Omfattning och undantag

Transaktioner som är föremål för mervärdesskatt

Vilka transaktioner som är föremål för mervärdesskatt framgår av 3 kap. ML. Med uttrycket ”föremål för mervärdesskatt” avses att en viss transaktion kan beskattas enligt ML. Synonymt med detta uttryck används även uttrycket ”mervärdesskattens tillämpningsområde”. Samtliga förutsättningar måste vara uppfyllda för att en transaktion ska vara föremål för mervärdesskatt. För att avgöra om beskattning faktiskt ska ske behöver man också göra en bedömning av andra bestämmelser i ML, bland annat om transaktionen är skattepliktig. Mervärdesskattens tillämpningsområde omfattar alltså både skattepliktiga och undantagna transaktioner.

Av 3 kap. ML framgår samtliga de transaktioner som är föremål för mervärdesskatt. Även om en transaktion inte är föremål för mervärdesskatt finns det andra bestämmelser i ML som kan vara tillämpliga. Exempelvis finns bestämmelser om betalningsskyldighet för den som i en faktura anger ett belopp som felaktigt betecknas som mervärdesskatt. Ett annat exempel är att ML:s bestämmelser om fakturering är tillämpliga under vissa förutsättningar vid leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster till ett annat EU-land eller ett land utanför EU.

Enligt 3 kap. 1 § ML är följande transaktioner föremål för mervärdesskatt:

• Leverans av varor mot ersättning som görs inom landet av en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap.
• Unionsinternt förvärv av varor mot ersättning som görs inom landet när köparen är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person och säljaren är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte omfattas av mervärdesskattedirektivets bestämmelser om undantag från skatteplikt för små företag, distansförsäljning eller monteringsleverans.
• Tillhandahållande av tjänster mot ersättning som görs inom landet av en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap.
• Import av varor till landet.

Bestämmelsen motsvaras av artikel 2.1 a och 2.1 b i mervärdesskattedirektivet.

Unionsinterna förvärv

En vara som finns i ett EU-land när transporten till köparen i annat EU-land påbörjas är som huvudregel levererad i det EU-land där transporten påbörjas. I vissa fall är dock varan levererad i det EU-land där transporten avslutas, det gäller bl.a. vid distansförsäljning av varor. Se mer om platsen för den beskattningsbara transaktionen vad gäller varor som ska transporteras till köparen. Normalt är säljaren betalningsskyldig för sina leveranser av varor i det land där leveransen är gjord.

Även om varan anses levererad i det EU-land där transporten påbörjas kan under vissa förutsättningar beskattning ske i annat EU-land. Om det är fråga om ett unionsinternt förvärv av en vara i det andra EU-landet är förvärvet den beskattningsbara transaktion som medför beskattning där, medan leveransen av samma vara inte beskattas i det land där transporten påbörjades. Syftet med denna ordning är att beskattning i vissa angivna fall ska ske enligt destinationsprincipen, alltså att beskattning ska ske i det land där transporten avslutas. Det är alltså fråga om transaktioner där varan säljs i ett land men transporteras till ett annat land där konsumtionen sker. Vanligtvis överensstämmer destinationslandet med det land som köparen är registrerad för mervärdesskatt i. Om köparen åberopat ett VAT-nummer i ett annat land än destinationslandet kan beskattning enligt reservregeln bli aktuellt i landet där VAT-numret finns.

Beskattningen av ett unionsinternt förvärv i ett EU-land motsvaras av ett undantag från skatteplikt av leveransen i det EU-land från vilket varan transporteras, s.k. unionsintern försäljning, se vidare om undantag vid unionsinterna transaktioner. Förutsättningarna för undantag från skatteplikt i det land där leveransen har skett är alltså en spegelbild av förutsättningarna för unionsinternt förvärv i destinationslandet. Det framgår även vid en jämförelse mellan artiklarna i mervärdesskattedirektivet.

