Personbilar och motorcyklar

Köp av personbil eller motorcykel

Ingående skatt vid inköp av en personbil eller en motorcykel är normalt inte avdragsgill (13 kap. 20 § första stycket ML). Om inköpet görs för återförsäljning, uthyrning, persontransporter enligt taxitrafiklagen (2012:211), transporter av avlidna eller körkortsutbildning som omfattas av skatteplikt är den ingående skatten däremot avdragsgill (13 kap. 20 § andra stycket ML).

Bestämmelsen innebär en avdragsbegränsning för ingående skatt för den som förvärvar eller importerar en personbil eller en motorcykel. Den personen får inte dra av ingående skatt som hänför sig till leveransen, det unionsinterna förvärvet eller importen av fordonet, i den mån inköpet görs för andra ändamål än de särskilt uppräknade.

Skatteverket redogör nedan för sin uppfattning om när en personbil eller en motorcykel ska anses inköpt för sådana särskilda ändamål eller när inköpet skett för andra ändamål.

Rättsfall: avdragsbegränsningar och EU-rätten

Skatterättsnämnden har uttalat att för ett tidningsdistribuerande företag finns inte någon avdragsgill ingående skatt för inköp av personbilar till verksamheten och att företagets ingående skatt vid hyra av personbilar var avdragsgill till 50 procent. Frågan i ärendet var om avdragsbegränsningen i ML stred mot artikel 176 i mervärdesskatte­direktivet. Skatterättsnämnden hänvisade till att medlemsstaterna har befogenhet att behålla befintlig lagstiftning fram till dess att rådet har utfärdat nya bestämmelser (SRN 2002-03-18). Skatteverket gör samma bedömning.

Leasing och hyra av personbil eller motorcykel

Vid leasing (hyra) av en personbil eller en motorcykel är enligt en schablonregel 50 procent av den ingående skatten på hyran avdragsgill (13 kap. 21–22 §§ ML). En förutsättning för att avdrag ska få göras är att fordonet används i mer än ringa omfattning för transaktioner som medför avdragsrätt. Även om fordonet används uteslutande i verksamheten är bara 50 procent av den ingående skatten på leasing- och hyresavgiften avdragsgill. Någon ytterligare begränsning av avdraget med hänsyn till användning även i en verksamhet där transaktionerna inte medför avdragsrätt eller för privat bruk behöver inte göras.

Avdrag för den ingående skatten medges schablonmässigt och formen för avtalet om uthyrning är utan betydelse, d.v.s. samma regler gäller både vid långtids- och korttidsleasing och oavsett om det är fråga om fullserviceleasing eller finansiell leasing. Det som avses är således avtal om hyra. Vid finansiell leasing måste det därför prövas om avtalet faktiskt avser hyra, eller om ett avtal som benämns finansiell leasing innebär ett köp enligt den mervärdesskatterättsliga bedömningen.

Schablonregeln gäller inte om hyra (leasing) av en personbil eller en motorcykel görs för uthyrning, persontransporter enligt taxitrafiklagen (2012:211), transporter av avlidna eller körkortsutbildning som omfattas av skatteplikt. Skatteverket redogör nedan för sin uppfattning om när en personbil eller en motorcykel ska anses hyrd för sådana särskilda ändamål eller när det har skett för andra ändamål.

Rättsfall: uppdelning av den ingående skatten

Bolaget avser att leasa personbilar som ska användas i verksamhet som består av två delar. Där den ena delen, tillhandahållande av hushållstjänster, är en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt, medan den andra delen, tillhandahållande av omsorgstjänster, inte är en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt. Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att om en personbil uteslutande används i den del av verksamheten där transaktionerna inte medför avdragsrätt, så finns ingen avdragsgill ingående skatt på varken personbilens driftskostnader eller leasingavgifter. Om en personbil används i både verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt och i verksamhet där transaktionerna inte medför avdragsrätt, så kan all ingående skatt på driftkostnaderna dras av. Avdragsgill ingående skatt med hälften på leasingavgifterna förutsätter att personbilen i mer än ringa omfattning används i den delen av verksamheten där transaktionerna medför avdragsrätt. För en personbil som uteslutande används i verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt finns avdragsgill ingående skatt om 50 procent förutsatt att personbilen i mer än ringa omfattning används i verksamheten där transaktionerna medför avdragsrätt (HFD 2021 ref. 16).

