OBS: Detta är utgåva 2023.1. Sidan är avslutad 2023.
Tjänster som har omedelbart samband med idrott kan omfattas av undantaget från skatteplikt respektive skattesatsen 6 procent.
Omsättning av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten är undantagen från skatteplikt om tjänsterna omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga verksamheten (3 kap. 11 a § första stycket ML).
Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten, en kommun eller en ideell förening som omfattas av 4 kap. 8 § ML (3 kap. 11 a § andra stycket ML).
Om tjänsterna omsätts av någon annan gäller skattesatsen 6 procent (7 kap. 1 § tredje stycket 11 ML).
Det är enbart tjänster, inte varor, med omedelbart samband med idrottsutövningen som hänförs till idrottslig verksamhet. Undantaget gäller alltså inte om den som bedriver idrottslig verksamhet säljer sportartiklar till deltagarna, då är omsättningen av varorna skattepliktig enligt ML:s allmänna bestämmelser.
Bestämmelserna i ML ska tolkas EU-konformt. Utrymmet för att medge undantag från skatteplikt respektive tillämpa skattesatsen 6 procent för tjänster som har omedelbart samband med idrottsutövningen är därför mycket begränsat (se även prop. 1996/97:10 s. 55).
Skatteverket anser att det endast är tillhandahållanden av tjänster som har samband med idrottsutövande i en lokal eller på en anläggning för idrottsutövning (idrottsanläggningen) som kan omfattas av undantaget från skatteplikt respektive skattesatsen 6 procent.
Den som driver en idrottsanläggning omsätter tjänster som har ett omedelbart samband med idrottsutövande om
Skatteverket anser att en utrustning är nödvändig om idrotten inte kan utövas utan den eller om idrottsanläggningen inte får användas utan den. Särskilda hjälpmedel eller assistans för personer med funktionsnedsättning får också anses utgöra utrustning som är nödvändig när den används av sådana personer.
Bedömningen av om en anläggning får eller inte får användas utan en viss utrustning ska göras med utgångspunkt i anläggningens ordningsregler (Skatteverkets ställningstagande Tjänster som har samband med utövandet av idrottslig verksamhet).
Viss säkerhetsutrustning på en klättringsanläggning är ett exempel på utrustning som typiskt sett är nödvändig eftersom anläggningen inte får användas utan den.
Golfklubbor är ett exempel på utrustning som är nödvändig för att spela golf. En golfbil behövs däremot inte för att kunna spela golf och om det är tillåtet att använda en golfbana utan golfbil är den ett exempel på en utrustning som inte är nödvändig. Men en golfbil som är avsedd att användas av personer med funktionsnedsättning får anses utgöra nödvändig utrustning när den används av sådana personer för att spela golf.
Skatteverket anser att tjänster som avser användande av en nödvändig utrustning inte kan anses konkurrera med fristående uthyrning av motsvarande utrustning om den endast får användas i samband med idrottsutövandet på anläggningen.
Utrustningen ska göras tillgänglig för idrottsutövaren på anläggningen i samband med att utövaren får tillgång till anläggningen. Utrustningen ska lämnas tillbaka när utövaren lämnar anläggningen.
Om utrustningen får användas även utan samband med idrottsutövandet på anläggningen sker tillhandahållandet av tjänsten på ett sätt som konkurrerar med fristående uthyrning. Så är till exempel fallet om en utrustning får disponeras även när anläggningen är stängd. Så är också fallet om en utrustning får användas både på anläggningen och till exempel i ett naturområde, utanför anläggningens område, som allmänheten har tillgång till utan betalning (Skatteverkets ställningstagande Tjänster som har samband med utövandet av idrottslig verksamhet).
Exempel på anläggningar som normalt hyr ut nödvändig utrustning på ett sätt som anses konkurrera med fristående uthyrning är alpina skidanläggningar. Skidutrustning som hyrs ut av den som driver en sådan anläggning får normalt användas även utan samband med idrottsutövandet på anläggningen. Uthyrningen av skidutrustningen omfattas i så fall inte av undantaget från skatteplikt eller av skattesatsen 6 procent.
Reparation och underhåll av badmintonracketar ansåg Högsta förvaltningsdomstolen inte var sådana tjänster som omfattas av skattesatsen 6 procent (HFD 2013 ref. 65).
Skatteverket anser att ett idrottsläger, lägerarrangemang, i vissa fall ska ses som en enda tjänst och i andra fall som flera olika tjänster.
