Förmedlingstjänster

Vid förmedling på uppdrag av någon som inte är en beskattningsbar person är det avgörande var den förmedlade transaktionen är gjord

Platsen för tillhandahållande av förmedlingstjänster bestäms på olika sätt beroende på om den som köper förmedlingstjänsten är en beskattningsbar person eller inte.

Köparen är någon som inte är en beskattningsbar person

Om dessa förutsättningar är uppfyllda är förmedlingstjänsten tillhandahållen inom landet

• det är en förmedlingstjänst som utförs för någon annans räkning i dennes namn
• köparen av tjänsten är någon annan än en beskattningsbar person
• leveransen av den vara eller tillhandahållandet av den tjänst som förmedlas är gjord inom landet (6 kap. 37 § ML, artikel 46 i mervärdesskattedirektivet).

Beskattningsland för förmedlingstjänsten avgörs uteslutande av var leveransen av den förmedlade varan är gjord eller var den förmedlade tjänsten är tillhandahållen. Det spelar alltså inte någon roll varifrån förmedlingstjänsten tillhandahålls eller var mottagaren av förmedlingstjänsten finns.

Om leveransen av den förmedlade varan är gjord utomlands eller om den förmedlade tjänsten är tillhandahållen utomlands anses förmedlingstjänsten tillhandahållen utomlands.

Köparen är en beskattningsbar person

Bestämmelsen i 6 kap. 37 § ML gäller inte transaktioner när köparen av förmedlingstjänsten är en beskattningsbar person. I de fallen bestäms beskattningsland enligt huvudregeln i 6 kap. 33 och 34 §§ ML.

Förmedling

Ett företag som har åtagit sig att förmedla en vara eller en tjänst åt någon annan, d.v.s. företaget har ett förmedlingsuppdrag, kan utföra uppdraget antingen i eget namn för annans räkning eller i annans namn för dennas räkning. I båda fallen är det fråga om tre parter: säljaren av varan eller tjänsten, förmedlaren, och köparen av varan eller tjänsten.

Bestämmelsen i 6 kap. 37 § ML gäller inte transaktioner när någon i eget namn förmedlar en vara eller tjänst. I dessa fall är både förmedlaren och huvudmannen säljare respektive köpare av varan eller tjänsten (5 kap. 3 § andra stycket 3 ML och 5 kap. 27 § ML). Beskattningsland för varan eller tjänsten ska då bedömas för såväl ledet mellan huvudmannen och förmedlaren som det mellan förmedlaren och den slutlige kunden enligt de allmänna reglerna. Detta gäller exempelvis vid försäljning i kommission eller annan form av återförsäljning.

Vad betyder ”för någon annans räkning i dennes namn”?

Ett företag som mot ersättning förmedlar en vara eller en tjänst i annans namn för dennes räkning har tillhandahållit en förmedlingstjänst. Den ersättning förmedlaren får för egen räkning är beskattningsunderlaget för förmedlingstjänsten. Det är förmedlarens tillhandahållande som sådant som ska bedömas om det är fråga om en förmedlingstjänst eller inte. Vem som är säljare eller köpare av varan eller tjänsten, d.v.s. huvudtransaktionen, saknar betydelse (artikel 30 i rådets genomförande­förordning [EU] nr 282/2011). Det har inte heller någon betydelse om förmedlarens uppdragsgivare är en beskattningsbar person eller inte. Det innebär att även om huvudtransaktionen sker mellan två privatpersoner så kan det vara en förmedlingstjänst.

Skatteverket anser att det är fråga om en förmedling i annans namn för dennes räkning när förmedlaren gör det som är nödvändigt för att säljaren och köparen ska kunna sluta avtal utan att förmedlaren har något eget intresse av avtalets innehåll. Det uppdrag som förmedlaren har ska alltså syfta till att säljaren ska tillhandahålla en vara eller tjänst till köparen. I sådant fall framstår inte förmedlaren som en motpart utan som ett ombud för säljaren eller köparen (Skatteverkets ställningstagande Förmedling av tjänster i eget eller i annans namn och Skatteverkets ställningstagande Förmedling av varor i annans namn för dennes räkning).