Mer än ringa omfattning – körsträcka

Skatteverket anser att en personbil som körts mer än 100 mil under året i en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt anses använd i mer än ringa omfattning i sådan verksamhet. Ingående skatt om 50 procent på leasingavgiften är alltså i sådant fall avdragsgill. Vid kortare hyresperioder får användning i verksamheten relateras till hyrestiden. Om en och samma körning med en leasad personbil avser två olika verksamhetsgrenar, varav endast den ena är en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt, får endast de mil som kan hänföras till verksamheten där transaktionerna medför avdragsrätt beaktas. Detsamma gäller när en körning, i en verksamhet där transaktionerna endast delvis medför avdragsrätt, avser både tillhandahållanden som är skattepliktiga och tillhandahållanden som är undantagna från skatteplikt.

Det är den som begär avdraget som ska visa att villkoren för avdragsrätt är uppfyllda. Antal körda mil i verksamheten kan till exempel visas med en fullständig körjournal.

Hyran får inte delas upp

Den avtalade hyresersättningen för bilen betraktas som en helhet. Det är inte tillåtet att dela upp ersättningen så att t.ex. räntekostnader som belastar bilen debiteras separat utan mervärdesskatt. Hyran innefattar visserligen räntekostnader, men dessa avser uthyrarens kapitalskuld. Av ett förhandsbesked framgår att det inte heller är möjligt att upprätta ett separat hyresavtal som gäller extrautrustning, för att hyrestagaren på så sätt ska få avdrag med mer än 50 procent av den ingående skatten på extrautrustningen (RSV/FB Im 1983:11). Skatteverket delar den bedömning som görs i förhandsbeskedet. Vid fullserviceleasing gäller samma sak i fråga om bilens driftkostnader.

En separat fakturering av dessa medför alltså inte att hyrestagaren kan dra av mer än 50 procent av mervärdesskatten på driftkostnaderna.

Om hyrestagaren däremot själv får köpa extrautrustning eller stå för bilens driftkostnader, gäller inte den 50-procentiga schablonregeln. Då gäller i stället avdragsreglerna för extrautrustning och driftkostnader.

Rättsfall: serviceavtal

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att mervärdesskatt enligt serviceavtal för personbil som hyrts genom s.k. finansiell leasing, var helt avdragsgill även om avtalet ingåtts med en återförsäljare med vilken sökandebolaget i det överklagade förhandsbeskedet även hade ingått hyresavtalet avseende personbilen (RÅ 1999 not. 293).

Leasingavtal upphör

I SOU 1994:120, s. 254, beskrivs vad som gäller vid leasingavtals upphörande. Bland annat nämns följande. Många leasingavtal innehåller en bestämmelse om att hyrestagaren garanterar att leasegivaren erhåller bilens beräknade restvärde vid avtalstidens slut. Om bilens marknadsvärde då understiger restvärdet ska hyrestagaren betala en mellanskillnad och detta belopp utgör tillkommande hyra. Hyrestagaren kan dra av hela eller hälften av den debiterade skatten beroende på för vilken typ av verksamhet bilen leasats. Skulle hyrestagaren välja att under hyrestiden eller efter dess utgång förvärva bilen är dock inte skatten på förvärvet avdragsgill i andra fall än när detta görs för sådan verksamhet som medför att den ingående skatten vid inköp av personbilar är avdragsgill (13 kap. 20 § ML).

Leasingavtal med restvärdegaranti innehåller ofta också en rätt för hyrestagaren att erhålla kompensation i de fall bilens marknadsvärde vid avtalstidens slut överstiger beräknat restvärde. En sådan kompensation till hyrestagaren betraktas som en kreditering av tidigare betalda leasingavgifter, varför tidigare avdragen ingående skatt ska minskas utifrån den ändringsfaktura som leasegivaren då ska utfärda till hyrestagaren. Normalt får hyrestagaren kompensationen i form av en återbetalning från leasegivaren.

Om hyrestagaren väljer att köpa bilen från leasegivaren kan det förekomma att leasegivaren i stället räknar av kompensationen från försäljningspriset. Beskattningsunderlaget för försäljningen ska i sådant fall inkludera den avräknade kompensationen. Detta för att undvika att en del av skatten på anskaffningskostnaden blir avdragsgill till följd av höga leasingavgifter och lågt restvärde, jämför SOU 1994:120 s. 254. Det innebär även att om försäljningspriset exempelvis bestäms till restvärdet och hyrestagaren samtidigt avstår från sin rätt till kompensationen ska beskattningsunderlaget vid försäljningen av bilen ändå utgöras av summan av bilens restvärde och den kompensation som leasegivaren annars skulle gett hyrestagaren. Mervärdesskatten beräknad enligt detta beskattningsunderlag ska anges i den faktura som leasegivaren utfärdar till hyrestagaren.

