En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska lämna uppgifter till Skatteverket om bl.a. företagsidentifieringskod och betalningsinformation.
En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska, enligt 33 c kap. 8 § SFL (jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG), lämna följande uppgifter till Skatteverket:
Skyldigheten att lämna de uppgifter som avses i 8 § 2 b–d och 8 gäller endast om betaltjänstleverantören har tillgång till uppgifterna (33 c kap. 9 § SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).
En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska lämna uppgift om sin företagsidentifieringskod (33 c kap. 8 § 1 SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).
Med företagsidentifieringskod menas BIC-kod (Business Identifying Code) eller annan kod som otvetydigt identifierar en betaltjänstleverantör och anger dennes plats (33 c kap. 4 § SFL). En BIC-kod är en kod vars särdrag fastställs genom Internationella standardiseringsorganet (ISO).
Om betaltjänstleverantören har en BIC-kod som är gemensam för flera betaltjänstleverantörer, bör betaltjänstleverantören även ange en annan kod som möjliggör identifiering (prop. 2022/23:121 s. 150).
En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska enligt 33 c kap. 8 § 2 SFL (jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet) lämna uppgift om betalningsmottagarens
Med betalningsmottagare menas detsamma som i 1 kap. 4 § lag (2010:751) om betaltjänster, d.v.s. en fysisk eller en juridisk person som är den avsedda mottagaren av medel vid en betalningstransaktion (33 c kap. 4 § SFL).
Namnet som ska rapporteras är det som framgår av betaltjänstleverantörens register. Det kan exempelvis vara kortmottagarens namn, säljarens namn eller kreditgivarens namn. Om flera namn finns i registret ska alla lämnas. Betaltjänstleverantören behöver inte kontrollera angivna namn eller söka efter mer korrekta namn utanför sitt register (prop. 2022/23:121 s. 150).
Alla adresser som finns i betaltjänstleverantörens register ska rapporteras. Alla slags adresser omfattas: exempelvis officiell adress, företagsadress och lageradress, och de kan avse kortmottagarens, säljföretagets eller kontoinnehavarens adress. Även e-postadresser, hemsideadresser och IP-adresser omfattas (prop. 2022/23:121 s. 55 och s. 150).
Om betaltjänstleverantören har tillgång till uppgift om betalningsmottagarens registreringsnummer för mervärdesskatt eller annat nationellt skattenummer ska detta lämnas. En betalningsmottagare kan sakna skattenummer om det t.ex. är en privatperson (prop. 2022/23:121 s. 54).
Betaltjänstleverantören ska lämna uppgift om betalningsmottagarens IBAN-nummer om denne har tillgång till det. Om IBAN-nummer inte finns tillgängligt ska en annan identifieringskod anges för betalningsmottagaren.
Med IBAN-nummer avses ett internationellt betalkontonummer som otvetydigt identifierar ett enskilt betalkonto i en medlemsstat och vars särdrag fastställs genom ISO (se 33 c kap. 4 § SFL och artikel 2.15 i förordning [EU] nr 260/2012).
Med identifieringskod menas ett IBAN-nummer eller en annan uppgift som otvetydigt identifierar en betalare eller en betalningsmottagare och anger dennes plats (33 c kap. 4 § SFL).
Om betalningsmottagaren tar emot medel utan att ha ett betalkonto ska en uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör lämna uppgift om företagsidentifieringskod för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör (33 c kap. 8 § 3 SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).
Betaltjänstleverantören ska rapportera BIC-kod eller annan företagsidentifieringskod som otvetydigt identifierar betalningsmottagarens betaltjänstleverantör och anger dennes plats. Om en betaltjänstleverantör både är den leverantör som agerar på uppdrag av betalningsmottagaren utan betalkonto och den leverantör som behöver lämna uppgifter till Skatteverket, kommer betaltjänstleverantören behöva rapportera sin BIC-kod eller annan företagsidentifieringskod på två ställen i formuläret (prop. 2022/23:121 s. 55).
En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska lämna uppgift om datum, tidpunkt, belopp och valuta för betalningar och för eventuella återbetalningar som är relaterade till dessa betalningar (33 c kap. 8 § 4 SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).
Med datum menas inköpsdatum eller datum för när transaktionen skapades eller genomfördes (prop. 2022/23:121 s. 151).
En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska lämna uppgift om från vilket EU-land betalning har skett och, när det är fråga om en återbetalning, till vilket EU-land återbetalningen har skett (33 c kap. 8 § 5 SFL).
Det är uppgift om landskod för betalaren som avses. Vid återbetalningar är det uppgift om landskod för mottagaren av återbetalningen som avses (prop. 2022/23:121 s. 151).
Med EU-land menas detsamma som i 2 kap. 21 § första stycket mervärdesskattelagen, ML.
En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska ange vilka uppgifter som används för att lokalisera betalningens ursprung eller återbetalningens destination (33 c kap. 8 § 6 SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).
Exempel på vilken uppgift som ska lämnas finns i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1504. Som exempel på format anges att betaltjänstleverantören ska ange om platsen har härletts från betalarens IBAN-nummer eller från kortinnehavarens BIN-nummer. Uppgifter om t.ex. själva IBAN-numret, BIN-numret eller en adress bör aldrig överföras (jfr prop. 2022/23:121 s. 56 och s. 151).
En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska ange vilka uppgifter som otvetydigt identifierar betalningen och återbetalningen (33 c kap. 8 § 7 SFL).
Inlösarens referens och transaktionsidentitet är exempel på sådana uppgifter som avses. Otvetydigt ska tolkas som att det inte får finnas oklarheter i vilken betalning som det gäller. Vad beträffar återbetalning ska den ursprungliga betalarens fortsatt betraktas som betalare och den ursprungliga betalningsmottagaren fortsätta vara det. Om en betaltjänstleverantör inte känner till att transaktionen är en återbetalning, till exempel när de båda transaktionerna genomförs olika kalenderkvartal och därmed orsakar olika rapporteringstidpunkter, får återbetalningen behandlas som en vanlig betalning. Även formen på återbetalningen, som exempel en voucher, kan omöjliggöra en bedömning om det handlar om en återbetalning eller inte. I dessa situationer ska betaltjänstleverantören hantera transaktionen som en betalning (prop. 2022/23:121 s. 56 f.).
Om betalningen har initierats i näringsidkarens fysiska lokaler ska en uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör lämna uppgift om detta (33 c kap. 8 § 8 SFL).
Skyldigheten att lämna denna uppgift gäller i förekommande fall och avser försäljningsstället, och det ska då framgå av uppgifterna från kortbetalningen (prop. 2022/23:121 s. 57).