Processuella frågor i utmätningsmål

Företrädare för staten i utmätningsmål

När Kronofogden handlägger allmänna mål företräder myndigheten sökanden utom i två fall. Sökanden (t.ex. Försäkringskassan) för sin talan själv vid avvisning på grund av bristfällig ansökan enligt 2 kap. 5 § UB, en situation som mycket sällan förekommer i allmänna mål, och vid invändning mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § UB (t.ex. preskriptionsinvändning).

Skatteverket företräder alltid staten när talan förs i ett överklagat utmätningsmål (2 kap. 30 § UB). Detta innebär att staten byter företrädare när ett utmätningsmål lämnar Kronofogden och går över till domstol.

Kronofogden företräder sökanden vid handläggning hos Kronofogden

När Kronofogden handlägger allmänna mål är det i huvudsak också Kronofogden som företräder sökanden. Exempel på arbetsuppgifter är att:

• ta ställning till frågor om anstånd med löneutmätning och anstånd med försäljning av utmätt egendom
• begära indragning av hela egendomen efter en andelsutmätning
• begära att en fastighet tas i anspråk vid utmätning av ett pantbrev samt begära ett nytt försäljningsförsök och yttra sig över ett avgivet bud
• avstå från utredning om och utmätning av fast egendom
• företräda sökanden vid rättelse av en utmätning (prop. 2006/07:99 s. 38−39).

Vilka beslut vid utmätning får överklagas?

Praktiskt taget alla beslut som Kronofogden fattar kan överklagas (18 kap. 2–6 §§ UB). Även åtgärder som inverkar på en parts eller tredje mans rätt får överklagas (2 kap. 21 § UB).

Kronofogden kan inte överpröva en exekutionstitel

En gäldenär kan inte få en exekutionstitel överprövad i ett förfarande hos Kronofogden. I ett fall hade förvaltningsrätten och kammarrätten fastställt att ett bolag var skattskyldig för en fordonsskatt. Hovrätten fann att det fanns hinder mot verkställighet enligt 3 kap. 21 § UB eftersom bolaget enligt hovrätten inte borde ha ansetts vara betalningsskyldig för fordonsskatten. Enligt HD hade hovrätten inte något lagligt utrymme för att underkänna exekutionstiteln i form av förvaltningsrättens dom (NJA 2006 s. 657).

Detta synsätt bekräftades av HD i ett senare avgörande. Eftersom länsstyrelsens beslut att återkräva utbetalda lönegarantimedel utgjorde ett överklagbart förvaltningsbeslut har det funnits väldigt begränsade möjligheter att i verkställighetshänseende underkänna exekutionstiteln. Det har inte funnits något utrymme för att underkänna beslutet på den grunden att återkravsfordringen skulle omfattas av ett offentligt ackord (se Skatteverkets rättsfallskommentar som behandlar svårigheten för en gäldenär att i ett verkställighetsärende få prövat riktigheten av en exekutionstitel).

Rättsfall: oklar exekutionstitel

HD har ändrat den rättsgrundsats som tidigare slogs fast i NJA 1991 s. 363. HD konstaterar att Försäkringskassans beslut om återbetalning inte är ett bindande förvaltningsbeslut utan ett partsbesked. Oavsett hur beslutet är formulerat kan det inte anses innefatta en betalningsskyldighet enligt 1 kap. 1 § UB. HD fann att domstolens dom efter överklagande inte utgör någon verkställbar exekutionstitel eftersom myndighetsbeslutet inte innefattar någon betalningsförpliktelse (se Skatteverkets rättsfallskommentar HD - Om ett myndighetsbeslut som inte innefattar en betalningsförpliktelse i den mening som avses i 1 kap. 1 § UB överklagas till förvaltningsdomstol så utgör inte domstolens dom någon verkställbar exekutionstitel).

Beslut om verkställighet gäller omedelbart

Kronofogdens beslut gäller omedelbart med undantag för utdömande av vite. Ett överklagande hindrar inte att verkställigheten fortsätter (2 kap. 19 § UB). För att hindra fortsatt verkställighet krävs att domstol beslutar om inhibition (18 kap. 12 § UB).

Vem har rätt att överklaga Kronofogdens beslut?

Kronofogdens beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (18 kap. 2 § UB). Ett överklagande kan alltså göras av någon annan än en part i målet. Gäldenären kan även överklaga beslut som rör tredje mans rätt, t.ex. att utmätt egendom tillhör tredje man. Det är domstolen som prövar om klaganden är saklegitimerad. Det avgörande är om klaganden har ett skyddsvärt intresse som berörs av beslutet (NJA 1987 s. 457 och 1999 s. 622). Se vidare Gregow 2012, Utsökningsrätt, s. 408 ff. och Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 17.3.1.

