Tvistiga fordringar i ett konkursmål

Konkursdomstolen ska självständigt pröva om och i vad mån det finns en fordran

För att en borgenär ska vara behörig att ansöka om konkurs krävs att borgenären har en fordran mot gäldenären som är obetald. För skatte- och avgiftsfordringar har behörighetskravet ansetts uppfyllt när Skatteverket har fattat ett beskattningsbeslut. Det gäller även om beslutet har överklagats och är tvistigt.

Domstolen kan dock inte utan vidare godta den påstådda fordringen vid själva sakprövningen, d.v.s. vid prövningen av om gäldenären är på obestånd. Även om någon av presumtionsreglerna i 2 kap. 8–9 §§ KonkL har åberopats måste konkursdomstolen självständigt pröva om och i vad mån det finns en skattefordran.

Att dessa presumtionsregler har åberopats innebär att konkursansökningen har föregåtts av ett misslyckat utmätningsförsök eller en särskild betalningsuppmaning. Om gäldenären har framfört invändningar mot skulden som inte är uppenbart ogrundade så måste Skatteverket bemöta gäldenärens invändningar och visa att staten verkligen har den påstådda fordran. Enligt Högsta domstolen ställs det höga krav på utredningen för att godta en bestridd exekutionstitel som inte har vunnit laga kraft (se domstolens uttalanden i NJA 2011 s. 411).

Om presumtionsregeln i 2 kap. 9 § KonkL har åberopats till stöd för konkursansökningen så framgår det höga utredningskravet uttryckligen av bestämmelsen. Det krävs nämligen att den skuld som gäldenären har uppmanats att betala ska vara ”klar”.

Europakonventionen om rätten till domstolsprövning

Är Sveriges regler om skyldigheten att betala en skattefordran även om beslutet är överklagat förenliga med Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna? Den frågan har prövats av Europadomstolen genom två avgöranden som meddelats den 23 juli 2002.

Rättsfall: beslut om konkurs innan anståndsfrågan prövats

Skatteverket beslutade att påföra en gäldenär skatt och skattetillägg. Gäldenären begärde omprövning av skatten och skattetillägget och begärde även anstånd med betalningen. När Skatteverket varken ändrade beskattning- eller skattetilläggsbeslutet eller gav anstånd med betalningen överklagade gäldenären besluten. Innan dåvarande länsrätten hunnit pröva något av överklagandena försattes gäldenären i konkurs. Konkursbesluten fastställdes av högre rätt. Genom att gäldenären försattes i konkurs innan någon behörig domstol ens hunnit pröva dennes begäran om anstånd ansåg Europadomstolen att Sverige hade brutit mot Artikel 6 p.1 i Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång (Case of Janosevic v. Sweden [no. 34619/97])

Rättsfall: ett bolag i konkurs ansågs inte ha processbehörighet

I ett annat liknande mål fann Europadomstolen att Sverige hade brutit mot Artikel 6 p.1 i Europakonventionen. En omständighet av betydelse var att såväl dåvarande länsrätt som kammarrätt ansåg att bolaget saknade rätt att överklaga besluten om upptaxering med motivering att bolaget var i konkurs. (Case of Västberga Taxi Aktiebolag and Vulic v. Sweden [no. 36985/97])

Konkursansökan trots överklagad skattefordran

Högsta domstolen hade något år innan avgörandena från Europadomstolen funnit att det inte stred mot Europakonventionen att lägga ett icke lagakraftvunnet skattebeslut till grund för att försätta någon i konkurs (NJA 2001 s. 339). Hovrätten har härefter funnit att Europadomstolens domar inte har förändrat rättsläget utan bekräftat Högsta domstolens dom (HovR ÖN 2003-04-30, mål nr Ö 1065-02). Det strider alltså inte mot Europakonventionen att försätta någon i konkurs på grund av skatteskulder och där själva beskattningsfrågan inte har prövats av en förvaltningsdomstol.

Men om gäldenären har begärt anstånd med betalning av skatten på grund av att det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas, är det viktigt att förvaltningsrätten hinner pröva frågan om anstånd innan konkursansökan fullföljs. Det gäller även om den tvistiga fordran inte omfattar skattetillägg.