Lagen om ekonomiska föreningar reglerar på vilka sätt och med vilket belopp en ekonomisk förening får lämna utdelning och göra andra värdeöverföringar. Det skatterättsliga utdelningsbegreppet stämmer oftast överens med det civilrättsliga, men inte alltid.
Lagen om ekonomiska föreningar innehåller bestämmelser om vad en värdeöverföring är och vilka former av värdeöverföringar från en ekonomisk förening som är tillåtna (12 kap. 1 § EFL).
Värdeöverföringar från föreningen får enligt 12 kap. 2 § EFL bara göras i form av
Affärshändelser som har rent affärsmässig karaktär för föreningen, eller som är en naturlig del i föreningens ekonomiska relation till medlemmen omfattas inte av begreppet värdeöverföring.
Vinstutdelning görs från det fastställda resultatet, och får lämnas till medlemmar och innehavare av förlagsandelar. Vinstutdelning får även lämnas till andra om den beräknas i förhållande till den omfattning som någon deltagit i föreningens verksamhet (13 kap. 1 § EFL).
I en ekonomisk förening finns i praktiken två vägar att fördela föreningens överskott:
Det finns dock inget hinder mot att besluta att överskottet ska fördelas så att alla medlemmar får samma belopp oavsett deltagande eller betald insats.
Vinstutdelning beslutas av föreningsstämman efter förslag från föreningens styrelse (13 kap. 3 § EFL).
Med gottgörelse avses enligt EFL efterlikvider (pristillägg), återbäringar (rabatter) eller liknande som grundas på rörelsens resultat. Gottgörelse ingår inte i det redovisade resultatet, d.v.s. den har redan dragits av innan man fastställer årets resultat (14 kap. 1 § EFL).
I utgångsläget är det föreningsstämman som fattar beslut om gottgörelser. Stämman får dock uppdra åt styrelsen att fatta beslut om gottgörelser. Det kan också framgå av stadgarna att styrelsen får besluta om gottgörelse (14 kap. 2 § EFL). Detta innebär bl. a. att gottgörelser kan beslutas och betalas ut under räkenskapsåret, och vid ett eller flera tillfällen.
Reservfonden får minskas för att återbetalas till medlemmarna. Det är styrelsen som fattar beslut om en sådan minskning. För att minskningen ska få verkställas krävs att föreningen får tillstånd från Bolagsverket, eller i vissa fall från allmän domstol (15 kap. EFL).
Ett sådant belopp som kan bli föremål för värdeöverföring får också, under förutsättning att det framgår av stadgarna, överföras till medlemsinsatserna genom insatsemission, (10 kap. 3 § EFL). En insatsemission innebär att man omvandlar hela eller en del av utdelningsbart fritt eget kapital till insatskapital. Reglerna om insatsemissioner tillkom för att föreningarna skulle kunna behålla överskott i föreningen, i stället för att dela ut det till medlemmarna. Belopp som tillförts medlem genom en insatsemission betalas normalt ut först då medlemmen går ur föreningen.
Beslut om insatsemission fattas av föreningsstämman.
Om utdelningen inte redovisas öppet i föreningens räkenskaper kallas det förtäckt vinstutdelning. Sådan utdelning beslutas i regel inte heller av föreningsstämman. Förtäckt utdelning uppstår t.ex. om en medlem köper egendom till underpris från föreningen, eller säljer egendom till överpris till föreningen. Ett annat exempel är då tillgångar förs över till ett pris som inte motsvarar marknadsvärdet mellan två föreningar som ägs av samma personer.
Både förtäckta och öppet redovisade överföringar av medel från föreningen till medlemmarna, d.v.s. värdeöverföringar utan att föreningen får en fullgod motprestation, är utdelning i civilrättslig mening.
Föreningsstämman, eller i vissa fall styrelsen, kan besluta om att ge en gåva till ett allmännyttigt ändamål om det med hänsyn till ändamålets art, föreningens ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt (12 kap. 6 § EFL).
En värdeöverföring av annat slag än gottgörelse får bara göras om det efter värdeöverföringen finns full täckning för föreningens bundna egna kapital (12 kap. 3 § EFL). Detta ska bedömas med ledning av den senast fastställda balansräkningen. Vid bedömningen måste man dock beakta de ändringar i det bundna egna kapitalet som skett efter balansdagen.
Även om värdeöverföringen inte inkräktar på föreningens bundna egna kapital får den bara göras om den framstår som försvarlig, enligt försiktighetsregeln. Det man då ska bedöma är om värdeöverföringen framstår som försvarlig med hänsyn till de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet och föreningens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. För koncerner ska denna bedömning ske för koncernen som helhet (12 kap. 4 § EFL).
