OBS: Detta är utgåva 2023.16. Sidan är avslutad 2023.
Näringsidkare som inte kan eller förväntas kunna betala sina förfallna skulder kan få företagsrekonstruktion.
Denna sida gäller företagsrekonstruktioner som inletts före den 1 augusti 2022. För rekonstruktioner som inletts den första augusti 2022 och senare hänvisas istället till sidan Vem kan få företagsrekonstruktion från och med den 1 augusti 2022?
Endast näringsidkare kan komma ifråga för företagsrekonstruktion (1 kap. 1 § FrekL). Med begreppet näringsidkare avses varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur som är av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig (prop. 1995/96:5 s. 171). Det har ingen betydelse om verksamheten är liten eller i vilken associationsform den bedrivs. I praxis har en ideell förening som drivit golfverksamhet (golfklubb) ansetts bedriva näringsverksamhet i den mening som avses i FrekL (HovR SoB 2008-11-10, ÖÄ 2560-08).
För fysiska personer som bedriver enskild näringsverksamhet kan även skuldsanering komma ifråga om de ekonomiska förhållandena är enkla att utreda (8 § NSksanL). En fysisk person som är eller har varit engagerad i en näringsverksamhet (företagare) kan under vissa förhållanden beviljas en särskild form av skuldsanering, benämnd F-skuldsanering.
Den som tidigare har varit näringsidkare och drivit näringsverksamhet men avvecklat sin rörelse omfattas inte av FrekL. Detta gäller även aktiebolag (RH 1998:79).
Syftet med en företagsrekonstruktion är att göra det möjligt att rekonstruera företag som tillfälligt hamnat i ekonomiska svårigheter. Genom rekonstruktionen ges företaget ett visst rådrum för att ordna upp problemen. Åtgärderna kan leda dels till en rekonstruktion i sak, dels till en finansiell rekonstruktion. En rekonstruktion i sak innebär att verksamheten förändras så att resultatet förbättras och verksamheten åter blir lönsam medan en finansiell rekonstruktion innebär en uppgörelse med borgenärerna om hur redan uppkomna (”gamla”) skulder ska betalas (1 kap. 2 § FrekL och prop. 1995/96:5 s. 54 och 173).
Lagen gäller inte för försäkringsbolag, banker och andra kreditinstitut och inte heller för gäldenärer i vars verksamhet stat, kommun och vissa andra offentliga organ har ett bestämmande inflytande. Uttrycket bestämmande inflytande har samma betydelse som i 1 kap. 11 § ABL om koncernförhållanden (prop. 1995/96:5 s. 174 f.).
Lagen gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution (1 kap. 3 § FrekL).
En förutsättning för ett beslut om företagsrekonstruktion är att det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort (2 kap. 6 § första stycket FrekL).
När en gäldenär inte kan betala sina förfallna skulder säger man att hen är illikvid. Gäldenären har då inte tillräckligt med kontanta medel och andra tillgångar som lätt kan omsättas i kontanter för att kunna betala de förfallna skulderna. Om gäldenären behöver sälja maskiner och andra anläggningstillgångar för att betala sina skulder så är gäldenären att betrakta som illikvid.
För ett beslut om rekonstruktion krävs dock inte att näringsidkaren faktiskt blivit illikvid utan det räcker att det kan antas att illikviditet inträder inom en nära framtid. Även en prognos om illikviditet eller en risk för illikviditet kan alltså läggas till grund för ett beslut om företagsrekonstruktion.
För att en gäldenär ska försättas i konkurs räcker det inte med illikviditet. Då krävs det att gäldenären är på obestånd (insolvent). Denna skillnad mellan företagsrekonstruktion och konkurs beror på att lagstiftaren ville ge företag med ekonomiska problem möjlighet att inleda en företagsrekonstruktion så tidigt som möjligt. Någon närmare prövning av frågan om gäldenären är illikvid eller om det är risk för det behövs knappast (prop. 1995/96:5 s. 70).
Det ska observeras att i internationella sammanhang har begreppet insolvens oftast en vagare betydelse än vad det har i den svenska konkurslagen. Således har Sverige anmält företagsrekonstruktion som ett sådant insolvensförfarande som omfattas av EU:s insolvensförordning.
Ett beslut om företagsrekonstruktion får bara meddelas om det är skäligt att anta att syftet med rekonstruktionen kan uppnås (2 kap. 6 § andra stycket FrekL).
Målet med en företagsrekonstruktion är vanligtvis att genomföra en finansiell rekonstruktion genom att tillföra kapital, antingen externt eller internt via delägarna. Den finansiella rekonstruktionen förutsätter dessutom oftast ett offentligt ackord eller ett underhandsackord.
