Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag kan ha kostnader för näringsverksamheten som är knutna till den egna personen eller privat egendom. Sådana kostnader kan vara avdragsgilla i näringsverksamheten.
Utgifter för resor som näringsidkare gör med egen bil i näringsverksamheten ska dras av med 1 krona och 85 öre för varje kilometer 16 kap. 27 § första stycket IL.
En bil som leasas privat och där leasingavgiftena inte belastat näringsverksamheten jämställs med egen bil.
Begreppet ”egen bil” omfattar inte förmånsbil. Detta oavsett om bilen är förmånsbil hos näringsidkaren själv eller hos närstående enligt 2 kap. 22 § IL.
Skatteverket anser därför att avdrag för utgifter för resor i näringsverksamhet då förmånsbil i inkomstslaget tjänst används inte ska medges enligt samma schablon som tillämpas för egen bil. Avdrag görs istället enligt huvudregeln i 16 kap. 1 § IL. Detta innebär att en enskild näringsidkare eller delägare i ett handelsbolag som använt sådan bil för resor i näringsverksamheten får avdrag för den verkliga utgiften som avser det drivmedel som använts för körning i näringsverksamheten. Alternativt medges avdrag enligt den schablon som gäller för drivmedel: det vill säga 65 öre per kilometer för diesel och med 95 öre per kilometer för annat drivmedel.
Om drivmedelsförmån ingår i bilförmånen medges istället avdrag för den del av förmånen som avser körning i näringsverksamheten.
En delägare i ett svenskt handelsbolag som uttagsbeskattas för bilförmån i handelsbolaget och som betalar allt drivmedel själv får avdrag för sina kostnader med 65 öre per kilometer för diesel och med 95 öre per kilometer för annat drivmedel (16 kap. 27 § IL andra stycket).
Avdrag för resor till och från arbetet (arbetsresor) i näringsverksamheten följer samma regler som avdrag för resor till och från arbetet i inkomstslaget tjänst (16 kap. 28 § IL).
Om näringsidkaren har sådana utgifter i både inkomstslaget tjänst och inkomstlaget näringsverksamhet ska begränsningen avse de sammanlagda inkomsterna och i första hand minska avdraget i inkomstlaget tjänst (16 kap. 28 § IL).
Den som äger en fastighet, t.ex. ett hyreshus eller en skogsfastighet som ingår i näringsverksamhet, kan få avdrag för resor för att besiktiga och sköta tillsynen av fastigheten. Sådana resor jämställs med resor mellan bostad och arbetsplats varför avdragsrätt endast föreligger för den del som överstiger 10 000 kronor.
En obebyggd fastighet kräver normalt mindre tillsyn än en bebyggd. För en obebyggd fastighet är därför möjligheterna till avdrag mer begränsade. En ägare som själv inte deltar aktivt i arbetet på fastigheten har också mer begränsade möjligheter till avdrag än den som aktivt deltar. Som exempel kan nämnas att en ägare av ett skogs- eller jordbruk som inte själv deltar aktivt i skogs- eller jordbruket i normalfallet bör medges avdrag för en, högst två, tillsynsresor per år.
En enskild näringsidkare eller delägare i handelsbolag som har ökade levnadskostnader i samband med resor i näringsverksamheten vilka innebär övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten får göra avdrag för ökade levnadskostnader.
Med näringsidkarens vanliga verksamhetsort menas ett område inom 50 kilometer från dennes tjänstställe eller bostad (12 kap. 7 § IL).
Tjänstestället är den plats där näringsidkaren utför huvuddelen av sitt arbete. Om en näringsidkare utför huvuddelen av sitt arbete under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar anses i regel den plats där näringsidkaren hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe (12 kap. 8. § IL).
För en verksamhet som är knuten till en fastighet anses normalt tjänstestället vara fastigheten.
En näringsidkare kan ha mer än ett tjänsteställe. Så kan till exempel vara fallet om en person har en butik på en ort och en jordbruksfastighet på en annan. För verksamheter som är helt skilda från varandra och av olika art anses verksamheterna ha olika tjänsteställen.
Om verksamheterna är integrerade med varandra så anses verksamheterna ha ett enda tjänstställe.
