Ekonomisk verksamhet

Allmänt om ekonomisk verksamhet

Med ekonomisk verksamhet förstås varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamhet inom fria och därmed jämställda yrken (4 kap. 1 § andra stycket ML).

Begreppet ekonomisk verksamhet omfattar försäljning av varor och tjänster som inte bara görs tillfälligt. Försäljning av varor eller tjänster som bara görs vid enstaka tillfällen omfattas inte. Vid bedömningen av om en verksamhet är ekonomisk måste en bedömning göras av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

En förutsättning för att en verksamhet ska anses som ekonomisk är att den innefattar beskattningsbara transaktioner, det vill säga försäljningar av varor eller tjänster. En verksamhet där man bara gratis delar ut varor eller tjänster är inte en ekonomisk verksamhet. Samma gäller om det inte finns några ersättningar som är direkt kopplade till de varor eller tjänster som tillhandahålls, till exempel om verksamheten är helt bidragsfinansierad.

En verksamhet som bedrivs av rent personligt intresse och som bara innefattar tillfälliga försäljningar av varor eller tjänster är inte en ekonomisk verksamhet. En sådan verksamhet bedrivs inte i kommersiellt syfte. Försäljning i begränsad omfattning av frimärken som görs av en frimärkssamlare är till exempel inte en ekonomisk verksamhet.

Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter ska särskilt betraktas som en ekonomisk verksamhet (4 kap. 1 § andra stycket ML). Med att vinna intäkter förstås försäljning av varor eller tjänster.

Rättsfall: Att utföra tjänster gratis var inte en ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har förklarat att den som bara tillhandahåller tjänster utan att ta betalt för dem inte är en beskattningsbar person och därmed är inte heller verksamheten ekonomisk (89/81, Hong Kong Trade).

Rättsfall: Avgift var inte en ersättning

EU-domstolen har bedömt en verksamhet som bedrevs av finska statliga rättshjälpsbyråer. Rättshjälpstagarna fick betala en avgift som var beroende av deras inkomst och förmögenhet och som inte motsvarade arvodet för de tjänster som rättshjälpsbyråerna tillhandahöll. Det fanns enligt domstolen inte något direkt samband mellan rättshjälpen och det motvärde som rättshjälpstagarna betalade. Rättshjälpen var därför inte tillhandahållen mot ersättning i mervärdesskattedirektivets mening och verksamheten var inte att anse som ekonomisk (C-246/08, kommissionen mot Finland).

Rättsfall: Alla omständigheter i det enskilda fallet ska bedömas

EU-domstolen har i en dom som rörde uthyrning av en husbil angett några omständigheter som gör det möjligt att avgöra om en verksamhet är ekonomisk eller inte. Om en tillgång uteslutande är ägnad att utnyttjas ekonomiskt är detta i allmänhet tillräckligt för att visa att ägaren använder tillgången för att fortlöpande vinna intäkter. Om en tillgång kan används både för ekonomiska och privata ändamål måste en bedömning göras utifrån samtliga omständigheter som rör användandet. En jämförelse kan då göras med hur en liknande ekonomisk verksamhet vanligtvis bedrivs. Den faktiska tid under vilken tillgången hyrs ut, antalet kunder och intäkternas belopp kan också tas med i bedömningen (C-230/94, Renate Enkler).

Tillfällig verksamhet

För att vara ekonomisk ska verksamheten ha en viss varaktighet. Artikel 12 i mervärdesskattedirektivet ger medlemsstaterna rätt att betrakta personer som beskattningsbara personer även om de bara har tillfälliga försäljningar. Det gäller särskilt vid vissa försäljningar av fast egendom. Sverige har valt att inte utnyttja den möjligheten. Det innebär att verksamhet som bara utövas tillfälligt inte är en ekonomisk verksamhet i Sverige.

Övningsföretag

Den som deltar i olika aktiviteter som syftar till att lära ut företagande och entreprenörskap ska enligt Skatteverket inte anses bedriva ekonomisk verksamhet när dessa genomförs under en i förväg bestämd och begränsad tid. Exempel på sådana aktiviteter är utbildningsprogram som Ung Företagsamhet och ferieaktiviteter som Sommarlovsentreprenörerna.

Rättsfall: En redan beskattningsbar person som bedriver annan verksamhet tillfälligt

EU-domstolen har ansett att en person som bedriver en självständig ekonomisk verksamhet som förrättningsman ska anses som en beskattningsbar person även för en annan självständig verksamhet som han bara bedriver tillfälligt (C-62/12, Galin Kostov).

