Vägavgift tas ut enligt lagen om vägavgifter för vissa tunga fordon. Hur vägavgiften betalas beror på om fordonet är svenskt eller utländskt.
För svenska fordon gäller vägavgiften på hela det svenska vägnätet och avgiften tas ut för ett år i taget (10 § första stycket LVA) och (5 § första stycket LVA).
En fordonsägare som ska betala vägavgift får ett inbetalningskort från Transportstyrelsen (5 § FVA). Vägavgiften betalas till Transportstyrelsens särskilda konto för vägavgift. Betalningen ska finnas bokförd på Transportstyrelsens särskilda konto för vägavgift senast angiven dag (15 § LVA).
Om en fordonsägare inte har fått inbetalningskortet ska hen anmäla det till Transportstyrelsen senast en vecka innan vägavgiften ska vara betald (5 § andra stycket FVA).
Vägavgiften ska betalas under kalendermånaden före den månad då avgiftsperioden börjar (13 § första stycket LVA). Det innebär t.ex. att för en avgiftsperiod som börjar den 23 februari ska vägavgiften vara betald senast den 31 januari.
Så länge fordonet därefter är avgiftspliktigt utan avbrott kommer det att löpande ha samma avgiftsperiod påföljande år. Om avgiftsperioden bryts – exempelvis genom att fordonet ställts av – tas avgift ut från och med den dag då det ställs på igen och ett år framåt. Avgiften ska då betalas till Transportstyrelsens konto för vägavgift senast tre veckor efter att fordonet blev avgiftspliktigt (13 § andra stycket LVA). Fordonet får inte användas innan avgiften har betalats.
Om fordonets beskaffenhet ändras så att vägavgift ska tas ut med ett annat belopp ska ny vägavgift betalas för ett år. Avgiften ska betalas senast tre veckor efter utgången av den kalendermånad under vilken registreringsbesiktningen skedde eller senast skulle ha skett (13 § tredje stycket LVA).
Om vägavgiften betalas för sent eller inte i den ordning som bestämts enligt LVA, tas en dröjsmålsavgift ut (18 § LVA).
Skatteverket får medge hel eller delvis befrielse från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl (18 § tredje stycket LVA).
Obetald avgift ska lämnas för indrivning. Bestämmelserna om indrivning finns i lagen (1993:891) om indriving av statliga fordringar. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Transportstyrelsen begär indrivning för Skatteverkets räkning. Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kr om indrivningen inte krävs från allmän synpunkt (26 § LVA, 8 § andra stycket FVA).
Om vägavgift betalats i ett land som är anslutet till Eurovinjettsystemet ska någon vägavgift inte betalas i Sverige för den tid som betalningen avser (21 § LVA).
För utländska fordon gäller vägavgift på motorvägar och vissa andra vägar i Sverige enligt bilaga 1 (5 § första stycket LVA). Användande av övriga vägar kan ske utan att erlägga vägavgift.
Ett utländskt fordon blir avgiftspliktigt när fordonet används på de vägar som framgår av 5 § första stycket LVA (9 § tredje stycket LVA).
Vägavgift för ett utländskt fordon ska betalas till Skatteverket. Skatteverket får bestämma att avgiften i stället ska betalas till en viss juridisk person. Skatteverket måste då ta hänsyn till bindande internationella åtaganden om vägavgifter (11 § FVA).
Ett vägavgiftspliktigt fordon får inte användas om inte vägavgiften är betald (25 § första stycket LVA).
Har ett betalningsuppdrag avseende vägavgift, som lämnats till bank eller liknande betalningsförmedlare inte hunnit bokföras, ska inte något användningsförbud inträda (25 § andra stycket LVA).