Bestämmelserna om vad som utgör ett unionsinternt förvärv finns i 5 kap. 22 § ML. Under vilka förutsättningar det unionsinterna förvärvet blir föremål för mervärdesskatt framgår av 3 kap. 1 § 2 ML och 3 kap. 2–3 § ML. Undantagen för unionsinterna transaktioner finns i 10 kap. 42–48 §§ ML. Motsvarande bestämmelser i mervärdesskattedirektivet återfinns i följande artiklar:

• I artiklarna 20–21 och 23 regleras definitionen av ett unionsinternt förvärv.
• I artikel 2.1 b framgår i tur och ordning förutsättningarna för ett unionsinternt förvärv vid förvärv av varor i allmänhet, nya transportmedel respektive punktskattepliktiga varor.
• I artiklarna 40–42 regleras platsen för förvärv av varor inom EU, d.v.s. spegelbilden till bestämmelsen i artikel 32 som reglerar platsen för leveransen.
• Motsvarande undantag från skatteplikt i avgångslandet (spegelbilden av ett unionsinternt förvärv) framgår av artikel 138.

Med unionsinternt förvärv förstås detsamma som med gemenskapsinternt förvärv i mervärdesskattedirektivet.

Destinationslandet ska utöva sin beskattningsrätt

Destinationslandet ska utöva sin beskattningsrätt oavsett vilken mervärdesskattebehandling som tillämpats på transaktionen i den medlemsstat från vilken varorna skickats eller transporterats (artikel 16 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). Det innebär att köparen ska beskattas för det unionsinterna förvärvet även om säljaren t.ex. felaktigt debiterat mervärdesskatt på försäljningen. Rättelse av den felaktigt debiterade skatten får sökas i det land från vilket varorna transporterades. Se även EU-domstolens dom i mål C-84/09, X, punkt 38 och avsnitt 4.3.2 tredje stycket i Förklarande anmärkningar om avropslager, kedjetransaktioner och unionsintern försäljning.

Det finns heller inga krav på att skattemyndigheterna i två medlemsstater ska samarbeta genom informationsutbyte för att nå en gemensam lösning på hur en viss transaktion ska behandlas i mervärdesskattehänseende eller något krav på att skattemyndigheten i en medlemsstat ska vara bunden av den bedömning som skattemyndigheterna i en annan medlemsstat har gjort. Om domstolarna i en medlemsstat finner att en och samma transaktion behandlas olika i mervärdesskattehänseende i en annan medlemsstat har de möjlighet eller till och med skyldighet – beroende på om deras avgöranden får överklagas eller inte enligt nationell rätt – att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen (C-276/18, KrakVet Marek Batko, punkt 49-51).

Om ett förvärv ska beskattas i Sverige ska svensk mervärdesskatt betalas enligt de svenska reglerna om skatteplikt och skattesats.

Vem som är betalningsskyldig vid unionsinterna förvärv behandlas på sidan Unionsinterna förvärv.

När är ett unionsinternt förvärv föremål för mervärdesskatt?

Med unionsinternt förvärv av varor avses rätten att såsom ägare förfoga över materiell lös egendom som sänds eller transporteras till ett annat EU-land än det EU-land som varorna skickades ifrån (5 kap. 22 § ML), se vidare sidan Unionsinternt förvärv av varor.

I 3 kap. 1 § 2 ML anges förutsättningarna för att ett unionsinternt förvärv av varor ska vara föremål för mervärdesskatt, det vill säga kunna beskattas. Bestämmelsen omfattar alla typer av varor, inklusive nya transportmedel och punktskattepliktiga varor (prop. 2022/23:46 s. 352, se även C-414/17 Arex, punkt 48).

För att ett unionsinternt förvärv ska bli föremål för mervärdesskatt krävs att det görs inom landet och sker mot ersättning. Vidare krävs att köparen och säljaren uppfyller vissa kriterier (3 kap. 1 § ML).

