Skatteverket ska godkänna den som ansöker om godkännande för F-skatt eller FA-skatt om den sökande uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige, och det inte finns något hinder för godkännande.

Vad innebär ett godkännande för F-skatt?

Ett godkännande för F-skatt innebär att det är personen själv som ansvarar för att betala in sin preliminära skatt och sina socialavgifter (10 kap. 11–13 §§ SFL och 2 kap. 5 § SAL). Den som inte är godkänd för F-skatt har A-skatt. Om betalningsmottagaren har A-skatt är det utbetalaren av ersättningen som ska göra skatteavdrag och i förevarande fall betala arbetsgivaravgifter på utgiven ersättning för arbete.

Skatteverket ska besluta om godkännande för F-skatt om den som ansöker om godkännande uppger sig bedriva eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige, om det inte finns något hinder för godkännande.

Ett godkännande för F-skatt för en fysisk person kan förenas med villkoret att det bara får åberopas i personens näringsverksamhet, en så kallad FA-skatt.

Vid ansökan ska i vissa fall fler personer än den sökande omfattas av den prövning som ska göras. Prövningen omfattar fysiska och juridiska personer som har koppling till den som ansöker om godkännande för F-skatt.

Godkännandet gäller tillsvidare, men kan tidsbegränsas om den som ansöker begär det.

Den som är godkänd för F-skatt har en skyldighet att efter begäran lämna uppgifter till Skatteverket för att visa att hen fortfarande uppfyller förutsättningarna för att vara godkänd.

Ett godkännande för F-skatt kan återkallas, antingen på egen begäran av den som är godkänd eller på Skatteverkets initiativ om det finns annan grund för återkallelse. Även i samband med återkallelse omfattar prövningen fysiska och juridiska personer som har koppling till den som är godkänd för F-skatt.

Den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet kan godkännas för F-skatt

Skatteverket ska efter ansökan godkänna den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige för F-skatt (9 kap. 1 § första stycket SFL). Med näringsverksamhet menas verksamhet av sådant slag att intäkter i verksamheten enligt bestämmelserna i 13 kap. IL räknas till inkomstslaget näringsverksamhet (3 kap. 14 § SFL).

En ansökan om F-skatt ska inte godkännas om det finns skälig anledning att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas (9 kap. 3 § första stycket SFL).

Även om den sökande uppfyller kraven för näringsverksamhet ska ansökan om godkännande avslås om det finns hinder för godkännande för F-skatt.

Verksamheten ska bedrivas i Sverige

Även ett utländskt företag som inte ska betala inkomstskatt i Sverige kan godkännas för F-skatt om det bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet här i landet, och det inte finns något hinder för godkännande. För att verksamheten ska anses vara bedriven i Sverige krävs det att näringsverksamheten fysiskt bedrivs i Sverige. Med det menas att verksamheten drivs på plats i Sverige antingen genom att företrädare för det utländska företaget, anställd personal eller av det utländska företaget anlitade underentreprenörer fysiskt arbetar i Sverige.

Den som enbart bedriver en näringsverksamhet från utlandet och inte på plats i Sverige kan inte godkännas för F-skatt även om verksamheten riktas mot personer som befinner sig i Sverige.

Juridiska personer bedriver alltid näringsverksamhet

Med näringsverksamhet avses verksamhet av sådant slag att intäkter i verksamheten enligt bestämmelserna i 13 kap. IL räknas till inkomstslaget näringsverksamhet (3 kap. 14 § SFL). Juridiska personers verksamhet beskattas alltid i inkomstslaget näringsverksamhet. Skatteverket ska därför inte utreda om en juridisk person bedriver näringsverksamhet eller inte. Detta gäller inte bara aktiebolag utan även handelsbolag och kommanditbolag. Skatteverket ska normalt inte heller utreda om den eller de personer som ska utföra den juridiska personens verksamhet på plats i Sverige har rätt att vistas här.

