Beskattningsregler för ekonomiska föreningar

En ekonomisk förening är ett eget skattesubjekt

En registrerad ekonomisk förening är en juridisk person och ett eget skattesubjekt. Föreningen beskattas alltså för sina inkomster. I Sverige är koncerner inte skattesubjekt. Skattelag­stift­ningen tar dock hänsyn till koncern­förhållanden i vissa fall. Ett exempel på det är reglerna om koncern­bidrag, som gör det möjligt att utjämna resultatet inom en koncern.

Svenska ekonomiska föreningar är i princip skattskyldiga för alla inkomster oavsett om de förvärvats i Sverige eller utomlands.

Ekonomiska föreningar betalar statlig inkomstskatt. För juridiska personer är den statliga inkomst­skatten 20,6 procent av den beskatt­nings­bara inkomsten. Detta gäller beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020 (65 kap. 10 § IL).

För beskattningsår som börjar efter den 31 december 2018 men före den 1 januari 2021 var den statliga inkomst­skatten 21,4 procent (65 kap. 10 § IL och övergångs­bestämmelserna i SFS 2018:1206, punkt 11).

Ekonomiska föreningar betalar inte kommunal inkomstskatt.

Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet

All beskattning görs i inkomstslaget näringsverksamhet (1 kap. 3 § IL), och föreningens inkomst beräknas i huvudsak enligt bestämmelserna i 13-40 kap. IL. Inkomster och utgifter på grund av närings­verk­sam­het som föreningen bedriver räknas till inkomst­slaget närings­verk­sam­het (13 kap. 1 § IL).

För ekonomiska föreningar räknas även inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder, eller i form av kapital­vinster och kapitalförluster, till inkomst­slaget närings­verk­sam­het, även om de inte ingår i den närings­verk­sam­het som föreningen bedriver (13 kap. 2 § IL).

All inkomst ska tas upp i en och samma näringsverksamhet

För en juridisk person ska all inkomst tas upp i en och samma närings­verk­sam­het (14 kap. 10 § IL). Det innebär att en förening som bedriver flera verksamheter som huvudregel kan kvitta ett negativt resultat i en verk­sam­het mot ett positivt resultat i en annan verksamhet.

Verksamhet som en svensk förening själv bedriver direkt i utlandet hör till denna enda närings­verk­samhet.

Inkomster från ett handelsbolag som den ekonomiska föreningen är delägare i räknas också till samma närings­verk­sam­het som övriga inkomster. Delägaren ska ta upp handels­bolagets resultat till beskattning det beskatt­ningsår som går ut samtidigt som handels­bolagets räken­skapsår. Om föreningen och handels­bolaget har skilda räken­skaps­år ska föreningen ta upp handels­bolagets resultat under det beskatt­ningsår som avslutas närmast efter handels­bolagets räken­skapsår (1 kap. 14 § IL).

Beräkna resultatet

Huvudprincipen i inkomstslaget näringsverksamhet är att resultatet beräknas enligt bokförings­mässiga grunder.

Beskattning av kapitalvinster och kapitalförluster i inkomst­slaget närings­verk­sam­het regleras i 25 kap. och 25 a kap. IL. De regler som ska tillämpas är till stora delar gemensamma för inkomst­slagen kapital och närings­verksamhet. Det innebär att beskatt­nings­tid­punkten samt beräkningen av kapitalvinsten/-förlusten styrs av kapital­vinst­reglerna och inte av bokförings­mässiga grunder. Det uppkomna resultatet ska sedan redovisas som inkomst av närings­verksamhet.

Kapitalförlust

Om det uppkommer en kapitalförlust får denna normalt dras av mot resultatet i näringsverksamheten, dock finns det i vissa fall en begränsad avdrags­rätt för kapitalförluster.

Underskott från handelsbolag

Det finns en begränsning i rätten att dra av underskott från en verk­sam­­het i ett kommanditbolag och i vissa fall från verksamhet i handels­bolag, som utgår från vad delägaren satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget (14 kap. 14 § IL). Underskott som inte får dras av enligt ovan, ska dras av vid beräkningen av resultatet från bolaget det följande beskattningsåret (14 kap. 15 § IL).

Resultat från i utlandet delägarbeskattade juridiska personer

Överskott från en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som den ekonomiska föreningen är delägare i ska tas upp i den ekonomiska föreningen. Avdrags­rätten för underskott är i vissa fall begränsad (14 kap. 11 § IL).

Begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton

Ekonomiska föreningar omfattas av reglerna om begränsad avdrags­rätt för negativa ränte­netton. En kooperativ ekonomisk förening som gjort avdrag för insatsutdelning enligt reglerna i 39 kap. 23 § IL ska även justera avdrags­underlaget (24 kap. 25 § tredje stycket IL).

Vissa intäkter och kostnader i ekonomiska föreningar

Intäkter och kostnader ska tas upp i den ekonomiska föreningen på samma sätt som i annan närings­verk­samhet. Det finns vissa typer av intäkter som i princip bara förekommer i ekonomiska föreningar, och det finns också en särskild bestämmelse som reglerar föreningens avdrags­rätt för utgifter för föreningens förvaltning.

Betalda insatser

Medlemmarnas inbetalda insatser är det grundläggande kapital­till­skottet från medlemmarnas sida, och utgör bundet eget kapital i föreningen. Eftersom insatsen är ett kapital­tillskott är den skattefri för föreningen. Även kapital­tillskott i form av förlagsinsatser är skattefria för föreningen.

Inträdesavgift

Nya medlemmar får ibland betala en inträdesavgift, som ersättning för det över­värde som den nya medlemmen får ta del av genom att bli medlem i föreningen. Inträdes­av­gifter har i praxis ansetts utgöra en ersättning för att utnyttja föreningens tjänster, och är därför normalt skatte­pliktiga för föreningen (RÅ 1972 Fi 506, RÅ 1981 Aa 183).

Föreningsavgäld

Även föreningsavgäld har i praxis betraktats som en skattepliktig ersättning för utförda tjänster (RÅ 2004 not. 187). Högsta förvalt­nings­dom­stolen delade Skatterätts­nämndens bedömning att det av praxis får anses framgå att det finns en presumtion för att betal­ningar från en medlem till en ekonomisk förening, frånsett skyldigheten att betala medlems­insatsen och medlems­avgiften, är en ersättning för nyttigheter som föreningen tillhandahåller medlemmarna.

Anslutningsavgift

I t.ex. bredbandsföreningar och vatten- och avloppsföreningar är det vanligt att medlemmarna också får betala en anslutnings­avgift. En sådan anslutningsavgift är en skatte­pliktig inkomst för föreningen, men kan få periodiseras enligt god redovisningssed.

Medlemsavgift

Den medlemsavgift som betalas till en ekonomisk förening är avsedd att täcka kostna­derna för föreningens förvalt­ning, t.ex. för kallelser till förenings­stämma o.s.v. Den är inte direkt knuten till någon motprestation från föreningens sida. Medlemsavgifter är normalt inte skatte­pliktiga för föreningen, 15 kap. 2 § IL. Å andra sidan har föreningen inte avdrags­rätt för kostnader för den löpande förvalt­ningen, som t.ex. kostnader för medlems­register, styrelse­möten och kallelse till förenings­stämma. I regel kan man säga att föreningen inte har avdrags­rätt för omkost­nader motsva­rande de skatte­fria medlems­av­gifterna. Medlemmen får inte göra avdrag för medlems­avgiften.

Serviceavgift

En förening kan också ta ut s.k. serviceavgifter. De är en ersätt­ning för varor eller särskilda tjänster, och utgör en skatte­­pliktig inkomst för föreningen. I bred­bands­föreningar används ofta begreppet byanäts­avgift eller nät­avgift för den ersättning före­ningen tar ut för att tillhanda­hålla nät­tjänster till med­lemmarna.

Organisationsutgifter

Sådana utgifter som en ekonomisk förening har i samband med att föreningens medlems- och förlags­insatser ändras, och för att förvalta insatserna, ska dras av enligt 16 kap. 8 § IL. Utgifter som uppkommit innan en närings­verk­samhet startar är normalt inte avdrags­gilla (prop. 1996/97:154 s. 40). Det gäller t.ex. registre­rings­­­kost­nader och liknande när man bildar en förening.

