Föreläggande om att lämna uppgift

Bli deklarationsskyldig genom föreläggande

Skatteverket får förelägga den som inte är skyldig att lämna en deklaration att göra det (37 kap. 4 § SFL). Vid ett sådant föreläggande ska personen lämna deklaration även om hen inte anser sig vara deklarationsskyldig.

Om en deklarationsskyldig person inte har lämnat en deklaration ska ett föreläggande i stället göras med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 2 § SFL.

Det finns inte något som hindrar att förelägganden enligt 37 kap. 2 och 4 §§ SFL kombineras i sådana fall där det finns en osäkerhet om en person är deklarationsskyldig.

Den som är uppgiftsskyldig först efter ett föreläggande måste ha tagit del av föreläggandet, t.ex. genom delgivning, för att Skatteverket senare ska kunna ta ut en förseningsavgift (RÅ 1998 not. 62).

Kommande utbetalningar av ersättning för arbete

Skatteverket får förelägga den som betalar ut ersättning för arbete att lämna uppgift om den ersättning som kan antas komma att betalas ut under mottagarens beskattningsår (37 kap. 5 § SFL). Vad som menas med beskattningsår framgår av 3 kap. 4 § SFL.

Syftet med denna bestämmelse är att Skatteverket ska kunna begära uppgifter som Skatteverket behöver för att fatta beslut om preliminär skatt för en betalningsmottagare eller för att kontrollera uppgifter i en preliminär inkomstdeklaration som betalningsmottagaren har lämnat.

Föreläggande om att lämna uppgift för kontroll av egen uppgiftsskyldighet

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara uppgiftsskyldig enligt 15−35 kap. SFL att lämna en uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera om uppgiftsskyldigheten har fullgjorts (37 kap. 6 § första stycket SFL). Uppgiftsskyldigheten enligt 15–35 kap. SFL innebär bl.a. en skyldighet att lämna kontrolluppgifter, deklarationer, rapporter och andra uppgifter.

Föreläggande om kontroll av lämnade uppgifter

För att fullgöra uppgiftsskyldigheten enligt 15–35 kap. SFL ska den som är uppgiftsskyldig lämna riktiga och fullständiga uppgifter till Skatteverket. Uppgifterna är nödvändiga för att Skatteverket bl.a. ska kunna fatta korrekta beslut i enlighet med skattelagstiftningen. Skatteverket kan med stöd av 37 kap. 6 § SFL, i syfte att kontrollera uppgiftslämnandet, förelägga den som lämnat uppgifter. Detta gäller både den som lämnar uppgifter för t.ex. egen beskattning och den som lämnar uppgifter för andra än uppgiftslämnaren själv.

Föreläggande om uppgiftsskyldighet finns

Skatteverket får med stöd av 37 kap. 6 § SFL även förlägga den som antas vara uppgiftsskyldig att lämna uppgifter. Uttrycket ”antas vara” innebär att det inte ställs något högre krav på bevisning. Det måste därför inte vara klarlagt att det finns en uppgiftsskyldighet. Om det finns omständigheter som tyder på att det finns en uppgiftsskyldighet är det tillräckligt för att ett föreläggande om att lämna uppgifter ska kunna användas. Skatteverket kan därför utreda om det finns en uppgiftsskyldighet (t.ex. en skyldighet att lämna en deklaration, kontrolluppgift eller en särskild uppgift) genom att förelägga personen att besvara vissa frågor med stöd av 37 kap. 6 § SFL.

I vissa fall kan en person vara skattskyldig men inte uppgiftsskyldig, t.ex. kan nämnas att fysiska personer med bara tjänsteinkomster understigande grundavdraget inte behöver lämna inkomstdeklaration. Om det ändå finns ett behov av att kontrollera en sådan person som inte är uppgiftsskyldig, men som däremot är skattskyldig, kan ett föreläggande om att lämna deklaration göras med stöd av 37 kap. 4 § SFL. Den som genom ett sådant föreläggande har blivit deklarationsskyldig kan därefter kontrolleras med stöd av ett föreläggande enligt 37 kap. 6 § SFL (prop. 2010/11:165 s. 851). Om syftet med utredningen är att utreda om personen är uppgiftsskyldig, är det dock inget som hindrar Skatteverket att förelägga personen enligt 37 kap. 6 § SFL.