Leasingbilen förvärvas i förtid

Om en hyrestagare köper en personbil innan hyrestiden enligt kontraktet har gått ut måste denne betala resterande leasingavgifter fram till hyrestidens utgång. Mervärdesskatten på lösen av leasingkontraktet kan inte anses vara kopplad till leasingavgifter, utan är mervärdesskatt på inköp av en personbil. På grund av det, finns inte någon ingående skatt som är avdragsgill på lösen av ett leasingkontrakt som gäller en personbil om det inte sker för sådan verksamhet som anges i 13 kap. 20 § ML.

Leasingbilen återlämnas i förtid

Det belopp som en uthyrare av bilar får från hyrestagaren på grund av att hyresavtalet sägs upp innan avtalstidens slut är en del av ersättningen för den tjänst som köparen har getts möjlighet att dra nytta av även om köparen väljer att inte göra detta. Mervärdesskatt ingår därför i den tillkommande ersättningen.

Förvärv av leasingkontrakt

Ett leasingkontrakt kan mervärdesskattemässigt klassificeras som antingen tillhandahållande av tjänst eller som leverans av vara, se Uthyrning av varor under en viss tid (leasingavtal).

Tillhandahållande av tjänst

Det förekommer att en beskattningsbar person som leasar en personbil (leasetagaren), säljer sitt leasingkontrakt. Bilen anses ha ett övervärde och köparen är därför beredd att betala för att överta kontraktet. Om ett leasingavtal överlåts vid operationell leasing eller vid finansiell leasing som innebär tillhandahållande av en tjänst, t.ex. hyra av personbil, är det fråga om en överlåtelse av en sorts rättighet, ett tillhandahållande som är skattepliktigt.

En beskattningsbar persons förvärv av en sådan rättighet kan varken anses som köp eller hyra av en personbil. Avdragsbegränsningarna i 13 kap. 20–22 §§ ML kan därmed inte bli tillämpliga på detta förvärv. Det är däremot inte säkert att hela den ingående skatten är avdragsgill. Notera att det vid förvärv av ett leasingkontrakt är fråga om ett förvärv av en tjänst, inte förvärv av en investeringsvara. Om förvärvet görs delvis för privat användning ska avdragsrätten följaktligen begränsas.

Den leasingavgift som köparen behöver betala för den fortsätta hyrestiden behandlas enligt reglerna i 13 kap. 21-22 §§ ML, se leasing och hyra av personbil eller motorcykel.

Leverans av vara

Om ett leasingavtal överlåts vid finansiell leasing som innebär leverans av vara, säljer leasetagaren personbilen till köparen, jämför Exempel: leasingavtal som innebär leverans av vara – annan köpare anvisas vid avtalstidens slut. I sådant fall aktualiseras avdragsbegränsningen enligt 13 kap. 20 § ML för köparen på den ingående skatten.

Bilhandel, biluthyrning, taxi, begravningsbyråer och trafikskolor

Avdragsbegränsningen i 13 kap. 20 § ML gäller inte vid inköp av personbilar för återförsäljning i bilhandelsföretag, för uthyrning i biluthyrningsföretag, för persontransporter enligt taxitrafiklagen (2012:211), för transporter av avlidna eller för körkortsutbildning som omfattas av skatteplikt.

Vid köp av personbil för andra ändamål i dessa verksamheter, t.ex. för användning som tjänstebilar eller servicebilar, gäller däremot avdragsbegränsningen. Detsamma gäller för bilar som helt eller delvis ska användas för godstransporter. Om bilen används för både person- och godstransport, liksom när den i övrigt bara delvis används i exempelvis persontransport­verksamheten, gäller bestämmelserna om uppdelning av den ingående skatten i 13 kap 29 § ML och 13 kap. 30 § ML. Transport av resgods i samband med persontransport medför dock inte någon begränsning av avdragsrätten.

Exempel: ombyggnation av personbil till A-traktor för försäljning

Avdragsbegränsningen för ingående skatt i 13 kap. 20 § ML gäller vid inköp av en personbil i ett bilhandelsföretag om syftet är att bygga om fordonet till en A-traktor och sedan sälja fordonet. För att den ingående skatten på inköpskostnaden av personbilarna ska vara avdragsgill krävs att ändamålet med förvärven ska vara att använda de inköpta personbilarna i återförsäljnings­verksamheten av personbilar. Man ska titta på syftet med varje förvärv. Eftersom det inte är en personbil som säljs, är inte undantaget från avdragsbegränsningen för bilhandel tillämpligt.