En rekonstruktion kan även innebära en rekonstruktion i sak, som ibland benämns strukturell rekonstruktion. Ofta hjälper det inte företaget att endast få sina skulder nedskrivna, utan det måste till en total översyn av företagets organisation och struktur. Det kan handla om att avyttra en verksamhetsgren som inte varit lönsam eller som ligger utanför kärnverksamheten. Problemen i företaget kan också bero på en olämplig lednings- eller ägarstruktur.
I praktiken är det vanligt att rekonstruktionen syftar till såväl en strukturell som en finansiell rekonstruktion.
Domstolen ska med ledning av innehållet i ansökan pröva om det är möjligt att genomföra den planerade rekonstruktionen. Men det förutsätts inte att domstolens prövning är särskilt ingående. Av förarbetena framgår att ett ganska lågt beviskrav ställs på gäldenären och det avgörande bör vara att möjligheten att rekonstruera företaget inte framstår som utesluten. Så snart bedömningen är att en mer ingående utredning kan visa att förutsättningarna för en lyckosam rekonstruktion finns, bör ett beslut om företagsrekonstruktion kunna meddelas (prop. 1995/96:5 s. 180). Hovrätten beslutade i ett rättsfall att rekonstruktion skulle inledas trots att det fanns anledning att ifrågasätta om den skulle bli framgångsrik (se Skatteverkets rättsfallskommentar om förutsättningar för en framgångsrik företagsrekonstruktion).
Företagsrekonstruktionen ska upphöra om rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med företagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått (4 kap. 7 § FrekL). Under förfarandet kan det framkomma att skulderna är större eller att tillgångarna är mindre än vad som uppgetts eller att verksamheten inte kan bli lönsam. Det kan också vara så att företaget inte följt rekonstruktörens anvisningar eller handlat i strid mot borgenärernas intressen. Rätten kan också själv ta initiativ till att avbryta förfarandet om det finns särskilda skäl.
En naturlig konsekvens av att företagsrekonstruktionen upphör blir att gäldenären eller någon av borgenärerna lämnar in en konkursansökan.
Rekonstruktionsplanen innehöll inte någon konkret lösning på hur skulderna skulle betalas eller hur den fortsatta finansieringen av bolaget skulle ske. Bolaget hade endast presenterat en allmän beskrivning av verksamheten, bolagets fordringar och andra koncernbolags tillgångar utan att redogöra för vilka åtgärder som planerades för att rekonstruktionen skulle kunna bli framgångsrik. Vidare hade bolaget gett in en ofullständig årsredovisning samt justerade resultat- och balansrapporter som avvek från tidigare ingivna rapporter, utan någon rimlig förklaring till justeringarna. Det gick därför inte att bedöma bolagets ekonomiska ställning eller storleken på skulderna. Staten som var den största fordringsägaren, bortsett från närstående bolag, motsatte sig rekonstruktionen. Hovrätten fann mot bakgrund av detta att syftet med rekonstruktionen inte kunde antas bli uppnått (Svea HovR 2015-12-28, mål nr ÖÄ 10757-15).
En företagsrekonstruktion kan inte beviljas om avsikten är att verksamheten ska läggas ner och alla tillgångar realiseras och delas ut till borgenärerna genom ackord. Det är alltså inte möjligt att få till stånd ett rent avvecklingsackord genom offentligt ackord i en företagsrekonstruktion (prop. 1995/96:5 s. 115).
Däremot kan en företagsrekonstruktion fortsätta trots att syftet inte är att rekonstruera gäldenärsbolaget i sig utan i stället att avveckla bolaget sedan verksamheten sålts till ett annat bolag (se Skatteverkets rättsfallskommentar Företagsrekonstruktion; överlåtelse av verksamheten). Rekonstruktionsförfarandets tillämpning förutsätter inte att den verksamhet som gäldenären bedriver ska fortsätta i samma juridiska form. Huvudsaken är att rörelsen kan fortsätta i en eller annan form utan konkurs. Om detta sker genom t.ex. ägartillskott av medel, upptagande av ny kredit, överlåtelse av rörelsen eller på annat sätt är i och för sig av underordnad betydelse (prop. 1995/96:5 s. 173). Det väsentliga är alltså att verksamheten inte avvecklas. Antingen kan verksamheten fortsätta i regi av gäldenärsbolaget (gäldenärsrekonstruktion) eller så kan verksamheten fortsätta i regi av en annan person. I båda fallen är rekonstruktion möjlig.