Bestämmelsen i 37 kap. 6 § SFL får däremot inte användas för att kontrollera att en enskild har fullgjort sin bokföringsskyldighet eller har fullgjort sin dokumentationsskyldighet enligt 39 kap. 3 § SFL inför ett kommande uppgiftslämnande. Ett föreläggande om att lämna uppgifter för kontroll av att dokumentationsskyldigheten har fullgjorts ska i stället göras med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 7 § SFL.

Att lämna uppgift efter föreläggande

Skatteverkets befogenhet att förelägga någon att lämna uppgift med stöd av 37 kap. 6 § SFL innebär även en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna en kopia av en handling. Med ”handling” menas t.ex. kontrakt, kontoutdrag, räkning, kvitto eller liknande. Skatteverket får avgöra hur en uppgift ska lämnas, t.ex. genom att i föreläggandet begära att en handling ska visas upp (prop. 2010/11:165 s. 851). Det betyder enligt Skatteverkets bedömning att verket i föreläggandet kan ange hur de begärda uppgifterna ska lämnas. Det är dock viktigt att ha i åtanke att det primära är att de begärda uppgifterna lämnas, inte i vilken form det sker. Det sätt på vilket uppgifterna lämnas till Skatteverket ska vara ändamålsenligt. Det betyder att föreläggandet t.ex. inte ska omfatta ett krav på att förelagda uppgifter ska lämnas elektroniskt. Ett sådant krav skulle begränsa den förelagdes möjlighet att följa föreläggandet. Det finns däremot inget som hindrar att Skatteverket och den som har förelagts kommer överens om att de begärda uppgifterna lämnas elektroniskt.

Har Skatteverket angett i ett föreläggande hur uppgiftslämnandet ska ske och den som har förelagts väljer att lämna uppgifterna på ett annat men ändamålsenligt sätt, finns det enligt verkets uppfattning oftast inte någon grund för att hävda att föreläggandet inte har följts.

Det finns begränsningar i vilka uppgifter Skatteverket får begära in genom ett föreläggande. Vilka uppgifter som inte får begäras i ett föreläggande framgår av bestämmelsen i 47 kap. 1 § SFL.

Kontrollens omfattning

Syftet med föreläggandet är att kontrollera om den uppgiftsskyldiga har fullgjort sin uppgiftsskyldighet, d.v.s. det ska gälla uppgifter som behövs för att kontrollera en uppgiftsskyldighet som omfattas av reglerna i 15 – 35 kap. SFL. Det kan t.ex. vara att vid deklarationsgranskningen kontrollera om en näringsidkare har redovisat en inkomst som Skatteverket har uppgift om eller för att stämma av en uppgift i deklarationen (prop. 2010/11:165 s. 852).

Under förutsättning att syftet med föreläggandet följs, finns det egentligen inte någon reglerad begränsning av befogenheten i 37 kap. 6 § första stycket SFL. Uppgifter som kan hämtas in genom revision kan också hämtas in genom ett föreläggande så länge kontrollen rör uppgifter som omfattas av 15 – 35 kap. SFL. Skatteverket kan alltså t.ex. begära att få utdrag ur huvudboken för att stämma av dessa uppgifter mot deklarationsuppgifter eller annat kontrollmaterial. Skatteverket bör däremot inte använda föreläggandebefogenheten för så omfattande kontroller som att kontrollera hela verksamheter eller verksamhetsdelar. För sådana kontroller ska revision användas.

Varuprov

För den som är eller kan antas vara skyldig att redovisa punktskatt har Skatteverkets befogenhet att förelägga om att lämna uppgift kompletterats med en befogenhet att förelägga om att lämna varuprov. Kompletteringen behövs eftersom ett varuprov inte är en uppgift (37 kap. 6 § andra stycket SFL).

Uppgift om registrering

Notera att ett föreläggande om att lämna uppgift som behövs för att kontrollera om en person är skyldig att göra en anmälan om registrering eller lämna underrättelse enligt 7 kap. 2–4 §§ SFL ska göras med stöd av bestämmelsen i 7 kap. 5 § SFL.

Föreläggande för kontroll av uppgift i ansökan om återbetalning eller kompensation för punktskatt

Skatteverket får förelägga den som har fått återbetalning av punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 SFL att lämna uppgift som verket behöver för att kontrollera att denne har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i en ansökan om återbetalning av punktskatt (37 kap. 7 a § SFL).

Skatteverket får också förelägga den som fått återbetalning eller kompensation för punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2 SFL att lämna uppgift som verket behöver för att kontrollera att denne har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i en ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt (37 kap. 7 a § SFL).