Begränsningarna av utrymmet för värdeöverföringar från föreningen gäller både öppen och förtäckt utdelning. Syftet med utbetalningsförbudet är att bevara föreningens kapital och skydda föreningens borgenärer och övriga intressenter, t.ex. anställda och staten.
Om den värdeöverföring som föreningen har gjort står i strid med utbetalningsförbudet är den olovlig. Detta gäller oavsett om alla medlemmar godkänt värdeöverföringen. Den som mottar en olovlig värdeöverföring är i princip skyldig att återbetala den med ränta till föreningen (12 kap. 7 § EFL). Dessutom kan alla som medverkat till beslutet om utbetalningen bli solidariskt ersättningsskyldiga gentemot föreningen om det skulle fattas pengar vid återbetalningen (12 kap. 8 § EFL).
Utdelning från en förening sker vanligtvis i form av kontanter. Det finns dock inget hinder mot att föreningen delar ut sakegendom (sakutdelning).
När föreningen bedömer om en sakutdelning ryms inom utdelningsbegränsningarna för värdeöverföringar (se ovan), kan tillgångens bokförda värde användas i stället för marknadsvärdet. Skattemässigt anses dock utdelningen ha skett till marknadsvärde (61 kap. 2 § IL). Det innebär att den utdelande föreningen kan komma att uttagsbeskattas.
Det finns inte någon definition av begreppet utdelning i inkomstskattelagen (IL). Det skatterättsliga utdelningsbegreppet överensstämmer dock i stort med det civilrättsliga, men det finns undantag. Både öppen och förtäckt utdelning ska därför i princip behandlas som utdelning vid beskattningen. Vid beskattningen saknar det betydelse om utdelningen är lovlig eller olovlig.
Om en ekonomisk förening överlåter tillgångar till ett pris som understiger marknadsvärdet (underpris) anses medlemmarna ha förfogat över det överförda värdet (skillnaden mellan priset och marknadsvärdet) på ett sådant sätt att det ska behandlas som en utdelning till medlemmarna i den överlåtande föreningen. Man gör dock undantag från utdelningsbeskattningen när uttagsbeskattning inte ska göras p.g.a. att underpriset är affärsmässigt motiverat, eller när undantagsbestämmelserna för s.k. underprisöverlåtelser i 23 kap. IL är tillämpliga.
Reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap. IL är inte tillämpliga då näringsbetingade andelar överlåts till underpris till eller från en ekonomisk förening. Medlemmarna i den överlåtande föreningen ska då, om inte underpriset är affärsmässigt motiverat, utdelningsbeskattas eftersom de anses ha förfogat över det överförda värdet. Lagstiftaren har dock infört ett undantag vid s.k. sidledes överlåtelser (23 kap. 2 § andra stycket IL), se Situationer då underprisreglerna inte tillämpas.
Om föreningen överlåter tillgångar och tjänster till medlemmar eller anställda till ett pris under marknadsvärdet (underpris) eller förvärvar tillgångar och tjänster från medlemmar eller anställda till ett pris över marknadsvärdet (överpris) uppstår frågan om underpriset respektive överpriset är lön eller utdelning.
I de fall det är en anställd i föreningen som förvärvat eller överlåtit tillgången eller tjänsten, ska underpriset eller överpriset normalt anses vara lön eller en förmån för den anställda. Detta gäller även om det är en närstående till den anställda som gjort förvärvet eller överlåtelsen (RÅ 1989 ref 57, RÅ 1991 ref. 27 och RÅ 1996 ref.16). För föreningen ses det som ett byte av arbetsinsats mot tillgång eller tjänst till marknadspris, och föreningen ska ta upp en intäkt motsvarande hela marknadspriset. Underpriset respektive överpriset blir en avdragsgill lönekostnad i föreningen, och föreningen ska även betala arbetsgivaravgifter.
Om det är en icke anställd (passiv) medlem som förvärvat eller överlåtit tillgången eller tjänsten, anses underpriset eller överpriset i stället normalt vara utdelning. Om alla medlemmar får samma förmånliga pris, oavsett om de är anställda i föreningen eller inte, är utgångspunkten att det är medlemskapet som är grund för förmånen. Den bör då normalt behandlas som utdelning för samtliga medlemmar.
Om underpriset ska behandlas som utdelning får föreningen inget avdrag eftersom utdelning inte är avdragsgill. Däremot ska föreningen uttagsbeskattas för skillnaden mellan marknadspriset och försäljningspriset.
En utdelning från en kooperativ ekonomisk förening kan dock vara avdragsgill. Om det är en medlem i ett fåmansföretag som fått utdelningen kan det bli aktuellt att en viss del av utdelningen ska beskattas i inkomstslaget tjänst, enligt reglerna i 57 kap. IL.