När ekonomisk verksamhet påbörjas eller avslutas

Den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet till mervärdesskatt har rätt till avdrag för ingående skatt enligt reglerna i 8 kap. ML. Det finns också en särskild bestämmelse i 10 kap. 9 § ML som innebär att det finns en rätt till återbetalning av ingående skatt redan innan de första försäljningarna har ägt rum. Dessa bestämmelser om avdragsrätt och återbetalningsrätt ska tillämpas i enlighet med EU-rätten och EU-domstolens praxis. Det är därför viktigt att avgöra vid vilken tidpunkt en ekonomisk verksamhet har påbörjats och vid vilken tidpunkt en ekonomisk verksamhet har upphört.

Rättsfall: Inköp av tillgång kan innebära att en ekonomisk verksamhet har påbörjats

EU-domstolen har slagit fast att en förberedande verksamhet, till exempel köp av rätt till fast egendom, kan betraktas som en ekonomisk verksamhet redan under föreberedelsetiden. Skattemyndigheten kan dock kräva att avsikten att bedriva ekonomisk verksamhet styrks genom objektiva omständigheter (268/83, Rompelman).

Rättsfall: Ekonomisk verksamhet även om den egentliga verksamheten inte påbörjas

Enligt EU-domstolen kan en förberedande aktivitet vara en ekonomisk verksamhet även om investeringarna aldrig ger upphov till några skattepliktiga försäljningar. Skattemyndigheten kan dock kräva att avsikten att genomföra skattepliktiga försäljningar styrks (C-110/94, INZO). I ett annat fall har EU-domstolen slagit fast att den som styrker sin uppgift om att han har för avsikt att självständigt bedriva ekonomisk verksamhet och som har sina första investeringsutgifter för detta ändamål ska anses som en beskattningsbar person. Detta gäller även när skattemyndigheten redan vid den första fastställelsen av skatten har vetskap om att den planerade ekonomiska verksamheten som skulle ge upphov till skattepliktiga försäljningar inte kommer att bedrivas (C-400/98, Brigitte Breitsohl).

Rättsfall: Avveckling av verksamhet

EU-domstolen har uttalat att ett bolag som hade upphört med sin ekonomiska verksamhet fortsatte att vara en beskattningsbar person. Bolaget hade ingått ett hyresavtal som innebar att det måste fortsätta betala hyra för den lokal som hade använts i den ekonomiska verksamheten (C-32/03, I/S Fini H).

Omständigheter som visar att en verksamhet är ekonomisk

Vid bedömningen av om en verksamhet är ekonomisk ska en samlad bedömning av alla relevanta objektiva omständigheter göras i varje enskilt fall. Skatteverket har i ett ställningstagande gett några exempel på omständigheter som kan visa på att det finns en ekonomisk verksamhet eller på att det finns en avsikt att bedriva en ekonomisk verksamhet. Vilka omständigheter som är relevanta varierar mellan olika branscher och olika typer av verksamheter.

Den som bedriver verksamheten säljer varor eller tjänster

Den omständigheten att det förekommer regelbundna försäljningar av varor eller tjänster innebär i normalfallet att verksamheten ska anses som ekonomisk. Om några sådana försäljningar inte har ägt rum måste avsikten att genomföra sådana försäljningar visas. Det är bara objektiva omständigheter som kan ges någon vikt. Att det finns ekonomiska kalkyler eller affärsplaner kan inte ensamt visa att någon har för avsikt att bedriva en ekonomisk verksamhet. Om det däremot har ingåtts avtal om att fortlöpande sälja varor eller tjänster mot ersättning tyder det på att en ekonomisk verksamhet ska bedrivas, under förutsättning att avtalen inte är alltför allmänt hållna.

Det har anskaffats tillgångar som bara kan användas i en ekonomisk verksamhet

En stor grävmaskin eller en tung lastbil är exempel på sådana varor som normalt inte används för privat bruk utan endast i en ekonomisk verksamhet. Inköp av ett varulager av sådan storlek att det inte enbart täcker personens egna eller närstående personers privata behov är ett annat exempel på när det normalt är en ekonomisk verksamhet. Inköp av tillgångar som normalt sett används för privat bruk, exempelvis en persondator, är inte en omständighet som tyder på att en ekonomisk verksamhet ska bedrivas. Om tillgången är sådan att den kan användas både för en ekonomisk verksamhet och för privat bruk, exempelvis en yacht, måste det avgöras utifrån samtliga omständigheter rörande dess användning om tillgången verkligen ska användas för en ekonomisk verksamhet.

