Huvudregeln är att Skatteverket ska bevilja anstånd om inte särskilda skäl talar emot det. Det är Skatteverket som har bevisbördan för att anstånd inte ska beviljas.
Anståndsreglerna syftar till att hjälpa företag som i grunden är sunda och livskraftiga över en tillfällig, svår period med akut likviditetsbrist. Företag som missköter sin ekonomi eller är oseriösa på annat sätt får inte gynnas (prop. 2008/09:113 s. 9).
Särskilda skäl som talar emot att anstånd medges är att ett medgivet anstånd skulle innebära en större kreditrisk för staten än normalt. Om det framstår som sannolikt att sökanden inte kommer att kunna fortsätta sin verksamhet, eller kommer att avsluta den utan att kunna betala alla sina skulder, kan det finnas anledning att vägra anstånd. Omständigheter som bör påverka kreditriskbedömningen är t.ex. att sökanden har mer än försumbara skulder som är överlämnade för indrivning. För kreditriskbedömningen spelar det ingen roll om skulderna är till staten eller till enskilda (prop. 2008/09:113 s. 14 f.).
Särskilda skäl mot anstånd anses också finnas om det finns omständigheter som kan medföra att sökandens godkännande för F-skatt ska återkallas. Motsvarande bedömning ska göras även för den som inte har något godkännande för F-skatt (prop. 2008/09:113 s. 15).
Nytt: 2023-02-13
Om det i samband med prövning av anståndsansökan finns indikationer på missbruk så utgör det skäl för att neka anstånd. En sådan indikation kan vara att det strax före ansökan lämnas in, genomförts styrelseändringar i företaget. En annan relevant omständighet är om F-skatten kan komma att återkallas på grund av omständigheter hänförliga till företagsledaren (prop. 2022/23:52 s. 12).
Skatteverket ska pröva en ansökan om förlängning av anståndstiden på samma sätt som en ansökan om anstånd. Detta innebär att anståndstiden ska förlängas om inte särskilda skäl talar emot det (prop. 2020/21:77 s. 20).