Basräntan fastställs av Skatteverket och är utgångspunkten för ränteberäkning.
Basräntan ska räknas fram genom att säljräntan på sexmånaders statsskuldväxlar avläses varje bankdag. Räntenoteringarna från och med den 16:e i en månad till och med den 15:e i månaden efter vägs samman till en genomsnittlig räntesats. Om det uppkommer decimaler vid beräkningen av den genomsnittliga räntesatsen, ska den avrundas till närmaste hela procenttal. Om den ligger mitt emellan två hela procenttal, ska den avrundas nedåt (14 kap. 10 § SFF).
Basräntan ska därefter fastställas av Skatteverket på grundval av 125 procent av den (eventuellt avrundade) genomsnittliga räntesatsen för sexmånaders statsskuldväxlar och gälla från och med kalendermånaden närmast efter fastställandet (65 kap. 3 § SFL).
Skatteverket fastställer basräntan i en föreskrift (prop. 2010/11:165 s. 1053).
Den genomsnittliga säljräntan på sexmånaders statsskuldväxlar är 1,55 procent. Den ska avrundas uppåt till 2 procent.
Basräntan ska vara 125 procent av den avrundade genomsnittliga statsskuldväxeln och blir därför 2,5 procent.
Den intäktsränta och kostnadsränta som beräknas och fastställs i skattekontot utgår ifrån basräntan som följer det allmänna ränteläget. Det gör att räntan på skattekontot kan ändras under året.
Basräntan ska beräknas till lägst 1,25 procent vilket utgör ett golv för basräntan. Detta innebär att om den genomsnittliga räntan på sexmånaders statskuldsväxlar efter avrundning skulle vara 0 ska basräntan ändå fastställas till 1,25 procent. Detta är ett undantag från huvudregeln om att basräntan alltid avrundas till ett heltal (65 kap. 3 § tredje stycket SFL).
Den intäktsränta och kostnadsränta som beräknas och fastställs i skattekontot utgår ifrån basräntan om följer det allmänna ränteläget. Det gör att räntan på skattekontot kan ändras under året.