Exempel på integrerade verksamheter är om näringsidkaren har butiker av samma slag på flera orter med gemensamma inköp, annonser och så vidare. Du kan läsa mer om detta i Skatteverkets ställningstagande Resor i näring eller till arbetsplatsen.
En enskild näringsidkare som inte har någon fast arbetsplats utanför hemmet och som sköter administration, annonsering samt planering av arbeten och liknande arbetsuppgifter från hemmet får normalt anses ha tjänstestället där.
I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas under de tre första månaderna reglerna om ökade levnadskostnader vid tjänsteresor i inkomstslaget tjänst i 12 kap. 7 §, 8 § första och andra styckena, 10–13 och 16 §§ IL. I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna om tjänsteresa istället på resor i näringsverksamheten (16 kap. 28 a § IL).
Avdrag för måltider och småutgifter ska göras enligt reglerna i 12 kap. 16 § IL.
Avdrag görs för varje hel dag med ett helt maximibelopp vid resa i Sverige och med ett helt normalbelopp vid resa utomlands, vid halva dagar medges avdrag med halvt belopp.
Om den sammanlagda utgiftsökningen under samtliga resor i verksamheten i Sverige varit större än det sammanlagda schablonavdraget kan istället avdrag medges med den faktiska kostnaden. Denna bedömning ska göras för varje näringsverksamhet för sig. Detta blir aktuellt om näringsidkaren har mer än en näringsverksamhet, till exempel en enskild näringsidkare som även har inkomst från ett handelsbolag.
Avdrag för logi ska göras enligt reglerna i 12 kap. 13 § IL.
Som huvdregel gäller att avdrag ska göras för den faktiska kostnaden. Kan denna inte visas ska avdrag göras med ett halvt maximibelopp per natt om arbetssorten ligger i Sverige och ett halvt normalbelopp per natt om arbetsorten ligger utomlands.
När arbetet utanför den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till samma ort under mer än tre månader ska avdrag göras för faktiska merutgifter. Kan dessa utgifter inte visas anser Skatteverket att näringsidkaren istället får göra en jämförelse med vad som gäller för motsvarande avdrag för löntagare som inte fått traktamenten. Detta innebär att avdrag för måltider och småutgifter görs med 30 % av maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sverige och med 30 % av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger utomlands. Om utgifter för logi inte kan beräknas tillförlitligt på grund av att en privat tillgång som husvagn, husbil eller båt använts för övernattning anser Skatteverket att avdrag ska kunna medges med ett schablonbelopp. Avdrag för logi kan därför i sådant fall medges med ett halvt maximibelopp per natt om arbetssorten ligger i Sverige och ett halvt normalbelopp per natt om arbetsorten ligger utomlands.
Avdrag för ökade levnadskostnader för yrkesfiskare regleras i 16 kap. 28 b § IL.
Som huvudregel gäller att avdrag för logi ska göras med den verkliga utgiften, se vidare Riksskatteverkets allmänna råd om avdrag för ökade levnadskostnader för yrkesfiskare att tillämpas fr.o.m. 2002 års taxering .
Det finns inga särskilda bestämmelser om avdrag för utbildningskostnader avseende näringsidskaren själv. Avdragsrätten får därför bedömas utifrån allmänna regler.
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande klarlagt i vilka fall avdrag ska göras (HFD 2012 ref. 38).
Utgifter som enskild näringsidkare har för egen utbildning är avdragsgilla om utbildningen har ett samband med den bedrivna verksamheten och det kan antas att de kunskaper som näringsidkaren förvärvar genom utbildningen kommer till nytta i denna. Mot denna bakgrund anser Skatteverket att om näringsidkaren bedriver viss verksamhet och denna verksamhet utökas genom utbildningen är utgiften för denna utbildning inte avdragsgill. Den kommer ju inte att vara till nytta i den bedrivna verksamheten, utan är snarast en förutsättning för en ny verksamhetsgren.