De materiella reglerna för återbetalning eller kompensation för punktskatt finns under respektive skatt på sidan för punktskatter.

Föreläggande om att lämna uppgift för kontroll av egen dokumentationsskyldighet

Skatteverket får förelägga den som är eller som kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) att lämna uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera den generella dokumentationsskyldighet som regleras i 39 kap. 3 § SFL (37 kap. 7 § SFL). Föreläggandet får även avse den som är en annan juridisk person än ett dödsbo.

Kontrollen som sker med stöd av 37 kap. 7 § SFL ska avse att den som är uppgiftsskyldig i skälig omfattning har underlag i form av räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation. De underlag som den uppgiftsskyldige ska ha enligt 39 kap. 3 § SFL är för att hen ska kunna fullgöra en uppgiftsskyldighet som följer av 15–35 SFL och för att det ska finnas underlag när Skatteverket gör en kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.

Sådana underlag är exempelvis räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation. Hur länge sådant underlag ska bevaras framgår av 9 kap. 1 § första stycket SFF.

Ett föreläggande med stöd av 37 kap. 7 § SFL får enbart avse kontroll av att det finns underlag i form av räkenskaper, anteckningar eller annan dokumentation i skälig omfattning rörande sådant uppgiftslämnande som ska ske enligt 15–35 kap. SFL. Föreläggandet kan alltså inte gälla en kontroll av uppgifter som ska lämnas t.ex. enligt 9 kap. SFL och inte heller vara en kontroll av uppgiftsskyldigheten eller beskattningen.

Skatteverket har möjlighet att kontrollera räkenskaper och uppgifter avseende löpande beskattningsår eftersom syftet med bestämmelsen i 37 kap. 7 § SFL är att kontrollera om den generella dokumentationsskyldigheten fullgörs (prop. 2010/11:165 s. 853). Det bör vara fråga om övergripande kontroller för avgränsade tidsperioder. Det är lämpligt att en sådan övergripande kontroll omfattar räkenskaper, anteckningar och annat underlag. För att uppnå syftet med kontrollen bör det i allmänhet inte vara nödvändigt att Skatteverket får del av något mer omfattande material. Även förelägganden som har preciserats till att avse uppgifter för en avgränsad period kan ge indikationer på hur företagets bokföring ser ut i stort (prop. 2009/10:204 s. 93).

Det är exempelvis möjligt att vid en kontroll av att underlag finns i skälig omfattning kontrollera att räkenskaper förs löpande i ett nystartat företag eller att det finns verifikationer hänförliga till en viss tidsperiod. Kontrollen kan också gälla att ett företag har bokfört fakturor eller att utgående mervärdesskatt har redovisats på rätt sätt i bokföringen. Är det däremot fråga om att stämma av en uppgift i en deklaration ska föreläggande göras med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 6 § SFL.

Föreläggandebestämmelserna i 37 kap. 6 och 7 §§ SFL kan kombineras. Eftersom syftet med kontrollerna styr vad Skatteverket får förelägga om så är det, vid kontroller där föreläggandebestämmelserna kombineras, viktigt att det för respektive föreläggande tydligt framgår

• vilken uppgift man vill kontrollera med stöd av 37 kap. 6 § SFL
• vilka uppgifter man vill ha in för att kontrollera om dokumentationsskyldigheten har fullgjorts med stöd av 37 kap. 7 § SFL.

Om en kontroll ska göras av underlaget för en period/år där tidpunkten för uppgiftsskyldigheten har inträtt, ska föreläggandet göras med stöd av 37 kap. 6 § SFL för att stämma av underlaget mot deklarationen. Om Skatteverket samtidigt vill kontrollera underlaget för innevarande period, d.v.s. den period som ännu inte har deklarerats, ska föreläggandet för kontrollen av det underlaget göras med stöd av 37 kap. 7 § SFL.

Tredjemansföreläggande

Skatteverket har befogenhet att förelägga någon annan än den som en kontroll avser, d.v.s. tredje man, att lämna uppgifter som behövs för att kontrollera någon annans uppgiftsskyldighet.

Uppgifter om utfört arbete samt ränta

Skatteverket får förelägga en fysisk person eller ett dödsbo att lämna en kontrolluppgift om ersättning som har betalats till en namngiven näringsidkare för utfört arbete och som inte har redovisats eller skulle ha redovisats i en arbetsgivardeklaration eller att lämna en kontrolluppgift om ränta från en namngiven låntagare. Det gäller däremot inte om sådana kontrolluppgifter ska lämnas enligt bestämmelserna i 16 eller 17 kap. SFL (37 kap. 8 § SFL).