Rättsfall: inte återförsäljning, ingen avdragsgill ingående skatt

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked som gällde om det fanns ingående skatt som var avdragsgill vid köp av personbilar. Ett bolag som drev revisionsverksamhet leasade ett 40-tal personbilar. Bolaget hade för avsikt att efter leasingtidens utgång köpa bilarna för att sälja dem vidare till t.ex. bilhandlare, leasegivare, anställda i bolaget eller till andra privatpersoner. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i likhet med Skatterättsnämnden att den ingående skatten i samband med inköpet av personbilarna inte var avdragsgill för bolaget. Begreppet återförsäljning ansågs vara försäljning som sker i sådana former som utmärker en yrkesmässigt bedriven bilhandel. Bolagets tillfälliga inköp av personbilar som tidigare hade hyrts ansågs inte falla under detta begrepp, trots att bolagets syfte med förvärven var att sälja bilarna vidare (RÅ 2000 not. 98).

Rättsfall: köp av leasingbilar

Skatterättsnämnden har ansett att ett biluthyrningsföretag har avdragsgill ingående skatt vid inköp av leasingbilar som det tidigare hyrt ut i sin yrkesmässiga biluthyrningsverksamhet. Skatterättsnämnden bedömde att den ingående skatten var avdragsgill oavsett om alla bilarna efter inköpet såldes vidare eller om vissa bilar vidaresåldes och vissa bilar var föremål för fortsatt användning i (SRN 2006-04-25). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.

Rättsfall: förarkurs, ej körkortsutbildning

Skatterättsnämnden har ansett att för ett företag som bedrev andra förarkurser än körkortsutbildning uppgår den avdragsgilla ingående skatten i samband med hyra av personbilar i utbildningen till hälften av mervärdesskatten på hyreskostnaden. Företagets utbildning ansågs inte utgöra körkortsutbildning eftersom företaget inte kunde betraktas som en trafikskola (SRN 2001-01-05). Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning.

Bil för körupplevelse

Enligt Skatteverkets uppfattning kan inte tillhandahållanden i form av körupplevelser, där kundens rätt att fritt förfoga över fordonet är starkt begränsad på grund av att körning sker under överinseende av en medföljande representant för uthyraren, anses som sådan uthyrning som avses i 13 kap. 20 § ML. Någon ingående skatt som är avdragsgill finns därför inte för inköp av bilar för sådana tillhandahållanden (jämför KRNS 2012-11-06, mål nr 4447-12).

Bil för sjuktransporter

Sjuktransporter räknas inte som persontransporter enligt taxitrafiklagen (jämför 10 kap. 7 § ML). Om en taxibil används för en verksamhet där transaktionerna inte medför avdragsrätt, exempelvis för sådana sjuktransporter som utgör sjukvård och är undantagna från skatteplikt kan detta påverka den ingående skatt som kan dras av vid inköpet.

Bil för persontransporter enligt taxitrafiklagen

Enligt taxitrafiklagen (2012:211), TTL, och taxitrafikförordning (2012:238), TTF gäller bland annat följande:

- Taxitrafik får bedrivas endast av den som har taxitrafiktillstånd, 2 kap. 1 § TTL,

- En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som har en giltig taxiförarlegitimation, 3 kap. 1 § TTL,

- En personbil eller en lätt lastbil som ska användas i taxitrafik enligt ett taxitrafiktillstånd ska skriftligen anmälas till Transportstyrelsen av tillståndshavaren. Fordonet får inte användas i taxitrafik förrän en anmälan, som uppfyller kraven i 3 §, har kommit in till Transportstyrelsen, 4 kap. 2 § TTF.

Enligt Skatteverkets uppfattning måste samtliga ovanstående krav enligt taxilagstiftningen vara uppfyllda för att köp av en personbil ska anses vara gjord för persontransporter enligt taxitrafiklagen. Från och med den 1 januari 2021 har möjligheten att få dispens från kravet på att ha taxameter i taxifordon ersatts med ett krav på att taxifordon måste utrustas med taxameterutrustning eller med en särskild utrustning för taxifordon.

Särskilt om köp av motorcykel

Vid köp av motorcykel för persontransporter i taxiverksamhet blir avdragsbegränsningen i 13 kap. 20 § ML tillämpligt, eftersom taxitrafiklagen (2012:211) inte omfattar persontransporter med motorcykel. Vid köp av motorcykel för t.ex. återförsäljning eller skattepliktig körkortsutbildning är däremot avdragsbegränsningen inte tillämplig.

Leasing eller hyra av bil för bilhandel

Om ett bilhandelsföretag hyr in fordon för att användas i verksamheten gäller regeln i 13 kap. 22 § ML om att mervärdesskatten på leasingavgifterna är avdragsgill till hälften. Om bilen används i ringa omfattning finns ingen avdragsgill ingående skatt (13 kap. 22 § ML). För leasingbilar i bilhandelsföretag gäller alltså samma regler som för verksamheter i allmänhet, se Leasing av personbil.