Ett aktiebolag som har bildats för att överlåtas och först därefter starta egen verksamhet (lagerbolag) ska i normalfallet inte godkännas för F-skatt förrän tidigast när lagerbolaget sålts, de nya ägarna tillträtt och bolaget därmed upphört att vara ett lagerbolag. Dessförinnan finns skälig anledning att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas när det gäller godkännande för F-skatt.

En ideell förening som bedriver näringsverksamhet kan godkännas för F-skatt även om föreningen inte är skattskyldig för näringsverksamhet.

Ett konkursbo som driver gäldenärens verksamhet vidare kan godkännas för F-skatt.

Delägare i ett enkelt bolag som bedriver näringsverksamhet kan godkännas för F-skatt.

Fysiska personer – bedömning av näringskriterierna

För att en fysisk person ska godkännas för F-skatt ska den beskrivna verksamheten uppfylla näringskriterierna. Kriterierna för att en verksamhet ska anses uppfylla kraven för näringsverksamhet är att det är en förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt (3 kap. 14 § SFL, 13 kap. 1 § första stycket IL).

Förvärvsverksamhet

För att en verksamhet ska vara en förvärvsverksamhet måste den ge någon form av ekonomiskt utbyte – det ska finnas ett vinstsyfte. Verksamheten måste inte rent faktiskt gå med vinst, däremot ska det vara syftet. Vinstsyftet är i första hand en avgränsning av inkomstslaget näringsverksamhet mot självständig verksamhet (hobby) vars överskott beskattas som inkomst av tjänst. Frågan om en verksamhet bedrivs med vinstsyfte eller inte ska avgöras utifrån en samlad bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. Av betydelse för bedömningen är t.ex. verksamhetens art, omfattning, tillgångar, behov av lokaler, annonsering och utövarens behov av verksamhetens inkomster för sin försörjning. Prövningen ska vidare ske utifrån en objektiv bedömning. Det är inte den skattskyldigas subjektiva uppfattning om ett eventuellt vinstsyfte som ska ligga till grund för bedömningen.

Gränsdragningen mot den privata intressesfären gör att det normalt är svårare att visa att en verksamhet av hobbybetonad karaktär har ett reellt vinstsyfte. Exempel på sådana verksamheter kan vara biodling, fiske, fotografering, konstnärlig verksamhet, hästverksamhet, idrottslig verksamhet, internetinkomster och skapandet av bitcoin och liknande virtuella valutor (mining).

Yrkesmässighet

Med yrkesmässigt menas att verksamheten bedrivs regelbundet, varaktigt och med en viss omfattning. Kravet på yrkesmässighet är en avgränsning mot inkomstslaget kapital. I det fall verksamheten är väldigt omfattande kan den anses vara yrkesmässig trots att verksamheten endast bedrivs under en kortare tid. Vidare gäller att om verksamheten i stället bedrivs under en längre tid ställs kravet på omfattning inte lika högt. Detta innebär att den ena förutsättningen kan väga upp avsaknaden av den andra. Gränsdragningen kan bli aktuell vid t.ex. tillfällig varuförsäljning.

Självständighet

Vid bedömningen av om en verksamhet bedrivs självständigt ska det särskilt beaktas vad som avtalats mellan uppdragsgivaren och uppdragstagaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennas verksamhet (13 kap. 1 § andra stycket IL). Kravet på självständighet är en avgränsning mot inkomstslaget tjänst. Fokus vid bedömningen av om den beskrivna verksamheten bedrivs självständigt ska ligga på relationen mellan parterna (prop. 2008/09:62 s. 26). Detta innebär att parternas avsikt och villkoren för uppdraget har stor betydelse. Sådana villkor kan vara fördelning av ansvar och risk, rätt att anta andra uppdrag parallellt eller rätt att tacka nej till fler uppdrag från uppdragsgivaren. Partsviljan kan emellertid inte få genomslag om uppdragstagaren har ett stort beroende till uppdragsgivaren och är inordnad i dess verksamhet i stor utsträckning.

