En förutsättning för att kunna göra koncernavdrag är att förlusten i det utländska dotterföretaget är slutlig. Alla möjligheter att utnyttja förlusten måste användas innan den kan räknas som slutlig.
En förutsättning för att kunna göra koncernavdrag är att förlusten i det utländska dotterföretaget är slutlig.
Om förlusten redan har gett eller kan komma att ge en skattelättnad i dotterföretagets hemviststat, ska förlusten inte dessutom kunna dras av som koncernavdrag. Det ska inte heller gå att avstå från att utnyttja förlusten i hemviststaten för att i stället göra koncernavdrag i Sverige. Dessa principer har i lagtexten kommit till uttryck i definitionen av vad som menas med en slutlig förlust.
En förlust räknas som slutlig om den inte har kunnat utnyttjas och inte kommer att kunna utnyttjas av dotterföretaget eller någon annan i den stat där dotterföretaget hör hemma (35 a kap. 6 § 1 IL).
Om skälet till att förlusten inte kan utnyttjas av dotterföretaget är att det saknas en rättslig möjlighet till detta eller att den rättsliga möjligheten är begränsad i tiden, räknas förlusten inte som slutlig (35 a kap. 6 § 2 IL). I HFD 2019 not. 38 uttalade Högsta förvaltningsdomstolen följande:
När det gäller betydelsen av det spanska regelsystemet bygger Skatterättsnämndens förhandsbesked på synsättet att om det under likvidationsåret inte enligt spansk rätt är möjligt att utnyttja förlusterna för något annat kvarvarande koncernbolag än det i vilket de har uppkommit så är förlusterna inte slutliga. Av EU-domstolens svar på fråga 3 framgår emellertid att den omständigheten inte i sig utesluter att förlusterna kan vara slutliga.
Av svaret på fråga 3 framgår vidare att för att förlusterna i dotterbolaget ska anses vara slutliga krävs att moderbolaget visar att det saknar möjlighet att utnyttja förlusterna genom att få till stånd – vilket bl.a. kan ske genom en överlåtelse – att förlusterna utnyttjas skattemässigt av en utomstående part för framtida beskattningsår.
Den dom från EU-domstolen som avses är deras avgörande 2019-06-19 i mål nr. C-60/17, Holmen.
Dotterföretaget måste använda alla kända möjligheter att utnyttja förlusten i den stat där dotterföretaget hör hemma. Dotterföretaget ska ha uttömt de möjligheter att beakta förluster som erbjuds i hemviststaten, både under det beskattningsår som avdragsyrkandet avser och under tidigare beskattningsår. Dessa möjligheter ska bedömas från det att förlusten uppstod till dess att likvidationen avslutades. Har det t.ex. funnits möjighet för dotterföretaget att föra över förlusten till något annat koncernföretag i dotterföretagets hemviststat genom koncernbidrag eller på annat sätt, är förlusten inte slutlig.
Moderföretaget, som yrkar koncernavdrag för förlusten, har bevisbördan för att det inte finns och inte har funnits någon möjlighet att utnyttja förlusten i dotterföretagets hemviststat. Det finns däremot inget krav på att dotterföretaget ska använda eventuella möjligheter att utnyttja förlusten i någon annan stat än i sin hemviststat (prop. 2009/10:194 s. 25–26 och 45–46).
Om det saknas en rättslig möjlighet för dotterföretaget att utnyttja förlusten, eller om denna möjlighet är begränsad i tiden och tidsperioden gått till ända, betraktas förlusten inte som slutlig.
Förlusten är inte slutlig i den mening som krävs för koncernavdrag om dotterföretagets hemviststat saknar regler som gör det möjligt för dotterföretaget att utnyttja förlusten mot senare års vinster.
Likvidationen avslutas fyra år efter det att ett underskott uppkommit. Skattereglerna i dotterföretagets hemviststat föreskriver att ett underskott bara kan kvittas mot ett överskott under tre år efter det att underskottet uppkom. Därmed är den kvarvarande förlusten, i lagens mening, inte slutlig.