Leasing eller hyra av bil för biluthyrning, persontransport, skattepliktig körkortsutbildning mm

Om ett företag hyr in fordon för att användas för uthyrning, för persontransporter enligt taxitrafiklagen (2012:211), för transport av avlidna eller för skattepliktig körkortsutbildning gäller inte den schablonmässiga begränsningen om att avdragsgill ingående skatt på leasingavgiften uppgår till 50 procent som för bilhandelsföretag. I stället gäller de allmänna reglerna i ML. När det gäller inköp eller återlämnande av leasingbil, se Köp av personbil eller motorcykel (ovan) samt Leasing och hyra av personbil eller motorcykel (ovan).

För en personbil som hyrs in för annan användning i verksamheten, t.ex. tjänstebilar, är dock 50 procent av den ingående skatten på leasingavgifterna avdragsgill (13 kap. 22 § ML). Om bilen används i ringa omfattning i verksamheten finns ingen ingående skatt som är avdragsgill på hyreskostnaden för bilen (13 kap. 21 och 22 §§ ML). När det gäller sådana leasingbilar gäller alltså samma regler som för verksamheter i allmänhet, se Leasing av personbil (ovan).

Leasing eller hyra av motorcykel

Eftersom taxitrafiklagen (2012:211) inte omfattar persontransporter med motorcykel är det inte möjligt att hyra en motorcykel för persontransporter enligt denna lag.

Vid hyra av motorcykel som används i taxiverksamhet gäller därför samma regler som för verksamheter i allmänhet. Avdragsgill ingående skatt på leasingavgifterna uppgår alltså till 50 procent (13 kap. 22 § ML). Om motorcykeln används i ringa omfattning i verksamheten finns dock ingen avdragsgill ingående skatt på leasingavgifterna (13 kap. 21 och 22 §§ ML).

Vid hyra av motorcykel för användning i t.ex. skattepliktig körkortsutbildning, gäller däremot inte den schablonmässiga begränsningen om att avdragsgill ingående skatt på leasingavgifterna uppgår till 50 procent. I stället gäller de allmänna reglerna i ML.

Driftkostnader m.m. för personbil eller motorcykel

All ingående skatt på driftkostnader för en personbil eller en motorcykel som är ett inventarium i en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt får dras av, även om fordonet endast delvis används i verksamheten. Detsamma gäller om en personbil eller motorcykel har hyrts för användning i en sådan verksamhet (13 kap. 23 § ML).

Skatteverket anser att ingående skatt på driftkostnader som gäller en personbil som hyrts för användning i verksamheten får dras av om varorna och tjänsterna för driften kan anses anskaffade för att helt eller delvis användas i verksamheten. Enligt Skatteverkets uppfattning kan det förutsättas att driftkostnaderna till viss del gäller verksamheten om bilen faktiskt till viss del används i verksamheten under det beskattningsår när inköpet av varorna och tjänsterna för driften sker. Är det däremot klarlagt att användningen av en bil i verksamheten upphört kan ingående skatt i enlighet med 13 kap. 23 § ML inte längre dras av.

Som driftkostnad anses kostnad för bl.a. bensin, service, reparation (även av utrustning och tillbehör), underhåll och besiktning eller test.

Bestämmelsen om driftkostnader medför att all ingående skatt på driftskostnader kan dras av. Detta gäller även i de fall en personbil används dels i verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt, dels i verksamhet där transaktionerna inte medför avdragsrätt, d.v.s. i en s.k. blandad verksamhet (prop. 1993/94:99 s. 216). Någon uppdelning efter skälig grund enligt 13 kap. 29 § ML behöver då inte göras. Ingående skatt för driftkostnaderna för en bil som är ett inventarium i en verksamhet där transaktionerna huvudsakligen inte medför avdragsrätt, t.ex. en tandläkarverksamhet, men där bilen används till 10 procent i en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt kan alltså i sin helhet dras av.

El för laddning

Som driftskostnad anses även kostnad för el för laddning av elbil eller elmotorcykel.

Från den 1 juli 2023 gäller en tillfällig skattefrihet för förmån enligt inkomstskattelagen av laddning av bl.a. personbil klass 1 och motorcykel som sker på arbetsplatsen (prop. 2022/23:84 s. 19). Skattefriheten gäller till och med den 30 juni 2026. Den tillfälliga skattefriheten för laddning påverkar inte arbetsgivarens rätt till avdrag för ingående skatt.

Anställd betalar drivmedlet

En anställd som har bilförmån, betalar normalt själv allt drivmedel och får kostnadsersättning för drivmedlet som gäller tjänstekörningen. Under dessa förutsättningar kan arbetsgivaren inte dra av någon del av den ingående skatten på kostnaden för drivmedlet, eftersom det är den anställda och alltså inte arbetsgivaren som har gjort inköpet. Utgiven kostnadsersättning berättigar alltså inte till avdrag för ingående skatt.

