Här kan du läsa om vad som gäller för företag som ingår i en koncern med företag som tillhör en stat inom respektive utom EES-området. Du får även veta vilken betydelse skatteavtalens diskrimineringsartiklar har för rätten till avdrag för koncernbidrag.
Bestämmelserna om koncernbidrag gäller bara för svenska förhållanden. Vid tillämpningen av koncernbidragsreglerna ska också ett utländskt bolag som är hemmahörande i en EES-stat behandlas som ett svenskt företag, under förutsättning att det motsvarar ett svenskt företag som anges i 35 kap. IL. Mottagaren av koncernbidraget måste i detta fall vara skattskyldig i Sverige för den näringsverksamhet som koncernbidraget hänför sig till (35 kap. 2 a första meningen § IL). Detsamma gäller om det är fråga om ett svenskt företag som enligt ett skatteavtal har sin hemvist i en annan EES-stat och som är skattskyldigt i Sverige för den näringsverksamhet som koncernbidraget hänför sig till (35 kap. 2 a § andra meningen IL). Med mottagare avses den slutliga mottagaren av koncernbidraget (prop. 2000/01:22 s. 79–80). Bestämmelsen innebär bl.a. att ett utländskt bolag som hör hemma inom EES och som har ett fast driftställe i Sverige kan ge och ta emot koncernbidrag.
Exempelvis kan koncernbidrag lämnas mellan två svenska systerbolag med ett gemensamt utländskt moderföretag under förutsättning att det utländska moderföretaget är ett utländskt bolag och hör hemma i en stat inom EES. Koncernbidrag kan även lämnas mellan ett svenskt bolag och dess utländska systerbolags fasta driftställe i Sverige under förutsättning att systerbolaget är ett utländskt bolag och hör hemma i en stat inom EES (prop. 2000/01:22 s. 76-77).
Det är inte möjligt att lämna koncernbidrag med stöd av 35 kap. IL mellan ett svenskt aktiebolag och ett utländskt koncernföretags fasta driftställe i Sverige, om det utländska företaget hör hemma utanför EES. I vissa fall kan man ändå ha avdragsrätt, på grund av diskrimineringsreglerna i ett skatteavtal. Skatteverket anser att när koncernbidrag lämnas från ett utländskt bolags fasta driftställe i Sverige till ett svenskt aktiebolag, så kan avdrag medges med stöd av medborgarskapsregeln i artikel 24 i OECD:s modellavtal. Detta gäller dock endast under förutsättning att det andra landet tillämpar principen om verklig ledning som grund för obegränsad skattskyldighet, och om skatteavtalet med det andra landet överensstämmer med artikel 4 punkt 3 i modellavtalet. I andra situationer går det däremot inte att lämna koncernbidrag, se Skatteverkets ställningstagande Koncernbidrag mellan svenskt aktiebolag och utländskt bolags fasta driftställe i Sverige när det utländska bolaget hör hemma utanför EES.
Av ett antal förhandsbesked från Högsta förvaltningsdomstolen den 11 mars 2009 (RÅ 2009 ref. 13, ref. 14, ref. 15 m.fl.) följer att de svenska koncernbidragsreglerna vid den tiden stod i strid med EU- rätten. Mot bakgrund av detta infördes regler om koncernavdrag (35 a kap. IL). Reglerna, som behandlas utförligt i avsnittet Koncernavdrag, innebär att ett svenskt moderföretag under vissa förutsättningar kan göra avdrag för en slutlig förlust hos ett utländskt dotterföretag inom EES-området sedan detta har likviderats. Efter det att koncernavdragsreglerna trädde i kraft bedöms de svenska reglerna om koncernbidrag inte längre stå i strid med EU-rätten. Reglerna om koncernavdrag erbjuder en möjlighet till avdrag för utländska förluster i de situationer som krävts av Högsta förvaltningsdomstolen (prop. 2009/10:194 s. 20 f.).
Enligt koncernbidragsreglerna saknas det stöd för att medge avdrag för koncernbidrag när det gäller företag utanför EES. Om till exempel ett utländskt moderbolag utanför EES-området äger två svenska dotterföretag så kan koncernbidrag med avdragsrätt inte ges mellan de två systerföretagen (35 kap. 2 a och 4 §§ IL).
Trots att det saknas stöd i intern svensk rätt för att medge avdrag för koncernbidrag kan det ändå medges i vissa fall då det finns ett skatteavtal med den andra staten, och avtalet innehåller en artikel om diskrimineringsförbud. Ett exempel på detta är rättsfallet RÅ 1993 ref. 91 I. Högsta förvaltningsdomstolen kom där fram till att koncernbidrag – till följd av diskrimineringsförbudsartikeln i skatteavtalet – kunde lämnas med avdragsrätt, från ett svenskt företag till ett annat svenskt företag, trots att det mellanliggande företaget i koncernen var utländskt.
Något avdrag för koncernbidrag medgavs inte mellan två svenska systerföretag där ett schweiziskt och ett tyskt bolag ingick i samma koncern (RÅ 1993 ref. 91 II). Skatterättsnämnden konstaterade att ett sådant avdrag förutsatte en samtidig tillämpning av det tyska och det schweiziska avtalet. Uppfattningen delades av Högsta förvaltningsdomstolen, och eftersom bestämmelserna i varje skatteavtal är avsedda att tillämpas enbart mellan de avtalsslutande staterna var en samtidig tillämpning inte möjlig.
Av rättsfallet framgår att två skatteavtal inte kan tillämpas samtidigt för att möjliggöra avdragsrätt för koncernbidrag. I och med införandet av 35 kap. 2 a § IL ska ett företag som hör hemma inom EES behandlas som ett svenskt företag. Det medför att om det är fråga om två utländska företag, varav det ena är hemmahörande i en stat inom EES, och det för båda länderna finns ett skatteavtal med en artikel mot diskriminering, så ska det företag som hör hemma inom EES ses som ett svenskt företag. Det blir då inte aktuellt att tillämpa skatteavtalet för det företaget. Det innebär i sin tur att koncernbidrag kan lämnas med avdragsrätt eftersom det endast blir aktuellt att tillämpa ett skatteavtal, och inte två, i en sådan situation (prop. 2000/01:22 s 74–75). Den omständigheten att det skulle saknas ett skatteavtal med en artikel mot diskriminering avseende den stat som hör hemma inom EES bör inte medföra att rätten att lämna och ta emot koncernbidrag påverkas.