Plattformsavgift

Vad är en plattformsavgift?

En plattformsavgift är en särskild avgift (3 kap. 17 § SFL) som ska tas ut om en rapporteringsskyldig plattformsoperatör inte har lämnat föreskrivna uppgifter i tid till Skatteverket eller om föreskrivna handlingar, uppgifter och annan dokumentation inte har inhämtats, kontrollerats eller bevarats i tid.

Varför har det införts bestämmelser om plattformsavgift?

Medlemsländerna i EU ska enligt DAC 7 fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits avseende obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som rapporteras av plattformsoperatörer. Medlemsländerna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att sanktionerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (prop. 2022/23:6 s. 137).

När ska en plattformsavgift tas ut?

Plattformsavgift ska tas ut när en rapporteringsskyldig plattformsoperatör inte har lämnat en föreskriven kontrolluppgift om en rapporteringspliktig säljare i tid (49 d kap. 1 § 1 SFL).

Plattformsavgift ska även tas ut när en rapporteringsskyldig plattformsoperatör inte har utfört åtgärder för kundkännedom, d.v.s. inte har inhämtat, kontrollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende en aktiv säljare enligt de skyldigheter och inom de tidsfrister som anges i 6 kap. POL eller inte har fullgjort den generella dokumentationsskyldigheten i 39 kap. 3 § SFL med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 c kap. SFL (49 d kap. 1 § 2 SFL).

Det finns alltså två alternativa grunder för att ta ut plattformsavgift. En grund är att föreskrivna uppgifter inte lämnats i tid i kontrolluppgift. Den andra grunden är att handlingar, uppgifter och annan dokumentation inte inhämtats, kontrollerats och bevarats på föreskrivet sätt (prop. 2022/23:6 s. 142). Oavsett om det finns brister enbart i uppgiftslämnandet, enbart vad gäller åtgärder för kundkännedom/dokumentationen eller brister i båda skyldigheterna för en och samma kontrolluppgift (för samma säljare och samma period) ska bara en avgift tas ut.

När uppgifter har lämnats i tid men det senare visar sig att uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga kan det blir aktuellt att ta ut en eller flera plattformsavgifter.

I vissa fall ska plattformsavgift inte tas ut om bristerna endast är av mindre betydelse eller om plattformsoperatören har rättat uppgifterna på eget initiativ.

Kontrolluppgifter som inte lämnas på fastställt formulär anses inte lämnade

Kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga säljare ska lämnas enligt ett fastställt formulär (38 kap. 1 § SFL). Om kontrolluppgifterna lämnas på något annat sätt ska uppgifterna inte anses ha lämnats och plattformsavgift kan då tas ut. I förarbetena motiveras detta formkrav med att Skatteverket i annat fall skulle få en orimlig börda att genomsöka samtliga inlagor och formulär som avser helt andra områden från en person för att hitta de uppgifter som avser en rapporteringspliktig säljare (prop. 2022/23:6 s. 141). En plattformsavgift kan alltså tas ut även om föreskrivna uppgifter har lämnats men på ett annat sätt än enligt ett fastställt formulär.

Skatteverket har bevisbördan

En plattformsavgift är en särskild avgift. Skatteverket har bevisbördan för att en överträdelse har skett och att en plattformsavgift kan tas ut. Skatteverket kan alltså t.ex. behöva bevisa att en plattformsoperatör är rapporteringsskyldig, en säljare är rapporteringspliktig, att kontrolluppgifter inte lämnats i tid och att dokumentation inte har skett på rätt sätt.

Den nivå som ställs på bevisningen framgår av lagtexten där det i 49 d kap. 1 och 2 §§ SFL anges att plattformsavgift ska tas ut om det ”klart framgår” att den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte har lämnat föreskriven kontrolluppgift eller inte utfört de skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom och dokumentation som krävs. Bevisgraden ”klart framgår” motsvarar den nivå på bevisning som gäller vid t.ex. beslut om skattetillägg (se under Skatteverket ska bevisa att en oriktig uppgift har lämnats).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser-

Bestämmelser om plattformsavgift införs som ett nytt kapitel i skatteförfarandelagen den 1 januari 2023: 49 d kap. SFL.

Trots 49 d kap. 1 § 2 SFL kan plattformsavgift inte tas ut med avseende på brister i skyldigheterna att hämta in, kontrollera och bevara uppgifter avseende kalenderåret 2023 i de fall då säljaren redan var registrerad på plattformen den 1 januari 2023 (övergångsbestämmelserna till SFL punkt 4).

