Verkställighet av betalningssäkring

Begäran om verkställighet

Som huvudregel gäller att beslut enligt SFL är omedelbart verkställbara (68 kap. 1 § SFL). Betalningssäkringens syfte, d.v.s. att i en risksituation säkra en framtida betalning, gör att detta är av särskild vikt.

Skatteverket begär verkställighet av betalningssäkringen hos Kronofogden

Kronofogden verkställer beslut om betalningssäkring på begäran av Skatteverket (69 kap. 13 § SFL). I de flesta ärenden om betalningssäkring har domstolen förordnat att den betalningsskyldiga inte ska underrättas om beslutet före Kronofogdens verkställighetsförrättning. Domstolen lämnar ut beslutet till Skatteverket, som omgående begär verkställighet hos Kronofogden. Kronofogden underrättar och delger den betalningsskyldiga beslutet i samband med verkställigheten (46 kap. 13 § SFL, 17 kap. 8 § SFF).

Skatteverkets begäran om verkställighet ska vara skriftlig. Skatteverket ska bifoga domstolens beslut till sin begäran om verkställighet. Skatteverket ska också lämna uppgifter om den betalningsskyldigas ekonomiska förhållanden som kan antas vara av betydelse för indrivningen (7 § IndrF).

Om granskningsledaren tagit egendom i förvar ska detta meddelas Kronofogden även om Kronofogden tidigare fått uppgifter om detta eller har biträtt granskningsledaren när egendomen togs i förvar.

Inhibition

När ett beslut om betalningssäkring överklagas kan förvaltningsdomstol på begäran av den betalningsskyldiga eller Skatteverket besluta att förvaltningsdomstolens beslut tills vidare inte får verkställas, s.k. inhibition (28 § FPL).

Hävningsbeslut från förvaltningsrätten

Förvaltningsrättens egen hävningsrätt kan leda till att domstolen helt eller delvis undanröjer sitt beslut (46 kap. 10 § SFL). Vid en hävning ska den egendom som beslutet avser omedelbart lämnas tillbaka, om inte domstolen särskilt beslutat att verkställighetsåtgärderna ska bestå till dess hävningsbeslutet vunnit laga kraft (69 kap. 14 § SFL).

Delgivning av förvaltningsrättens beslut

Om domstolen har beslutat att den betalningsskyldiga ska underrättas om beslutet först i samband med verkställigheten och att delgivning ska användas, så ska Kronofogden anlitas för delgivningen (17 kap. 8 § SFF). När delgivning skett ska delgivningsbeviset omgående översändas till domstolen.

Ingen underrättelse i normalfallet

Gäldenären ska underrättas innan utmätning sker (se 69 kap. 15 § SFL och 4 kap. 12 § UB). Underrättelse behöver emellertid inte ske om det finns risk att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom eller om saken är brådskande av något annat skäl (4 kap. 12 § andra stycket UB). Vid betalningssäkring blir detta i praktiken en huvudregel, eftersom förvaltningsrätten oftast beslutar om underlåten kommunicering och underrättelse före Kronofogdens verkställighetsförrättning. Endast undantagsvis, t.ex. om granskningsledaren har tagit egendom i förvar som täcker hela fordringsbeloppet, finns det skäl att i förväg underrätta den betalningsskyldiga om utmätningsförrättningen.

Domstolens beslut om betalningssäkring kan sekretessbeläggas

De uppgifter som tas med i en dom eller ett domstolsbeslut blir offentliga i och med att domen eller beslutet fattas (43 kap. 8 § OSL). Detta gäller även beslut om betalningssäkring. Att domstolen har beslutat om att underrättelse om beslutet ska ske först i samband med verkställigheten ändrar inte detta.

Domstolen kan dock besluta om att fortsatt sekretessbelägga hela eller delar av beslutet (43 kap. 8 § andra stycket OSL). För att domstolen ska besluta om fortsatt sekretess ska intresset av sekretessen i det enskilda fallet väga väsentligt tyngre än intresset av offentlighet (43 kap. 8 a § första stycket OSL). När det gäller beslut om betalningssäkring bör uppgifternas karaktär innebära att denna intresseavvägning i de allra flesta fallen leder till fortsatt sekretess (prop. 2015/16:144 s. 35).