Dubbel- och kedjebeskattning

Med ekonomisk dubbel­beskattning menar man att den ekonomiska föreningen först ska betala skatt för sitt överskott. Därefter ska andels­ägarna betala skatt på den vinst­ut­delning som föreningen lämnar. Eftersom företag i princip inte får göra avdrag för ut­del­ning uppkommer en dubbel­beskattning. Ekonomiska föreningar som är kooperativa får dock göra avdrag för över­­skotts­­utdel­ning på ett sådant sätt att den del av över­skottet som delas ut i praktiken bara blir beskattat hos mottagaren. Läs mer på sidan Utdelning från kooperativa ekonomiska föreningar.

En följd av dubbel­beskatt­nings­systemet är att det uppkommer en kedje­­beskatt­­nings­­effekt om andels­ägaren själv är dubbel­be­skattad. Det gäller t.ex. ekonomiska föreningar som själva beskattas för mottagen utdelning och där föreningens vinst sedan delas ut till andels­ägarna och beskattas hos dessa. Lagstiftaren har velat förhindra den icke önskvärda kedje­­beskatt­nings­­effekten i vissa fall. Av den anled­ningen har man undan­tagit utdelning på näringsbetingade andelar från beskattning.

Inskränkningar i rätten att utnyttja kapitalförluster

För en ekonomisk förening finns flera inskränkningar i rätten att utnyttja kapital­förluster vid beräkningen av resultatet. Det finns inskränk­ningar som innebär att avdrags­rätten helt eller delvis faller bort och i vissa fall skjuts avdrags­rätten upp.

Aktier och andelar

För förluster på aktier och andra andelar varierar avdrags­rätten beroende på vilken slags andel som har avyttrats. Andelar som innehas av ekonomiska föreningar kan skatte­mässigt indelas i tre slag:

• näringsbetingade andelar
• kapitalplaceringsandelar
• lagerandelar.

Under rubriken Värdepapper som ägs av juridiska personer finns en utförlig beskrivning av vilka regler som gäller för de olika slagen av andelar.

Andel i ett svenskt handelsbolag

En andel i ett svenskt handelsbolag eller i en juridisk person som delägar­­be­skattas i utlandet, och som ägs av en ekonomisk förening, ska behandlas som en närings­betingad andel. Det innebär att förluster på sådana andelar omfattas av avdrags­förbudet för förluster på närings­betingade andelar.

Fastigheter

För fastigheter gäller att kapitalförluster bara får kvittas mot kapital­­vinster på fastigheter. Man gör undan­tag för förluster på de fastigheter som under den senaste treårs­perioden har använts för produktions- eller kontors­ändamål (25 kap. 12 § IL). Läs mer på sidan Begränsad avdrags­rätt för kapital­förluster på fastigheter.

Tillgångar med anknytning till företag i intressegemenskap

För kapitalförluster på vissa tillgångar med anknytning till företag i intresse­gemenskap, t.ex. fordringar och vissa derivat­instrument, gäller ett generellt avdrags­förbud (25 a kap. 19 § IL).

Avyttringar inom en intressegemenskap

Om en ekonomisk förening avyttrar kapitaltill­gångar till ett företag i intresse­gemenskap och det uppstår en kapital­förlust, så får föreningen en upp­skjuten avdrags­rätt för förlusten (förlustregeln). I vissa fall är dock förbudet mot avdrag definitivt (25 kap. 7–11 §§ IL).

Föregående års underskott

Om föreningens resultat blir ett underskott får föreningen enligt huvud­regeln avdrag för under­skottet när man beräknar resultatet närmast följande beskatt­ningsår, 40 kap. 2 § IL. Kan underskottet inte utnyttjas då får det föras vidare till nästa år, och så vidare tills det blir möjligt att utnyttja det. Rätten till avdrag gäller även för under­skott som är hänförliga till en verk­samhet som föreningen bedriver i utlandet.

Läs om när avdragsrätten är begränsad, efter t.ex. en ägarföränd­ring, fusion, fission, partiell fission, verksam­hets­avyttring, konkurs eller ett ackord, på sidan Avdrag för tidigare års underskott.

Skalbolag

Regler om skalbolagsbeskattning infördes först för fysiska personer som avyttrar andelar i skalbolag. Motsvarande regler gäller numera också när en juridisk person avyttrar andelar. Bestämmelserna gäller när ett företag avyttrar närings­betingade andelar och närings­­be­tingade aktie­baserade delägar­rätter i ett skalbolag och innebär att hela köpe­skillingen ska tas upp till beskattning.