Lämna uppgift om rättshandling med någon annan

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan (37 kap. 9 § första stycket SFL).

Syftet med ett tredjemansföreläggande är att kontrollera om en uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. SFL har fullgjorts eller kan fullgöras av någon annan än den som föreläggs (37 kap. 9 § andra stycket SFL). Föreläggandet ska avse förhållanden som har betydelse för kontroll av andra än den som föreläggs.

Befogenheten att förelägga någon att lämna uppgift anses även innebära en befogenhet att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna en kopia av en handling (prop. 2010/11:165 s. 855).

Andra exempel på vad ett tredjemansföreläggande kan gälla är uppgifter från en så kallad platsupplåtare för att kontrollera dem som har hyrt plats av platsupplåtaren eller identifikationsuppgifter för köpare av investeringsguld från den som har sålt guldet (prop. 2010/11:165 s. 408 ff.). Notera att om en platsupplåtare är en fysisk person som inte är bokföringsskyldig, krävs det enligt 37 kap. 10 § SFL att det finns särskilda skäl för att få förelägga denne om att lämna uppgift.

Lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i en ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt

Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan (37 kap. 9 a § första stycket SFL).

Syftet med tredjemansföreläggandet är att kontrollera att uppgifter i en ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt är riktiga och fullständiga i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 respektive i 53 kap. 5 § 2 SFL (37 kap. 9 a § andra stycket SFL). Föreläggandet ska avse förhållanden som har betydelse för kontroll av andra än den som föreläggs.

De materiella reglerna för återbetalning eller kompensation för punktskatt finns under respektive skatt på sidan för punktskatter.

Ett föreläggande ska vara tydligt och precist utformat

Den som föreläggs ska lämna uppgifter om en ingången rättshandling. Det ska gälla sådana uppgifter som man faktiskt har tillgång till och som rör rättshandlingen. Ett föreläggande ska vara utformat så tydligt och precist att det är möjligt för den som föreläggs att följa det.

Det innebär att beroende på i vilken situation ett tredjemansföreläggande utfärdas ser utformningen av föreläggandet olika ut. Om föreläggandet avser en rättshandling med en viss bestämd person, ska den personen namnges i föreläggandet.

Om det exempelvis är fråga om att lämna en uppgift som gäller en viss typ av rättshandling, ska det av föreläggandet framgå vilken typ av rättshandling föreläggandet avser. Däremot behöver ett föreläggande i det fallet inte innehålla namnet på den eller de personer som kontrollen gäller. Om ett sådant föreläggande beslutas som en förberedande åtgärd för kontroll är det fråga om s.k. generell kontroll.

Enligt Skatteverkets uppfattning ska Skatteverket i ett beslut om att förelägga tredjeman ange vad det rättsliga stödet för befogenheten att förelägga är. Föreläggandet måste inte innehålla någon specificerad uppgift om vilka uppgiftsskyldigheter som är föremål för kontroll.

Ett föreläggande ska avse uppgifter om en ingången rättshandling. Det ställs varken i 37 kap. 9 eller 9 a §§ SFL något krav på att tredjemansföreläggandet måste avse kontroll av den som den förelagde ingått rättshandlingen med. Enligt Skatteverkets uppfattning omfattar bestämmelsen en möjlighet för Skatteverket att hämta in uppgifter för att kontrollera den som rättshandlingen ingåtts med men även att hämta in uppgifter för att kontrollera någon annan än den som den förelagde ingått rättshandlingen med.

Vad är en rättshandling?

Begreppet ”rättshandling” omfattar förklaringar och handlingar som har rättslig betydelse. En rättshandling grundar sig därför inte endast på skriftliga dokument utan kan också grunda sig på enbart ett uttalande eller faktiskt handlande, och behöver inte innebära att ett särskilt dokument har upprättats. En rättshandling är exempelvis att ingå ett avtal, utfärda en fullmakt, säga upp ett kontrakt eller att betala en skuld.

Skatteverket kan till exempel förelägga en bank att lämna kontoutdrag för ett konto eller att lämna uppgift om en person har lån hos banken. Skatteverket kan också förelägga ett företag att lämna uppgift om ett köp som en kund har gjort, för att utreda om en privat förmån har uppstått.