Skatteverkets talerätt mot Kronofogdens beslut

Skatteverket bör kunna överklaga sådana beslut som Kronofogden meddelar i dess egenskap av verkställande myndighet och som går verket emot. Det ligger i sakens natur att Skatteverket sällan har anledning att överklaga Kronofogdens beslut. I undantagsfall kan det dock finnas situationer där Kronofogden och Skatteverket gör olika tolkningar av gällande rätt. Lagstiftaren har velat renodla rollerna för Kronofogden och Skatteverket genom att överföra de offensiva borgenärsåtgärderna till Skatteverket. Kvar finns den partsneutrala rollen för Kronofogden som verkställande myndighet. Det bör då finnas möjlighet för Skatteverket att inta en självständig hållning gentemot Kronofogden. Om Kronofogdens beslut kan sägas vara till nackdel för det borgenärsintresse som Skatteverket representerar bör Skatteverket också ha talerätt mot beslutet.

Kronofogden ska som verkställande myndighet yttra sig

Om ett överklagande inte avvisas ska Kronofogden så snart som möjligt skicka det och övriga handlingar till rätten (18 kap. 10 § UB). Vid behov ska Kronofogden i samband med det yttra sig i egenskap av verkställande myndighet (17 kap. 3 § UF). Denna funktion måste hållas isär från Skatteverkets borgenärsroll. Om domstolen har fattat ett beslut som är negativt för staten utan att höra Skatteverket innan kan Skatteverket överklaga beslutet och hävda grovt rättegångsfel (22 § ÄrendeL).

Utmätningsmålen handläggs enligt ÄrendeL

Umätningsmålen handläggs enligt ÄrendeL. Förfarandet påminner mycket om förvaltningsprocesslagen, vilket innebär att handläggningen i princip är skriftlig men kan kompletteras med sammanträden där t.ex. vittnesförhör kan hållas. Eftersom ÄrendeL saknar hänvisning till 37 kap. RB, så är det i ett utmätningsmål inte möjligt att höra en part under sanningsförsäkran. Det finns inga hinder mot att åberopa nya omständigheter och ny vittnesbevisning vid förhandlingen. Detta gäller dock inte i HD.

Utmätningsmålen är koncentrerade till vissa tingsrätter (17 kap. 1 § UF). För prövning i hovrätten krävs prövningstillstånd.

Partsställningen i överklagade utmätningsmål

Överklagade utmätningsmål handläggs som domstolsärenden, och huvudregeln i sådana ärenden är att den myndighet som fattat det överklagade beslutet blir motpart till den som överklagar beslutet (11 § ÄrendeL).

Skatteverket är motpart i överklagade utmätningsmål

När det gäller överklagade utmätningsmål innebär dock bestämmelsen i 18 kap. 1 § tredje stycket UB ett undantag från denna ordning. Att Kronofogden som beslutsmyndighet i dessa fall inte ska agera som part beror på att utmätningsmålen bygger på ett ansökningsförfarande, där parterna består av den som begär verkställighet (sökanden, oftast en utmätningsborgenär) och den som verkställigheten riktar sig mot (svaranden, oftast en utmätningsgäldenär). I allmänna mål agerar visserligen Kronofogden inte bara som beslutande myndighet utan även som sökande, men i dessa fall är det särskilt reglerat att Skatteverket går in som motpart i domstolen vid ett överklagande (2 kap. 30 § första stycket andra meningen UB). Skatteverkets motpart är antingen gäldenären eller tredje man. Om det är tredje man som är klagande så är inte gäldenären part. Gäldenären har dock möjlighet att få partsställning genom att intervenera med stöd av 14 kap. 9 § RB. Kronofogden kan således inte i sin egenskap av verkställande myndighet klaga över domstolsbeslut genom vilken en åtgärd har upphävts eller ändrats. Det är Skatteverket som genom sin partsroll har denna möjlighet.

Vem har rätt att överklaga beslut om förrättningskostnader hos Kronofogden?

Det har tidigare ansetts oklart vem som ska vara klagandens motpart vid överklagande av förrättningskostnader (Skatteverket eller Kronofogden). Genom ett beslut från Högsta domstolen är det numera klart att det är Skatteverket som företräder staten även vid dessa överklaganden. Detta framgår av partsställningen i det aktuella målet (se HD 2017-12-19, mål nr Ö 185-17).

