Beslut om att ta egendom i förvar

Interimistisk åtgärd inför en ansökan om betalningssäkring

Om det finns risk för att lös egendom som kan betalningssäkras avlägsnas innan förvaltningsrätten kan fatta beslut om betalningssäkring, får en granskningsledare besluta att ta egendomen i förvar (3 kap. 8 § och 46 kap. 16 § första stycket SFL).

En granskningsledare har alltså möjlighet att inför en ansökan om betalningssäkring ta egendom, som kan betalningssäkras i förvar om det är fara i dröjsmål. Granskningsledarens befogenhet inbegriper även att verkställa beslutet, d.v.s. att ta ifrån den betalningsskyldiga rådigheten över egendomen. Om det är fysiskt möjligt ska granskningsledaren flytta egendomen från platsen för förvarstagandet (prop. 2010/11:165 s. 916).

Vanligtvis finns egendom som ska tas i förvar hos den betalningsskyldiga men det finns inget som hindrar att egendom som finns hos tredje man tas i förvar.

Förutsättningarna för att ta egendom i förvar är samma som för en betalningssäkring.

Efter ansökan om betalningssäkring

Det är även möjligt att ta egendom i förvar efter det att en ansökan om betalningssäkring har gjorts men innan förvaltningsrätten har fattat sitt beslut. I det läget krävs ingen ny ansökan om betalningssäkring utan det är tillräckligt att Skatteverket underrättar förvaltningsrätten om beslutet om förvarstagande (KRNG 2011-10-21, mål nr 6376-11).

Förutsättningar för att ta egendom i förvar

En granskningsledare som överväger att ta viss egendom i förvar måste vara säker på att alla förutsättningar för betalningssäkring är uppfyllda.

Dessutom krävs att förutsättningarna för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring avseende egendomen föreligger (69 kap 15 § SFL). Det innebär bland annat att granskningsledaren måste kunna bedöma förutsättningarna för utmätning, t.ex. om egendomen tillhör eller anses tillhöra den betalningsskyldiga. Utöver det måste granskningsledaren också beakta beneficieregler om undantag från utmätning.

Vidare måste det föreligga en risk för att egendomen undanskaffas (sabotagerisk) under den tid förfarandet med ansökan och beslut om betalningssäkring i förvaltningsrätten tar (46 kap. 16 § SFL). Om det inte finns någon sabotagerisk får egendomen inte tas i förvar.

Generellt sett är faran större för att tillgångar undanskaffas när det är frågan om fysiska pengar, värdehandlingar, banktillgodohavanden, ädelmetaller och andra tillgångar som är lätta att flytta och omsätta. Men om granskningsledaren väger in omständigheter i övrigt kan rekvisitet också vara uppfyllt när det gäller annan lös egendom. Omständigheterna kan t.ex. vara betydande skatteundandraganden, avancerat tillvägagångssätt, värdefull egendom i förhållande till de totala tillgångarna eller tidigare erfarenheter av hur den betalningsskyldiga eller de företag denne har företrätt har skött sina skatter.

Biträde av Kronofogden

Kronofogden ska på begäran av granskningsledaren biträda denne när egendom ska tas i förvar (11 kap. 4 § SFF). Kronofogdens biträde kan röra exekutiva bedömningar, värdering av egendom och praktiska frågor. Kronofogden har däremot inte i rollen som biträde några befogenheter att använda tvångsmedel, t.ex. att bryta lås Även om Kronofogden lämnar biträde är det alltid granskningsledaren som fattar beslut och ensam är ansvarig för förvarstagandet. Vidare är det Skatteverket som står för de kostnader som kan uppkomma vid förvarstagande, t.ex. transportkostnader (Kronofogdens Handbok om specialverkställighet 2018 s. 222 f.).

Granskningsledarens befogenheter

Lagen och förarbetena har inte närmare utvecklat vilka befogenheter granskningsledaren har för att kunna verkställa sitt beslut. Eftersom beslutet om förvarstagande (se nedan) inte kan överklagas har inte heller någon rättspraxis på området kunnat bildas. Avsaknaden av uttryckliga befogenheter i samband med verkställigheten innebär att om den betalningsskyldiga eller tredje man fysiskt motsätter sig ett förvarstagande så har granskningsledaren inga tvångsmedel att tillgripa.

Det finns inte heller någon möjlighet att använda tvång när Kronofogden lämnar biträde vid förvarstagandet, vare sig i förhållande till den betalningsskyldiga eller till tredje man.

Det finns inte något stöd för granskningsledaren att aktivt leta efter egendom i lokaler eller andra utrymmen som disponeras av den betalningsskyldiga.

