OBS: Detta är utgåva 2023.5. Sidan är avslutad 2023.
En arbetsgivare kan ha olika typer av kostnader som är hänförliga till verksamheten. En arbetsgivare kan även stå för kostnader avseende inköp som inte egentligen avser verksamheten utan som t.ex. i stället är för personalens privata bruk. Avdragsrätten för dessa kostnader bedöms olika.
Nytt: 2023-04-25
Länkarna på denna sida till Skatteverkets ställningstagande ”Tillhandahållande till anställda mot ersättning” har uppdaterats med anledning av att ställningstagandet har ersatts av ett nytt ställningstagande.
Nytt: 2023-03-24
Som en följd av ställningstagandet Tillhandahållande till anställda mot ersättning har sidan genomgått följande förändringar:
Nytt: 2023-03-24
En arbetsgivares avdragsrätt för ingående skatt på inköp som avser tillhandahållande till en anställd får bedömas med utgångspunkt i om kostnaderna, antingen direkt eller som allmänna omkostnader, kan hänföras till arbetsgivarens ekonomiska verksamhet som i sig är skattepliktig.
Avdragsrätt för ingående skatt finns därför inte om en arbetsgivare förvärvar varor eller tjänster för en anställds privata bruk. Med privat bruk avses här att ingen ersättning utgår från den anställde. Detsamma gäller om arbetsgivarens omsättning till den anställde inte kan anses ingå i den ekonomiska verksamheten. Om en arbetsgivare omsätter skattepliktiga varor eller tjänster till den anställde och tillhandahållandet ingår i arbetsgivarens ekonomiska verksamhet finns däremot normalt avdragsrätt för ingående skatt på inköp som hänförs till dessa omsättningar (Skatteverkets ställningstagande Tillhandahållande till anställda mot ersättning).
När omsättning har skett mellan arbetsgivare och anställd och ersättningen är lägre än marknadsvärdet ska beskattningsunderlaget i stället enligt en omvärdering beräknas med utgångspunkt i marknadsvärdet.
Statliga myndigheter har inte avdragsrätt för ingående skatt (jmf 8 kap. 8 § ML). Vissa myndigheter har dock rätt till kompensation. Denna får rekvireras i särskild ordning från Skatteverket, skattekontor Jönköping (se förordning [2002:831] om myndigheters rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt). Av 4 § framgår att rätten till kompensation gäller belopp som motsvarar ingående skatt enligt mervärdesskattelagen och som hänför sig till verksamheten. För inköp som statliga myndigheter gör för de anställdas privata bruk saknas därför rätt till kompensation för ingående skatt eftersom detta inte är inköp för verksamheten. Rätt till kompensation för ingående skatt finns däremot med de begränsningar i avdragsrätten som följer av 8 kap. 9 § första stycket 1, 3 eller 4 eller 10, 15 eller 16 § ML om inköpen tillhandahålls de anställda mot ersättning inom ramen för ekonomisk verksamhet som är skattepliktig.
I det fall en kommun gör inköp som tillhandahålls anställda mot ersättning inom ramen för skattepliktig ekonomisk verksamhet ska kommunen redovisa utgående skatt på ersättningen. Rätt till avdrag för ingående skatt gäller då enligt ML:s allmänna regler.
Förutom det har en kommun efter ansökan rätt till ersättning för ingående skatt som inte dragits av enligt ML, se lag (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund. Ersättningen gäller för ingående skatt som inte får dras av enligt mervärdesskattelagen eller för vilken återbetalningsrätt enligt mervärdesskattelagen inte finns. De begränsningar i avdragsrätten som följer av 8 kap. 9 § första stycket 1, 3 eller 4 eller 10, 15 eller 16 § ML gäller dock (4 § LEMK).
Nytt: 2023-03-24
En arbetsgivare har i vissa fall avdragsrätt för ingående skatt på inköp som avser personalvård i verksamheten som medför skattskyldighet till mervärdesskatt.
Nytt: 2023-03-24
Avsnittet om hemtjänster nedan har spelat ut sin roll och tas bort då det redan av ställningstagandet Tillhandahållande till anställda mot ersättning framgår att avdragsrätt inte finns för ingående skatt på inköp som en arbetsgivare gör för en anställds privata bruk.
Tidigare:
Det förekommer att en arbetsgivare för de anställdas räkning köper s.k. hemtjänster, t.ex. städning i hemmet. Arbetsgivaren står för kostnaden och de anställda utnyttjar tjänsten som en personalförmån. Skatteverket anser att arbetsgivarens ingående skatt för inköp av sådana hemtjänster inte är avdragsgill eftersom det inte är fråga om inköp i verksamheten utan för privat bruk hos den anställda. Inte heller den s.k. serviceavgift som arbetsgivaren i vissa fall kan betala till företag som säljer hemtjänster kan ses som ett inköp i arbetsgivarens verksamhet. Avdragsrätt för den ingående skatten för denna avgift finns därför inte.
Skatteverket anser att någon begränsning av avdragsrätten på grund av privat konsumtion inte behöver ske för ingående skatt för personalvårdskostnader och gåvor av personalvårdskaraktär om den förmånen är skattefri för den anställda vid inkomstbeskattningen. Här avses kostnader som är skattefria vid inkomstbeskattning, d.v.s. kostnader för t.ex. julgåvor av mindre värde, sedvanliga jubileumsgåvor, minnesgåvor och möjlighet till enklare slag av motion (11 kap. 11 och 14 §§ IL), se Gåvor till anställda och Personalvårdsförmåner. Anledningen till detta synsätt är att den här typen av kostnader är ett naturligt inslag i ett företags verksamhet och att marknadsvärdet är begränsat (RSV 1999-02-03, dnr 851-99/100).