Eftersom identiteten på den som åtgärden riktas mot inte röjs, innebär domstolens beslut om fortsatt sekretess att det inte finns någon risk att verkställigheten försvåras eller hindras, även om domen eller beslutet finns tillgänglig via domstolens expedition och är en allmän handling.

Förfarandet hos Kronofogden

Beslutet om betalningssäkring verkställs hos Kronofogden enligt samma regler som gäller vid utmätning, men med vissa begränsningar och skillnader (69 kap. 15 § SFL).

Syftet med betalningssäkringen är inte att egendom ska säljas utan det är fråga om ett rent säkerställande.

Betalningssäkrad egendom kan dock utmätas för någon annans fordran och säljas. I så fall sätter Kronofogden in de medel från försäljningen som belöper på betalningssäkringsfordringen på ett räntebärande konto i avvaktan på att de kan utmätas för den fordran som hör ihop med betalningssäkringen.

Hänvisningar till utsökningsbalken (UB)

Kopplingen till förfarandet vid utmätning görs genom att SFL hänvisar till vissa bestämmelser i utsökningsbalken som ska tillämpas även vid betalningssäkring (69 kap. 15 § SFL).

När verkställigheten avser en fysisk person ska Kronofogden t.ex. ta hänsyn till gäldenärens rätt till beneficium, d.v.s. gäldenärens behov för att kunna försörja sig och sin familj (5 kap. 1–2 §§ UB).

Många men inte alla bestämmelser i utsökningsförordningen är tillämpliga vid betalningssäkring, vilka dessa är framgår av 18 kap. 2 § andra stycket UF.

Den avgörande skillnaden i förhållande till utmätning, d.v.s. att den ianspråktagna egendomen inte ska säljas, uppnås genom att det i 69 kap. 15 § SFL hänvisas även till bestämmelserna om kvarstad (16 kap. 14 § första och tredje styckena samt 15 § UB).

Ett beslut om betalningssäkring ska verkställas skyndsamt. Kronofogden ska påbörja verkställigheten samma dag eller senast dagen efter att Kronofogden har fått begäran om verkställighet. Det kan finnas speciella skäl som gör att verkställigheten måste senareläggas (18 kap. 2 § UF).

Förhållandet till tredje man vid utmätning

SFL hänvisar till 4 kap. 17–19 §§ samt 22 § första och tredje styckena UB som innehåller regler om förhållandet till tredje man vid utmätning av lös egendom. Bestämmelsen i 4 kap. 22 § andra stycket UB om att föreläggande kan meddelas för sökanden att inom viss tid väcka talan om bättre rätt till utmätt egendom är inte tillämplig vid betalningssäkring, eftersom inte SFL hänvisar till den. Detta innebär att staten som borgenär inte kan föreläggas att inom en månad väcka talan mot tredje man för att de annars riskerar att betalningssäkringen hävs. Trots att stämningsföreläggande inte kan meddelas vid betalningssäkring kan tredje man väcka talan mot staten om bättre rätt till egendom som har betalningssäkrats även om egendomen ännu inte utmätts (prop. 1978/79:28 s. 157, NJA 1984 s. 217 och NJA 1978 s. 519).

Tillgångsundersökning

Kronofogden ska i den utsträckning det behövs utreda gäldenärens anställnings- och inkomstförhållanden samt undersöka i vilken omfattning den betalningsskyldiga har egendom att ta i anspråk (s.k. tillgångsundersökning, se 4 kap. 9 § UB).

Egendom som kan betalningssäkras

Grundregeln är att all egendom som kan bli föremål för utmätning också kan betalningssäkras (4 kap. 2 § UB).

