Den som bedriver byggverksamhet på en byggarbetsplats (entreprenören) där byggherren har tillhandahållit utrustning så att personalliggare kan föras ska bl.a. föra personalliggaren och hålla den tillgänglig för Skatteverket och byggherren.
Det är entreprenörer och i vissa fall leverantörer eller byggherren själv som bedriver byggverksamheten på byggarbetsplatsen (se vidare prop. 2014/15:6 s 15 f.). I denna text används ordet entreprenör för den som enligt skatteförfarandelagen bedriver byggverksamhet.
Definitionen av byggverksamhet innebär att den som bygger i egen regi har både byggherrens skyldigheter och entreprenörens skyldigheter. Till exempel ska ett byggföretag vars egen personal deltar i själva byggandet av en kontorsbyggnad på företagets fastighet anses som både byggherre och entreprenör. En sådan byggherre ska tillhandahålla utrustning för personalliggare men också föra sin personalliggare. Detsamma gäller t.ex. för en jordbrukare som med egen personal bygger en ekonomibyggnad på sin jordbruksfastighet.
De skyldigheter som kan bli aktuella för en entreprenör är följande:
En entreprenör på en byggarbetsplats där byggherren har tillhandahållit utrustning för elektronisk personalliggare enligt 39 kap. 11 b § SFL ska föra en elektronisk personalliggare. I personalliggaren ska entreprenören dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för näringsidkaren och löpande dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för de personer som är verksamma i näringsverksamheten (39 kap. 11 a § första stycket SFL).
Personer som under kortare tid bara lastar eller lossar material, varor eller hjälpmedel ska inte antecknas i personalliggaren (39 kap. 11 a § andra stycket SFL). Uttrycket kortare tid kan enligt Skatteverket inte avse arbete som tar större delen av en arbetsdag att utföra. Att det ska vara fråga om personer som bara lastar eller lossar tydliggör vidare att en person som lossar t.ex. material och sedan även vidtar ytterligare åtgärder i form av t.ex. montering av materialet inte är undantagen registreringsplikten (prop. 2014/15:6 s. 50).
Skatteverket har tagit fram ett ställningstagande som förtydligar en entreprenörs skyldigheter som avser att föra personalliggare på en byggarbetsplats. På den här sidan sammanfattas Skatteverkets uppfattning i de olika frågorna, men i ställningstagandet finns även några exempel som belyser hur Skatteverket anser att reglerna ska tolkas.
En entreprenör ska som en del av skyldigheten att föra personalliggare aktivt medverka till att personer som är verksamma i näringsverksamheten kan registrera och faktiskt registrerar sin närvaro i personalliggaren. Även om det är byggherren som har ansvaret för att det finns utrustning för personalliggare på byggarbetsplatsen, så har också entreprenören ett visst ansvar som avser utrustningen. Entreprenören ska exempelvis stå för sådana elektroniska kort för registrering som behövs, men som byggherren inte kan skaffa.
Det kan inträffa att en entreprenör som ska börja bedriva verksamhet på en byggarbetsplats då inte hittar någon utrustning för personalliggare. Entreprenören ska i en sådan situation vidta nödvändiga åtgärder för att ta reda på var utrustningen finns.
Om byggherren tidigare har tillhandahållit utrustning men denna utrustning saknas eller inte fungerar ska entreprenören, om det inte redan är gjort, upplysa byggherren om felet.
En entreprenör kan hamna i en situation där skyldigheten att föra personalliggare inte anses fullgjord, trots att underlåtenheten beror på förhållanden som entreprenören inte har kunnat råda över. Att inte fullgöra en skyldighet som avser personalliggare utgör grund för kontrollavgift. Det finns dock regler om befrielse från kontrollavgift.
