En säljare av ett skalbolag som vill slippa skalbolagsbeskattning kan åberopa ventilen, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.
Huvudregeln är att skalbolagsbeskattning ska ske så länge inte säljaren av en andel åberopar ventilen. Då kan beskattningen i stället komma att göras enligt de vanliga kapitalvinstreglerna.
För att bestämmelserna enligt huvudregeln i 49 a kap. 11 § IL inte ska tillämpas krävs att säljaren av andelen åberopar ventilen och att det finns särskilda skäl (49 a kap. 12 § IL). När man prövar fallet ska man ta hänsyn till två saker:
Huvudregeln ska normalt inte tillämpas när man avyttrar en minoritetspost eftersom en sådan avyttring vanligtvis inte leder till att köparen får ett väsentligt inflytande över skalbolaget. Med väsentligt inflytande avses normalt att köparen kommer att inneha minst 40 procent av andelarna i skalbolaget.
Om det finns särskilda omständigheter kan dock bestämmelsen i 49 a kap. 11 § IL ändå tillämpas.
En särskild omständighet som gör att skalbolagsbeskattning ändå ska ske kan exempelvis vara att köparen får ett väsentligt inflytande över ett företag på grund av att flera minoritetsdelägare avyttrar andelar.
Ett av kraven för att ventilen normalt ska vara tillämplig är att ett väsentligt inflytande övergår till någon annan. Enligt skalbolagsreglerna beskattas en intern aktieöverlåtelse bara om det föreligger särskilda omständigheter. Enligt Skatteverkets uppfattning kan en sådan särskild omständighet vara att man gör den interna aktieöverlåtelsen som ett av flera led i en skalbolagsplundring.
Högsta Förvaltningsdomstolen har i RÅ 2003 ref. 68 fastställt att en intern aktieöverlåtelse normalt sett ska omfattas av ventilen i 49 a kap. 12 § andra stycket IL. Högsta Förvaltningsdomstolen konstaterar att det förvärvande bolaget visserligen får ett inflytande över det avyttrade skalbolaget, men att det inte innebär att den fysiska personens, d.v.s. säljarens, inflytande över skalbolaget minskar.
Eftersom säljarens inflytande över skalbolaget inte minskar kan något inflytande inte anses ”gå över” från säljaren till det förvärvande bolaget. Säljaren bestämmer ju över båda bolagen.
Att tillämpa ventilen bör vara uteslutet i sådana situationer där det skulle leda till obehöriga skatteförmåner. När regelsystemet infördes var bolagsskatten 28 procent. Då angavs att om en köpare är beredd att betala allt för mycket för obeskattade vinstmedel i företaget, så är det en indikation på att försäljningen av andelarna skulle kunna leda till obehöriga skatteförmåner. Om säljaren får så bra betalt att ersättningen närmar sig 75 procent av den obeskattade vinsten, så kan säljaren knappast vara i god tro när det gäller köparens avsikter. Visserligen kan det finnas fall där även en seriös köpare kan vara beredd att betala mer än 75 procent för de obeskattade vinstmedlen. Att tillämpa ett annat riktvärde än 75 procent har emellertid inte ansetts vara aktuellt.
Har man fått mer betalt än 75 procent av de obeskattade vinstmedlen bör ventilen normalt sett inte kunna tillämpas (prop. 2001/02:165 s. 60). Även beskattade vinstmedel där den slutliga skatten inte reglerats bör betraktas som obeskattade vinstmedel i detta sammanhang. Sedan skalbolagsreglerna infördes har dock bolagsskatten sänkts till 22 procent. Därför anser Skatteverket att riktvärdet bör höjas från 75 till 80 procent. För övrigt beskattat kapital, inklusive aktiekapital, accepteras en köpeskilling motsvarande 100 procent.
När det gäller frågan vad som avses med obeskattade vinstmedel bör man beakta exempelvis ett övervärde på marknadsnoterade aktier i förhållande till det bokförda värdet. Det kan också finnas fall där skulder av annat slag än skatteskulder inte har reglerats eller där en skuldreglering av olika skäl inte varit möjlig. Det kan då finnas skäl att beakta detta vid prövningen av om det finns särskilda skäl att inte tillämpa huvudregeln.
Ett sådant fall kan vara att de likvida medlen använts till att betala skalbolagets skulder strax efter avyttringen. Om betalning av skulderna skett före avyttringen hade de likvida medlen varit mycket lägre och då hade bolaget kanske inte varit ett skalbolag per definition.
Även om ersättningen för andelarna inte överstiger 80 procent av de obeskattade vinstmedlen ska man beakta vad som föranlett avyttringen. Exempel på fall som skulle kunna vara godtagbara skäl för att avyttra andelarna utan att skalbolagsbeskattning ska ske är generationsskifte, utlösen av delägare, förestående likvidation, konjunkturnedgång och omstrukturering. Det kan även finnas andra situationer där det är motiverat att inte tillämpa skalbolagsreglerna.
Om ett återköp beror på att villkor i överlåtelseavtalet inte uppfyllts, och om det är uppenbart att transaktionen inte utgör ett försök att kringgå regelverket, bör man kunna göra undantag från skalbolagsbeskattningen.
Det finns företag som hjälper ägare som av olika skäl vill dra sig tillbaka med att likvidera bolaget. Förfarandet kan beskrivas på följande sätt. Företaget köper bolaget av ägaren. Bolaget är då rent tekniskt ett skalbolag, eftersom ett krav från köparen är att verksamheten ska vara avslutad, alternativt avyttrad. Det ska med andra ord endast finnas kontanter i bolaget.
När ersättningen bestäms beaktar köparen bl.a. de latenta skatteskulderna och kostnaderna för likvidationen. Köparen betalar skatten och genomför likvidationen av bolaget. Affärsidén innebär att likvidationsförfarandet kan genomföras på ett enkelt sätt. Ett sådant likvidationsförfarande bör därför normalt kunna leda till att man slipper skalbolagbeskattning.
Även i andra fall än i likvidationsfallet kan det finnas skäl att ta hänsyn till att bolagets inkomstskatt betalats när man bedömer om det finns särskilda skäl att inte skalbolagsbeskatta. Med hänsyn till syftet med skalbolagsreglerna, att första ledet i dubbelbeskattningen inte ska kringgås, får det anses som ett tungt vägande skäl att företagets inkomstskatt faktiskt har betalats när man prövar om ventilen ska anses vara tillämplig.