna i en verksamhet med tävlingar endast består av prispengar som inte utgör någon ersättning för en tjänst saknas det omsättningar i verksamheten. En sådan verksamhet uppfyller inte kriterierna för att vara en ekonomisk verksamhet.

Verksamheter med tävlingar inom idrott

Det förekommer tävlingar inom idrott där idrottsutövaren kan få prispengar. Att en idrottsutövare får prispengar för att ha placerat sig i tävlingen ska inte vägas in i bedömningen av om verksamheten är en ekonomisk verksamhet. Det innebär att en idrottsutövare som tränar och tävlar och endast får eventuella prispengar inte är en beskattningsbar person.

Det förekommer också att idrottsutövare får ersättning för att tillhandahålla olika tjänster med anknytning till sitt tävlande, det kan t.ex. vara ersättning för reklamtjänster (sponsoravtal) och ersättning som arrangören betalar för att idrottsutövaren ska delta i tävlingen, så kallad startpeng (appearance money).

Endast det förhållandet att idrottsutövaren får viss ersättning för att utföra sådana tjänster behöver inte innebära att det är fråga om en ekonomisk verksamhet. Det måste finnas ett syfte att fortlöpande sälja tjänsterna mot ersättning. För att det ska finnas ett syfte att fortlöpande vinna intäkter ska idrottsutövaren vidta aktiva åtgärder för att kontinuerligt sälja tjänster.

Skatteverket har i ett ställningstagande närmare redogjort för vilka omständigheter som har betydelse vid bedömningen av om det är fråga om en ekonomisk verksamhet gällande de ersättningar som en idrottsutövare kan få genom sitt tävlande.

Verksamhet med tävlingar inom trav- och galopp

Även inom trav och galoppsport förekommer det prispengar. Prispengar i samband med trav- eller galopptävlingar är inte ersättningar för utförda tjänster. Att en hästägare får prispengar för att hästen har placerat sig i en tävling ska därför inte vägas in i bedömningen av om verksamheten är en ekonomisk verksamhet.

Verksamhet med tävlingar inom trav- och galopp som har samband med ekonomisk verksamhet

Verksamhet med tävlingar inom trav och galoppsport kan kombineras med andra verksamheter som har samband med tävlandet t.ex. uppfödning eller försäljning av hästar eller så kan verksamheten enbart bestå i att ställa upp i tävlingar. Finns det verksamhet som kan ha samband med tävlandet anser Skatteverket att en samlad bedömning ska göras av omständigheterna för att avgöra om det är fråga om en ekonomisk verksamhet där tävlandet ingår som en del.

Det kan t.ex. vara en verksamhet med uppfödning eller försäljning av hästar där tävlandet med hästar är ett sätt att marknadsföra och öka värdet på hästarna som är till försäljning. Ett annat exempel är en verksamhet där man utför reklamtjänster med anknytning till tävlandet på liknande sätt som för andra idrottsutövare.

Om tävlandet saknar samband med den ekonomiska verksamheten ska verksamheten med tävling bedömas för sig.

Verksamhet med tävlingar inom trav- och galopp som inte har samband med ekonomisk verksamhet

Inom trav- och galoppsporten finns det i Sverige en fast ersättning till ett mindre värde, en s.k. startpeng, som betalas ut till samtliga hästägare som låter sin häst ställa upp i en tävling. Denna startpeng är en ersättning för en tjänst till tävlingsarrangören, d.v.s. en omsättning.

Eftersom en häst är en tillgång som kan användas både för ekonomiska och privata ändamål måste en bedömning göras utifrån samtliga omständigheter som rör användandet. En sådan bedömning innefattar bland annat omständigheter såsom intäkternas belopp och försäljningsfrekvens.

Om en hästägares verksamhet endast består i att ställa upp i tävlingar mot en sådan startpeng anser Skatteverket att det inte är fråga om en ekonomisk verksamhet. Det gäller alltså verksamheter där det inte finns några andra försäljningar som på något sätt har samband med tävlandet.