I betänkandet Ett modernare utsökningsförfarande (SOU 2016:81) föreslås att Kronofogden ska vara part i mål som avser överklagande av förrättningskostnader. Om förslaget genomförs kommer partsställningen alltså att ändras.

Tidsfrister för överklagan

Huvudregeln är att ett överklagande av Kronofogdens beslut ska göras inom tre veckor från delgivningen, om inte laga förfall visas (18 kap. 7 § UB). För Skatteverkets del kan det bli aktuellt att överklaga t.ex. ett beslut om hävande eller annan rättelse av utmätning eller ett beslut om verkställighet av kvarstad och betalningssäkring. Det finns vissa specialbestämmelser om tidsfrister (se vidare Kronofogdens handbok Utmätning, avsnitt 17.3.4).

Tiden för överklagan utgår från delgivning av beslut

Trots att besvärsfristen utgår från delgivning delges inte alla beslut, vilket i praktiken innebär att klagotiden är obegränsad. Det är särskilt föreskrivet att vissa beslut ska delges (se vidare Kronofogdens handbok Utmätning, sista stycket i avsnitt 17.3.4).

Olika tider för när ett beslut vinner laga kraft

Ett beslut om utbetalning eller fördelning till sökanden kan överklagas inom tre veckor från beslutet (18 kap. 7 § tredje stycket UB). Ett beslut om utmätning kan enligt samma paragraf överklagas inom tre veckor från det att sökanden eller svaranden fått ta del av beslutet. Det kan därför hända att beslutet om utbetalning/fördelning vinner laga kraft innan själva utmätningsbeslutet vinner laga kraft. I tidigare praxis har hinder ansetts föreligga mot att pröva ett överklagande av en utmätning sedan ett beslut om utbetalning av utmätta penningbelopp har vunnit laga kraft (NJA 1990 s. 166). Europadomstolen har dock funnit att svensk praxis strider mot Europakonventionens artikel 6.1 om rätt till domstolsprövning (ECHR36124/06, Olsby mot Sverige).

Skatteverket har med anledning av Europadomstolens dom tagit ställning till hur verket ska agera när ett utmätningsbeslut överklagas efter att beslut om fördelning eller utbetalning av medel har fått laga kraft (se Skatteverkets ställningstagande Överklagande av utmätningsbeslut efter att beslut om fördelning eller utbetalning av medel har fått laga kraft).

Rättegångskostnader i utmätningsmål

I utmätningsmål där motparterna är enskilda kan domstolen besluta att en part kan få ersättning för sina rättegångskostnader (32 § ÄrendeL).

Enligt praxis är denna bestämmelse inte tillämplig när staten är part i ett överklagat utmätningsmål (NJA 1998 s. 443 och NJA 2015 s. 374). Detta innebär att den vinnande parten inte kan få sina rättegångskostnader ersatta av staten med stöd av ÄrendeL. Motsvarande gäller när tredje man är vinnande part (NJA 2000 s. 109).

Att bestämmelsen i 32 § ÄrendeL som huvudregel inte är tillämplig verkar åt båda hållen, d.v.s. varken den enskilda eller Skatteverket kan få ersättning för sina kostnader med stöd av denna bestämmelse.

Enskild kan få ersättning om staten anses vara enskild part

I en speciell situation har staten likställts med en enskild part i ett överklagat utmätningsmål. Staten var utmätningsborgenär men tvisten avsåg verkställighet av utmätningsgäldenärens fordran mot tredje man. Staten hade på grund av utmätningen trätt in i den enskilda fordringsägarens (d.v.s. utmätningsgäldenärens) ställe. HD fann att i sådant fall ska staten anses som enskild part vid tillämpningen av 32 § ÄrendeL, trots att fordringen var utmätt för skatteskulder (NJA 2012 s. 896).

Enskild kan få ersättning med stöd av regeringsformens krav på rättvis rättegång

En rättegång ska genomföras rättvist (2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen). HD anser att regeringsformens krav på rättvis rättegång får anses gälla en domstols handläggning av utmätningsmål (NJA 2015 s. 374).

En gäldenär eller annan enskild, t.ex. tredje man, som vinner ett överklagat utmätningsmål, har därför under vissa förutsättningar rätt till ersättning för sina rättegångskostnader. För rätt till ersättning krävs att kostnaderna har varit ”befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet”. I bedömningen kan ingå vilken bevisning som målet har krävt, om den enskilda har haft befogad anledning att anlita ombud och om utmätningen har avsett egendom till ett högt värde (se Skatteverkets rättsfallskommentar Ersättning för rättegångskostnader i utmätningsmål).

