En sammanhängande vistelseperiod om sex månader eller mer medför enligt praxis att en person vistas stadigvarande i Sverige. Vistelsen i Sverige kan påverkas av avbrott i vistelseperioden.
Enligt praxis är stadigvarande vistelse i princip en sammanhängande tidsperiod på sex månader eller mer här i landet (prop. 2004/05:19 s. 30). Vistelsetiden beräknas utan hänsyn till årsskiften.
Det spelar ingen roll varför vistelsen i Sverige har blivit stadigvarande eller vad man gör i Sverige. Högsta förvaltningsdomstolen har i två mål bedömt att de skattskyldiga har vistats stadigvarande i Sverige trots att de inte avsett att bosätta sig här. Båda rättsfallen avser svenska missionärer som bosatt sig i utlandet. Efter en viss tids anställning i utlandet tillbringades 18 månaders semester i Sverige. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att de skattskyldiga vistades stadigvarande i Sverige och därför skulle beskattas för de inkomster de haft under tiden i Sverige (RÅ 1962 Fi. 1170 och RÅ 1966 Fi. 1191).
Ändrade förhållanden i samband med covid-19-pandemin är inte en sådan omständighet som påverkar bedömningen av om en person är obegränsat skattskyldig i Sverige. Kammarrätten anser att en bedömning i det enskilda fallet ska göras utifrån de faktiska omständigheterna och att en persons avsikt inte påverkar den bedömningen (Skatteverkets rättsfallskommentar KRNS, mål nr 1711-1717-22; särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och oförutsägbara omständigheter i samband med covid-19 pandemin). Högsta förvaltningsdomstolen prövar inte kammarrättens dom.
Om en person har vistats i Sverige i sådan omfattning att hen ska anses ha varit bosatt här enligt 3 kap. 3 § första stycket 1 IL, ska denna vistelse i Sverige beaktas vid bedömningen av om hen vistas stadigvarande här. Det gäller oavsett om hen har varit folkbokförd här under bosättningstiden eller inte. För att tiden för bosättning i Sverige ska räknas med vid bedömning om stadigvarande vistelse i Sverige krävs att personen faktiskt har vistats här. Exempel om bosättning och stadigvarande vistelse sist i detta avsnitt illustrerar detta. Se dock nedan om tillfälligt avbrott i Sverigevistelsen.
I lagrummet (3 kap. 3 § första stycket 2 IL) står inte uttryckligen vad som avses med stadigvarande vistelse. Något exakt uttalande finns heller inte i de förarbeten som föregick lagstiftningen. Det som sägs där ger dock stöd för ett antagande om att vistelsen i Sverige ska uppgå till minst sex månader, se prop. 2004/05:19 s. 30.
Tillfälliga avbrott i Sverigevistelsen saknar betydelse. Tid för vistelse i utlandet räknas inte av från vistelsetiden i Sverige om utlandsvistelsen framstår som ett tillfälligt avbrott som är sammanhängande med vistelse här. Syftet med vistelsen inom och utom landet saknar betydelse.
Den praktiska tillämpningen av dessa regler kan emellertid innebära problem. Svårigheter uppkommer särskilt i situationer där den skattskyldiga uppehåller sig i Sverige under kortare perioder med återkommande avbrott för vistelser i utlandet. Endast om vistelsen i Sverige är sammanhängande, utan annat än tillfälliga avbrott, föreligger stadigvarande vistelse här. En person måste även tillbringa sin dygnsvila i Sverige för att vistelsen här ska kunna anses vara stadigvarande (RÅ 1981 Aa 4).
Sonny har varit bosatt och folkbokförd i Sverige i hela sitt liv. Den 1 februari utvandrar han till Polen och bosätter sig permanent där. Han har inte någon väsentlig anknytning till Sverige efter denna tidpunkt. Den senaste tolvmånadersperioden före utflyttningen har han vistats utan avbrott i Sverige. Han får ett tillfälligt arbete hos AB Sommarjobb vilket medför att han vistas och arbetar i Sverige i tvåveckorsperioder med början den 1 mars. Dessa perioder i Sverige avbryts av tvåveckorsperioder i hemlandet Polen. Detta pågår fram till den 30 april då det tillfälliga arbetet avslutas och han återvänder till Polen. Den 1 december får han en tillsvidareanställning hos AB Sommarjobb med samma premisser som det tillfälliga arbetet – två veckor i Sverige, två veckor i Polen. Vid bedömning av om Sonny vistas här stadigvarande under någon period efter utflyttningen ska även vistelse i Sverige före den 1 februari, då han var bosatt och folkbokförd här, beaktas. Eftersom avbrottet 1–28 februari är kortare än närmast föregående Sverigevistelse ska det anses som tillfälligt. Vid bedömningen av perioden från den 1 december ska dock tiden före den 1 februari inte beaktas. Avbrottet i Sverigevistelsen 1 maj–30 november är längre än sex månader och avbryter därmed den stadigvarande vistelsen i Sverige.