Generell kontroll

Skatteverket kan också använda sig av tredjemansföreläggande vid en s.k. generell kontroll. Med generell kontroll menas ett allmänt uppgiftsinsamlande som en förberedande åtgärd för kontroll av någon annan än den som föreläggs. Syftet med en sådan generell kontroll är att hämta in uppgifter när det inte står klart att en kontroll ska göras av den eller de personer som omfattas av de uppgifter som hämtas in. Det kan t.ex. vara fråga om att hämta in uppgifter om avtal rörande samtliga underentreprenörer som anlitats vid ett visst byggprojekt under en viss tid. Det kan också vara fråga om att hämta in uppgifter om betalningar som skett en viss tidsperiod eller att hämta in uppgifter om ackumulerade medlemsbonusar hos ett företag som kan utnyttjas för fria resor eller övernattningar. Skatteverket ska alltid göra en proportionalitetsbedömning i samband med kontroller, särskilt vid större uppgiftsinsamlingar.

Det krävs särskilda skäl för att få förelägga en fysisk person

Om det finns särskilda skäl får Skatteverket förelägga även en fysisk person eller dödsbo – utan att bokföringsskyldighet föreligger – att lämna sådan uppgift som avses i bestämmelsen i 37 kap. 9 och 9 a §§ SFL (37 kap. 10 § SFL).

Genom förutsättningen ”särskilda skäl” markeras att det inte ska vara fråga om en rutinåtgärd utan att det ska finnas en särskild anledning för att göra en kontroll i det enskilda fallet. ”Särskilda skäl kan föreligga i situationer där det finns ett uttalat kontrollintresse och där alternativa kontrollmetoder saknas” (prop. 2010/11:165 s. 856).

Exempelvis kan det vara motiverat att förelägga en inte bokföringsskyldig fysisk person, t.ex. en delägare i ett aktiebolag eller en annan fysisk person, som har sålt tillgångar till ett bolag där tillgången medfört avdragsrätt för kostnaden, eller om Skatteverket för att kontrollera t.ex. prissättning, ska följa tillgångar som sålts i flera led. En ytterligare situation där ett föreläggande kan ske med stöd av bestämmelsen i 37 kap. 10 § SFL är att Skatteverket vid en kontroll av om mervärdesskatt har redovisats korrekt och betalats, följer upp omsättningen av mervärdesskattepliktiga varor i en transaktionskedja. Föreläggande kan också användas för att få uppgift om betalningar som en fastighetsägare som inte är bokföringsskyldig (t.ex. innehavare av privatbostadsfastighet) har gjort till näringsidkare.

Utländska juridiska personer

Utländska associationer som anses som juridiska personer enligt svensk rätt får föreläggas med stöd av 37 kap. 7, 7 a, 9, 9 a eller 11 §§ SFL.

De termer och uttryck som används i SFL har samma betydelse och tillämpningsområde som i de materiella skattelagarna om inget annat anges i SFL (3 kap. 2 § SFL). Det innebär att den utländska association som uppfyller kriterierna i 6 kap. 8 § IL betraktas som en juridisk person enligt SFL och kan därför föreläggas med stöd av 37 kap. 7, 7 a, 9, 9 a eller 11 §§ SFL.

I vilka fall som utländska associationer ska anses som eller behandlas som juridiska personer enligt IL framgår av 6 kap. 8 § IL (2 kap. 3 § IL). I den bestämmelsen framgår de egenskaper som en utländsk association ska ha för att enligt svensk rätt betraktas som en juridisk person. Det avgörande är om associationen uppfyller kriterierna i 6 kap. 8 § IL och inte beteckningen enligt utländsk rätt. En association kan därför i vissa fall betraktas som en juridisk person enligt svensk rätt, även om den inte betecknas som en juridisk person i sin hemstat (RÅ 1997 ref. 36).

Territorialitetsprincipen hindrar inte beslut om föreläggande

Beslut om föreläggande kan fattas mot utländska juridiska personer. Territorialitetsprincipen hindrar inte ett sådant beslut. Myndighetsutövningen sker i Sverige, eftersom Skatteverkets beslut om föreläggande fattas inom landet. Skatteverket vidtar därför inte någon åtgärd inom någon annan stats territorium när beslutet om föreläggande fattas. Då beslut om föreläggande fattas i Sverige finns det inget som hindrar att Skatteverket förelägger såväl svenska företag med verksamhet utomlands som utländska företag med verksamhet i Sverige så länge företagen är eller kan antas vara uppgiftsskyldiga enligt svensk intern rätt. Ett sådant föreläggande kan t.ex. avse att lämna uppgift för att kontrollera uppgiftsskyldigheten eller att fullgöra uppgiftsskyldigheten.

