Gränsdragningen mellan ersättning för arbete eller köp av vara är inte alltid självklar.
Huvudregeln är att skatteavdrag ska göras från kontant ersättning för arbete (10 kap. 3 § första stycket SFL). Av uttrycket ”kontant ersättning för arbete” följer att skatteavdrag bara kan komma i fråga om det betalas ut en ersättning i pengar. Om ersättningen för ett arbete enbart ges ut i form av en skattepliktig förmån, t.ex. fri bostad, finns det ingen möjlighet att göra ett skatteavdrag. När skattepliktiga förmåner ges ut tillsammans med kontanta ersättningar ska skatteavdraget beräknas på den sammanlagda ersättningen.
Ersättning för arbete är ett centralt begrepp både vad gäller reglerna om skatteavdrag och bestämmelserna om arbetsgivaravgifter. Det grundläggande för skyldigheten att göra skatteavdrag är att någon ger ut en ersättning för arbete. Skatteavdrag ska göras från ersättning för arbete om inte de i lagtexten angivna undantagen från avdragsskyldighet kommer i fråga (10 kap. 4–13 §§ SFL). Det viktigaste av undantagen avser betalningsmottagare som är godkända för F-skatt.
Det är ersättning för arbete som utgör underlag för skatteavdrag. Den som betalar ut ersättning som avser köp av varor ska inte göra skatteavdrag från betalningen. Gränsdragningen mellan ersättning för arbete och köp av vara är inte alltid helt självklar.
Prövningen ska göras ur köparens, utbetalarens, synvinkel. Det är köparen, den som betalar ut en ersättning som ska göra bedömningen av om ersättningen avser arbete eller om den avser något annat än arbete, en vara, en rättighet eller liknande. I prop. 1991/92:112, s. 172 finns ett exempel. ”Den som t.ex. köpt och sedan för ett högre pris sålt en bil kan – om han lagt ner arbete på bilen – kanske vara benägen att betrakta en del av försäljningsvinsten som ersättning för arbete. Den som köper bilen av honom ska emellertid inte göra skatteavdrag eftersom köpeskillingen från köparens synpunkt inte är att anse som ersättning för sådant arbete som utförts åt honom”
HFD har prövat frågan om en ersättning ska anses som ersättning för arbete eller som betalning för sålda produkter (RÅ 2003 ref. 89). Ett svenskt bolag hade ansökt om arbetstillstånd för bärplockning för ett stort antal personer från olika länder. Betalningarna till plockarna ansågs som ersättning för arbete och inte som betalning för levererade produkter. Målet behandlar skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter men motsvarande principer gäller för skyldigheten att göra skatteavdrag.
Den som anlitar en datakonsult för att omarbeta företagets datarutiner ger ut ersättning för arbete. Om företaget i stället köper ett färdigt program som datakonsulten utarbetat i ett annat sammanhang bör detta behandlas som köp av vara. Den ersättning en patient betalar till sin tandläkare utgör ersättning för arbete medan det en restauranggäst betalar för en måltid på en restaurang bör jämställas med köp av vara. Den som köper en tavla av en konstnär betalar för köp av vara. Den som uppdrar åt en konstnär att måla sitt porträtt betalar ersättning för arbete.
Ett ytterligare exempel på gränsdragningsproblem är när ett företag vill hålla ett möte på en konferensanläggning. Den som tillhandahåller konferenslokaler tillhandahåller ofta samtidigt tjänster av olika slag, t.ex. ljudtekniker, kopieringshjälp, möblering av möteslokaler, måltider och hotellrum. Vad beställaren betalar för är ett ”paket” som i huvudsak avser hyra av möteslokaler och övernattningsrum samt måltider. En helhetsbedömning måste göras av vad beställaren betalar för. Det förhållandet att det i ”paketet” också ingår ett antal tjänster, dvs. arbete, bör inte förta att betalningen för hela arrangemanget ska jämställas med köp av vara.
Vid utbetalningar av upphovsrättsliga ersättningar uppstår ofta svårbedömda gränsdragningsproblem. Utbetalning av royalty baseras ofta på antalet sålda produkter eller sålda konstnärliga verk. Ett bokförlag kan t.ex. betala ut royalty till en författare efter antalet sålda böcker. Den fråga som måste besvaras är om betalningen utgör ersättning för arbete eller är betalning för själva upphovsrätten, dvs. kan jämställas med köp av vara. En royaltyinkomst på grund av en bedriven konstnärlig eller vetenskaplig verksamhet som utförts på beställning av en uppdragsgivare anses som ersättning för arbete.
Ett bokförlag kontaktar en läroboksförfattare och avtalar med denne om att hen ska skriva en lärobok. Ersättningen till läroboksförfattaren blir då ersättning för arbete. Om däremot en författare erbjuder ett bokförlag ett färdigt verk eller ett verk under utarbetande eller om en uppfinnare säljer rätten till sin självständigt framtagna uppfinning, bör utbetalda ersättningar jämställas med köp av vara.