Ej inventarium

Om en beskattningsbar persons personbil inte är ett inventarium i verksamheten får avdrag för ingående skatt på i rörelsen bokförda driftkostnader göras till den del de avser verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt. Motsvarande gäller för bilar som inte är personbilar enligt ML. I dessa fall får avdrag inte göras för all ingående skatt på driftkostnaderna enligt schablonen i 13 kap. 23 § ML. Bestämmelsen om den generella möjligheten till avdrag för ingående skatt medger dock avdrag för ingående skatt för inköp till verksamheten, d.v.s. för den del av den ingående skatten som kan anses gälla körning i verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt (13 kap. 6 § ML och 13 kap. 29 och 30 §§ ML).

En arbetsgivare får göra avdrag för ingående skatt, när denne köper in el för laddning av till exempel en anställds privata elbil, elmotorcykel eller elcykel som används i verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt. Om fordonet används på annat sätt, exempelvis privat, kan arbetsgivaren inte dra av den ingående skatten på elkostnaden för den del laddningen av fordonet som används på sådant sätt. Den tillfälliga skattefriheten för laddning påverkar inte arbetsgivarens rätt till avdrag för ingående skatt.

Extrautrustning

Olika tillval som görs i samband med ett bilköp anses vara en del av anskaffnings­kostnaden för bilen och omfattas därför av avdragsbegränsningen för personbilar. Det kan gälla valfrihet i fråga om klädsel, lack, fälgar, taklucka, klimatsystem, säkerhetsutrustning m.m. Ofta fabriksutrustas bilen med dessa tillval.

När det gäller annan utrustning eller tillbehör till bilen får möjligheten till avdrag bedömas enligt de allmänna reglerna i ML. Det gäller både vid nyanskaffning och vid utbyte av utrustningen. Som exempel på sådan utrustning kan nämnas telefon, kommunikationsradio, vinterdäck, dragkrok, extraljus, motorvärmare, takbox och ljudanläggning. Hänvisningen till de allmänna reglerna innebär att det kan bli fråga om proportionering av den ingående skatten om bilen används dels i verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt, dels i verksamhet där transaktionerna inte medför avdragsrätt eller uttagsbeskattning om utrustningen har anskaffats delvis för privat bruk. Möjligheten till avdrag påverkas dock inte av om extrautrustningen levereras i samband med att bilen levereras eller vid ett senare tillfälle.

Läs mer om utrustning i tävlingsbilar.

Exempel: Gaskonvertering

Ett företag, A, leasar en personbil, för användning i verksamheten. Innan bilen tas i bruk av A så skickas bilen till en tredje part (annan än bilförsäljaren och leasegivaren) för att konverteras. Syftet med konverteringen är att bilen ska kunna tankas med både gas och bensin. Konverteringen beställs och betalas av A.

Då varken billeverantören eller leasegivaren har tillhandahållit den aktuella utrustningen och inte heller har något garantiansvar för utrustningen, bör gaskonverteringen inte ses som ett sådant tillval som görs i samband med ett bilköp.

Gaskonverteringen får i detta fall istället ses som en anskaffning av sådan extrautrustning för vilken möjligheten till avdrag ska bedömas enligt de allmänna reglerna i ML. Även om A inte äger bilen utan endast leasar den, så har A beställt och betalat konverteringen vilket medför att det är ett förvärv för dennes verksamhet.

Egen bil i tjänsten

Mervärdesskatt som ingår i en anställds kostnader är inte ingående skatt som arbetsgivaren kan dra av. Som exempel kan nämnas när arbetsgivaren betalar ut kostnadsersättning för att den anställda använder sin egen bil i tjänsten. För att mervärdesskatt som den anställda betalar ska kunna anses gälla inköp i verksamheten och på så sätt utgöra ingående skatt som arbetsgivaren kan dra av, anser Skatteverket att betalningen måste ha karaktär av utlägg för arbetsgivarens räkning. Det medför att ingående skatt på driftkostnader i allmänhet inte kan återfås av arbetsgivaren när en anställd använder sin egen bil i tjänsten. För att den anställdas betalning ska kunna hänföras till ett utlägg för arbetsgivarens räkning, bör den anställdas inköp enligt Skatteverkets uppfattning helt överensstämma med vad som förbrukas eller konsumeras för företagets räkning. De enda driftkostnader för en personbil som ett sådant synsätt torde överensstämma på är därför närmast kostnader för drivmedel.

