Betaltjänstleverantörer som tillhandahåller betaltjänster i Sverige ska lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar.
Med betaltjänstleverantör menas de tillhandahållare av betaltjänster som anges i 1 kap. 3 § lagen (2010:751) om betaltjänster, BTL, med undantag för myndigheter och centralbanker (33 c kap. 3 § SFL).
Bestämmelsen i 33 c kap. 3 § SFL är en implementering av artikel 243a.1 i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG (prop. 2022/23:121 s. 143). I artikeln anges att begreppet betaltjänstleverantör omfattar
Andra betaltjänstdirektivets definitioner av betaltjänstleverantörer har införlivats i svensk rätt i BTL (se prop. 2022/23:121 s. 30 f.).
Följande betaltjänstleverantörer i 1 kap. 3 § BTL omfattas av definitionen i skatteförfarandelagen (se även prop. 2022/23:121 s. 34 f. och 143):
I 1 kap. 4 § BTL utvecklas definitionerna av begreppet betaltjänstleverantörer ytterligare:
En betaltjänstleverantör som tillhandahåller betaltjänster till en betalare eller en betalningsmottagare som finns i Sverige är skyldig att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar till Skatteverket (33 c kap. 5 § första stycket SFL, jfr artikel 243b.2 och 243b.4b i mervärdesskattedirektivet). Det innebär att
Dessutom måste antalet betalningar till en och samma betalningsmottagare vara minst 26 under ett kalenderkvartal.
För att uppgiftsskyldighet ska finnas ska betaltjänstleverantören tillhandahålla betaltjänster till en betalare eller en betalningsmottagare som finns i Sverige. Det är inte bara svenska betaltjänstleverantörer som kan vara uppgiftsskyldiga i Sverige.
Bedömningen av var betalaren eller betalningsmottagaren finns får göras med utgångspunkt i den information som betaltjänstleverantören har tillgång till. Det kan vara till exempel uppgifter om betalarens eller betalningsmottagarens landskod, adress eller säte. Betaltjänstleverantören ska välja den information som bäst stämmer överens med verkligheten för att avgöra var betalaren eller betalningsmottagaren finns (prop. 2022/23:121 s. 44).
Skatteverket anser att en betaltjänstleverantör i bedömningen av om en betalare eller betalningsmottagare finns i Sverige bör följa sin betalningslicens för att fastställa var denne tillhandahåller tjänster (Skatteverkets ställningstagande När ska en betaltjänstleverantör rapportera uppgifter om gränsöverskridande betalningar till Skatteverket?).
För att uppgiftsskyldighet ska finnas ska det ha skett gränsöverskridande betalningar. En betalning ska enligt 33 c kap. 7 § första stycket SFL (jfr 243b.1 andra stycket andra meningen och 23c i mervärdesskattedirektivet) anses vara gränsöverskridande om följande två förutsättningar är uppfyllda:
Om betalaren inte befinner sig i ett EU-land är det inte fråga om en gränsöverskridande betalning.
Var betalaren och betalningsmottagaren finns följer av deras identifieringskoder. Frågan om var betalaren och betalningsmottagaren befinner sig fysiskt saknar betydelse för denna bedömning, men har betydelse för frågan om en betaltjänst ska anses tillhandahållen i Sverige (prop. 2022/23:121 s. 46 och 149). Om betalaren saknar identifieringskod ska i stället betalarens betaltjänstleverantör, enligt sin företagsidentifieringskod, finnas i ett EU-land. Om betalningsmottagaren saknar identifieringskod ska i stället betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, enligt sin företagsidentifieringskod, finnas i ett annat EU-land eller på en plats utanför EU (33 c kap. 7 § andra stycket SFL jfr 243b.1 andra stycket andra meningen och 23c i mervärdesskattedirektivet).
Skyldigheten att lämna uppgifter gäller endast om antalet betalningar under ett kalenderkvartal uppgår till minst 26 till en och samma betalningsmottagare (33 c kap. 5 § andra stycket SFL jfr artikel 243b.2 och 243b.4b i mervärdesskattedirektivet).
Om betaltjänstleverantören har uppgifter om att en och samma betalningsmottagare har flera identifieringskoder ska betaltjänstleverantören räkna samman antalet betalningar som gjorts till betalningsmottagaren (prop. 2022/23:121 s. 147).
Betalarens betaltjänstleverantör är inte skyldig att lämna uppgifter om en gränsöverskridande betalning om någon av betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer, enligt sin företagsidentifieringskod, finns i ett EU-land (33 c kap. 6 § första stycket SFL, jfr artikel 243b.3 i mervärdesskattedirektivet). Men om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör har en företagsidentifieringskod som anger att betaltjänstleverantören finns utanför EU (t.ex. i ett EES-land), är det betalarens betaltjänstleverantör som är uppgiftsskyldig (prop. 2022/23:121 s. 148).
Även om betalarens betaltjänstleverantör inte är skyldig att lämna uppgift enligt första stycket, ska betalningen ingå i underlaget för beräkning av antalet gränsöverskridande betalningar till en betalningsmottagare enligt 5 § (33 c kap. 6 § andra stycket SFL, jfr artikel 243b.3 andra meningen i mervärdesskattedirektivet).