För utmätning av lön, pension, sjukpenning m.m. gäller dock särskilda bestämmelser enligt 7 kap. UB. Skatteförfarandelagens hänvisningar till utsökningsbalken (UB) (se ovan) görs inte till reglerna om löneutmätning och liknande. Lön och annan liknande förmån kan därmed inte betalningssäkras förrän utbetalning faktiskt har skett.

Säkerställande

Den egendom som tas i anspråk för betalningssäkring ska säkerställas av Kronofogden (6 kap. UB). Det finns olika sätt att genomföra detta, beroende på vilken typ av egendom som säkras och var den befinner sig.

Betalningssäkring kräver typiskt sett att lös egendom tas om hand av Kronofogden. Någon gång kan det emellertid bli aktuellt att pröva om egendomen i stället bör lämnas kvar hos gäldenären. Detta gäller i speciella undantagsfall, i fråga om t.ex. djur och stora maskiner (jfr JO 1988/89 s. 324).

Tvångsåtgärder

Vid verkställigheten har Kronofogden rätt att använda det tvång som behövs för att genomföra tillgångsundersökningen och säkerställa egendom som tagits i anspråk. Om Kronofogden möter motstånd vid förrättningen kan de begära biträde av polis. Bestämmelser om tvångsmedel och Kronofogdens möjligheter att hålla förhör med gäldenären och tredje man när denne är skyldig att lämna uppgifter finns i 2 kap. 10–17 §§ UB.

Gäldenären kan efter framställan av Kronofogden hos tingsrätten häktas om denne inte rättar sig efter ett föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § UB (2 kap. 16 § UB). Enligt Europadomstolen är ett sådant frihetsberövande proportionerligt när gäldenären vägrat att avslöja var egendom som utmätts för en skatteskuld gömts undan (ECHR 8307/11 Göthlin v. Sverige).

Försäljning endast i särskilt undantagsfall

Eftersom betalningssäkring inte syftar till annat än att säkra betalning får Kronofogden i princip inte göra mer än att ta egendomen i anspråk. Den betalningsskyldiga ska kunna betala på förfallodagen mot att den egendom som betalningssäkrats lämnas tillbaka. Om det är lös egendom som tagits i anspråk och denna snabbt minskar i värde eller kräver alltför kostsam vård finns det emellertid en möjlighet för Kronofogden att sälja egendomen på begäran av part (16 kap. 14 § tredje stycket UB).

I förarbetena tycks det som att lagstiftaren utgått från att det är Skatteverket och inte Kronofogden som har att agera som part (prop. 2010/11:165 s. 1179). Det är emellertid Kronofogden som är borgenärsföreträdare, även om en avstämning med Skatteverket regelmässigt bör ske före en eventuell försäljning (2 kap. 30 § andra stycket UB).

När det ska bedömas om förutsättningarna för försäljning är uppfyllda ska den betalningssäkrade egendomens värde sättas i relation till förvaringskostnaden (se HovR 1993-09-07, mål nr Ö 1593/93).

Fast egendom kan till skillnad från lös egendom aldrig bli föremål för försäljning enbart på grund av att fastigheten betalningssäkrats.

Värdesäkring av egendom

Kronofogden har rätt att vidta de åtgärder beträffande egendomen som behövs för att sökandens rätt ska tas tillvara. Hit hör att vårda egendomen på ett godtagbart sätt, dvs. så som en normalt aktsam person skulle vårda just den typen av egendom (4 kap. 31 § UB).

Kronofogden underrättar Skatteverket

Kronofogden ska alltid underrätta Skatteverket om resultatet av en verkställighet. Har egendom tagits i anspråk ska beslutet om betalningssäkring stå kvar och inte till någon del hävas. Kronofogden underrättar Skatteverket genom att lämna över en kopia av verkställighetsprotokollet. Om Kronofogden har tagit emot en säkerhet ska Kronofogden meddela Skatteverket genom att lämna en kopia av beslutet. Om det inte finns några tillgångar som kan bli föremål för betalningssäkring ska Skatteverket få uppgift även om detta (19 kap. 3 § SFF).