När det gäller entreprenörens skyldighet att föra elektronisk personalliggare på en byggarbetsplats finns inte några undantag som motsvarar de som gäller för den som bedriver restaurang-, fordonsservice-, livsmedels- och tobaksgrossist-, kropps- och skönhetsvårds- eller tvätteriverksamhet. För dessa verksamheter finns vissa undantag för enskilda näringsidkare och fåmansföretag och för de som bedriver huvudsakligen annan verksamhet. Se även prop. 2014/15:6 s. 59. Det är den faktiskt bedrivna verksamheten på platsen som är avgörande för om ett företag ska föra personalliggare eller inte.
En personalliggare på en byggarbetsplats ska innehålla följande uppgifter:
Uppgifterna i punkt 2 och 3 ska avse varje verksamhetsdag och ska dokumenteras i omedelbar anslutning till att arbetspasset påbörjas och avslutas (9 kap. 5 § första och andra stycket SFF).
Regeringen beskriver i propositionen vem som ska anses verksam i näringsverksamheten:
Dokumentationsskyldigheten ska omfatta samtliga verksamma i näringsverksamheten. Med verksamma i näringsverksamheten avses främst personer som utför arbete för den som bedriver byggverksamhet som t.ex. anställda eller inhyrda arbetstagare. Begreppet verksam ska, liksom enligt nu gällande bestämmelser, omfatta alla personer som på grund av någon form av överenskommelse mellan den som bedriver verksamheten och den verksamma personen deltar i bedrivandet (jfr prop. 2005/06:169 s. 126). Det saknas skäl, oaktat vad Byggherrarna framfört, att göra någon annan bedömning gällande byggbranschen. Även t.ex. praktikanter och anvisade arbetstagare från Arbetsförmedlingen ska registreras (prop.2014/15:6 s. 49).
Med uttrycket ”i näringsverksamheten” i 39 kap. 11 a § SFL avses enligt Skatteverket här en person som på något sätt deltar i entreprenörens byggverksamhet på byggarbetsplatsen.
En entreprenör ska hålla personalliggaren tillgänglig för Skatteverket och byggherren på byggarbetsplatsen (39 kap. 12 § andra stycket SFL). Uttrycket ”personalliggaren” omfattar samtliga uppgifter som ska bevaras.
Byggarbetsplatsens samlade personalliggare består av en personalliggare per entreprenör. Byggherren är skyldig att hålla den samlade personalliggaren tillgänglig för Skatteverket. Entreprenörerna på en byggarbetsplats är skyldiga att hålla sina respektive personalliggare tillgängliga för byggherren. Byggherren ska omedelbart kunna visa uppgifterna i den samlade personalliggaren för Skatteverket. De olika entreprenörernas personalliggare finns elektroniskt i utrustning som byggherren har. Innebörden i praktiken av att en entreprenör ska hålla personalliggaren tillgänglig för byggherren blir därmed att entreprenören inte får ”hindra eller blockera byggherrens möjligheter att ha tillgång till personalliggaren” (prop. 2014/15:6 s. 51 f.).
Entreprenören ska bevara uppgifterna i personalliggaren. I likhet med vad som gäller personalliggare i restaurang-, fordonsservice-, livsmedels- och tobaksgrossist-, kropps- och skönhetsvårds- eller tvätteriverksamhet ska uppgifterna bevaras under två år efter utgången av det kalenderår då det för näringsverksamheten gällande beskattningsåret har gått ut (9 kap. 5 § tredje stycket SFF).
Uppgifterna i en personalliggare på en byggarbetsplats registreras elektroniskt. Uppgifterna ska enligt Skatteverket därmed också bevaras i elektronisk form.
Om entreprenören inte fullgör sin skyldighet att föra personalliggare eller att hålla personalliggaren tillgänglig för Skatteverket och byggherren får verket förelägga entreprenören att göra det (39 kap. 17 § 3 SFL). Föreläggandet får förenas med vite.
Om entreprenören inte fullgör sina skyldigheter som avser personalliggare ska Skatteverket ta ut en kontrollavgift.