Utbildning som har viss betydelse för verksamheten kan även ha inslag av allmänt intresse som är av värde för näringsidkaren på det personliga planet. Avdragsrätten kan då komma att stå i strid med avdragsförbudet mot personliga levnadskostnader. I sådant fall får avdragsrätten ske efter en samlad bedömning av utbildningens innehåll och syfte samt vilken betydelse den kan antas få för verksamheten (RÅ80 1:81 och RÅ83 1:78) Dessa två domar och principerna för bedömningen kommenteras nedan under rubriken Studie- och konferensresor.
Avdrag för del av utbildningskostnad som avser egen psykoanalys medges inte (KRSU 2013-10-14, mål nr 82-13)
I regel ingår det även rekreations- och nöjesinslag i studie- och konferensresor. Om dessa inslag är för stora kan avdraget komma att begränsas eller helt vägras.
Det finns få domar från Högsta förvaltningsdomstolen om enskilda näringsidkares avdrag för studie- och konferensresor.
Domstolen medgav skäligt avdrag för halva kostnaden för en pälsvaruhandlares och hans hustrus studieresa till bland annat USA (RÅ 1972 Fi 616).
Avdrag nekades helt för utgifterna för en kombinerad studie- och rekreationsresa till USA. Avdraget vägrades med motiveringen att sambandet med och betydelsen för verksamheten inte varit sådant att avdrag kunde medges (RÅ 1980 1:81).
Högsta förvaltningsdomstolen har gjort ett uttalande av principiell natur om förmånsbeskattning av en delägare eller företagsledare i ett fåmansföretag (RÅ 1983 1:78). Principerna i domen tillämpas även på enskilda näringsidkare vilket framgår av att Högsta förvaltningsdomstolen hänvisat till detta avgörande i HFD 2012 ref. 38.
Uttalandet kan sammanfattas som att avdrag för kostnaderna bör ske utan att någon del ses som en förmån för delägare eller företagsledare förutsatt att studierna kan antas vara till ekonomisk nytta för verksamheten samtidigt som resan eller kursen inte har för stora inslag av rekreation. I de situationer där nöjes- eller rekreationsinslagen framstår som huvudanledningen till resan eller om dessa är alltför framträdande kan förmånsbeskattning komma att ske för hela eller del av kostnaden.
En enskild näringsidkare som använder en del av sin bostad får göra avdrag för utgifter för detta. Beräkningen av avdraget är beroende av om näringsidkaren använder en särskilt inrättad del av bostaden eller inte.
Vad som menas med ”särskilt inrättad del” har utvecklats i praxis. Praxis är restriktiv och innebär att det krävs ett behov av arbetsrum och att rummet antingen är avskilt från bostaden i övrigt, eller är inrett eller används på ett sådant sätt att det inte kan användas för bostadsändamål.
Skatteverket anser att en skälig del av utgifterna för hyra, värme m.m. ska dras av om en enskild näringsidkare använder en särskilt inrättad lokal i privatbostadsfastighet. Även andra utgifter för denna del av bostaden ska dras av om de direkt orsakas av näringsverksamheten (16 kap. 34 § IL).
När det gäller en separat lokal på en privatbostadsfastighet anser Skatteverket att begreppet ”sin bostad” avser den fastighet där näringsidkaren bor även om det är näringsidkarens makes privatbostadsfastighet.
Även om arbete inte utförs i en särskilt inrättad del kan en enskild näringsidkare dra av utgifter för bostaden (16 kap. 35 § IL ). Avdrag får då göras med 2 000 kr per år om bostaden är på näringsidkarens eller makes privatbostadsfastighet och med 4 000 kr i annat fall. Beloppet ska justeras om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader.
Avdrag enligt denna regel får bara göras om näringsidkaren arbetar i sin bostad mer än 800 timmar under beskattningsåret. Även arbetskravet ska justeras om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader. Även tillfälligt arbete som räknas till inkomst av tjänst får räknas med om det har nära samband med näringsverksamheten.
I arbetstiden får bara räknas in sådant arbete som med hänsyn till arbetets karaktär är motiverat att utföra i bostaden. Arbete som utförs av näringsidkarens barn får bara räknas med om barnet fyllt 16 år. Arbete som utförs av näringsidkarens make får räknas med bara om makarna bedriver verksamheten gemensamt.