I RÅ 1997 ref. 25 prövades frågan om stadigvarande vistelse och Högsta förvaltningsdomstolen fann att personen under den angivna tiden fick anses ha vistats stadigvarande i Sverige. Den nederländska medborgaren var under tiden januari 1994 till april 1995 verkställande direktör (vd) för en holländsk koncerns svenska dotterbolag med säte i Helsingborg. Befattningen som vd innefattade resor till Danmark och Norge för att etablera filialer där. Högsta förvaltningsdomstolen utgick från att vd:n en normal arbetsvecka lämnat Nederländerna med flyg måndag morgon och återvänt dit med flyg på fredag eftermiddag. Under veckorna måndag-fredag vistades han i Sverige, dock med avbrott för besök en eller två dagar med övernattning växelvis vid filialerna i Danmark eller Norge.
Av målet framgår att tillfälliga avbrott i Sverigevistelsen saknar betydelse. Vid tolkning av rättsfallet bör, förutom resonemanget om normala arbetsveckor, även beaktas att längre ledigheter och semestrar tillbringats utomlands. Detta talar för att antalet övernattningar inte uppgått till 78 stycken i Sverige under en sexmånadersperiod (26 veckor x 3 nätter per vecka =78). Skatteverket anser därmed att rättsfallet ska tolkas så att det inte krävs 78 övernattningar för att det ska vara fråga om en stadigvarande vistelse.
RÅ 1997 ref. 25 kan vara svårt att tillämpa i de situationer där såväl vistelserna i Sverige som avbrotten i utlandet är längre och mer sammanhängande än vad som var fallet i målet. Det förekommer situationer där såväl vistelserna i Sverige som avbrotten för vistelserna utomlands uppgår till flera månader. När någon vistas utanför Sverige i längre tid än sex månader är avbrottet att se som mer än tillfälligt. En utlandsvistelse som överstiger sex månader anses alltid avbryta en påbörjad vistelse i Sverige. Skatteverket anser att ett avbrott kan ses som tillfälligt om
I enskilda fall kan det bli aktuellt att frångå riktlinjerna om tillfälligt avbrott. Det kan vara fråga om korta enstaka besök i Sverige eller regelbundet återkommande vistelser i Sverige. Se Korta enstaka besök i Sverige (nedan).
Aase vistas i Sverige och i utlandet enligt följande: Sverige 3 månader, utlandet 2 månader och Sverige 3 månader. Aase återkommer inte till Sverige inom överskådlig tid. Avbrottet för utlandsvistelse om 2 månader är tillfälligt och ska räknas in i Sverigevistelsen. Aase vistas stadigvarande här i landet från första dagen av sin första vistelse i Sverige.
Bore vistas i Sverige och i utlandet enligt följande: Sverige 2 månader, utlandet 3 månader och Sverige 4 månader. Bore återkommer inte till Sverige inom överskådlig tid. Vistelsen i utlandet är 3 månader. Detta är längre tid än föregående vistelse i Sverige. Det skulle därför kunna vara fråga om mer än ett tillfälligt avbrott och avbryta Sverigevistelsen. Men då Bore kommer att vistas här i landet 4 månader efter utlandsvistelsen är avbrottet om 3 månader kortare än efterliggande vistelse i Sverige. Avbrottet om 3 månader är därför tillfälligt och ska räknas in i Sverigevistelsen. Bore vistas stadigvarande här i landet från första dagen av sin första vistelse i Sverige.
Bärtil vistas i Sverige och i utlandet enligt följande: Sverige 2 månader, utlandet 2 veckor, Sverige 2 månader, utlandet 3 månader och Sverige 2 månader. Han kommer inte tillbaka till Sverige under överskådlig tid. Här är avbrottet på 3 månader mer än ett tillfälligt avbrott och därför blir det inte någon stadigvarande vistelse för Bärtil. För att se om avbrottet är tillfälligt ska en jämförelse göras med vistelsen i Sverige närmast före avbrottet (2 månader) och vistelsen i Sverige närmast efter avbrottet (2 månader). Den första perioden är kortare än 6 månader (2 månader + 2 veckor + 2 månader) och medför därför inte någon stadigvarande vistelse.