För säljare som redan var registrerade på plattformen den 1 januari 2023, när plattformsoperatören blev rapporteringsskyldig, gäller att åtgärder för kundkännedom ska vara slutförd senast den 31 december 2024 (övergångsbestämmelsen punkt 7 till POL samt punkt 5 till SFL).

Avgiftens storlek

Plattformsavgift kan tas ut i tre steg. Skatteverket kan som mest ta ut tre avgifter av en rapporteringsskyldig plattformsoperatör för en och samma rapporteringspliktiga säljare under samma rapporteringspliktiga period när det finns grund för plattformsavgift.

Det finns inget som hindrar att Skatteverket beslutar om två eller tre avgifter vid samma beslutstillfälle.

En första avgift

En plattformsavgift ska, enligt 49 d kap. 1 § SFL, tas ut om det klart framgår att den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören

• inte har lämnat föreskriven kontrolluppgift enligt 22 c kap. SFL senast den 31 januari året efter det kalenderår som rapporteringen avser eller
• inte har genomfört åtgärder för kundkännedom senast den 31 december under den rapporteringspliktiga perioden eller inte har fullgjort den generella dokumentationsskyldigheten enligt 39 kap. 3 § SFL.

Den första plattformsavgiften är 2 500 kr för varje kontrolluppgift som inte uppfyller kraven i 22 c kap. SFL eller inte lämnats till Skatteverket i tid eller för varje aktiv säljare där åtgärder för kundkännedom och dokumentation inte genomförts korrekt (49 d kap. 4 § första stycket SFL). Skatteverket kan bara ta ut en avgift på 2 500 kr oavsett om det finns en eller flera brister för samma säljare och samma period (49 d kap. 4 § andra stycket SFL).

En andra avgift

Om det klart framgår att en rapporteringsskyldig plattformsoperatör inte har lämnat fullständig kontrolluppgift eller inte har fullgjort åtgärder för kundkännedom samt den generella dokumentationsskyldigheten senast den 31 mars det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas eller skulle ha lämnats om säljaren hade varit rapporteringspliktig ska en andra plattformsavgift tas ut (49 d kap. 2 § första stycket SFL).

Den andra plattformsavgiften är 5 000 kr för varje kontrolluppgift som inte uppfyller kraven i 22 c kap. SFL eller inte lämnats till Skatteverket i tid eller för varje aktiv säljare där åtgärder för kundkännedom och dokumentation inte genomförts korrekt (49 d kap. 5 § första stycket SFL). Skatteverket kan bara ta ut en avgift på 5 000 kr oavsett om det finns en eller flera brister för samma säljare och samma period (49 d kap. 5 § andra stycket SFL).

En tredje avgift

Det kan bli aktuellt att ta ut även en tredje plattformsavgift. Förutsättningarna för en tredje avgift är desamma som för en andra avgift, d.v.s. att fullständiga uppgifter inte har lämnats eller att åtgärder för kundkännedom och dokumentation inte har utförts senast den 31 mars det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas eller det kalenderår kontrolluppgiften skulle ha lämnats om säljaren hade varit rapporteringspliktig.

En rapporteringsskyldig plattformsoperatör kan undvika den tredje avgiften genom att komma in med föreskrivna uppgifter, samt utföra skyldigheterna avseende kundkännedom och dokumentation innan Skatteverket har tagit kontakt med plattformsoperatören med anledning av en utredning om en andra plattformsavgift (49 d kap. 2 § andra stycket SFL).

För att undvika en tredje avgift ska samtliga skyldigheter ha uppfyllts innan Skatteverket tagit kontakt med plattformsoperatören med anledning av en utredning om en andra plattformsavgift. Om Skatteverket har inlett en utredning om en andra plattformsavgift innan plattformsoperatören har lämnat uppgifter eller utfört åtgärder för kundkännedom kan en tredje plattformsavgift tas ut.

Anledningen till att även en tredje avgift kan tas ut är att det ska finnas ett incitament för den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören att fullgöra skyldigheterna även efter den 31 mars det kalenderår då kontrolluppgifterna ska lämnas eller skulle ha lämnats om säljaren hade varit rapporteringspliktig (prop. 2022/23:6 s. 146 och 49 d kap. 2 § SFL). Som reglerna är utformade finns det en anledning för en rapporteringsskyldig plattformsoperatör att fullgöra skyldigheterna fram till att Skatteverket påbörjar en utredning om en andra plattformsavgift för att slippa bli påförd den tredje avgiften.

Endast en avgift per rapporteringspliktig säljare och period

Skatteverket kan bara ta ut en första, en andra respektive en tredje avgift per säljare och period (49 d kap. 4 och 5 §§ andra styckena SFL). Det innebär att maximal plattformsavgift för brister som gäller samma säljare och samma period uppgår till 12 500 kr (2 500 kr + 5 000 kr + 5 000 kr).