Skatteverket anser att en arbetsgivare har rätt till avdrag för ingående skatt på inköp för sådan motion och annan friskvård som är skattefri för anställda vid inkomstbeskattningen. Detta gäller både om arbetsgivaren betalar kostnaden direkt till den som tillhandahållit tjänsterna och om den anställda gör ett utlägg för arbetsgivarens räkning. För avdragsrätt krävs alltid att den faktiska utgiften kan styrkas genom en faktura från den som har tillhandahållit tjänsterna. Kvittot eller handlingen som utgör faktura måste, för att godkännas som arbetsgivarens verifikation, uppfylla kraven på faktura enligt 11 kap. ML, med undantag av att den anställdas namn får stå på fakturan i stället för arbetsgivarens namn. Någon tvekan får inte finnas om att det är ett sådant inköp som medför avdragsrätt i arbetsgivarens verksamhet. Om den anställda själv ska stå för en del av kostnaden räknas denna del inte som något inköp för arbetsgivarens verksamhet. I det fall arbetsgivaren lämnar en kostnadsersättning som ska täcka den anställdas kostnader för t.ex. deltagande i motion har arbetsgivaren inte avdragsrätt för den ingående skatten för den anställdas utgift.
Nytt: 2023-03-24
Som en följd av EU-domstolens dom i mål C-288/19, Finanzamt Saarbrücken, anser Skatteverket att äldre svensk praxis rörande tillhandahållande av hemdatorer (RÅ 1999 ref. 37, RÅ 1999 not. 176 och RÅ 2004 ref. 112) inte längre ska tillämpas (Skatteverkets ställningstagande Tillhandahållande till anställda mot ersättning). Avsnittet om hemdatorer nedan har därför tagits bort.
Tidigare:
Nedan följer en sammanfattning om regler kring hemdatorer.
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt två förhandsbesked som gäller tillämpningen av ML angående företags inköp av hemdatorer för de anställdas privata bruk. Av förutsättningarna för förhandsbeskeden fick det enligt Skatterättsnämnden anses underförstått att de anställda fick använda datorutrustningarna på samma sätt som om de själva hade hyrt utrustningarna. Enligt förhandsbeskeden finns inte någon avdragsrätt för ingående skatt på sådan datorutrustning. Skatterättsnämnden har vidare gjort den bedömningen att utlåning av hemdatorer till anställda mot bruttolöneavdrag får anses vara en del i avlöningsförmånerna och inte till någon del ett tillhandahållande mot ersättning i en yrkesmässig verksamhet (RÅ 1999 ref. 37 och RÅ 1999 not. 176).
I ytterligare ett avgörande har Högsta förvaltningsdomstolen bedömt avdragsrätten för den ingående skatten för inköp av persondatorer m.m. som en arbetsgivare tillhandahöll sina anställda för användning främst i deras hem, mot att de avstod från övertidsersättning. I domskälen uttalar domstolen att när en persondator anskaffas för att placeras i hemmet hos en anställd kan arbetsgivaren ha rätt till avdrag för den ingående skatten om det kan visas att den anställda ska använda datorn i sitt arbete. Eftersom bevisbördan för att avdragsrätt finns vilar på den skattskyldige och att denne i det aktuella målet inte visat att den ingående skatt som dragits av avsåg anskaffningar för bolagets skattepliktiga verksamhet fann Högsta förvaltningsdomstolen att avdragsrätt inte fanns för den ingående skatten (RÅ 2004 ref. 112).
Statliga myndigheter har inte avdragsrätt för ingående skatt (jmf 8 kap. 8 § ML). Denna får i stället rekvireras i särskild ordning från Skatteverket, skattekontor Jönköping (se förordning [2002:831] om myndigheters rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt). Skatteverket anser att statliga myndigheter inte har rätt till kompensation för ingående skatt för datorer som köpts för de anställdas privata bruk.
I det fall en kommun bedriver verksamhet som medför skattskyldighet enligt ML gäller ML:s allmänna regler för denna verksamhet.
Förutom det har en kommun efter ansökan rätt till ersättning för ingående skatt som inte dragits av enligt ML, se lag (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund. I nämnda lag finns ingen hänvisning till 8 kap. 3 § ML. Skatteverket anser därför att återbetalning kan ske för mervärdesskatt för datorer som köpts för de anställdas privata bruk.
Skatteverket anser att en arbetsgivare inte är skattskyldig vid försäljning av sådana hemdatorer där avdragsrätt inte funnits vid anskaffningen. Undantag från skatteplikt gäller i dessa fall enligt bestämmelserna i 3 kap. 24 § ML.
När det gäller datorer som arbetsgivaren hyrt under låneperioden och sedan köper från uthyrningsföretaget för att sälja dessa vidare är skattskyldigheten beroende av om försäljningen sker till marknadsvärdet eller inte. Sker försäljningen till ett pris som uppgår till lägst marknadsvärdet föreligger skattskyldighet enligt ML:s allmänna bestämmelser och arbetsgivaren har då också rätt till avdrag för den ingående skatten för anskaffningen av datorerna. Om försäljningspriset är lägre än marknadsvärdet får arbetsgivarens avsikt med inköp och försäljning av datorerna anses vara att tillhandahålla personalen eller någon annan en förmån. Under sådana omständigheter kan försäljningarna inte anses ske inom ramen för arbetsgivarens yrkesmässiga verksamhet varför skattskyldighet för mervärdesskatt inte föreligger. I dessa fall finns inte avdragsrätt för den ingående skatten för inköp av datorerna från uthyrningsföretaget.