Enbart den omständigheten att en och samma person har flera osjälvständiga uppdrag åt olika arbetsgivare eller uppdragsgivare leder inte ensamt till att personen kan anses uppfylla kraven för självständigt bedriven verksamhet. Det innebär att fysiska personer som enbart ställer sin arbetskraft till förfogande i syfte att utföra en arbetsuppgift som till sin natur inte är avgränsad och där hen är inordnad i arbetsgivarens eller uppdragsgivarens verksamhet normalt inte kan anses uppfylla kraven för självständighet varför de inte kan godkännas för F-skatt. Den omständigheten att en sådan person exempelvis investerat i en cykel, sparkcykel eller moped bör inte påverka bedömningen av självständigheten i dessa fall.

Skatteverket anser att exempelvis följande kategorier kan anses bedriva näringsverksamhet:

  • Säljare som arbetar på provisionsbasis och som har sitt tjänsteställe i bostaden eller i egen lokal kan anses bedriva näringsverksamhet eftersom hen inte är inordnad i verksamheten.
  • Dagbarnvårdare som tar hand om andras barn (regelmässigt tre barn eller fler) kan anses uppfylla kraven på näringsverksamhet om tillsynen sker i egen regi.
  • Konsult, t.ex. ekonomi- eller IT-konsult, som påbörjar sin näringsverksamhet med bara enstaka kunder och där den tidigare arbetsgivaren är en av kunderna kan anses bedriva näringsverksamhet förutsatt att det handlar om avgränsade uppdrag.
  • Den som hyr ut sig själv för kortare uppdrag (kortare än två månader) till flera olika uppdragsgivare i syfte att ersätta ordinarie anställda till följd av tillfälliga behov av arbetskraft t.ex. på grund av sjukfrånvaro eller arbetstoppar kan under vissa omständigheter anses bedriva näringsverksamhet förutsatt att det framgår att det är uppdragstagarens avsikt att bedriva uthyrningsverksamheten som näringsverksamhet. Detta gäller även om förmedlingen av uppdragstagaren sker via ett bemanningsföretag.

Däremot anser Skatteverket att följande verksamheter inte anses uppfylla kraven på näringsverksamhet.

  • En verksamhet som bygger på att man hyr ut sig själv för längre uppdrag i syfte att ersätta ordinarie anställda kan normalt inte anses uppfylla kraven för näringsverksamhet även om parterna kommit överens om att uppdragstagaren ska utföra arbetet som näringsidkare. Det kan exempelvis gälla lärarvikarier, vikarierande sjukvårdspersonal eller chaufförer som ställer sin arbetskraft till förfogande till en och samma uppdragsgivare för en längre tid (två månader eller mer).
  • En verksamhet som bygger på att man hyr ut sig själv för kortare uppdrag räknas inte som näringsverksamhet om det sker till endast enstaka uppdragsgivare.
  • En barnvakt eller au pair som arbetar åt en familj och utför merparten av arbetet i familjens bostad kan inte anses bedriva näringsverksamhet.

Exemplen ovan är hämtade från Skatteverkets ställningstagande Utfärdande av F-skattsedel efter ändrat näringsbegrepp.

Avsikt att bedriva näringsverksamhet

Den som har för avsikt att bedriva enskild näringsverksamhet i Sverige kan godkännas för F-skatt innan verksamheten startat. Bedömningen av om det är fråga om näringsverksamhet eller inte ska göras utifrån de faktiska förhållandena när den uppgivna verksamheten verkligen har kommit igång och inte utifrån situationen när ansökan görs. Bedömningen av om det är fråga om näringsverksamhet är preliminär. Däremot är godkännandet för F-skatt inte preliminärt utan gäller till det återkallas.

Lagen reglerar inte hur lång tid innan en verksamhet har kommit igång som ett beslut om godkännande för F-skatt kan fattas. I normalfallet bör Skatteverket kunna besluta om godkännande för F-skatt om verksamheten beräknas starta inom tre månader från ansökningsdagen. En sådan bedömning blir bara aktuell om sökanden är en fysisk person eftersom juridiska personer, vid ansökningstillfället, alltid anses bedriva näringsverksamhet.