Även ett medgivande av ett överklagande kan innebära skyldighet att betala rättegångskostnader

Huvudregeln är att Skatteverket ska ersätta motparten för dennes rättegångskostnader oavsett av vilken anledning Skatteverket medger ett överklagande. Ett tidigt medgivande innebär dock att kostnaderna kan hållas nere jämfört med om Skatteverket bestrider överklagandet och det blir fråga om en omfattande domstolsprocess. Skatteverket kan alltså undantagsvis av processekonomiska skäl välja att medge ett överklagande för att inte dra på sig kostnader för ytterligare skriftväxling eller muntlig förhandling i domstolen. Om det samtidigt finns en annan borgenär som bestrider överklagandet så får denne ensam får stå för rättegångs­kostnaderna vid en förlust.

Om Kronofogdens utmätningsbeslut kan anses ha varit uppenbart felaktigt så torde en enskild borgenär som medger ett överklag­ande kunna begära skadestånd för de onödiga rättegångs­kostnader som detta har inneburit. En sådan situation torde dock ytterst sällan uppkomma. Kronofogden har dessutom möjlighet att inom viss tid självrätta ett utmätningsbeslut (4 kap. 34 § UB).

Ett stämningsföreläggande innebär inte i sig någon rätt till ersättning för rättegångskostnader

En särskild fråga är om en part ska anses som vinnande part enbart av den anledningen att domstolen har meddelat ett föreläggande enligt 4 kap. 20 § UB? Med hänsyn till att ett föreläggande inte behövs för att talan ska kunna väckas mot utmätningssökanden avseende utmätt egendom har en hovrätt ansett att enbart ett meddelat föreläggande inte kan medföra att parten ska anses som vinnande och därmed få rätt till rättegångskostnader (HovR NN 2015-07-03, mål nr ÖÄ 117-15).

Beslutets rättskraft i utmätningsmål

Ett beslut av hovrätt eller HD i överklagat utmätningsmål bör inte få mera bindande verkan än Kronofogdens egna beslut. Ett beslut i ett överklagat utmätningsmål har endast rättskraft i förhållande till det utmätningsbeslut som domstolens beslut avser (Gregow,2012 Utsökningsrätt, s. 57 och prop. 1980/81:8 s. 159-161). Med hänsyn till att Kronofogdens verksamhet främst rör rent faktiska förhållanden är frågan om rättskraft av beslut i utmätningsmål annorlunda än t.ex. då det gäller domar i rättegång. En tidigare verkställighetsansökan utgör i princip inte hinder mot att en ny ansökan med samma yrkande tas upp till prövning.

Rättsfall: ej rättegångshinder att pröva preskriptionsfråga trots Kronofogdens beslut i ett utsökningsmål

En gäldenär gjorde frivilliga betalningar till Kronofogden för obetald mervärdesskatt, och medlen ansågs därför omedelbart utmätta enligt 4 kap. 28 § UB. Därutöver beslutade Kronofogden även att enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter ta i anspråk fordringar på återbetalningar av skatt. Kronofogdens olika beslut vann laga kraft. Gäldenären väckte därefter talan mot staten och yrkade återbetalning av beloppen eftersom det inte hade funnits någon betalningsskyldighet på grund av preskription. Både tingsrätten och hovrätten avvisade gäldenärens talan, dock med olika motiveringar.

Högsta domstolen ansåg att rättskraftens omfattning när det gäller annat än exekutionsrättsliga frågor i viss mån ska avgöras efter ändamåls­överväganden. När det gäller invändningar mot verkställighet som skulle ha kunnat framföras i själva utsökningsmålet, så ansåg HD att det är ”en naturlig utgångspunkt att en utmätnings­gäldenär inte till följd av den rättskraft som Kronofogdemyndighetens verkställighetsbeslut kan föra med sig, ska i fråga om sin materiella rättsställning gentemot utmätningssökanden ställas sämre än om gäldenären hade presterat direkt till sökanden.”

Frågan om skatteskulden var preskriberad när Skatte­verket mottog beloppen var således inte avgjord (res judicata) i och med de lagakraftvunna beslut som Kronofogden meddelade i verkställighetsärendet. Med ändring av hovrättens beslut undanröjde HD tingsrättens avvisningsbeslut och lämnade tillbaka målet till tingsrätten för fortsatt handläggning (NJA 2016 s. 933).