Det finns särskilda bestämmelser om nya transportmedel och punktskattepliktiga varor.

Köparens status

Köparen kan vara någon som är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap, men också en juridisk person som inte är en beskattningsbar person (3 kap. 1 § 2 a ML). Bestämmelsen motsvaras av artikel 2.1 b i i mervärdesskattedirektivet.

Säljarens status

Förvärvet ska enligt 3 kap. 1 § 2 b ML göras från en säljare som är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte omfattas av någon av följande bestämmelser:

• Undantag från skatteplikt för små företag i artiklarna 282-292 i mervärdesskattedirektivet.
• Distansförsäljning i artikel 33 i mervärdesskattedirektivet.
• Monteringsleverans i artikel 36 i mervärdesskattedirektivet.

Bestämmelsen motsvaras av artikel 2.1 b i i mervärdesskattedirektivet.

Det finns alltså tre olika situationer hänförliga till säljaren och dennes leverans som gör att det inte är ett unionsinternt förvärv. Det är inte fråga om ett unionsinternt förvärv om säljaren omfattas av bestämmelserna om undantag från skatteplikt för små företag i artiklarna 282-292 i mervärdesskattedirektivet. De EU-länder som infört befrielser för små företag har olika beloppsgränser. Det är inte heller fråga om ett unionsinternt förvärv om säljaren omfattas av bestämmelserna om distansförsäljning i artikel 33 i mervärdesskattedirektivet eller bestämmelserna om monteringsleverans i artikel 36 i mervärdesskattedirektivet. I de fallen blir det istället säljarens leverans som utlöser beskattning. Var beskattning ska ske bedöms med hjälp av beskattningslandsreglerna, se vidare Platsen för beskattningsbara transaktioner.

När säljarens leverans i det andra EU-landet omfattas av undantaget från skatteplikt för beskattningsbara personer med liten årsomsättning är undantaget från skatteplikt för unionsinterna leveranser av varor inte tillämpligt. Detta innebär att det inte heller kan vara fråga om ett unionsinternt förvärv, eftersom en undantagen unionsintern leverans utgör den korresponderande transaktionen till ett unionsinternt förvärv.

När säljaren är en beskattningsbar person i ett annat EU-land och den aktuella leveransen omfattas av bestämmelserna om distansförsäljning så ska leveransen, under vissa förutsättningar, beskattas på den plats där varorna befinner sig när transporten avslutas. Därför undantas en sådan transaktion från tillämpningsområdet för unionsinternt förvärv av varor.

När säljaren är en beskattningsbar person i ett annat EU-land och den aktuella leveransen omfattas av bestämmelserna om monteringsleverans så ska leveransen beskattas i det EU-land där varorna installeras eller monteras. Därför är det inte heller här fråga om ett unionsinternt förvärv (prop. 2022/23:46 s. 352-353).

Förutsättningarna för att det unionsinterna förvärvet ska bli föremål för mervärdesskatt är uppfyllda även om köparen blivit debiterad mervärdesskatt i ett annat EU-land eftersom denne inte åberopat sitt VAT-nummer vid förvärvet.

Svensk privatpersons förvärv från ett annat EU-land

Ett unionsinternt förvärv är inte föremål för mervärdesskatt om en svensk privatperson förvärvar en vara i ett annat EU-land. I stället ska mervärdesskatt betalas i det land där privatpersonen tar hand om varan eller där den finns då den börjar transporteras till Sverige.

Undantag från detta gäller om varan är ett nytt transportmedel som transporteras till Sverige. I sådana fall gör även en privatperson ett unionsinternt förvärv som är föremål för mervärdesskatt.

Om förutsättningarna för distansförsäljning är uppfyllda kan transaktionen vara gjord i Sverige och säljaren är i sådant fall betalningsskyldig här.