En förmedlingstjänst kan bland annat bestå i att söka upp tänkbara köpare och sammanföra dem med säljaren, att meddela dessa parter om ett tillfälle att ingå avtal samt att förhandla om innehållet i avtalet vad gäller tillhandahållandet av varan eller tjänsten och ersättningen. Både säljarens och köparens identitet ska vara kända för förmedlaren. Det förutsätter dock inte att det finns ett avtalsförhållande mellan förmedlaren och en av parterna i huvudtransaktionen. Det finns vidare inte något krav på att förmedlaren ska delta i förhandlingarna om de slutliga avtalsvillkoren för att det ska vara en förmedlingstjänst. Det är tillräckligt att förmedlaren gör det som är nödvändigt för att avtal ska kunna slutas mellan parterna. Om avtalsparterna till exempel har fastställt vissa delar i avtalet i förväg utesluter inte det att det kan vara en förmedlingstjänst eftersom en sådan tjänst kan begränsas till att ange tillfällen att sluta ett sådant avtal.

Huvudtransaktionen behöver inte äga rum

En förmedlingstjänst förutsätter att uppdraget har en tydlig koppling till den vara eller tjänst som säljaren ska leverera till eller tillhandahålla köparen. Det finns emellertid inte något krav på att denna huvudtransaktion, d.v.s. säljarens leverans eller tillhandahållande till köparen, också ska äga rum för att det ska vara en förmedlingstjänst. Så kan vara fallet om huvudtransaktionen avbryts i förtid. Vid bedömningen av till exempel beskattningsland kan det alltså vara en förmedlingstjänst även om huvudtransaktionen inte äger rum. Det förutsätter dock att förmedlaren kan visa att syftet med uppdraget hela tiden har varit att huvudtransaktionen skulle genomföras, t.ex. att en tydligt definierad varuförsäljning skulle genomföras.

När köparen av förmedlingstjänsten är någon som inte är en beskattningsbar person ska i sådant fall beskattningslandet bestämmas till Sverige om varan eller tjänsten skulle ha ansetts levererad eller tillhandahållen inom landet om försäljningen hade kommit till stånd. Förmedlaren ska visa med lämplig dokumentation där det framgår vilken huvudtransaktion som förmedlaren hade i uppdrag att förmedla. Dokumentationen ska vara så fullständig att det bland annat kan avgöras var huvudtransaktionen, om den hade genomförts, är gjord. Om förmedlaren inte kan visa vilken huvudtransaktion som denna hade i uppdrag att förmedla kan den inte anses som en förmedlingstjänst (Skatteverkets ställningstagande Förmedling av tjänster i eget eller i annans namn och Skatteverkets ställningstagande Förmedling av varor i annans namn för dennes räkning).

Förmedlingstjänsten kan vara en elektronisk tjänst

Vid bedömningen av beskattningsland kan en förmedlingstjänst i vissa fall anses vara en elektronisk tjänst när den tillhandahålls på elektronisk väg, d.v.s. den tillhandahålls via internet eller ett elektroniskt nät. Det gäller under förutsättning att förmedlingstjänsten till sin natur är sådan att tillhandahållandet är automatiserat, kräver ett minimalt mått av mänsklig inblandning, och inte kan utföras i avsaknad av informationsteknik.

Förmedling av bl.a. hotelltjänster

Förmedlingstjänster som endast har indirekt anknytning till en fastighet omfattas av 6 kap. 37 § ML när den tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person.

Tjänster som består av att förmedla logi i hotellsektorn eller liknande omfattas av bestämmelserna om förmedlingstjänster när de tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person (artikel 31 och 31a.3 d i rådets genomförande­förordning [EU] nr 282/2011).

Däremot har förmedling av en fastighet, t.ex. fastighetsmäklartjänster, tillräckligt direkt samband med fastigheten och omfattas i stället av bestämmelsen som gäller beskattningsland för fastighetstjänster i 6 kap. 38 § ML (artikel 31a.2 p i rådets genomförande­förordning [EU] nr 282/2011 samt prop. 2009/10:15 s. 101).

Företag som möjliggör försäljning av varor genom ett elektroniskt gränssnitt

En beskattningsbar person som genom användning av ett elektroniskt gränssnitt möjliggör viss försäljning av varor ska själv anses ha förvärvat och sålt varorna . Den beskattningsbara personen ses alltså inte som en förmedlare i dessa fall. Läs mer om sådana beskattningsbara transaktioner på sidan Leverans av varor genom användning av ett elektroniskt gränssnitt.

Redovisning av förmedlingstjänster enligt de särskilda ordningarna

En säljare som tillhandahåller förmedlingstjänster och som inte är etablerad i det land där tjänsten är tillhandahållen kan i vissa fall redovisa mervärdesskatt på försäljningen genom unionsordningen eller tredjelandsordningen.