Ett föreläggande kan även avse kontroll av annans uppgiftsskyldighet, vid ett sådant föreläggande krävs alltid att företaget är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen alternativt är en annan juridisk person än dödsbo.

Bestämmelser i SFL om vilka uppgifter som ett föreläggande inte får omfatta liksom bestämmelserna om ersättning för ombudskostnader, gäller även vid föreläggande av utländska juridiska personer.

Begära uppgifter som behövs för kontroll

Den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst är skyldig att på begäran lämna ut uppgifter om abonnemang, om Skatteverket anser att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som gäller kontroll av skatt eller avgift (9 kap. 33 § lagen [2022:482] om elektronisk kommunikation). Med uppgift om abonnemang menas namn, telefonnummer, adress, inkopplings- eller urkopplingsdatum, belopp i teleräkning och övriga konstanta uppgifter om själva abonnemanget. Om Skatteverket behöver fler uppgifter än de som räknas upp ovan, får de uppgifterna begäras med stöd av 37 kap. 9 § SFL.

Den som bedriver postverksamhet är skyldig att på begäran lämna ut uppgifter om en enskild persons adress, om Skatteverket anser att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som gäller kontroll av skatt eller avgift (5 kap. 4 § 3 postlagen [2010:1045]). Om Skatteverket behöver fler uppgifter från postföretaget, än personens adress, får de uppgifterna begäras med stöd av 37 kap. 9 § SFL.

Föreläggande vid en annan stats begäran om informationsutbyte

Skatteverket samarbetar och utbyter information med skattemyndigheter i andra länder. Verket har möjlighet att hämta in uppgifter som begärts av en annan stat genom föreläggande. Med informationsutbyte avses Skatteverkets möjlighet att lämna sekretessbelagd information till, respektive ta emot sådan information, från andra länder.

Informationsutbyte med stöd av direktiv 2011/16/EU eller avtal

Sveriges samarbete med länder inom EU om informationsutbyte med anledning av direktivet 2011/16/EU finns reglerat i lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Informationsutbyte kan också ske mot bakgrund av ett skatteavtal som Sverige har slutit med ett annat land. Skatteverket ska, i egenskap av behörig myndighet, utföra de utredningar som krävs för att få fram de upplysningar som har begärts av annat land. Vid sådana utredningar ska Skatteverket tillämpa samma förfarande som i egna skatteärenden. Skatteverket är inte skyldigt att utföra utredningar som skulle strida mot svensk lag.

Direkt skatt inom EU men inte moms eller punktskatter m.m.

Lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning gäller för informationsutbyte som avser alla typer av skatter som tas ut på de territorier där fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga enligt artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen. Lagen gäller däremot inte för punktskatter som omfattas av annan unionslagstiftning om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och inte heller för mervärdesskatt som omfattas av samarbete inom EU. Lagen gäller inte heller för obligatoriska sociala avgifter eller tullar.

Föreläggande vid begäran utifrån 2011/16/EU eller avtal

Vid en begäran om informationsutbyte med anledning av direktivet 2011/16/EU får Skatteverket förelägga den som de begärda uppgifter gäller att lämna uppgift som verket behöver för att fullgöra sina skyldigheter enligt lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning (37 kap. 11 § SFL).

Skatteverket får också förelägga den som de begärda upplysningarna gäller när en begäran om informationsutbyte görs p.g.a. ett avtal som Sverige slutit med ett annat land (37 kap. 11 § SFL).

Skatteverket får förelägga den som de begärda upplysningarna gäller att lämna uppgift som verket behöver både från den som de begärda upplysningarna avser (37 kap. 11 § första stycket och andra stycket 1 SFL) och att förelägga någon annan än den som de begärda upplysningarna avser att lämna sådan uppgift som behövs (37 kap. 11 § andra stycket 2 SFL), s.k. tredjemansföreläggande.

Skatteverket får också använda sig av ett s.k. tredjemansföreläggande för att inhämta uppgifter som behövs för att fullgöra skyldigheterna från någon annan än en person som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen eller är en annan juridisk person än ett dödsbo (37 kap. 11 § tredje stycket SFL). Det krävs då att det finns särskilda skäl, på samma sätt som gäller vid föreläggande riktat till övriga inte bokföringsskyldiga personer (prop. 2012/13:4 s. 92 f.).