Överföringar

När någon för över en vara från ett annat EU-land till Sverige likställs denna överföring under vissa förutsättningar med ett unionsinternt förvärv, se vidare sidan om Unionsinternt förvärv av varor. Överföringen blir då föremål för mervärdesskatt om förutsättningarna för detta är uppfyllda.

På samma sätt som vid förvärvsbeskattning i samband med inköp av varor är en grundförutsättning för förvärvsbeskattning vid överföring att varan enligt 6 kap. ML anses gjord inom landet (3 kap. 1 § 2 ML och 3 kap. 2–3 § ML).

Under vilka förutsättningar överföringen likställs med unionsinternt förvärv av varor framgår av 5 kap. 22 § ML, se vidare Överföringar likställs under vissa förutsättningar med unionsinternt förvärv. Om överföringen likställs med unionsinternt förvärv av varor så innebär det att överföringen blir föremål för mervärdesskatt under samma förutsättningar som ett unionsinternt förvärv.

Särskilt om nya transportmedel

Ett unionsinternt förvärv av nya transportmedel mot ersättning är föremål för mervärdesskatt när förvärvet görs inom landet av någon av dessa köpare:

• en beskattningsbar person, eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, vars unionsinterna förvärv är föremål för mervärdesskatt
• en beskattningsbar person, eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person, vars övriga förvärv (d.v.s. förutom förvärv av nya transportmedel) inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med 3 kap. 4–6 § ML
• varje annan person som inte är en beskattningsbar person.

Beskattning oavsett vem köparen är

Ett unionsinternt förvärv av nya transportmedel är alltså föremål för mervärdesskatt oavsett vem köparen är. Det gäller alltså även om köparen inte är en beskattningsbar person. Det innebär att om det unionsinterna förvärvet sker mot ersättning och är gjort inom landet så ska beskattning ske i Sverige om köparen är

• beskattningsbar person
• institution
• privatperson
• någon annan.

Även en beskattningsbar person med liten årsomsättning som omfattas av undantag från skatteplikt enligt 18 kap. ML kan därför bli skyldig att förvärvsbeskatta sig.

Beskattningsfrågan påverkas inte heller av om säljaren i det andra EU-landet är

• bilförsäljningsföretag
• annan beskattningsbar person
• privatperson
• någon annan.

En köpare som är registrerad för mervärdesskatt redovisar sitt förvärv i en mervärdesskattedeklaration. En köpare som inte är, eller ska vara, registrerad för mervärdesskatt redovisar sitt förvärv i en särskild mervärdesskattedeklaration, se vidare sidan Särskild mervärdesskattedeklaration under rubriken Inköp av nya transportmedel och punktskattepliktiga varor.

För mer information om den gränsöverskridande transporten se sidan Unionsinterna förvärv av varor under rubriken Särskilt om unionsinternt förvärv av nytt transportmedel.

Bestämmelserna motsvaras av artiklarna 2.1 b ii i mervärdesskattedirektivet.

Särskilt om punktskattepliktiga varor

Ett unionsinternt förvärv av punktskattepliktiga varor är föremål för mervärdesskatt om samtliga tre nedanstående förutsättningar är uppfyllda (3 kap. 3 § ML):

• förvärvet görs inom landet
• förvärvet görs av en beskattningsbar person eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person och vars övriga förvärv inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med 3 kap. 4–6 §§ ML
• varorna har transporterats till Sverige under ett uppskovsförfarande som avses i någon av nedanstående bestämmelser:
  • 1 kap. 20 § och 4 a kap. 1–8 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi
  • 1 kap. 11 § och 4 kap. 2–10 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt
  • 1 kap. 12 § och 4 kap. 2–11 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt.

En korresponderande regel om undantag från skatteplikt för en unionsintern leverans av punktskattepliktiga varor finns i 10 kap. 44 § ML (prop. 2022/23:46 s. 354).

Bestämmelserna motsvaras av artiklarna 2.1 b iii i mervärdesskattedirektivet.