Hävning om tillgångar uppenbart saknas

Om tillgångar som kan betalningssäkras inte påträffas i samband med verkställigheten och det framstår som uppenbart att sådana saknas och heller inte kan förväntas påträffas, ska Skatteverket göra en framställning om hävning hos förvaltningsrätten. Sedan domstolen beslutat om hävning ska Skatteverket underrätta Kronofogden (18 kap. 6 § SFF).

Om det senare framkommer att den betalningsskyldiga har tillgångar får Skatteverket ge in en ny ansökan om betalningssäkring. Det saknar då betydelse att betalningssäkring har beslutats tidigare. Res judicata kan inte uppkomma i denna situation, dvs. det finns inget hinder mot att saken prövas på nytt.

Skatteverket måste bevaka vad som händer med fordran

Om Kronofogden tar tillgångar i anspråk måste Skatteverket bevaka vad som händer med den fordran som beslutet om betalningssäkring avser.

Skatteverket ska underrätta Kronofogden om framställningen och om domstolens hävningsbeslut (18 kap. 6 § SFF).

Den betalningsskyldiga kan begäras i konkurs

Visar det sig att den betalningsskyldiga saknar egendom till full täckning för statens fordran kan den betalningsskyldiga begäras i konkurs (jfr NJA 1992 s. 280).

Att ansöka om konkurs blir aktuellt endast i undantagsfall, om det finns risk för att möjligheterna till återvinning eller dylikt annars går förlorad. I konkursmålet har staten bevisbördan för att det finns en skattefordran och för att den betalningsskyldiga är på obestånd.

Rättsverkningar

Verkställigheten medför inte förmånsrätt enligt de bestämmelser som gäller för utmätning i FRL. Eftersom syftet med betalningssäkringen endast är att förhindra att den betalningsskyldiga gör sig av med sina tillgångar är den ianspråktagna egendomen i princip tillgänglig även för andra borgenärer och kan utmätas för andra fordringar.

Betalningssäkring ger utmätningsverkan

Betalningssäkring ger emellertid ett visst skydd mot andra borgenärer, eftersom en begränsad förmånsrätt kan uppstå under vissa förutsättningar. Om betalningssäkrad egendom även utmäts för annan fordran, som inte är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, får betalningssäkringen utmätningsverkan. Om utmätningsverkan uppkommit och består när medel ska redovisas till den borgenär som utlöst förmånsrätten ska medlen fördelas proportionellt i förhållande till betalningssäkringsfordringens storlek. Det belopp som belöper på säkerhetsåtgärden ska alltså avsättas i avvaktan på att den fordran som ligger till grund för en sådan åtgärd fastställs och utmätning kan ske för detta fordringsanspråk (69 kap. 15 § SFL jämfört med 16 kap. 15 § andra stycket UB). Detta förhållandet kan påverka om det finns särskilda skäl för att inte kräva säkerhet för anstånd.

Om utmätningen av någon anledning bortfaller, så faller också betalningssäkringens utmätningsverkan.

Överlåtelse- och förfogandeförbud

Den betalningsskyldiga får inte överlåta betalningssäkrad egendom eller till skada för borgenären på annat sätt förfoga över egendomen, om inte Kronofogden medger det av särskilda skäl (69 kap. 15 § SFL jämfört med 16 kap. 14 § första stycket UB).

Om ett olovligt förfogande sker är detta straffbart som överträdelse av myndighets bud (17 kap. 13 § BrB).

Vidare är den betalningsskyldigas rättshandling i princip ogiltig (prop. 1978/79:28 s. 41 f. och 161 f.). Eftersom det normala förfaringssättet vid betalningssäkring är att egendomen omhändertas av Kronofogden är möjligheterna till godtrosförvärv i praktiken mycket små.

För vissa typer av egendom, bl.a. fast egendom, finns speciella regler om registrering (19 kap. 29 § JB). Också i sådana fall är möjligheterna till godtrosförvärv mycket små. Registreringen hos inskrivningsmyndigheten av att betalningssäkring har verkställts är offentlig och ska lämnas ut i gravationsbevis avseende fastigheten.