En idrottare som självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet kan få ersättningar av olika slag för de tjänster som idrottsutövaren utför åt sina uppdragsgivare, t.ex. arrangörer av tävlingar och sponsorer. Det kan vara reklamersättning eller ersättning för deltagande i olika tävlingar för att öka tävlingens värde och status. Sådana tillhandahållanden omfattas normalt av skatteplikt med skattesatsen 25 procent.
Skatteverkets syn är att prispengar inte utgör någon omsättning, d.v.s. inte är ersättning för en tjänst, se vidare sidan Vad är omsättning? under rubriken Prispengar är inte ersättning för ett tillhandahållande samt Skatteverkets ställningstagande om prispengar och omsättning.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att det är frågan om omsättning när ett bolag är garanterat en ersättning av tävlingsarrangören när det ställer en av sina hästar till förfogande i en tävling (HFD 2019 ref. 68). En sådan garanterad ersättning utgör inte en ersättning för en tjänst som varken innebär att någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet eller har ett samband med idrottslig verksamhet.
Läs mer om garanterad ersättning och andra ersättningar inom tävling och idrott som redogörs för på sidan När är en vara eller tjänst omsatt?
Skatteverket anser att den insats som en hästägare betalar till trav- eller galoppsällskapet vid insatslopp har ett direkt samband med den idrottstjänst som sällskapet tillhandahåller hästägaren i framtiden. Hela den ersättning som sällskapet får, inklusive insatser, är en ersättning för en sådan idrottstjänst omfattas av skattesatsen 6 procent.
Domartjänster i samband med tävlings- och träningsmatcher utgör inte en sådan idrottstjänst som ska beskattas med 6 procent. Det gäller alla slags domare i idrottssammanhang, t.ex. huvud- eller linjedomare på fotbollsmatcher och domare på galopptävlingar.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att ett bolags tillhandahållande av ishockeydomare till anordnare av ishockeymatcher inte utgör idrottstjänster. Det som enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 11 ML omfattas av den reducerade skattesatsen är enligt domstolen antingen en tjänst varigenom någon bereds tillfälle att idrotta eller en tjänst som har ett omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten, om tjänsten omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga verksamheten. Enligt domstolen framstår det som klart att tillhandahållandet av en ishockeydomartjänst i sig inte kan anses ge någon tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Av lämnade förutsättningar framgick att bolaget inte skulle tillhandahålla domartjänsten tillsammans med någon annan tjänst som skulle kunna anses innebära att någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Domartjänsten omfattades således inte av den reducerade skattesatsen (HFD 2017 not 13).
Skatteverket anser att frågan om en betalning för en spelrätt som en golfspelare gör till sin klubb medför skattskyldighet för mervärdesskatt för klubben beror på om golfspelaren får en rätt att spela golf eller inte.
Ett köp av en spelrätt som inte ensamt innebär att köparen får en rätt att spela golf är inte en omsättning av vara eller tjänst. Köpet av spelrätten kan jämställas med en kapitalinsats som betalas vid inträde i ett handelsbolag eller ett kommanditbolag.
Det är däremot frågan om en omsättning av tjänst när betalningen avser en årlig spelrättsavgift. Eftersom en sådan avgift ger köparen en rätt att idrotta finns det ett direkt samband mellan avgiften och rätten att få spela på banan. Verksamhet som bedrivs av allmännyttiga ideella föreningar utgör dock inte ekonomisk verksamhet enligt 4 kap. 8 § ML och därför ska mervärdesskatt inte tas ut på sådana avgifter.
Det förekommer att idrottsföreningar säljer och köper spelarrättigheter. En idrottsförening kan även få betalning för en spelare efter att spelaren upphört att spela för dem, så kallad solidaritetsersättning. En spelarrättighet eller solidaritetsersättning är inte en tjänst som har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten.
I normalfallet har inkomsten från en idrottsförenings försäljning av spelarrättigheter, s.k. övergångsersättningar, en naturlig anknytning till föreningens ideella, allmännyttiga och idrottsliga ändamål. Det ses därmed inte som ekonomisk verksamhet enligt ML. Mervärdesskatt ska alltså inte redovisas på sådan försäljning. Läs mer om allmännyttiga ideella föreningar.
När en idrottsförening köper spelarrättigheter från utlandet kan den bli föremål för förvärvsbeskattning enligt 1 kap. 2 § första stycket 2 ML.
Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att en idrottsförening var skyldig att som förvärvare betala mervärdesskatt på spelarövergångar och hyra av utländska spelare (RÅ 2007 ref. 57).