Beskattning ska ske oavsett om transporten görs av säljaren, av köparen eller för någonderas räkning. Det är köparen som är betalningsskyldig för förvärvet.

Bestämmelsen innebär att om sådana varor sänds till Sverige från ett annat EU-land ska beskattning genom unionsinternt förvärv alltid ske i Sverige om köparen är någon av följande:

• en beskattningsbar person
• en juridisk person, som inte är en beskattningsbar person.

Även en beskattningsbar person som omfattas av de undantaget från skatteplikt för beskattningsbara personer med liten årsomsättning (18 kap. ML) kan därför bli skyldig att förvärvsbeskatta sig.

En köpare som är registrerad för mervärdesskatt redovisar sitt förvärv i en mervärdesskattedeklaration. En köpare som inte är, eller ska vara, registrerad för mervärdesskatt redovisar sitt förvärv i en särskild mervärdesskattedeklaration, se vidare sidan Särskild mervärdesskattedeklaration under rubriken Inköp av nya transportmedel och punktskattepliktiga varor.

Köparen är en privatperson

Om en privatperson i Sverige förvärvar en punktskattepliktig vara, t.ex. tobak, i ett annat EU-land och varan transporteras hit av säljaren eller för dennes räkning anses transaktionen gjord i Sverige enligt reglerna om distansförsäljning. Det är säljaren som är betalningsskyldig här i Sverige för leveransen.

Vad är punktskattepliktiga varor

Med punktskattepliktiga varor avses i mervärdesskattelagens bestämmelser

• energiprodukter
• alkohol
• alkoholhaltiga drycker
• tobaksvaror

såsom dessa definieras i gällande unionslagstiftning för punktskatter.

Undantag görs för gas som levereras genom ett naturgassystem som finns inom unionens territorium eller genom ett gasnät som är anslutet till ett sådant system (2 kap. 18 § ML). Leverans av gas beskattas enligt särskilda regler.

Bestämmelsen motsvaras av artikel 2.3 i mervärdesskattedirektivet.

Det innebär att andra varor än ovan uppräknade inte anses som punktskattepliktiga varor i detta sammanhang, även om de är föremål för punktskatter, exempelvis viss elektronik.

Unionsinterna förvärv som inte är föremål för mervärdesskatt

Vissa unionsinterna förvärv är inte föremål för mervärdesskatt och kan därmed inte beskattas med stöd av ML.

Förvärv där en leverans av varorna inom landet skulle omfattas av undantag

Ett unionsinternt förvärv är inte föremål för mervärdesskatt om följande två förutsättningar är uppfyllda (3 kap. 4 § ML):

• förvärvet görs av en beskattningsbar person eller en juridisk person som inte är en beskattningsbar person
• en leverans av varorna inom landet skulle vara undantagen från skatteplikt enligt någon av nedanstående bestämmelser:
  • 10 kap. 69–73 §§ ML om leveranser avseende fartyg och luftfartyg
  • 10 kap. 78 § ML om leveranser av motorfordon till utländska beskickningar.

Bestämmelsen motsvaras av artikel 3.1 a i mervärdesskattedirektivet. I artikel 3.1 a nämns artiklarna 148 och 151 vilka omfattar undantag från skatteplikt för både varor och tjänster. I ML görs dock endast hänvisning till sådana undantag i 10 kap. ML som avser leveranser av varor. Skattefriheten i artikel 151 har till viss del införts i ML genom bestämmelser om återbetalning i enlighet med artikel 151.2. De unionsinterna förvärven vid sådana situationer regleras i 3 kap. 5 § ML (prop. 2022/23:46 s. 354).