Det finns lokaler som är särskilt anpassade för en ekonomisk verksamhet

Lokalernas utformning kan variera beroende på vilken verksamhet som ska bedrivas. Att någon för stadigvarande bruk hyr en butikslokal är en omständighet som pekar på att personen har för avsikt att bedriva ekonomisk verksamhet.

Verksamheten marknadsförs aktivt på ett ändamålsenligt sätt

Den omständigheten att personen har utgifter för marknadsföring och kan visa att han gör verkliga försök att skaffa kunder är en indikation på att personen bedriver, eller har för avsikt att bedriva, ekonomisk verksamhet. Ett exempel är att det finns en hemsida där det är möjligt att köpa varor eller tjänster.

Särskilt om vissa verksamheter

Investeringsverksamhet

Bara ett innehav av materiella eller immateriella tillgångar är inte ekonomisk verksamhet. Det måste finnas ett syfte att utnyttja tillgångarna för att fortlöpande vinna intäkter av dem. Enligt EU-domstolens praxis är köp, innehav och försäljning av värdepapper för egen räkning inte en ekonomisk verksamhet. Innehav av andelar i dotterföretag är inte heller i sig en ekonomisk verksamhet. Ett holdingbolag som bara äger aktier i dotterbolag utan att tillhandahålla några varor eller tjänster mot ersättning till dotterbolagen bedriver inte någon ekonomisk verksamhet.

Pensionsstiftelser som bildats enligt lag (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. får bara ägna sig åt förvaltning av sin egen förmögenhet. Skatteverket anser därför att sådana pensionsstiftelser inte bedriver någon ekonomisk verksamhet.

Rättsfall: Ett renodlat holdingbolag bedrev inte ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har uttalat att ett holdingbolag som bara köpte intressen i andra företag och som inte deltog i förvaltningen av dessa företag inte bedrev någon ekonomisk verksamhet (C-60/90, Polysar Investment Netherlands BV). Ett holdingbolags deltagande i förvaltningen av andra bolag kan vara en ekonomisk verksamhet, men bara om den omfattar olika transaktioner som är mervärdesskattepliktiga (C-102/00, Welthgrove BV).

Rättsfall: Investering i värdepapper var inte en ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har ansett att ett företag som köpte och sålde aktier och andra värdepapper för att maximera avkastningen på värdepapperen inte bedrev en ekonomisk verksamhet. Verksamheten ansågs begränsad till att hantera en investeringsportfölj på samma sätt som privata investerare gör. Det spelade då inte någon roll att avyttringen av andelar var mycket omfattande eller att rådgivningsfirmor anlitades för försäljningarna (C-155/94, Wellcome Trust Ltd).

Fastigheter

Vid inkomstbeskattningen görs skillnad mellan privatbostadsfastighet och näringsfastighet. Någon motsvarande skillnad finns inte när det gäller mervärdesskatt. Det är inte hur fastigheten benämns som är avgörande för om den ingår i en ekonomisk verksamhet, utan hur den används. Skatteverket har i ett ställningstagande gett sin syn på hur begreppet ekonomisk verksamhet ska tolkas när det gäller transaktioner som har anknytning till fastighetsinnehav.

Enbart innehav av en fastighet är inte en ekonomisk verksamhet. För det krävs också att fastigheten används för att regelbundet vinna intäkter. Med att vinna intäkter förstås försäljning av varor eller tjänster. En fastighet kan också användas för att indirekt generera intäkter i en ekonomisk verksamhet, exempelvis när en reklambyrå hyr en kontorslokal för sin verksamhet.

Detta innebär att utnyttjande av en fastighet för att endast tillfälligt vinna intäkter inte är en ekonomisk verksamhet.

Vissa fastigheter kan i princip inte användas i annan verksamhet än en ekonomisk verksamhet. Exempel på sådana fastigheter är byggnader med hyreslägenheter och affärslokaler eller skogsmark och grustag. Andra fastigheter är i princip avsedda bara för privat bruk. Det kan till exempel var fråga om en fastighet som är inrättad som privatbostad åt ägaren eller ägarens närstående.