För att det ska vara fråga om en ekonomisk verksamhet med fortlöpande försäljningar ska tjänsterna säljas kontinuerligt och med viss frekvens. En hästägare kan endast delta med en häst i ett begränsat antal tävlingar per år med hänsyn till hästens hälsa. En hästägare kan därför endast få ett begränsat antal försäljningar per år. En hästägare kan vidare endast ingå avtal om att hästen ska delta för varje enskilt tävlingstillfälle. Det finns således ingen möjlighet att ingå avtal om kontinuerliga försäljningar. Detta gäller oavsett hästens kapacitet och träningsförutsättningar samt kuskens eller jockeyns kompetens. Vidare tillkommer att ersättningen för dessa försäljningar är låg och hästägaren saknar möjlighet att påverka försäljningspriset.

Dessa omständigheter talar för att en verksamhet som endast består i att tävla med sin häst avsevärt skiljer sig från hur andra ekonomiska verksamheter med låg ersättning bedrivs. När ekonomisk verksamhet bedrivs och varje transaktion har låg ersättningsnivå är det normalt att kostnaderna för verksamheten också är låga samt att det finns en strävan och möjlighet att uppnå en hög försäljningsfrekvens. För en hästägare som endast tävlar med sin häst mot en startpeng saknas dessa kännetecken.

Delningsekonomi

Delningsekonomi är när personer exempelvis delar, hyr och lånar saker i stället för att äga dem själv. Via digitala plattformar såsom mobilapplikationer eller annan digital marknadsplats är det enkelt att skapa kontakter med andra för att dela på varor och tjänster.

När en enskild fysisk person via en digital plattform hyr ut privata tillgångar eller säljer varor eller tjänster uppstår frågor om gränsdragningen mellan ekonomisk och privat verksamhet. Bedömningen av om det är frågan om en beskattningsbar person ska göras på samma sätt som för all annan verksamhet, d.v.s. det ska vara en självständigt bedriven ekonomisk verksamhet. Är det frågan om en ekonomisk verksamhet kan bestämmelserna om skattebefrielse för företag med låg omsättning vara tillämpliga. Nedan ges några exempel på sådana gränsdragningsproblem när enskilda fysiska personer tillhandahåller varor eller tjänster genom s.k. delningsekonomi.

Exempel: passagerartransporter med privat bil

Det förekommer att personer använder sin privata bil för att köra passagerare mot betalning. Ett sätt att hitta kunder kan vara via en digital plattform. Om en sådan person bara genomför ett fåtal körningar per år bedrivs verksamheten inte med en sådan kontinuitet eller frekvens som kännetecknar en ekonomisk verksamhet. Den som däremot regelbundet kör passagerare mot betalning bedriver en ekonomisk verksamhet. Detta gäller även om personen saknar taxitrafiktillstånd enligt taxitrafiklagen (2012:211).

Det finns särskilda regler om avdragsförbud för ingående mervärdesskatt vid inköp av personbil till en ekonomisk verksamhet. Se Persontransporter med personbil.

Exempel: dygns- eller veckovis uthyrning av privatbostad

Via en digital plattform är det möjligt att dygns- eller veckovis hyra ut sin privata bostad eller rum i bostaden till andra när man själv t.ex. är bortrest på semester. Om man bara gör detta ett fåtal gånger per år, bedrivs verksamheten inte med en sådan kontinuitet eller frekvens som kännetecknar en ekonomisk verksamhet. Om man däremot hyr ut sin bostad i en sådan omfattning som kännetecknar en ekonomisk verksamhet ska det bedömas om uthyrningen är skattepliktig eller undantagen från skatteplikt. En sådan uthyrning är mervärdesskattepliktig om det sker inom ramen för en hotellrörelse eller liknande verksamhet.

Det finns särskilda regler om avdragsförbud för ingående skatt som avser stadigvarande bostad i en ekonomisk verksamhet.

Exempel: uthyrning av en privat bil (bildelning)

Personer kan dela bil med andra genom att hyra ut sin bil när de själva inte använder den. Sådan bildelning kan ske genom uthyrning direkt till andra personer eller till ett biluthyrningsföretag som i sin tur hyr ut bilen. Det finns tjänster på digitala plattformar där en bilinnehavare kan registrera sig och ange när bilen är tillgänglig för uthyrning. En person som hyr ut sin privata bil mot betalning endast ett fåtal gånger per år anses inte bedriva en ekonomisk verksamhet. Exempelvis en bilägare som hyr ut sin bil någon vecka per år när man inte behöver sin bil under semestern. Om en person däremot hyr ut sin bil frekvent och med kontinuitet så bedriver personen en ekonomisk verksamhet. Exempelvis en person som varje arbetsvecka lämnar bilen för uthyrning tre dagar i veckan till ett biluthyrningsföretag vid centralstationen när personen själv reser med tåg för att arbeta på annan ort. Detta gäller även om personen inte har tillstånd till uthyrning enligt lagen (1998:492) om biluthyrning. Det finns särskilda regler om avdragsförbud för ingående mervärdesskatt vid inköp av personbil till en ekonomisk verksamhet. Se Uthyrning av personbil (bildelning). ’

Exempel: loppmarknader m.m.