När flera plattformsoperatörer är rapporteringsskyldiga för samma säljare

Om två eller flera plattformsoperatörer är rapporteringsskyldiga för samma säljare kan de bestämma att en av dem lämnar uppgifterna till Skatteverket och meddela Skatteverket detta genom underrättelser enligt 22 c kap. 7 § SFL.

När uppgifter om en rapporteringspliktig säljare har lämnats av någon annan till Skatteverket eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat eller en kvalificerad medlemsstat utanför EU, finns det ingen ytterligare skyldighet att lämna kontrolluppgift om samma säljare till Skatteverket (prop. 2022/23:6 s. 141). Det innebär att plattformsavgift inte kan tas ut av en rapporteringsskyldig plattformsoperatör om någon annan har lämnat de aktuella uppgifterna.

När två eller flera plattformsoperatörer är rapporteringsskyldiga för samma säljare är var och en ansvarig för att lämna föreskrivna uppgifter och kan därmed påföras plattformsavgift om föreskrivna uppgifter inte lämnas i tid. Däremot kan endast en plattformsavgift tas ut för samma rapporteringspliktiga period och säljare.

Om den plattformsoperatör som har åtagit sig att lämna uppgifter om gemensamma säljare på en plattform inte lämnar fullständiga uppgifter så kvarstår ändå ansvaret för att lämna uppgifter hos den som har överlåtit sin uppgiftsskyldighet. Skatteverket kan då ta ut plattformsavgift av den överlåtande plattformsoperatören på den grunden att fullständig och korrekt kontrolluppgift inte har lämnats (prop. 2022/23:6 s.141). Ansvaret för uppgiftslämnandet ligger kvar hos en rapporteringsskyldig plattformsoperatör fram till dess att skyldigheten har fullgjorts, av denne eller någon annan part (prop. 2022/23:6 s. 143).

En rapporteringsskyldig plattformsoperatör får överlåta till en utomstående tjänsteleverantör att genomföra förfarandet för kundkännedom. Den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har dock alltid kvar ansvaret för att åtgärderna genomförs korrekt och plattformsavgift kan därför enbart tas ut av denna (prop. 2022/23:6 s. 143).

Brister av mindre betydelse

Plattformsavgift får inte tas ut om skyldigheterna att lämna kontrolluppgift, att utföra åtgärder för kundkännedom och att fullgöra den generella dokumentationsskyldigheten delvis har fullgjorts inom de tidsfrister som gäller och bristerna endast är av mindre betydelse (49 d kap. 3 § första stycket 1 SFL).

Om någon av skyldigheterna i 49 d kap. 1 § 1 och 2 SFL inte har fullgjorts alls kan paragrafen inte tillämpas (prop. 2022/23:6 s. 268).

Om en rapporteringsskyldig plattformsoperatör t.ex. delvis har dokumenterat säljarna på föreskrivet sett men med en mindre brist och samtidigt inte lämnat föreskriven kontrolluppgift alls så är regeln om brister av mindre betydelse inte tillämplig. På motsvarande sätt kan paragrafen inte tillämpas om kontrolluppgift lämnats men ingen dokumentation överhuvudtaget har inhämtats, kontrollerats eller bevarats inom de tidsfrister som gäller. Däremot kan regeln bli tillämplig t.ex. när åtgärder för kundkännedom och dokumentation fullgjorts på föreskrivet sätt men lämnad kontrolluppgift endast innehåller en mindre brist.

Med brister av mindre betydelse menas brister som har liten eller ingen betydelse för Skatteverkets möjlighet att använda uppgifterna till grund för beskattningen inom Sverige och utbytet av upplysningar med andra stater samt kontrollera kontrolluppgiftsskyldigheten. Även ifall när det är uppenbart att en uppgift är felaktig eller saknas eller dokumentationen inte inhämtats, kontrollerats eller bevarats på ett korrekt sätt kan bristen ofta anses vara av mindre betydelse, förutsatt att det rör sig om enstaka brister. I dessa fall finns det ingen risk att Skatteverket missleds, och det kan ofta räcka med en fråga till den uppgiftsskyldige för att Skatteverket ska få in korrekta uppgifter eller uppgifterna ska inhämtas, kontrolleras eller bevaras (prop. 2022/23:6 s. 268).

I förarbetena nämns skrivfel eller liknande misstag som exempel på mindre brister.

Rättelse på eget initiativ

Plattformsavgift får inte tas ut om skyldigheterna att lämna kontrolluppgift, att utföra åtgärder för kundkännedom och att fullgöra den generella dokumentationsskyldigheten delvis har fullgjorts inom de tidsfrister som gäller och den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören på eget initiativ därefter har fullgjort skyldigheterna (49 d kap. 3 § första stycket 2 SFL).