Betalning med betalningssäkrade medel

Med hänvisning till Kronofogdens möjlighet att medge undantag från gäldenärens förfogandeförbud har JO uttalat att betalningssäkrade medel i vissa fall bör kunna användas för att betala den skuld som en betalningssäkring avser innan fordringen har överlämnats för indrivning (JO 1988/89 s. 297).

Kronofogden har gjort bedömningen att betalningssäkrade medel får användas för att betala den fordran som ligger till grund för en betalningssäkring under förutsättning att gäldenären inte har några andra skulder som är föremål för verkställighet samt att det inte finns någon risk för att den betalningsskyldiga försätts i konkurs inom en snar framtid (Kronofogdens Handbok om specialverkställighet del 1 s. 274).

Betalningsanstånd

En betalningssäkrad fordran kan komma att omfattas av ett anstånd med betalning av skatter och avgifter . Det finns inte någon konflikt mellan betalningssäkringen och anståndsreglerna. Till skillnad mot vad som gäller vid utmätning kan det därför sägas att själva betalningssäkringsbeslutet inte påverkas av anståndsbeslutet. Ett beslut om anstånd innebär endast att indrivning av den fordran som ligger till grund för betalningssäkringen tills vidare inte kan ske (RÅ 2004 ref. 68). Ett anstånd innebär därför att Skatteverket inte kan lämna skattefordringen för indrivning och att en utmätning blir möjlig först efter att anståndstiden gått ut. Om Skatteverket beviljar anstånd först efter det att restföring har skett och Kronofogden har verkställt utmätningen ska egendomen alltså lämnas tillbaka till gäldenären. Detta kan i sin tur innebära att statens möjlighet att slutligt få betalt försämras om inte ett anstånd medges med krav på säkerhet. Läs mer om särskilda skäl för att inte kräva säkerhet.

Ett anstånd kan också innebära att det inte anses finnas en påtaglig risk för betalningsundandragande.

Företagsrekonstruktion

Om den betalningsskyldiga beviljas företagsrekonstruktion får beslut om betalningssäkring inte beslutas under den tid rekonstruktionen pågår. Har betalningssäkring redan beslutats när rekonstruktionen påbörjas får vidare verkställighetsåtgärder inte vidtas (2 kap. 17 § 1996 års lag om företagsrekonstruktion och 2 kap. 24 § FrekL). Däremot behöver inte redan vidtagna åtgärder återgå.

Förrättningskostnader

Förrättningskostnader som uppstår i ett betalningssäkringsmål, t.ex. kostnader för transport och förvaring av egendom, betraktas som förrättningskostnader vid senare verkställighet av den fordran som betalningssäkrats (69 kap. 15 § SFL jämfört med 17 kap. 9 § första stycket UB). För att staten ska kunna ta ut kostnaden av gäldenären krävs att betalningssäkringen fortfarande består när verkställigheten äger rum. Har betalningssäkringsbeslutet satts ner efter att förrättningskostnaderna uppstått får den betalningsskyldiga endast krävas på kostnader som hänför sig till sådan egendom som fortfarande är betalningssäkrad när verkställigheten äger rum.

Det förhållandet att kostnader för verkställighet av betalningssäkringen får tas ut hos gäldenären som förrättningskostnad innebär inte att Kronofogden får betalningssäkra för ett högre belopp än det belopp som anges i domstolens beslut.

Kostnader kan uppstå inte bara för verkställighetens genomförande utan också i samband med att egendomen värdesäkras (se ovan). Om gäldenären inte betalar skattefordringen och den därför överlämnas till Kronofogden för verkställighet kan utmätning ske för såväl skattefordringen som för förrättningskostnader.

Verkställigheten överklagas

Det är Skatteverket som företräder staten när talan förs mot beslut rörande verkställighet av betalningssäkring (69 kap. 15 § SFL). Skatteverket företräder alltid staten i utmätningsmål.

Om verkställigheten överklagas så gäller samma möjligheter för parten att få ersättning för rättegångskostnader som i utmätningsmål.