Om en fastighet på grund av sin karaktär kan användas både för ekonomiska och privata ändamål, ska det göras en bedömning utifrån samtliga omständigheter för att avgöra om fastigheten verkligen används för att regelbundet vinna intäkter. En metod för att avgöra detta är att jämföra hur fastigheten faktiskt används med hur en motsvarande ekonomisk verksamhet i vanliga fall bedrivs. Om till exempel privat tomtmark används för odling av grönsaker som säljs till en grossist eller detaljist på regelbunden basis, bedrivs verksamheten på samma sätt som av en producent. Det är då frågan om en ekonomisk verksamhet.

Om en transaktion bara innebär att ägaren till en fastighet utnyttjar sin äganderätt är det inte en ekonomisk verksamhet. Detta gäller till exempel när en privatperson säljer sin villafastighet. Det innebär att beloppsmässigt stora transaktioner kan genomföras utan att det blir fråga om en ekonomisk verksamhet.

Uthyrning av fastighet och annan upplåtelse av rätt till fastighet som inte bara görs tillfälligt ska normalt anses vara en ekonomisk verksamhet. Uthyrning och upplåtelse av fastighet är i de flesta fall undantagen från skatteplikt. Det innebär att mervärdesskatt inte ska betalas på en sådan uthyrning även om den görs i en ekonomisk verksamhet. I vissa fall är upplåtelse av fastighet dock skattepliktig. Det gäller till exempel upplåtelse av jordbruksarrende, avverkningsrätt, rätt att ta jord eller sten och rätt till jakt, fiske eller bete.

Tillfälliga försäljningar av varor från en fastighet som används som privatbostad är inte en ekonomisk verksamhet. Ett exempel på sådana transaktioner, som det alltså inte ska tas ut mervärdesskatt på, är försäljning av frukt eller grönsaker från en villaträdgård. Ett annat exempel är enstaka försäljning av träd som växer på en fastighet som används som privatbostad. Sådana försäljningar medför inte att fastigheten kan anses användas för att regelbundet vinna intäkter.

Rättsfall: Försäljning av tomtmark kan i vissa fall vara en ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har prövat frågan om en persons försäljning av tomtmark är en ekonomisk verksamhet. Domstolen fann att en sådan försäljning inte är en ekonomisk verksamhet om den är ett led i förvaltningen av personens privata tillgångar. Däremot kan den vara en ekonomisk verksamhet om personen vidtar aktiva åtgärder för att saluföra fastigheten genom att använda medel som liknar dem som används av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör (C-180/10, Jaroslaw Slaby m.fl.).

Jordbruk, djurskötsel och skogsbruk

Jordbruksverksamhet innebär användning av mark för att odla grödor som kan användas som livsmedel, djurfoder eller som råvaror för exempelvis framställning av bränsle eller textilier. Djurskötsel innebär uppfödning av husdjur för att producera livsmedel eller andra varor. Jordbruksverksamhet och djurskötsel anses som ekonomisk verksamhet när det förekommer regelbunden försäljning av varor eller tjänster.

Skogsbruksverksamhet innebär utnyttjande av skog för produktion av exempelvis timmer, massaved och bränsle. I Sverige regleras skogsbruksverksamhet i skogsvårdslagen (1979:429). I skogsvårdslagen finns bland annat bestämmelser om skyldighet att anlägga ny skog och om lägsta ålder på skog för föryngringsavverkning. Den lägsta tillåtna åldern varierar beroende på trädslag och växtplats och kan vara allt mellan några decennier och mer än ett sekel.

Skogsbruk kännetecknas av att det går lång tid mellan de första investeringarna, till exempel i form av markberedning och plantering, och själva försäljningen av skogsprodukter. Skogsbruk är därför en ekonomisk verksamhet även om själva avverkningen och försäljningen av skogen görs under begränsad tid och med mycket långa mellanrum. Det innebär att den som innehar skogsmark och som säljer skog eller upplåter avverkningsrätt bedriver en ekonomisk verksamhet. Också den som innehar skogsmark och som vidtar åtgärder för förvaltningen och skötseln av skogen för att senare kunna avverka och sälja skogsprodukter eller upplåta avverkningsrätt bedriver en ekonomisk verksamhet.

Rättsfall: Försäljning av timmer från stormskadad skog

EU-domstolen har prövat frågan om en persons försäljning av timmer från stormskadad skog var en ekonomisk verksamhet. Domstolen ansåg att det inte spelade någon roll att försäljningen förorsakats av en force majeure-händelse. Försäljningen av timmer var en ekonomisk verksamhet om den innebar att skogen utnyttjades i syfte att fortlöpande vinna intäkter (C-263/11, Ainārs Rēdlihs).