Om egendomen tas i förvar i anslutning till en husrannsakan måste granskningsledaren redan från början klarlägga för berörda personer att det är fråga om en särskild förrättning vid sidan av de polisiära åtgärderna. Polisen får inte heller biträda granskningsledaren med åtgärder vid ett förvarstagande som sker vid en husrannsakan. Justitieombudsmannen har uttalat att en och samma granskningsledare inte kan agera i två olika roller samtidigt, såvida inte reglerna i SFL ger stöd för granskningsledarens närvaro i samband med husrannsakan (JO 1989/90 s. 187).

Vilka tillgångar är möjliga att ta i förvar?

All lös egendom som vid en exekutionsrättslig bedömning tillhör eller kan antas tillhöra den betalningsskyldiga kan tas i förvar.

Förvaring av egendom som tagits i förvar

Granskningsledaren ansvarar för den egendom som tagits i förvar i avvaktan på förvaltningsrättens beslut om betalningssäkring och Kronofogdens verkställighet av detta beslut. Rätten kan också besluta att förvaret ska upphävas om inte förutsättningar för fortsatt förvar föreligger (46 kap. 16 § andra stycket SFL).

Kontanta medel som har tagits i förvar ska snarast placeras enligt 3 kap. 4 § kapitalförsörjningsförordningen (2011:210) (11 kap. 6 § SFF). Kontanta medel som tagits i förvar ska, om inte särskilda skäl talar mot det, sättas in på myndighetens räntekonto hos Riksgäldskontoret. Räntan tillgodoräknas den som medlen tillhör.

Ansökan om betalningssäkring efter ett förvarstagande

Har granskningsledaren tagit egendom i förvar, ska Skatteverket så snart som möjligt och senast inom fem dagar ansöka om betalningssäkring hos förvaltningsrätten (46 kap. 16 § andra stycket SFL).

Om Skatteverket inte ansöker om betalningssäkring inom fem dagar eller om ansökningen inte bifalls ska granskningsledaren omedelbart lämna tillbaka egendomen. Tidsfristen avser fem kalenderdagar och inte fem arbetsdagar.

Om den tid då en åtgärd senast ska vidtas infaller på en söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton, får åtgärden vidtas nästa vardag. (2 § första stycket lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid).

Granskningsledaren ska lämna tillbaka egendom som inte ska vara i förvar

Om egendomen inte längre ska vara kvar i förvar, ska granskningsledaren omedelbart lämna tillbaka egendomen (11 kap. 7 § SFF). Egendomen ska återställas till den från vilken egendomen togs, eftersom någon annan än den betalningsskyldige kan inneha egendomen med t.ex. handpanträtt eller retentionsrätt. Dessförinnan bör granskningsledaren kontakta Kronofogden för att informera om att egendom ska lämnas tillbaka om den betalningsskyldiga har andra skatte- eller avgiftsskulder för verkställighet hos Kronofogden ( 7 § IndrF). De kan då utmäta den förvarstagna egendomen för dessa andra skulder. Detsamma gäller om domstolen avslår yrkandet om betalningssäkring och häver förvaret. Granskningsledaren kan i princip häva förvaret fram till dess att förvaltningsrätten fattat beslut om betalningssäkringen.

Bevis om förvarstagande

Granskningsledaren ska lämna ett bevis om förvarstagande till den hos vilken förvarstagandet sker (11 kap. 5 § SFF). Är denne inte närvarande vid förrättningen bör ett bevis lämnas på platsen för förvarstagandet om det inte framstår som onödigt. Kan beviset inte omedelbart lämnas till den betalningsskyldige ska det översändas med post till denne. Det är väsentligt att denne får klart för sig att egendomen har tagits i förvar. Beviset ska innehålla

• en förteckning över egendomen
• uppgift om för vilken eller vilka fordringar egendomen har tagits i förvar.

Har egendom tagits i förvar hos tredje man ska både denne och den betalningsskyldiga ha ett bevis.

Beslut om förvarstagande

Granskningsledaren ska upprätta ett beslut om förvarstagande. Det är mest lämpligt att granskningsledaren skriver beslut och bevis om förvarstagande på skilda dokument. Om egendomen har tagits i förvar hos tredje man ska denna inte ha del av granskningsledarens beslut utan bara få ett bevis om förvarstagande.

Granskningsledarens beslut om förvarstagande kan inte överklagas (67 kap. 5 § andra stycket SFL). Däremot kan beslutet om förvarstagande omprövas enligt 66 kap. 7 § 7 SFL.