Ett föreläggande som görs med stöd av 37 kap. 11 § SFL kan, om annan kontroll ska ske samtidigt, kombineras med övriga föreläggandebestämmelser i 37 kap. SFL.

När Skatteverket förelägger med stöd av 37 kap. 11 § SFL ska verket tillämpa samma förfarande som om det hade gällt ett eget skatteärende (prop. 2012/13:4 s. 34). Det innebär bl.a. att samtliga bestämmelser i SFL som kan bli aktuella ska tillämpas, som t.ex. bestämmelserna om kommunikation, undantag av uppgifter, bevissäkring och omprövning.

En begäran om upplysningar ska avse en viss bestämd skattskyldig för att Skatteverket ska vara skyldig att genom föreläggande begära upplysningar.

En stat eller utländsk jurisdiktion får enligt avtal som i detta avseende överensstämmer med OECD:s modellavtal eller enligt handräckningsdirektivet (rådets direktiv 2011/16/EU) inte begära upplysningar som sannolikt inte är relevanta för ett skatteärende avseende viss bestämd skattskyldig. Det är en på det sättet åsyftad skattskyldig som i paragrafen avses med ”den som de begärda upplysningarna avser”. Skatteverket är enligt direktivet inte skyldigt att lämna upplysningar, och därmed inte heller att vidta utredningsåtgärder, om den begärande myndigheten inte lämnar tillräcklig information för att åtminstone en sådan åsyftad person ska kunna urskiljas.” (prop. 2012/13:4 s. 93)

Skatteverkets inhämtande av uppgifter genom föreläggande enligt 37 kap. 11 § SFL begränsas inte av att upplysningarna saknar betydelse för beskattningen i Sverige utan styrs av vilka uppgifter Skatteverket behöver hämta in för att fullgöra skyldigheten enligt lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning eller enligt ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden.

När en annan medlemsstat begär upplysningar från Sverige tillåter direktivet således inte att denna begäran vägras med anledning av att svensk lag inte tillåter att behövlig utredning görs om denna nationella begränsning beror endast på att Sverige och svenska myndigheter saknar intresse av informationen, dvs. att uppgifterna saknar betydelse för beskattningen i Sverige (prop. 2012/13:4 s. 35). Dessa bestämmelser kommer således inte att, begränsa sig till inhämtande av uppgifter som är av betydelse för kontroll av uppgiftsskyldighet i en annan stat, utan ramarna för vilka uppgifter som får inhämtas bestäms i stället av vilka uppgifter Skatteverket behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. (prop. 2012/13:4 s. 36)

Länder som inte är med i EU

För att hämta in uppgifter genom ett föreläggande efter en begäran om informationsutbyte från ett land som inte är med i EU, så krävs att det finns ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar (37 kap. 11 § SFL). Ett sådant avtal kan vara ett skatteavtal eller informationsutbytesavtal eller någon annan överenskommelse där parterna kommit överens om att utbyta upplysningar i skatteärenden.

Exempelvis är Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (Convention on Mutual Administrative Assistance in Tax Matters, MAC) en sådan överenskommelse som omfattas av begreppet avtal i 37 kap. 11 § SFL och som medför en skyldighet att utbyta upplysningar (jfr prop. 2012/13:4 s. 38). Europaråds- och OECD-konventionen omfattar moms, inkomstskatt och punktskatt och begränsar inte, eller ska inte begränsa, de möjligheter till informationsutbyte som finns eller kommer att finnas enligt andra existerande eller framtida internationella överenskommelser. Enligt Skatteverket innebär detta att när ett mer omfattande informationsutbyte kan ske enligt exempelvis ett skatteavtal så hindrar inte konventionen att skatteavtalet tillämpas. Och på motsvarande sätt ska konventionen kunna tillämpas framför en annan rättsakt om konventionen medger större möjligheter till informationsutbyte i det enskilda fallet.

Storbritannien

För en begäran från Storbritannien där upplysningarna behöver hämtas in genom föreläggande är följande avtal sådana som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden:

• Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (för moms, inkomstskatt och punktskatt)
• handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Storbritannien (för moms)
• skatteavtalet med Storbritannien (för direkt skatt).

Vad gäller för tid innan 37 kap. 11 § SFL trädde ikraft?

Föreläggande med stöd av 37 kap. 11 § SFL kan avse uppgifter för äldre år, det framgår av övergångsbestämmelserna till lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning (prop. 2012/13:4 s. 78 och 94).