Det är vanligt att personer säljer begagnade saker som de inte längre använder på t.ex. loppmarknader eller genom digitala plattformar. Det kan t.ex. vara prydnadssaker, kläder och möbler. Försäljning av sådana saker sker som regel vid enstaka tillfällen. Sådan försäljning är inte jämförbar med hur en ekonomisk verksamhet vanligtvis bedrivs och kan därför inte anses vara någon ekonomisk verksamhet.

Om en person däremot regelbundet köper in saker för att sälja dem vidare på t.ex. loppmarknader så kan det vara frågan om en ekonomisk verksamhet där mervärdesskatt ska tas ut på försäljningen. Vid försäljning av begagnade varor kan bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning vara tillämpliga.

Exempel: gigga

Via olika digitala plattformar kan personer erbjuda sina tjänster genom att gigga. Med gigga menas att ta tillfälliga arbeten eller kortare uppdrag. Det kan till exempel vara att rasta hundar, passa barn, köra sopor, göra konsult- eller översättningsuppdrag m.m.

En person som bara tar ett fåtal tillfälliga uppdrag bedriver inte en ekonomisk verksamhet. Om tjänster däremot tillhandahålls regelbundet är det frågan om ekonomisk verksamhet. Det måste också bedömas om personen bedriver verksamheten självständigt för att uppfylla kriterierna för att betraktas som en beskattningsbar person.

En person som tillhandahåller sina tjänster genom egenanställningsföretag bedriver inte verksamheten självständigt.

Exempel: byte av varor och tjänster

Byte av varor och tjänster kan ske i en mängd olika varianter, både direkt mellan två personer eller organiserat i en förening eller någon form av nätverk. Via digitala plattformar kan personer komma i kontakt med varandra för att byta varor och tjänster. Exempel på sådana byten som förekommer är hundägare som är hundvakter åt varandra, personer som byter eller lånar olika privata tillgångar av varandra såsom verktyg, fritidsartiklar, kläder etc.

Skatteverket anser att vid en bytestransaktion mellan två parter som ömsesidigt byter varor eller tjänster ska mervärdesskattekonsekvenserna bedömas för varje part för sig. Det ska för varje part bedömas om denna bedriver en ekonomisk verksamhet genom att omsätta varor eller tjänster i egenskap av en beskattningsbar person.

Deltagare i onlinespel

Skatteverket anser att den som deltar i ett internetbaserat onlinespel och som inom spelet säljer en virtuell vara eller tjänst till en annan deltagare i onlinespelet, omsätter en elektronisk tjänst om ersättningen kan uttryckas i pengar. Det är också en omsättning om försäljningen sker utanför onlinespelet t.ex. på en extern marknadsplats.

Deltagare som i ett onlinespel omsätter elektroniska tjänster till andra deltagare bedriver i allmänhet inte en ekonomisk verksamhet. För att det ska vara fråga om en ekonomisk verksamhet ska försäljningen av elektroniska tjänster ske fortlöpande. Även om en deltagare säljer tjänster med viss regelbundenhet är det inte tillräckligt för att uppfylla kravet på fortlöpande. Försäljningen sker inte på ett sådant sätt att den har en kontinuitet och frekvens som är jämförbar med hur en motsvarande ekonomisk verksamhet vanligtvis bedrivs.

Syftet är i stället att på olika sätt interagera med andra personer i spelet och eventuella försäljningar som en deltagare gör till andra deltagare är endast ett utflöde av spelandet. Denna bedömning gäller oavsett om försäljningen sker i onlinespelet eller utanför onlinespelet. Det kan emellertid i vissa enstaka fall finnas deltagare som har en avsikt att sälja elektroniska tjänster med en kontinuitet och frekvens som är jämförbar med hur en motsvarande ekonomisk verksamhet vanligtvis bedrivs och som därför bedriver en ekonomisk verksamhet.