Förvärv som skulle medföra rätt till återbetalning

Om det skulle vara så att villkoren upphör att vara uppfyllda och det inte längre finns rätt till återbetalning enligt 14 kap. 66 § ML så ska Europeiska kommissionen eller den byrå eller det organ som förvärvat varorna underrätta Skatteverket. Det unionsinterna förvärvet ska då vara föremål för mervärdesskatt under de förutsättningar som gällde vid den tidpunkt då villkoren upphörde att vara uppfyllda (3 kap. 5 § andra stycket ML). Det handlar i dessa fall om varor som förvärvats i syfte att hantera covid-19-pandemin.

I GML har dessa bestämmelser istället reglerats som ett undantag från skatteplikt.

Tröskelvärde när förvärvaren saknar avdrags- eller återbetalningsrätt

Ett unionsinternt förvärv är inte föremål för mervärdesskatt i de fall då förvärvet görs av någon av följande (3 kap. 6 § ML):

• En beskattningsbar person som enbart utför sådana leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som varken medför rätt till avdrag eller rätt till återbetalning av ingående skatt enligt 14 kap. 7–9 §§ ML, eller 14 kap. 36–37 §§ ML.
• En juridisk person som inte är en beskattningsbar person.

Bestämmelsen gäller bara om det sammanlagda beloppet för förvärvaren inte överstiger ett tröskelvärde på 90 000 kr under vare sig det löpande eller det närmast föregående kalenderåret (3 kap. 7 § ML).

Bestämmelserna motsvaras av artikel 3.1 b och artikel 3.2 i mervärdesskattedirektivet.

De unionsinterna förvärv av varor som omfattas av bestämmelsen är sådana som blir kvar efter att förvärven i 3 kap. 4, 5 och 9 §§ ML samt förvärv av nya transportmedel och punktskattepliktiga varor har exkluderats (prop. 2022/23:46 s. 355).

För att dessa köpare ska beskattas för ett unionsinternt förvärv krävs att det sammanlagda värdet av unionsinterna varor enligt 3 kap. 6 § ML under det löpande eller det föregående kalenderåret överstiger 90 000 kr exklusive mervärdesskatt (det s.k. tröskelvärdet).

Bestämmelsen om tröskelvärdet ska tolkas så att det föreligger en frigräns upp till gränsvärdet.

Exempel: förvärvsbeskattning fr.o.m. det förvärv som gör att tröskelvärdet överskrids

Först görs tre förvärv till ett sammanlagt värde av 85 000 kr. Därefter görs ett fjärde förvärv för 10 000 kr, vilket innebär att tröskelvärdet överskrids sammanlagt. Beskattning av unionsinternt förvärv ska ske för

• det fjärde förvärvet på 10 000 kr
• påföljande förvärv under året
• de förvärv, som görs under året efter.

Särskilt beslut medför förvärvsbeskattning trots att tröskelvärdet inte har uppnåtts

På köpares begäran kan Skatteverket besluta att förvärv ska beskattas även om beloppsgränsen inte överskrids. Ett sådant beslut gäller från datum för beslutet och under de två följande kalenderåren (3 kap. 8 § ML). Bestämmelsen motsvaras av artikel 3.3 i mervärdesskattedirektivet.

Om tröskelvärdet inte överskrids

Om värdet av förvärven inte överstiger tröskelvärdet och särskilt beslut om registrering inte har meddelats sker beskattning i det land där varorna köps in. Bestämmelserna om distansförsäljning kan bli aktuella i vissa fall.

Köparen har s.k. blandad verksamhet

Tröskelvärdet är endast tillämpligt då köparen är någon av nedanstående:

• en beskattningsbar person som enbart utför sådana leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som varken medför rätt till avdrag eller återbetalning av ingående skatt
• en juridisk person, som inte i något avseende är att betrakta som beskattningsbar person.

Det innebär att tröskelvärdet inte blir tillämpligt på förvärv när köparen bedriver s.k. blandad verksamhet. Oavsett om beloppsgränsen 90 000 kr överskrids eller inte gör alltså en köpare som bedriver en blandad verksamhet ett unionsinternt förvärv. Detta gäller även för förvärv som endast är hänförliga till den del av verksamheten som varken medför avdrags- eller återbetalningsrätt för ingående skatt, (3 kap. 6 § ML).