Informationsutbyte med stöd av rådets förordning nr 904 /2010 om mervärdesskatt

Skatteverket kan genom föreläggande hämta in upplysningar som krävs med anledning av en begäran om informationsutbyte som görs med stöd av rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri. Vissa artiklar i förordning (EU) nr 904/2010 har ändrats och kompletterats genom rådets förordning (EU) nr 2018/1541.

Föreläggandet görs med stöd av tillämplig bestämmelse i 37 kap. SFL och förordningens artikel 7. Av artikel 7 följer bl.a. att för att kunna lämna den information som avses i förordningen ska den tillfrågade myndigheten göra de utredningar som behövs för att få fram informationen och gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten. Det innebär bl.a. att samtliga bestämmelser i SFL som kan bli aktuella ska tillämpas, som t.ex. bestämmelserna om kommunikation, undantag av uppgifter, bevissäkring, och omprövning.

Informationsutbyte med stöd av rådets förordning nr 389/2012 om punktskatter

Skatteverket kan genom föreläggande hämta in upplysningar som krävs med anledning av en begäran om informationsutbyte som görs med stöd av rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004.

Föreläggandet görs med stöd av tillämplig bestämmelse i 37 kap. SFL och förordningens artikel 8. Av artikel 8 följer bl.a. att för att kunna lämna den information som avses i förordningen ska den tillfrågade myndigheten överlämna den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt, inklusive information som gäller ett eller flera enskilda fall, särskilt när skattepliktiga varor flyttas inom unionen. Den tillfrågade myndigheten ska gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten. Det innebär bl.a. att samtliga bestämmelser i SFL som kan bli aktuella ska tillämpas, som t.ex. bestämmelserna om kommunikation, undantag av uppgifter, bevissäkring, och omprövning.

Föreläggande vid ansökningar om godkännande för tonnagebeskattning

Skatteverket får förelägga den som ansökt om godkännande för tonnagebeskattning att lämna uppgift som skulle ha lämnats i ansökan enligt 13 a kap. 8 a § SFL (37 kap. 12 § SFL).

Bestämmelsen i 13 a kap. 8 a § SFL reglerar vilka uppgifter som ska lämnas i ansökningar. Föreläggandemöjligheten i 37 kap. 12 § SFL innebär att Skatteverket får förelägga den sökande att lämna sådana uppgifter som inte har lämnats i ansökan, trots att det krävs enligt 13 a kap. 8 a § SFL. Föreläggandet får inte avse uppgifter som redan har lämnats till Skatteverket i ansökan (prop. 2019/20:197 s. 59).

Skatteverket ska lämna uppgifter om vissa förhandsbesked i skattefrågor till andra medlemsstater inom tre månader från utgången av det kalenderhalvår då beskedet utfärdats, ändrats eller förnyats (12 a § lag (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning). När det gäller beslut om godkännande för tonnagebeskattning behöver Skatteverket i vissa fall ytterligare uppgifter för att kunna avgöra till vilka stater och jurisdiktioner som uppgifter om besked och beslut ska lämnas. Skatteverket kan också behöva ytterligare uppgifter för att kunna leva upp till de krav som ställs på innehållet i den information som myndigheten ska lämna till andra stater och jurisdiktioner. Dessa tillkommande uppgifter är i viss mån desamma som de uppgifter som redan ska lämnas i ansökningar om godkännande för tonnagebeskattning. Föreläggandemöjligheten i 37 kap. 12 § SFL ger Skatteverket möjlighet att förelägga den som ansökt om ett beslut om godkännande för tonnagebeskattning att lämna uppgift som skulle ha lämnats i ansökan enligt 13 a kap. 8 a § SFL, t.ex. om uppgifterna kan komma att behövas för att uppfylla de krav som ställs när det gäller informationsutbyte kan Skatteverket förelägga sökanden att lämna uppgifterna (jfr prop. 2019/20:197 s. 41).

Skatteverket kan välja att förelägga sökanden att lämna uppgifterna medan ärendet om godkännande för tonnagebeskattning fortfarande pågår eller att vänta till efter att ärendet är avslutat (prop. 2019/20:197 s. 42).

Kompletterande information

• Myndigheters skyldighet att lämna uppgifter på Skatteverkets begäran
• Föreläggande enligt lag om alkoholskatt
• Föreläggande enligt lag om tobaksskatt
• Föreläggande enligt lag om skatt på energi