Bedömningen av om verksamheten är näringsverksamhet är preliminär

Det kan vara svårt att vid ansökningstillfället avgöra om den verksamhet som en fysisk person avser att bedriva kommer att uppfylla kraven för näringsverksamhet. Det avgörande är hur verksamheten faktiskt har bedrivits. Den bedömningen kan göras först i efterhand. Det är därför först efter någon tid och ofta inte förrän i samband med inkomstbeskattningen som det går att konstatera om verksamheten har bedrivits under sådana former att den uppfyller kraven för näringsverksamhet (prop. 1997/98:33 s. 39–41). Det är därför viktigt att Skatteverket, i samband med godkännandet för F-skatt, informerar sökanden om att bedömningen att den beskrivna verksamheten utgör näringsverksamhet är preliminär och att en annan bedömning kan komma att göras senare. Däremot är godkännandet för F-skatt inte preliminärt utan gäller tills det återkallas.

F-skatt med villkor (FA-skatt)

En fysisk person som både bedriver näringsverksamhet och har arbetsinkomster som ska beskattas i inkomstslaget tjänst, exempelvis inkomst av anställning, kan både vara godkänd för F-skatt och ha A-skatt, F-skatt med villkor. En F-skatt med villkor (FA-skatt) innebär att godkännandet för F-skatt förenats med villkoret att godkännandet för F-skatt bara får åberopas i personens näringsverksamhet (9 kap. 2 § första stycket SFL). Godkännandet för F-skatt får alltså inte åberopas i anställningen, utan där gäller vanliga regler för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter vid A-skatt. Till skillnad från ett godkännande för F-skatt utan villkor måste en F-skatt med villkor åberopas skriftligt för att gälla. Den som missbrukar sin FA-skatt kan få sitt godkännande för F-skatt återkallat.

Juridiska personer, till exempel aktiebolag och handelsbolag, kan inte ha FA-skatt. De har antingen ett godkännande för F-skatt eller A-skatt.

När Skatteverket beslutar om FA-skatt får Skatteverket inte besluta om i vilken verksamhet som godkännandet för F-skatt inte får åberopas (RÅ 1998 ref. 2). Om en fysisk person ansökt om godkännande för F-skatt men Skatteverkets utredning visar att personen i stället bör godkännas för FA-skatt ska Skatteverket i beslutet redogöra för skälen till detta. Skatteverket ska alltså motivera sitt beslut om att godkänna sökanden för FA-skatt i stället för F-skatt. Av motiveringen, men inte av beslutsmeningen, ska framgå vilken eller vilka verksamheter Skatteverket inte ansett vara näringsverksamhet. Skatteverket ska också informera sökanden om innebörden av FA-skatt.

När är F-skatt med villkor överflödig?

Skatteverket behöver inte besluta om F-skatt med villkor bara på grund av tjänsteinkomster i form av pension, sjukpenning m.m., eftersom skatteavdrag enligt 10 kap. 13 § SFL ska göras på dessa inkomster även om mottagaren är godkänd för F-skatt.

Ändrade förhållanden

Skatteverket får besluta att ett tidigare godkännande för F-skatt som inte har förenats med ett villkor ska bytas ut mot ett godkännande för F-skatt med villkor (9 kap. 2 § andra stycket SFL).

Ansökan och beslut

Att vara godkänd för F-skatt är frivilligt. Den som vill bli godkänd för F-skatt måste själv ansöka om det. Ansökan ska göras enligt fastställt formulär (3 kap. 1 § SFF). Ansökan kan göras via Skatteverkets e-tjänst på verksamt.se eller på blankett Företagsregistrering (SKV 4620). Utländska sökanden kan göra ansökan via Skatteverkets e-tjänst Registrering av utländska företag i Sverige på skatteverket.se eller på blankett Skatteanmälan för utländska företagare (SKV 4632). Den som ansöker om godkännande för F-skatt ska även lämna en preliminär inkomstdeklaration till Skatteverket.

