OBS: Detta är utgåva 2024.2. Visa senaste utgåvan.

En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska lämna uppgifter till Skatteverket om bl.a. företagsidentifieringskod och betalningsinformation.

Uppgifter som ska lämnas till Skatteverket

En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska, enligt 33 c kap. 8 § SFL (jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG), lämna följande uppgifter till Skatteverket:

  1. sin företagsidentifieringskod
  2. betalningsmottagarens
    1. namn eller företagsnamn
    2. adress
    3. registreringsnummer för mervärdesskatt eller annat nationellt skattenummer
    4. IBAN-nummer eller, om det inte är tillgängligt, en annan identifieringskod för betalningsmottagaren
  3. företagsidentifieringskod för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör om betalningsmottagaren tar emot medel utan att ha ett betalkonto
  4. datum, tidpunkt, belopp och valuta för betalningarna och för eventuella återbetalningar som är relaterade till dessa betalningar
  5. från vilket EU-land betalningen har skett, och när det är fråga om en återbetalning, till vilket EU-land återbetalningen har skett
  6. de uppgifter som används för att lokalisera betalningens ursprung eller återbetalningens destination
  7. uppgift som otvetydigt identifierar betalningen och återbetalningen
  8. uppgift om att betalningen, i förekommande fall, har initierats i näringsidkarens fysiska lokaler.

Skyldigheten att lämna de uppgifter som avses i 8 § 2 b–d och 8 gäller endast om betaltjänstleverantören har tillgång till uppgifterna (33 c kap. 9 § SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).

Betaltjänstleverantörens företagsidentifieringskod

En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska lämna uppgift om sin företags­identi­fieringskod (33 c kap. 8 § 1 SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).

Med företagsidentifieringskod menas BIC-kod (Business Identifying Code) eller annan kod som otvetydigt identifierar en betal­tjänst­leverantör och anger dennes plats (33 c kap. 4 § SFL). En BIC-kod är en kod vars särdrag fastställs genom Internationella standardiseringsorganet (ISO).

Om betaltjänstleverantören har en BIC-kod som är gemensam för flera betaltjänstleverantörer, bör betaltjänstleverantören även ange en annan kod som möjliggör identifiering (prop. 2022/23:121 s. 150).

Betalningsmottagarens namn eller företagsnamn, adress, registreringsnummer för mervärdesskatt och IBAN-nummer

En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska enligt 33 c kap. 8 § 2 SFL (jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet) lämna uppgift om betalningsmottagarens

  • namn eller företagsnamn
  • adress
  • registreringsnummer för mervärdesskatt eller annat nationellt skattenummer
  • IBAN-nummer eller en annan identifieringskod för betalningsmottagaren, om IBAN-nummer inte är tillgängligt.

Med betalningsmottagare menas detsamma som i 1 kap. 4 § lag (2010:751) om betaltjänster, d.v.s. en fysisk eller en juridisk person som är den avsedda mottagaren av medel vid en betal­nings­transaktion (33 c kap. 4 § SFL).

Namn eller företagsnamn och adress

Namnet som ska rapporteras är det som framgår av betaltjänst­leverantörens register. Det kan exempelvis vara kortmottagarens namn, säljarens namn eller kreditgivarens namn. Om flera namn finns i registret ska alla lämnas. Betaltjänstleverantören behöver inte kontrollera angivna namn eller söka efter mer korrekta namn utanför sitt register (prop. 2022/23:121 s. 150).

Alla adresser som finns i betaltjänstleverantörens register ska rapporteras. Alla slags adresser omfattas: exempelvis officiell adress, företagsadress och lageradress, och de kan avse kort­mottagarens, säljföretagets eller kontoinnehavarens adress. Även e-postadresser, hemsideadresser och IP-adresser omfattas (prop. 2022/23:121 s. 55 och s. 150).

Registreringsnummer för mervärdesskatt

Om betaltjänstleverantören har tillgång till uppgift om betalnings­mottagarens registreringsnummer för mervärdesskatt eller annat nationellt skattenummer ska detta lämnas. En betalningsmottagare kan sakna skattenummer om det t.ex. är en privatperson (prop. 2022/23:121 s. 54).

IBAN-nummer eller annan identifieringskod

Betaltjänstleverantören ska lämna uppgift om betalnings­mottag­arens IBAN-nummer om denne har tillgång till det. Om IBAN-nummer inte finns tillgängligt ska en annan identifieringskod anges för betalningsmottagaren.

Med IBAN-nummer avses ett internationellt betalkontonummer som otvetydigt identifierar ett enskilt betalkonto i en medlemsstat och vars särdrag fastställs genom ISO (se 33 c kap. 4 § SFL och artikel 2.15 i förordning [EU] nr 260/2012).