På samma sätt som när det gäller brister av mindre betydelse kan regeln inte tillämpas om en av skyldigheterna inte alls har fullgjorts.

Uttrycket ”på eget initiativ” i punkt 2 har samma betydelse som i 49 kap. 10 § första stycket 2 SFL. För att en uppgiftsskyldig ska anses ha rättat en felaktig uppgift, lämnat en kompletterande uppgift eller inhämtat eller bevarat föreskrivna uppgifter på eget initiativ krävs att rättelsen eller kompletteringen görs självmant. Om rättelse eller komplettering sker efter det att den uppgiftsskyldiga har anledning att tro att Skatteverket har uppmärksammat bristen ska plattformsavgift således tas ut. En rättelse eller komplettering anses inte ske på eget initiativ om t.ex. Skatteverket dessförinnan har ställt en fråga till den uppgiftsskyldiga som har samband med den felaktiga eller ofullständiga uppgiften (prop. 2022/23:6 s. 268).

Undantag från rättelse vid brister i kontrolluppgift

I 49 d kap. 3 § andra stycket SFL anges att om kontrolluppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifter enligt 22 c kap. lämnas för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2. Så är till exempel fallet om en kontrolluppgift för en rapporteringspliktig säljare lämnas in till Skatteverket utan eller med mycket ofullständiga uppgifter ifyllda. Detsamma gäller om uppgifterna är uppenbart oriktiga.

Anledningen till att en rättelse inte ska godtas i detta fall är att det inte ska vara möjligt att sätta tidsfristen för att lämna kontrolluppgift ur spel genom att lämna formulär som är nästan tomma eller som innehåller uppenbart felaktiga uppgifter till Skatteverket och sedan rätta uppgifterna på eget initiativ (prop. 2022/23:6 s. 144).

Undantaget från att rätta på eget initiativ gäller endast i fråga om brister i kontrolluppgift och inte i fråga om brister att samla in, kontrollera och bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation. Dokumentationen ska inte ges in till Skatteverket automatiskt utan behöver hämtas in genom t.ex. ett föreläggande eller i samband med en revision. Om dokumentationen har rättats och är korrekt när Skatteverket behöver den har Skatteverket inte gått miste om något underlag som behövs för kontroll och dokumentationen ska inte heller utbytas med något annat land (prop. 2022/23:6 s. 144). Dokumentationen måste dock rättas utifrån de omständigheter som förelåg vid tidpunkten då åtgärder för kundkännedom respektive den generella dokumentationsskyldigheten skulle ha utförts.

Befrielse från plattformsavgift

Reglerna om befrielse från särskild avgift i 51 kap. 1 § SFL är tillämpliga på en plattformsavgift eftersom plattformsavgift är en särskild avgift enligt 3 kap. 17 § SFL.

Befrielsereglerna innebär att Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från plattformsavgiften om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp.

Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut plattformsavgiften ska Skatteverket, enligt 51 kap 1 § SFL, särskilt beakta

• om den felaktighet eller passivitet som har lett till avgiften kan antas ha berott på ålder, hälsa eller liknande förhållanden
• om det är fråga om en felbedömning av en regel eller betydelsen av faktiska förhållanden
• om avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten
• om det har varit fråga om en oskäligt lång handläggningstid.

I förarbetena ges ett par exempel på situationer som skulle kunna utgöra grund för befrielse (prop. 2022/23:6 s.150):

• En situation där samma felaktiga bedömning har lett till samma misstag avseende ett stort antal säljare kan leda till att de sammanlagda avgifterna blir så höga att de inte står i rimlig proportion till överträdelsen och att det kan anses oskäligt att ta ut avgift med fullt belopp.
• Om plattformsoperatören får den nödvändiga informationen från en säljare först nära inpå att skyldigheten ska fullgöras trots att denne agerat för att få uppgifterna i tid bör även detta kunna vägas in vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut avgift med fullt belopp.

En underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter om rapporteringspliktig säljare är generellt inte allvarligare för att ersättningens värde är högre.

I förarbetena påpekas även att det nya regelverket är komplicerat och att det finns anledning att beakta den osäkerhet som kan finnas avseende tolkningen av det nya regelverket, särskilt under en inledande övergångsperiod.

Frågan om befrielse ska bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet. Samtliga omständigheter i ärendet ska beaktas. Tillämpningen ska ske nyanserat och inte alltför restriktivt. Det finns inget stöd i lagtext eller förarbeten för någon generell befrielse enbart av den anledningen att reglerna är nya.

Kompletterande information

• Beslut om plattformsavgift