Om lokalen är en särskilt inrättad del av bostaden och det finns en särskild elmätare ska avdrag medges för utgiften för den elektricitet som förbrukas i näringsverksamheten. Om lokalen inte är en särskilt inrättad del av bostaden medges inget särskilt avdrag för elkostnader. Avdraget för elektricitet anses ingå i schablonavdraget i 16 kap. 35 § IL.
En näringsidkare som använder privata tillgångar i näringsverksamheten medges skäligt avdrag för anskaffningskostnaden i enlighet med huvudregeln om avdrag för utgifter för inkomsternas förvärvande och bibehållande i 16 kap. 1 § IL. Detta gäller även för användande av privat telefon eller dator.
Om privat bredbandsuppkoppling eller mobiltelefon med fastprisabonnemang används i näringsverksamheten så medges även skäligt avdrag enligt 16 kap. 1 § IL för den del av utgiften som är hänförlig till näringsverksamheten.
Fasta utgifter hänförliga till ett fast anslutet telefonabonnemang kopplat till privatbostaden utgör en privat levnadskostnad och är inte avdragsgill. Avdrag medges för de samtalskostnader som är betingade av verksamheten.
Utgifter för offentligt finansierad hälso- och sjukvård räknas normalt som ej avdragsgilla privata levnadskostnader.
Utgifter för sådan hälso- och sjukvård i Sverige som inte är offentligt finansierad får bara dras av om de avser en enskild näringsidkare eller delägare i ett svenskt handelsbolag som inte omfattas av den offentligt finansierade vården (16 kap. 22 § första stycket IL).
Begreppen hälso- och sjukvård och är desamma som för anställda som har förmån av hälso- och sjukvård.
Avdrag medges inte för utgifter för motion och friskvård som avser den enskilda näringsidkaren eller delägaren i det svenska handelsbolaget själv.
Om den enskilde näringsidkaren eller delägaren i det svenska handelsbolaget insjuknar i samband med arbete utomlands får utgifter för hälso- och sjukvård i utlandet dras av. Avdrag får även göras för en försäkring som enbart avser sjukdomsfall i samband med arbete utomlands (16 kap. 22 § andra stycket IL).
Utgift för företagshälsovård ska dras av (16 kap. 23 § IL).
Utgift för vaccinationer som betingas av näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 23 § IL).
Utgift för sådan nödvändig tandbehandling som avses i 11 kap. 18 § IL ska dras av (16 kap. 23 § IL).
Utgifter för arbetslivsinriktad rehabilitering ska dras av om syftet med rehabiliteringen är att näringsidkaren eller en delägare i det svenska handelsbolaget ska kunna fortsätta sitt förvärvsarbete. Utgifter för förebyggande behandling med samma syfte ska också dras av (16 kap. 24 § IL).
Utgifter för friskvård som ingår som ett led i arbetslivsinriktad rehabilitering ska dras av.
Begreppen rehabilitering och förebyggande behandling är desamma som för anställda, se avsnittet om arbetsgivarens avdrag för hälso- och sjukvård avseende anställda.
Premie för grupplivförsäkring som en enskild näringsidkare eller delägare i ett handelsbolag tecknar för egen del ska dras av.
Om försäkringsersättningen som betalas ut har väsentligt mer förmånliga villkor än för statligt anställda är premien bara avdragsgill till den del som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för statligt anställda (16 kap. 25 § IL).
Premie för reseskyddsförsäkring för resor som en enskild näringsidkare eller en delägare i ett handelsbolag gör i näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 26 § IL).
Dagbarnvårdare i familjedaghem kan göra avdrag i näringsverksamheten för utgifter för bland annat mat, förbrukningsartiklar och slitage på möbler och övrig utrustning. Avdrag ska enligt huvudregeln i 16 kap. 1 § IL göras för de faktiska kostnaderna. Enligt skatteverkets uppfattning kan avdrag alternativt göras enligt schablon (Skatteverkets ställningstagande Avdrag i näring för dagbarnvårdare i familjedaghem). Avdrag kan då göras med de belopp per barn som anges i Skatteverkets allmänna råd om skattefri kostnadsersättning till dagbarnvårdare i familjedaghem, som tillämpas i inkomstslaget tjänst.