Formella krav

För den preliminära inkomstdeklarationen, som ska lämnas vid ansökan om godkännande för F-skatt, gäller vissa formkrav, bland annat att den måste undertecknas. Om sökanden är en juridisk person och firman enligt bolagsordningen eller föreningsstadgarna ska tecknas av flera personer, måste samtliga skriva under. Skatteverket anser att en verkställande direktör är behörig att underteckna ansökan om företagsregistrering (skatte- och avgiftsanmälan) för bolagets räkning.

För övriga delar av ansökan och anmälan om företagsregistrering (F-skatt, arbetsgivarregistrering och moms) finns inget formellt krav på att den som ansöker eller anmäler måste skriva under. Om det finns oklarheter kring vem som ligger bakom en ansökan om godkännande för F-skatt eller om uppgifterna i ansökan på annat sätt är så bristfälliga att Skatteverket inte kan göra en bedömning av om förutsättningarna för godkännande är uppfyllda kan det emellertid bli aktuellt att begära att personen kompletterar framställningen (20 § FL), eller att handlingen bekräftas (21 § FL). Om någon komplettering inte sker kan det bli aktuellt att avvisa ansökan.

Tidsbegränsat godkännande av F-skatt

Ett beslut om godkännande gäller tills vidare (9 kap. 1 § första stycket SFL). Giltighetstiden ska dock begränsas om den sökande begär det och upphöra senast vid den tidpunkt som angetts av den sökande (9 kap. 1 § andra stycket SFL, prop. 2024/25:1 s. 356). Både fysiska och juridiska personer kan få ett tidsbegränsat godkännande. Ett godkännande som tidsbegränsats har samma rättsverkningar som ett godkännande som gäller tills vidare.

Ett sådant tillfälligt behov av ett godkännande för F-skatt kan t.ex. finnas för personer som bedriver näringsverksamhet i sitt hemland och endast tar ett kortare uppdrag i sin näringsverksamhet i Sverige, eller personer som av andra anledningar redan vid ansökan vet att de inte ska bedriva näringsverksamhet under någon längre period, t.ex. på grund av säsongsbetonad verksamhet.

Om man i ansökan anger att man vill bli godkänd för F-skatt för en begränsad tid ska godkännandet återkallas vid angiven tidpunkt. Det innebär att varken den som är godkänd eller Skatteverket behöver vidta några ytterligare åtgärder för att godkännandet ska upphöra.

Den som har ett tidsbegränsat godkännande men som önskar att godkännandet ska gälla tills vidare ska i en ny ansökan begära att tidsbegränsningen tas bort innan tidpunkten för godkännandet löpt ut. Det samma gäller för den som vill att tidpunkten för det begränsade godkännandet flyttas fram till ett senare datum.

Om Skatteverket prövar ansökan efter det att tidpunkten för upphörande passerats bör ansökan avskrivas eftersom ändamålet med ansökan har förfallit.

Godkännandet gäller från och med beslutsdagen

När Skatteverket har godkänt den sökande för F-skatt skickas ett registerutdrag ut automatiskt till personen. Av utdraget framgår att sökanden blivit godkänd för F-skatt samt från vilket datum. Av utdraget kommer i förekommande fall även att framgå att giltighetstiden är begränsad.

Ett beslut om godkännande för F-skatt kan inte fattas med retroaktiv verkan. Det innebär att godkännandet gäller tidigast från och med den dag då beslutet fattats av Skatteverket.

Avslag på ansökan

Om den sökande inte uppfyller kraven för att godkännas för F-skatt fattar Skatteverket ett beslut om att avslå ansökan.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1998 ref. 2 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1997/98:33 Utfärdande av F-skattsedel, m.m. [1]
  • Proposition 2008/09:62 F-skatt åt fler [1]
  • Proposition 2024/25:1 Budgetpropositionen [1]

Ställningstaganden

  • Utfärdande av F-skattsedel efter ändrat näringsbegrepp [1]

Övrigt

  • Skatteverket.se [1]
  • Verksamt.se [1]