I detta sammanhang kan det vara av intresse att EU-domstolen ansett att Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EU-fördraget, genom att i strid med direktivets bestämmelser (artiklarna 168 a och 178 a i mervärdesskattedirektivet) föreskriva att en beskattningsbar person i form av en arbetsgivare får dra av en del av den ersättning som betalas ut till en anställd för användning av privat bil i tjänsten (C-338/98, kommissionen mot Nederländerna).

En förutsättning för att arbetsgivaren ska kunna dra av den ingående skatten är enligt Skatteverkets uppfattning att bensinen antingen betalas med kontokort som tillhör arbetsgivaren och bensinbolaget sänder räkningen direkt till denne eller att den anställda i nära anslutning till tidpunkten för utlägget återfår detta mot kvitto. Vidare krävs att kvittot eller fakturan kan anses utgöra företagets verifikation i enlighet med Bokföringslagens krav och uppfyller kraven på en faktura enligt 17 kap. ML. Fakturan måste även bevaras på rätt sätt. Arbetsgivaren har i sådant fall möjlighet till avdrag för den ingående skatten enligt de allmänna reglerna i ML.

Driftkostnader i bilhandel, biluthyrning, taxi, begravningsbyråer och trafikskolor

Samma regler gäller för dessa verksamheter som för andra verksamheter, se Driftkostnader m.m. för personbil eller motorcykel (ovan).

Drivmedelsförmån, ej uttagsbeskattning

En anställd som har bilförmån ska själv betala allt drivmedel och få kostnadsersättning som gäller drivmedlet för tjänstekörningen. Arbetsgivaren kan då inte dra av någon del av den ingående skatt som avser drivmedlet, se Driftkostnader m.m. för personbil eller motorcykel.

Om arbetsgivaren trots detta betalar allt drivmedel, ska den anställda beskattas för en särskild drivmedelsförmån vid inkomstbeskattningen. Om arbetsgivaren köper drivmedlet kan denne dra av den ingående skatten (13 kap. 23 § ML). Detta gäller om fordonet tillhör inventarierna i verksamheten eller har förhyrts för användning i denna och även för de företag som kan komma att uttagsbeskattas för privat användning av en personbil.

Skatteverket anser att en drivmedelsförmån inte ska medföra uttagsbeskattning enligt ML. En uttagsbeskattning i detta avseende skulle enligt Skatteverkets bedömning sätta möjligheten till avdrag för ingående skatt i 13 kap. 23 § ML för driftkostnader hänförliga till personbilar ur spel.

Avdragsgill ingående skatt normalfall

Nedanstående tablå, vilken bara tar upp normalfallen, visar översiktligt ingående skatt som är avdragsgill, vid inköp m.m. av personbilar i olika slag av företag. För motorcyklar för persontransporter i taxiverksamhet gäller samma regler som för kategorin ”Övriga”.

	Taxi	Bilhandel	Biluthyrning Begravningsbyråer Trafikskolor	Övriga
Inköp	Fullt avdragsgill*)	Fullt avdragsgill	Fullt avdragsgill	Ej avdragsgill
Leasing/ Hyra	Fullt avdragsgill*)	50 % avdragsgill	Fullt avdragsgill	50 % avdragsgill
Drift	Fullt avdragsgill	Fullt avdragsgill	Fullt avdragsgill	Fullt avdragsgill

*) Den ingående skatten om är avdragsgill begränsas om fordonet även används för godstransporter.

Tävlingsbil

Skatteverket anser att avdragsgill ingående skatt vid köp, hyra, ombyggnad, extrautrustning och komplettering av personbilar och motorcyklar för användning i ekonomisk tävlingsverksamhet bör bedömas på samma grunder som vid inköp för annan ekonomisk verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt och som omfattas av de särskilda avdragsbegränsningarna för personbilar och motorcyklar.

Enligt Skatteverkets uppfattning bör avdragsbegränsningarna i första hand omfatta ett komplett fordon antingen det förvärvas i sådant skick eller i form av komponenter avsedda att monteras och kompletteras för att bli ett sådant fordon.

För tävlingsfordon gäller typiskt sett att de förses med omfattande specialutrustning, som är avsedd att monteras i efterhand. Vid inköp av sådan utrustning och vid ombyggnad, trimning, m.m. för tävlingsverksamheten bör avdrag medges som för andra varor och tjänster än sådana som omfattas av avdragsbegränsningarna för personbilar och motorcyklar.

Personbil som skrotas

Avdragsbegränsningen för ingående skatt enligt 13 kap. 20 § ML för inköp av personbil gäller inte då en bilskrot köper in en personbil. Detta under förutsättning att personbilen omedelbart efter inköpet tas om hand av bilskroten och förstörs.

