En företrädare för en juridisk person som inte gjort skatteavdrag med rätt belopp eller inte gjort anmälan om F-skatt enligt 10 kap. 14 § SFL kan bli betalningsskyldig för det skatteavdrag som borde ha gjorts respektive skatterna och avgifterna på den utbetalade ersättningen.
Företrädaren för en juridisk person kan bli betalningsansvarig för det skatteavdrag som utbetalaren borde ha gjort och som den juridiska personen blivit betalningsansvarig för efter Skatteverkets beslut (59 kap. 12 § första stycket SFL).
Ett beslut om ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp enligt 59 kap. 2 § SFL är alltså en förutsättning för ett företrädaransvar enligt 59 kap. 12 § SFL. Om utbetalaren har gjort ett skatteavdrag men inte betalat in det till Skatteverket, kan företrädaren i stället göras betalningsansvarig enligt reglerna i 59 kap. 13 § SFL.
Detta innebär att tre olika skattskyldiga kan göras betalningsskyldiga för det belopp som borde ha dragits av i skatt:
En företrädare för en juridisk person som inte gjort anmälan om F-skatt enligt 10 kap. 14 § SFL kan bli betalningsansvarig för det belopp som den juridiska personen blivit betalningsansvarig för (59 kap. 12 § första stycket SFL). Anmälningsskyldigheten uppkommer bara om det är klarlagt att arbetet utförts i ett uppenbart anställningsförhållande och detta ska också stå klart för utbetalaren (prop. 2010/11:165 s. 1005). Det ställs höga krav på bevisningen (RÅ 2003 ref. 91).
För att en företrädare ska kunna bli betalningsskyldig ska det ej gjorda skatteavdraget respektive den underlåtna anmälan bero på uppsåt eller grov oaktsamhet (59 kap. 12 § första stycket SFL).
I och med införandet av F-skattesystemet har risken för att en utbetalare av ersättning ska missbedöma skyldigheten att göra skatteavdrag vid utbetalning av lön eller ersättning minskat. När det är fråga om en juridisk person som betalat ut ersättning eller lön till en mottagare utan att göra ett korrekt skatteavdrag bör det därför oftast vara fråga om att detta sker på grund av uppsåt. Det kan också förekomma fall där utbetalaren på grund av grov oaktsamhet underlåtit att göra skatteavdrag. Om det i grunden finns en svår skatterättslig fråga som medför att det varit svårt för utbetalaren att bedöma om skatt skulle ha dragits av kan det inte anses föreligga grov oaktsamhet.
Om en utbetalning skett till en mottagare som uppgett att man hade ett godkännande för F-skatt, trots att så inte var fallet, är det alltså Skatteverket som ska kunna visa att företrädaren kände till detta (uppsåt) eller att det fanns skäl för företrädaren att kontrollera mottagaren närmare (grov oaktsamhet).
När det gäller underlåten anmälan enligt 10 kap. 14 § SFL har begreppen uppsåt och grov oaktsamhet en något annorlunda innebörd, eftersom det här handlar om att den juridiska personen inte har fullgjort skyldigheten att göra en anmälan om F-skatt till Skatteverket. Den juridiska personen kan då göras betalningsansvarig enligt 59 kap. 7 § SFL. För att företrädaransvar ska vara möjligt krävs att företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillämpat F-skattesystemet i ett uppenbart anställningsförhållande och anmälan inte har gjorts. Ett typfall är när en tidigare anställd får F-skatt och fortsätter utföra samma arbete åt utbetalaren som tidigare. Det är Skatteverket som har bevisbördan för att visa att uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger.
Den relevanta ansvarstidpunkten för ej gjorda skatteavdrag är den tidpunkt då skatten skulle ha dragits av, d.v.s. när ersättning för arbete, ränta, utdelning eller annan avkastning betalas ut (59 kap. 12 § andra stycket SFL).
Anmälan om F-skatt i ett uppenbart anställningsförhållande ska göras senast den dag då arbetsgivardeklaration ska lämnas för den redovisningsperiod under vilken utbetalningen gjordes (10 kap. 14 § SFL). Det blir därmed denna tidpunkt som är den relevanta ansvarstidpunkt som är grunden för ansvaret. Företrädaren vid denna tidpunkt är den som kan göras ansvarig.
Till skillnad från vad som gäller vid samlingsbeslut för vanliga skatter och avgifter framgår det inte av 59 kap. 12 § SFL till vilken tidpunkt betalningsskyldigheten är knuten när Skatteverket enligt 66 kap. 35 § SFL har hänfört skatter eller avgifter för flera redovisningsperioder till en period.
Skatteverket anser att företrädaransvar enligt 59 kap. 12 § SFL där skatten eller avgiften beslutats genom ett samlingsbeslut bara kan göras gällande mot den företrädare som företrätt den juridiska personen faktiskt eller legalt när skatten eller avgiften skulle ha dragits av eller anmälan om F-skatt skulle ha gjorts.
När skatter eller avgifter som ska betalas kan hänföras till en viss tidpunkt eller period trots att den påförts genom ett samlingsbeslut, kan den fysiska person som varit företrädare för den juridiska personen under denna period bli solidariskt betalningsansvarig för obetalda skatter och avgifter.
Om det inte är möjligt att hänföra skatten eller avgiften till en viss period kan företrädaransvar bara göras gällande mot den företrädare som faktiskt eller legalt företrätt den juridiska personen under hela den perioden som samlingsbeslutet avser (Skatteverket ställningstagande Relevant ansvarstidpunkt för företrädaransvar enligt 59 kap. 12 § skatteförfarandelagen vid samlingsbeslut).