Registrering p.g.a. förvärv respektive tillhandahållande av tjänster

En beskattningsbar person som är betalningsskyldig för förvärv av tjänster enligt 16 kap. 9 § ML ska vara registrerad för mervärdesskatt (7 kap. 1 § första stycket 3 SFL). Det gäller även då en beskattningsbar person som är etablerad i Sverige tillhandahåller tjänster där platsen för tillhandahållandet är ett annat EU-land och där köparen är betalningsskyldig för förvärvet på motsvarande sätt i det andra EU-landet (7 kap. 1 § första stycket 7 SFL).

Tröskelvärdet är tillämpligt för beskattningsbara personer som är registrerade till mervärdesskatt under förutsättning att registreringen endast avser förvärv eller tillhandahållande av tjänster enligt ovan. Detta gäller under förutsättning att den beskattningsbara personen inte har åberopat sitt registreringsnummer för mervärdesskatt vid förvärvet av varorna. Den beskattningsbara personen kan alltså tillämpa tröskelvärdet och ska inte beskattas om inköpen inte överstiger 90 000 kr exklusive mervärdesskatt under det löpande eller föregående kalenderåret.

I de fall beloppsgränsen inte har överskridits men den beskattningsbara personen har åberopat sitt registreringsnummer vid förvärvet av varorna anses han eller hon ha begärt att bli beskattad för förvärvet. Skatteverket ska då besluta att beloppsgränsen på 90 000 kr inte ska tillämpas (3 kap. 8 § ML), se ovan under Särskilt beslut medför förvärvsbeskattning trots att tröskelvärdet inte har uppnåtts.

Om den beskattningsbara personen av misstag åberopar sitt registreringsnummer vid förvärv av varor från ett annat EU-land, kan tröskelvärdet fortfarande tillämpas. Den beskattningsbara personen har inte haft för avsikt att begära att bli betalningsskyldig för ett unionsinternt förvärv innan tröskelvärdet passerats. Tröskelvärdet kan endast tillämpas under förutsättning att den beskattningsbara personen kan visa att säljaren underrättats om misstaget och att mervärdesskatt påförts på leveransen av varorna i ett annat EU-land. Ett särskilt beslut enligt 3 kap. 8 § ML ska då inte fattas. Se artiklarna 4 och 55 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011.

Gäller inte privatpersoner

Bestämmelserna om föremål för mervärdesskatt, tröskelvärde och förvärvsbeskattning då denna överskridits är inte tillämpliga på privatpersoner.

Förvärv av begagnade varor, konstverk, samlarföremål m.m.

Unionsinterna förvärv av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter är inte föremål för mervärdesskatt om båda nedanstående förutsättningar är uppfyllda (3 kap. 9 § ML):

• De förvärvade varorna har levererats av en beskattningsbar återförsäljare eller en auktionsförrättare som agerar i denna egenskap.
• De förvärvade varorna har varit föremål för mervärdesskatt i det EU-land där transporten till Sverige påbörjades i enlighet med någon av de särskilda ordningarna för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter i artiklarna 312–341 i mervärdesskattedirektivet.

Bestämmelsen motsvaras av artikel 4 i mervärdesskattedirektivet.

I GML undantogs dessa förvärv istället från skatteplikt.

Kompletterande information

• Vad som avses med beskattningsbar person.
• Beräkningen av beskattningsunderlaget vid unionsinternt förvärv av varor.
• Överföringar i samband med arbete på vara
• Omvänd betalningsskyldighet när Säljaren saknar etablering inom landet.
• Import av varor.
• Distansförsäljning.
• Avdragsrätt vid blandad verksamhet på sidan Uppdelning av den ingående skatten.
• Vem som ska registreras för mervärdesskatt.
• Sambandet mellan EU-rätt och nationell rätt.