I de fall besök i Sverige är korta, sett i förhållande till avbrottet för vistelsen i utlandet, anser Skatteverket att avbrotten är mer än tillfälliga. Det är inte avgörande om det korta besöket är förlagt före, under eller efter avbrottet för vistelsen i utlandet. Skatteverket anser att det i dessa fall inte finns en tillräcklig grad av kontinuitet. Ett sådant exempel kan vara då en vistelse i Sverige inleds med ett kort besök här i landet. Därefter följer en längre vistelse i utlandet för att sedan följas av en vistelse i Sverige. Den andra vistelsen i Sverige är så lång att det föregående avbrottet för vistelsen i utlandet skulle bli att anse som tillfälligt enligt Skatteverkets riktlinjer. Avbrottet i detta fall ska dock betraktas som mer än tillfälligt och inte räknas in i tiden för vistelse i Sverige (Skatteverkets ställningstagande Vad är tillfälligt avbrott i en stadigvarande vistelse?).
Carol vistas i Sverige och i utlandet enligt följande: Sverige 4 månader, utlandet 3 månader och Sverige 1 vecka. Carol återkommer inte till Sverige inom överskådlig tid. I detta fall är avbrottet om 3 månader för utlandsvistelse kortare än den tidigare vistelsen i Sverige. Detta skulle enligt första strecksatsen som beskrivs ovan innebära att avbrottet är tillfälligt. Avbrottet är dock inte tillfälligt eftersom den efterföljande vistelsen uppgår till enbart en vecka. Carol vistas inte stadigvarande i Sverige. Detta är exempel på en undantagssituation.
Dagobert vistas i Sverige och i utlandet enligt följande.
I detta fall är den mellanliggande vistelsen i Sverige en vecka. Det ligger under ett avbrott som annars totalt sett är 7 månader. Avbrottet om 7 månader ska därför ses i sin helhet och är därför mer än tillfälligt. Dagobert vistas inte stadigvarande i Sverige. Detta är exempel på en undantagssituation.
Om vistelser i Sverige är kontinuerligt återkommande kan det bli aktuellt för Skatteverket att utreda detta närmare för att avgöra om vistelser här i landet är att ses som stadigvarande.
Nedan följer ett antal rättsfall där Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt frågan om stadigvarande vistelse då det förekommer regelbundet återkommande vistelser i Sverige. Det går dock inte att dra några generella slutsatser då varje rättsfall avser ett enskilt ärende och då de särskilda förutsättningarna i respektive ärende måste beaktas. En del rättsfall är förhandsbesked som Högsta förvaltningsdomstolen har prövat varför även denna omständighet måste beaktas.
I RÅ 2008 not. 166 ansågs en finsk medborgare anställd som speditör i Sverige ha vistats här stadigvarande som en följd av kontinuitet. Personen hade sin bostad och familj i Finland. Personen arbetade regelmässigt sju dagar i följd i Sverige varefter följde sju arbetsfria dagar som han tillbringade i Finland. Enligt Skatteverkets utredning tillbringade han mellan 60 och 70 dagar per halvår i Sverige. Personen hade haft anställning hos den svenska arbetsgivaren under flera år. Högsta förvaltningsdomstolen fann att han vistats i Sverige under en så lång tid, i en sådan omfattning och med en sådan regelbundenhet att vistelsen i detta fall bedömdes vara stadigvarande.
I RÅ 2008 ref. 16 fann Högsta förvaltningsdomstolen att en läkare som arbetat regelbundet i Sverige ansågs ha vistats stadigvarande i Sverige och att lagen om SINK inte var tillämpbar. Personen tillbringade vistelser i Sverige på nästan sex månader. Mellan arbetsperioderna i Sverige förekom regelmässiga avbrott på två till tre månader och samtliga arbetsperioder hade således följts av kortare avbrott. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att vid en bedömning bör inte enbart avseende fästas vid den aktuella tidsperiodens längd. Även omständigheter som ligger utanför den tidsperiod som omfattas av ansökan om att beskattas enligt SINK ska beaktas.
I RÅ 2008 ref. 56 vistades en person i Sverige i 18 veckor under 2004 och i 9 veckor under första halvan av 2005. Mannen hade fått anställning som läkare vid ett svensk sjukhus och arbetet utfördes normalt sett under sammanhängande arbetspass om två veckor med ständig jour. Han övernattade i en jourlägenhet på orten. Tiden mellan arbetspassen i Sverige tillbringade mannen i Danmark där han hade sin familjebostad och även arbetade som läkare. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att mannen tillbringat sin dygnsvila i Sverige under vistelseperioderna här, han hade tillbringat så lång tid, i en sådan omfattning och med en sådan regelbundenhet, att vistelsen bedömdes vara stadigvarande. Förhållandet att han i genomsnitt kunnat tillbringa fler dagar i Danmark än Sverige och att han där haft sin familjebostad samt arbete, kunde inte medföra en annan bedömning.
Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2018 ref. 30 I ansett i ett överklagat förhandsbesked att en person ska anses som obegränsat skattskyldig i Sverige p.g.a. stadigvarande vistelse. Efter utflyttningen kommer personen att vistas i Sverige årligen under sammanhängande fem månader, maj–september. Han kommer dessutom att besöka Sverige tre veckor under jul samt göra två ytterligare besök om fyra dagar vardera. Personen planerar att återkomma till Sverige varje år, vid ett flertal tillfällen, enligt ett visst angivet mönster. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är sommarvistelserna här så omfattande och så regelbundna att han redan av det skälet ska anses vistas här stadigvarande.
Skatteverket har i ställningstagandet Vad är tillfälligt avbrott i en stadigvarande vistelse? uttalat att när bedömningen görs av vad som är ett tillfälligt avbrott ska en utlandsvistelse som överstiger sex månader inte anses vara tillfällig. Ett sådant avbrott bryter alltid en stadigvarande vistelse i Sverige. Det gäller oavsett om vistelsen här i Sverige har bedömts som stadigvarande eller inte enligt 3 kap. 3 § 2 IL. I förevarande fall återkommer personen till Sverige, efter sommarvistelsens slut, vid ett flertal tillfällen under det kommande året. Det innebär att personen aldrig får en utlandsvistelse som överstiger sex månader. Läs mer i Skatteverkets rättsfallskommentar HFD mål nr 6034-17; obegränsat skattskyldig p.g.a. stadigvarande vistelse i Sverige.
Högsta förvaltningsdomstolen har den 30 oktober 2019 i två domar (HFD 2019 not. 26 och HFD 2019 not. 27) tagit ställning till frågan om stadigvarande vistelse i fall där en längre sammanhängande vistelse under sommaren kombineras med kortare vistelser under andra perioder under året. Båda domarna gäller personer som regelmässigt och årligen d.v.s. under flera år avser att vistas i Sverige under vissa givna förutsättningar. Domarna avser överklagade förhandsbesked. Högsta förvaltningsdomstolen säger i domarna att en regelmässig vistelse om tre–fyra månader under sommaren i sig inte medför stadigvarande vistelse i Sverige. I kombination med ytterligare, oregelbundna, vistelser blir dock bedömningen olika i de båda domarna.
I HFD 2019 not. 26 vistas personen årligen i Sverige under fyra sommarmånader samt för kortare oregelbundna besök under ytterligare högst tre veckor under resterande del av året. I detta fall gör Högsta förvaltningsdomstolen bedömningen att dom givna förutsättningarna medför stadigvarande vistelse i Sverige.
Läs mer i Skatteverkets rättsfallskommentar HFD mål nr 2659-19 och 236-19, Stadigvarande vistelse. HFD 2019 not. 27 se nedan.
I HFD 2019 not. 27 vistas personen årligen i Sverige under tre månader under sommaren och tre veckor i samband med påsken samt eventuellt under ytterligare sammanlagt högst två veckor för kortare, oregelbundna besök under resterande del av året. Högsta förvaltningsdomstolen bedömer att dom givna förutsättningarna inte medför stadigvarande vistelse i Sverige. Läs mer i Skatteverkets rättsfallskommentar HFD mål nr 2659-19 och 236-19, Stadigvarande vistelse.
Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2018 ref. 30 II ansett i ett överklagat förhandsbesked att en stadigvarande vistelse inte kan anses föreligga och att personerna därför är begränsat skattskyldiga i Sverige. Vistelserna i Sverige skulle årligen ske regelbundet under tre sammanhängande sommarmånader samt oregelbundet under ytterligare cirka 30 dagar under resterande del av året. Se Skatteverkets rättsfallskommentar Obegränsad skattskyldighet p.g.a. stadigvarande vistelse har inte ansetts föreligga.
Donald vistas i Sverige och i utlandet växelvis. Detta görs på så sätt att varje återkommande vistelse i Sverige är på knappt en månad och efter varje Sverigevistelse följer en utlandsvistelse på drygt en månad. Det finns dessutom ett något längre avbrott för vistelse i utlandet på 6 veckor mitt under den totala perioden som ska bedömas. Förhållandet med växelvisa vistelser här i landet och i utlandet pågår under dryga tio månader. Ekaterina vistas i Sverige och i utlandet på samma sätt som Donald, men Ekaterina fortsätter på detta sätt i mer än tolv månader.
Här är Skatteverkets uppfattning att Donald inte vistas stadigvarande i Sverige. Donalds avbrott för utlandsvistelser är längre än vistelserna i Sverige. Skatteverket menar att de regelbundet återkommande vistelserna här i landet inte pågått under en tillräckligt lång tid för att Donald ska anses vistas stadigvarande.
Enligt principerna i för vad som är tillfälliga avbrott (se ovan) så vistas inte heller Ekaterina stadigvarande här i landet. Men då Ekaterina regelbundet återkommer och vistas här i landet under en tidsperiod som överstiger tolv månader är det Skatteverkets uppfattning att Ekaterinas vistelse ska anses vara stadigvarande enligt IL:s bestämmelser.