Inköp av personbilar som säljs vidare till anställda

Anställda på främst lack- och plåtverkstäder kan få köpa lösenbilar från försäkringsbolag genom auktioner på försäkringsbolagens hemsidor. Det är bilar som försäkringsbolaget inte velat bekosta reparation av, men som försäkringsbolaget äger efter det att försäkringstagaren har lösts ut. I fakturan från försäkringsbolaget anges normalt att bilen inte får säljas vidare förrän den är reparerad och kontrollbesiktad. Fakturan är vanligtvis ställd till plåtverkstaden. Det förekommer att det är den anställda och inte plåtverkstaden som betalar fakturan från försäkringsbolaget. Då inköpet i normalfallet inte kan anses avse plåtverkstadens beskattade transaktioner saknar då enligt 13 kap. 6 § ML plåtverkstaden avdragsrätt för den ingående skatten på inköpskostnaden av personbilen.

Även om inköpet av bilen sker för plåtverkstadens beskattade transaktioner ska avdragsbegränsningen för inköp av personbilar i 13 kap. 20 § ML tillämpas. Att en plåtverkstad köper in bilar från försäkringsbolag för att omedelbart därefter sälja dem vidare utan pålägg till anställda för reparation och försäljning uppfyller inte kravet på återförsäljning (se ovan).

Plåtverkstaden har inte någon avdragsrätt för den ingående skatten på kostnaden för inköpet av personbilen. Plåtverkstaden ska då enligt 10 kap. 37 § ML inte ta ut någon utgående skatt på försäljningen av personbilen.

Delningsekonomi

Delningsekonomi kan vara när personer hyr ut, delar eller lånar ut sina saker eller tillhandahåller tjänster till andra personer. Som en del av delningsekonomin förekommer det att personer tillhandahåller persontransporter eller hyr ut sin personbil mot ersättning.

Om uthyrningen eller tillhandahållandet av persontransporter räknas som en ekonomisk verksamhet, är den som tillhandahåller dessa tjänster en beskattningsbar person.

Persontransporter med personbil

Den som regelbundet transporterar personer mot betalning bedriver ekonomisk verksamhet och är en beskattningsbar person, se Exempel: passagerartransporter med privat bil under Delningsekonomi. Detta gäller även om taxitrafiktillstånd enligt taxitrafiklagen (2012:211) saknas.

En person som använder sin privata personbil för skattepliktiga persontransporter kan inte dra av ingående skatt för inköp av personbil. Detta eftersom inköpet inte har gjorts i egenskap av beskattningsbar person.

Om personbilen köps in i egenskap av beskattningsbar person för att tillhandahålla skattepliktiga persontransporter är den ingående skatten avdragsgill endast om personbilen används för persontransporter enligt taxitrafiklagen.

För ingående skatt som är avdragsgill för leasingavgifter, se Avdragsgill ingående skatt normalfall.

Uthyrning av personbil (bildelning)

Det förekommer att personer hyr ut personbilar till andra personer antingen via en förmedlare eller genom ett biluthyrningsföretag som in sin tur hyr ut personbilen. Personen kan hyra ut bilen via till exempel en mobilapplikation där personen registrerar sig. Uthyrning av personbil kan räknas som en ekonomisk verksamhet vilket innebär att den som hyr ut personbil gör det i egenskap av en beskattningsbar person, se Exempel: uthyrning av en privat bil (bildelning) under Delningsekonomi.

En person som använder sin privata personbil för skattepliktiga uthyrningstjänster kan inte dra av ingående skatt för inköp av personbilen eftersom inköpet inte har gjorts i egenskap av beskattningsbar person.

Om en personbil köps in för att tillhandahålla skattepliktiga uthyrningstjänster är den ingående skatten på inköpskostnaden avdragsgill om personbilen används för uthyrning i ett biluthyrningsföretag. Enligt Skatteverkets uppfattning innebär det att den ingående skatten för förvärv av en personbil endast är avdragsgill om det vid förvärvstillfället finns en klar avsikt att personbilen ska hyras ut på heltid. Personbilen måste också vara tillgänglig för uthyrning på heltid. Mot bakgrund av syftet med avdragsbegränsningen, d.v.s. att inte medge avdrag för privat konsumtion, är det därför endast i undantagsfall som avdraget kan medges.

För ingående skatt som är avdragsgill för leasingavgifter, se Avdragsgill ingående skatt normalfall.

Driftkostnader

För ingående skatt som är avdragsgill för driftkostnader se driftkostnader m.m. för personbil eller motorcykel.

Kompletterande information

• Uttag vid användning av personbilar och motorcyklar.
• Beskattningsunderlag vid privat användning av personbil.