Med identifieringskod menas ett IBAN-nummer eller en annan uppgift som otvetydigt identifierar en betalare eller en betalnings­mottagare och anger dennes plats (33 c kap. 4 § SFL).

Företagsidentifieringskod för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör

Om betalningsmottagaren tar emot medel utan att ha ett betalkonto ska en uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör lämna uppgift om företagsidentifieringskod för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör (33 c kap. 8 § 3 SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).

Betaltjänstleverantören ska rapportera BIC-kod eller annan företagsidentifieringskod som otvetydigt identifierar betalnings­mottagarens betaltjänstleverantör och anger dennes plats. Om en betaltjänstleverantör både är den leverantör som agerar på uppdrag av betalnings­mottagaren utan betalkonto och den leverantör som behöver lämna uppgifter till Skatteverket, kommer betaltjänstleverantören behöva rapportera sin BIC-kod eller annan företagsidentifieringskod på två ställen i formuläret (prop. 2022/23:121 s. 55).

Betalningarnas eller återbetalningars datum, tidpunkt, belopp och valuta

En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska lämna uppgift om datum, tidpunkt, belopp och valuta för betalningar och för eventuella återbetalningar som är relaterade till dessa betalningar (33 c kap. 8 § 4 SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).

Med datum menas inköpsdatum eller datum för när transaktionen skapades eller genomfördes (prop. 2022/23:121 s. 151).

Från vilket EU-land betalningen har skett

En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska lämna uppgift om från vilket EU-land betalning har skett och, när det är fråga om en återbetalning, till vilket EU-land återbetalningen har skett (33 c kap. 8 § 5 SFL).

Det är uppgift om landskod för betalaren som avses. Vid återbetalningar är det uppgift om landskod för mottagaren av återbetalningen som avses (prop. 2022/23:121 s. 151).

Med EU-land menas detsamma som i 2 kap. 21 § första stycket mervärdes­skattelagen, ML.

Vilka uppgifter som används för att lokalisera betalningens ursprungsland respektive återbetalningens destinationsland

En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska ange vilka uppgifter som används för att lokalisera betalningens ursprung eller återbetalningens destination (33 c kap. 8 § 6 SFL, jfr artikel 243d i mervärdesskattedirektivet).

Exempel på vilken uppgift som ska lämnas finns i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1504. Som exempel på format anges att betaltjänstleverantören ska ange om platsen har härletts från betalarens IBAN-nummer eller från kortinnehavarens BIN-nummer. Uppgifter om t.ex. själva IBAN-numret, BIN-numret eller en adress bör aldrig överföras (jfr prop. 2022/23:121 s. 56 och s. 151).

Uppgift som otvetydigt identifierar betalningen och återbetalningen

En uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör ska ange vilka uppgifter som otvetydigt identifierar betalningen och återbetalningen (33 c kap. 8 § 7 SFL).

Inlösarens referens och transaktionsidentitet är exempel på sådana uppgifter som avses. Otvetydigt ska tolkas som att det inte får finnas oklarheter i vilken betalning som det gäller. Vad beträffar återbetalning ska den ursprungliga betalarens fortsatt betraktas som betalare och den ursprungliga betalningsmottagaren fortsätta vara det. Om en betaltjänstleverantör inte känner till att transak­tionen är en återbetalning, till exempel när de båda transak­tionerna genomförs olika kalenderkvartal och därmed orsakar olika rapporterings­tidpunkter, får återbetalningen behandlas som en vanlig betalning. Även formen på åter­betal­ningen, som exempel en voucher, kan omöjliggöra en bedömning om det handlar om en återbetalning eller inte. I dessa situationer ska betaltjänst­leverantören hantera transaktionen som en betalning (prop. 2022/23:121 s. 56 f.).

Att betalningen har initierats i näringsidkarens lokaler

Om betalningen har initierats i näringsidkarens fysiska lokaler ska en uppgiftsskyldig betaltjänstleverantör lämna uppgift om detta (33 c kap. 8 § 8 SFL).

Skyldigheten att lämna denna uppgift gäller i förekommande fall och avser försäljningsstället, och det ska då framgå av uppgifterna från kortbetalningen (prop. 2022/23:121 s. 57).

Referenser på sidan

EU-författningar

  • EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 [1]
  • KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2022/1504 av den 6 april 2022 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EU) nr 904/2010 vad gäller inrättandet av ett centralt elektroniskt system för betalningsinformation (Cesop) för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri [1]
  • RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt [1]

Lagar & förordningar

Propositioner