Hästverksamhet

Exempel på hästverksamhet är travsport, galoppsport, ridsport, hästhållning och hästuppfödning. Det finns inte några särskilda regler i ML som handlar om verksamhet med hästar. Om en hästverksamhet är en ekonomisk verksamhet måste därför avgöras i varje enskilt fall utifrån de allmänna bestämmelserna om vad som är en ekonomisk verksamhet.

Ekonomisk verksamhet föreligger i normalfallet vid kommersiell handel med hästar och vid tävlingsverksamhet som bedrivs varaktigt och som kan jämställas med en kommersiell aktörs verksamhet. Även varaktig hingsthållning, varaktig uppfödning av hästar för försäljning, varaktig inackordering av hästar, varaktig ridutbildning och liknande aktiviteter är normalt en ekonomisk verksamhet.

Ekonomisk verksamhet kan däremot inte anses föreligga när någon föder upp hästar för eget bruk, innehar hästar för fritidsridning eller enbart tävlar med egna hästar i inte alltför stor omfattning. Sådan verksamhet är normalt hobbyverksamhet som bedrivs av personligt intresse och inte i syfte att sälja varor eller tjänster.

Rättsfall: Travverksamhet

Kammarrätten har ansett att ett handelsbolag som köpt in en häst som bedömts lämpad för kommersiell travverksamhet hade påbörjat en ekonomisk verksamhet. Hästen hade omedelbart satts i träning hos en professionell travtränare. Handelsbolaget ansågs ha styrkt att avsikten med inköpet av hästen var att bedriva travverksamhet som skulle generera mervärdesskattepliktiga intäkter i form av prispengar (KRNG 2000-04-20, mål nr 3253-1997). I ett annat fall har kammarrätten ansett att en person som ägde tre travhästar bedrev ekonomisk verksamhet. Betäckning hade skett med godkända avelshingstar. Alla tre hästarna var kommersiellt lämpade eftersom de var registrerade hos Svensk Travsport och därmed fick delta i tävlingar. De hade tränats av en professionell tränare. Dessa omständigheter talade enligt kammarrätten för att hästverksamheten var en ekonomisk verksamhet (KRSU 2009-11-04, mål nr 3725-08).

Virtuella världar

Vid transaktioner mellan deltagarna i en virtuell värld där det finns en överenskommelse om försäljning av en virtuell ”vara” eller en virtuell ”tjänst” mot ersättning i en intern valuta föreligger enligt Skatteverkets bedömning en omsättning av en elektronisk tjänst under förutsättning att den interna valutan kan omvandlas till pengar. Det finns ett direkt samband mellan den tjänst som tillhandahålls en annan deltagare och den ersättning i den interna valutan som denne betalar. Eftersom den interna valutan kan omvandlas till lagligt betalningsmedel utgör den en ersättning som kan uttryckas i pengar. Om den interna valutan inte kan omvandlas till pengar föreligger däremot ingen omsättning. För att en deltagare ska vara skattskyldig till mervärdesskatt krävs att omsättningen görs av en beskattningsbar person i denna egenskap. En deltagare som säljer elektroniska eller andra tjänster i en virtuell värld kan enligt Skatteverkets mening bedriva ekonomisk verksamhet och därmed vara en beskattningsbar person. En bedömning får göras i det enskilda fallet av verksamhetens omfattning, varaktighet och självständighet.

Ingen beloppsgräns

Reglerna om beskattningsbar person och ekonomisk verksamhet infördes i ML den 1 juli 2013. De regler som gäller begreppet yrkesmässig verksamhet och som ska tillämpas för tid före den 1 juli 2013 innehåller en beloppsgräns på 30 000 kr för sådana verksamheter som inte utgör näringsverksamhet enligt IL. Någon sådan beloppsgräns finns inte för begreppet ekonomisk verksamhet. Det betyder att en verksamhet kan anses som en ekonomisk verksamhet oberoende av omsättningens storlek.

Beloppsgränser som finns i andra EU-länder

De flesta av EU:s medlemsländer har utnyttjat den möjlighet till skattebefrielse för små företag som finns i mervärdesskattedirektivet. På EU-kommissionens hemsida finns en förteckning över vilka beloppsgränser för skattebefrielse som gäller i de olika länderna. Sverige har inte utnyttjat denna möjlighet.